Rånö 2009

Hoppa direkt till bildgalleriet

Dag 1

Så var det då äntligen dags för vår vecka ute på Rånö. Alla bilder hittar du på vår semestersida Rånö 2009.

Om man nu kan säga att tredje året har blivit en tradition, så är det numera en tradition =). Rånö har för mig blivit ett litet paradis, en plats att vila ut på i all sin enkelhet. Om någon frågar vad som är så speciellt med just den ön finns nog inget bra svar.

I år hade vi bestämt oss för att göra packningen bättre och mer kompakt. De två tidigare åren var ett väldans släpande av resväskor, lösa påsar och saker. Men efter lite övning från vår resa till Gotska Sandön blev det klart bättre. Allt bara i ryggsäckar och några få påsar med mat samt öl och läsk. Det blev förvisso 2 billass ut, ett igår och ytterligare en full bil idag, men när det väl var instuvat i båten såg det inte längre så mycket ut.

Klockan ringde före sex och straxt efter 7 var vi iväg. Mia, Ulrika, barnen och en tandemcykel tog pendeltåget ner mot Nynäshamn och Utöexpressen. Jag, MP och 2 barn tog bilen ner till marinan för att åka över i egen båt.

Såklart har vi studerat vädret och det skulle vara blåsigt men fint väder. Inatt kom regnet och kort därefter vinden som ryckte och slet i taket över uteplatsen. Jag låg och tänkte att det nog skulle bli en lustig dans över Mysingen idag om det fortsatte sådär. Och idag på morgonen rapporterade Stockholm Radio risken för vindar upp mott 11 sekundmeter till 100%. Men västliga vindar så vi skulle få nästan medvind över och kanske inte så mycket sjö skulle hunnit byggas upp under natten.

De västliga vindarna gjorde att det rådde ett bedrägligt lugn ute vid marinan. Vi lastade i båten och straxt efter 8 la vi ut. Visst skumpade det en hel del men vi åkte med vågorna och vinden snett bakifrån. Mysingen har jag oftast den streckan bara upplevt i sju knop. Då har resan tagit nära 2 timmar och man har sakta upplevt Mysingens skiftande områden med lite högre vågor straxt utanför Slangholmarna, längre vågor ute över de stora djupet för att sedan bli högre igen när man närmar sig öarna. Mitt ute på Mysingen kommer dessutom vågorna från alla håll på något skumt sätt. Nu fick jag susa fram i 24 knop och uppleva Mysingens skiftningar i något helt annat än Ultrarapid.

Men solen sken och det var varmt. Denise och Jesper satt bak och stänktes ner av sjön och hade det nog ordentligt roliigt. Väl framme på Rånö gick urlastningen lika bra och när vi var 2 vuxna och 2 barn som bar, räckte det med 2 vändor upp till stugorna så var båten tömd.

Vår plan var att runda Rånö och möta de andra vid Waxholmsbåten. nog för att vi inte kunde ta med dom på grund av tandemcykeln men vi ville ändå ut och åka lite. Men tiden blev för knapp så vi åkte ut en sväng och buskörde lite i vågorna och stänkte ner oss lite till innan vi slutligen la båten i Skutviken några kilometer norr om stugbyn, förtöjde och gick vägen hem.

I övrigt har vi inte gjort så mycket denna blåsiga och soliga dag, precis som det ska vara. Vi åt en snabb lunch, låg lite på stranden och grillade sedan kött över vedeld. Det gick sådär att få en bra glöd på ved i en grill där gallret låg alldeles för högt men till slut fick vi äta. Resen av veckan ska det slöas så mycket som möjligt och hoppas på lite fint väder.

Dag 3

dag 3 i paradiset har förflutit. Igår kom Ulrikas bror ut med barn över dagen för att hälsa på. Blåsigt och kallt och på eftermiddagen kom regnet. Jag och MP tog tandemcykeln upp till Skutviken för att titta till båten men de västliga vindarna består så där var det lä och lugnt.

På kvällen bokade vi bastun, något vi provade en gång förra året. Men då var jag så solbränd och feber på grund av det så jag kunde inte njuta av det. Men dels har jag bestämt mig för att inte klanta mig som förra året, dels finns inte så värst mycket sol att bränna sig i =)

Men det var kanon att basta och svalka sig i havet. Och jag upptäckte att det faktsikt är mycket skönare att upphettad efter bastu kasta sig i havet än utan bastu. Men temperaturen i havet ligger å andra sidan runt 19–20 grader så det är ingen kyla direkt.

Idag onsdag gick vi hela familjerna genom skogen upp till Skutviken för att hitta en genväg som skulle vara mycket närmare. Dit gick det sådär, hamnade lite fel och fick klättra i berg och få benen uppätna av insekter =) Men när vi suttit vid båten en stund, barnen badat och vi gick hem hittade vi en betydligt bättre väg.

Ikväll har vi ätit på Rånö Källan en sjökrog jag hävdar har den absolut bästa potatissalladen, trevligaste personalen och den bästa miljön och min favoritöl från Nynäshamns ångbryggeri. Det blir nog bara ett besök där denna veckan om ekonomin ska få styra och det var kanon. Även om Oxfilén var i minsta lager så var den gudomligt god och när jag känt efter en stund så var jag faktsikt dessutom mätt =). Hit rekommenderar jag alla att komma och äta! Lite som med Rånö över huvud taget, inte lätt att sätta fingret på varför detta är så bra i all sin eklehet, det bara är perfekt! Och just när det gäller Rånö Källan är det nog personalens lättsamma stil, acceptansen av vilda och glada barn, de stora ytorna för dom att rusa på mellan rätterna, lukten i vinden! Hoppas verkligen jag får komma hit fler gånger i år!

Dag 5

5:e dagen med bara 2 dagar kvar och jag skulle nog ljuga om jag sa att jag inte känner lite ångest över att det snart är slut för i år! Men jag ska njuta så länge det går!

Det har som vanligt inte hänt så mycket, igår torsdag bedömde vi att vädret var tillräckligt fint för en utflykt. Först var målet Nåttarö och dess underbara sandstränder, men vi var alla överens om att just denna dag inte var någon baddag.

Så här bröt vi det som blivit en tradition även det och åkte istället norrut till utö. Ingen lång resa, 7–8 distansminuter, en resa i lugn takt på ca 20 minuter. I gästhamnen hade vi lite problem att hitta en ledig plats så vi bunkrade bränsle först och hittade till slut en. Tilläggningen gick bra även om det var väldigt mycket båtar och ankarlinor kors och tvärs =)

Vi åt medhavd matsäck på bryggan innan vi bestämde oss för att planlöst gå en liten sväng på ön. Utan karta så följde vi första bästa väg upp från gästhamnen, genom ”Utö city” med en restaurang, en ICA och lite sådant och otrligt mycket flakmoppar och traktorer. Väldigt få vanliga fordon. Jag har ju varit här förr med mina föräldrar men det var länge sen nu.

Vägen ledde oss förbi södra båthamnen och tältplatsen och när vägen inte längre såg ut att ha något slut vände vi om. Satt en stund på klipporna vid tältplatsen med båtar på svaj utanför och dom där ljuden som bara finns i en sån miljö. Någon som ror, lagar mat, badar, kör in med snurran till stranden för att rasta hunden. Ljud som jag aldrig kan bli mätt på.

Men Stockholm Radio varnade för dålig sikt och nu såg vi även dimman komma inrullande från Mysingen så otåligheten den malplacerade, infann sig. Vi gick tillbaka, köpte glass och drack kaffe på bryggan innan vi la ut och styrde hemmåt. Hemresan var lite sådär, periodvis var dimman väldigt tät och särskilt mot slutet, när vi passerade Skutviken tappade vi visuell kontakt med land trots att vi körde så nära. Känsla och GPS fick räcka och plötsligt dök stugbyn och bryggan upp alldeles inpå. Jag hann aldrig bli nervös men har såklart respekt för dimma. Dock är det ju ingen fara på ett kav lugnt hav.

Men dimman gjorde att vi lämnade båten kvar vid bryggan vid stugbyn trots att öns tillsyningsmän nog inte gillar det så värst. Men just då hade vi dimman att skylla på. På kvällen gjorde vi favorit i repris i bastun som blev lite misslyckad till en början eftersom det var något fel på termostaten så bastun var näst intill kall. Men vi ringde och snart kom Micke på en fyrhjuling och vred igång bastun åt oss igen. Sista halvtimmen blev givande men vi fick boka en ny tid gratis nästkommande dag.

Idag fredag har det inte hänt så mycket till en början. Tanken var att gå på en långpromenad och plocka blåbär något som misslyckades i förrgår. Precis när vi skulle gå kom en båt in till bryggan och ville lasta ur. Jag och MP tänkte först flytta oss motvilligt tillbaka upp till Skutviken, men vips låg vi inklämda innanförf en båt som raskt började lasta av. Kort därefter kom 2 båtar till och la sig utanför och alla fick bära sin packning över båtarna. Vi skämtade lite om Rånö som värsta Smögen med båtar i flera led utanpå varandra. Tyvärr var kameran på annan plats, annars hade det varit en kul bild.

Så vi fick sätta oss ner och avvakta. Jag plockade ner kapellet och vi drack en kall öl i solen och tittade på hur de slet med sin packning. Fanns ingen plats för oss i kedjan, allt flöt på så bra. Annars hade vi såklart hjälpt till.

När urlastningen var klar och vi hade bestämt att låta båten ligga kvar nu när vi ändå legat i vägen, hördes en väldigt välbekant röst från bryggan. ”Jocke, hör du vem det är?” Jag hatar verkligen sånt där och vägrade såklart gissa. Men det visade sig att den andra båten innehåll Linda med familj, en tjej från gymnasietiden som då var tillsammans med min bäste vän. Vi sågs senast på mitt bröllop 2002 men sedan dess bara sett hennes namn på Facebook.

Det blev ett kort möte och inte mycket sagt förutom det vanliga och sen försvann hon. Jag fick den där välbekanta klumpen i magen, saknaden av förlorade vänner och en svunnen tid. Hade såklart velat prata mer, men så blev det inte.

Sedan blev det bastu ikväll igen. Har nog blivit beroende =)

Dag 7

Så var det då över för denna gången och det känns inte bra. Vi hade först planerat att stanna en vecka till själva utan våra kompisar om samma stuga fanns ledig. Grannstugan blev förvisso ledig nästa vecka men då hade vi redan styrt om den budgeten på resan till Gotska Sandön. Och egentligen tror jag väl barnen hade ruttnat om vi stannat en vecka till. Fast man vet aldrig! Det man vet helt säkert är att nästa vecka förmodligen kommer bjuda på kanonväder och att jag hade behövt mer vila, mer bastu, bad i havet och promenader.

Igår var det dagen D som barnen hade längtat efter, lördagsgodisinköp i Rånö livs. Vi gick dit efter lunch och åt lite glass och satt en stund på bänkarna innan några av oss blev otåliga efter en kort stund och ville tillbaka till stugbyn. Jag ville nog helst gå och ta en öl på Rånö Källan en sista gång och förstod nog inte vad som var så brådis med all tid i världen. Men jag känner ju själv rastlösheten av att ligga på en strand hela dagarna och vi har väl alla olika sorters rastlöshet. Och jag hade ju kunnat välja att stanna om jag velat.

Igår kväll grillade vi lax och åt färskpotatis och romsås. Grillningen över vedeld lyckades aningen bättre men det var fortfarande svårt att få det färdigt fort.

Efter maten tog vi en sista bastu. Det har verkligen känts perfekt med det upplägget detta år. Tidigare år har vi gått till duschrummen som knappt kunnat leverera något vatten och det har varit svårt att skölja ur håret. Men i bastuhuset fanns 2 duschar som minsann inte snålade på vattenflödet och dessutom hade riktigt varmvatten. Så i år har jag kunnat tvätta håret massor med gånger och aldrig känt mig sådär skitig som tidigare år. Det hör i och för sig till och man blir ju inte skitig på samma sätt som i stan tycker jag.

På kvällen igår satt jag som vanligt och täljde träflis till brasan i öppna spisen. Vi var ju tvungna att elda upp den sista veden mest för att det går och är kul än för att det behövdes någon värme. Jag har täljt mycket den här veckan, som en sorts ro för själen, bara sitta och tänka på kniven, flisorna och inget mer. Men igår slant jag och skar mig i fingret. Det tog inte så illa, ett hack i höger sida på pekfingret som var ganska djupt men fortfarande bara i hudlagren. Men det måste ha träffat någon blodåder för det blödde som helvete. Så nu går jag med bandagerat höger pekfinger, mitt viktigaste finger och hoppas det läker fort. Men jag tog det som ett tecken på trötthet, okoncentration och att jag redan var på väg hem i tankarna.

Men packningen tog vi inte tag i förrän idag på morgonen. Ganska bra kontroll och vana så det gick fort att få ihop väskorna och bära ner dem till båten. Och nu när vi varken hade matkassar eller läsk och öl att släpa på, blev packningen väldigt minimal. Såklart blåste det en del idag igen, men fortfarande västlig vind ca 11 sekundmeter. Vackert väder och inte så mycket sjö, faktsikt inte ens gäss på vågorna trots att det blåste så mycket. Så på det viset är vindriktningen bra.

De andr agick till Waxholmsbåten straxt före 12-tiden och vi la ut precis efter 12. Hem gick det att köra lite fortare, 27 knop över mysingen gjorde att resan tog 15–16 minuter. Framme på marinan lastade vi ur och packade bilen och när allt det där var klart hade inte ens Waxholmsbåten hämtat upp dom andra på Rånö ännu.

Så vi rotade fram badkläder och susade ut över vattnet igen, bara en kort bit till Kaffeholmen straxt utanför viken där marinan ligger. Det var säkert 17-18 grader i vattnet, bet lite i tårna men klart badbart. Blåste lite och växlande sol.

På väg hem maxade vi båten. Fick upp den i 38,5 knop. Jag lyckas tydligen inte få upp den över 40. Lekte lite med powertrimet för att få den i rätt läge i sjön men det gick inte fortare än så. Dock hände något med powertrimet eftersom det inte längre gick att hissa upp eller ner drevet när vi lagt till. Något elfel eller hydraulpumpen som inte klarade belastningen. Jag blev mest trött och ledsen efter att ha lagt ner dryga 40000kr på drevservice =( Så jag drog på kapellet, klappade hejdå och på återseende. Får kika på det där i veckan och hoppas att det är något lätt. Fast det är det ju sällan.

Och nu är vi hemma, tvättmaskinen går redan och barnen pysslar som galna i sina rum som alltid när vi kommer hem från att ha varit borta någon längre stund. En ganska trivsam stämning och känsla förutom det där vemodet att det ännu en gång är över, långt till nästa gång och en känsla av att ”batterierna” som var så tomma bara börjat få nytt liv.

En sak är dock säker, att vi återvänder nästa år!

3 reaktioner till “Rånö 2009”

  1. Snart är det dags igen, men med nya stugnummer. Kommer vi att hitta dit? det är frågan. Åh vad härligt. Mindre packning och mer pepsi!

Kommentera