Ledarhundar och tillgänglighet del IV

Det jag och många med mig nog är mest besvikna över är hur vår egen organisation Synskadades Riksförbund tycks motarbeta sig själv och inte minst sina medlemmar, och då framför allt i ledarhundsfrågan. Det har förekommit att sådana som velat arbeta med lägerverksamhet och ungdomar blivit nekade jobbet på grund av att man har ledarhund och att det ”kan förekomma allergier”. På SRFs förra kongress 2009 uppstod samma diskussion om att ledarhundar inte fick tas med och i sin text om ledarhundens dag skriver man tydligt att vi ledarhundsförare måste visa hänsyn.

Att visa hänsyn är alltid bra och det ställer jag mig helt bakom. Men med tanke på hur mycket tillgängligheten med ledarhund försämrats de senaste åren är just det som första argument, just från Synskadades Riksförbund väldigt märkligt.

Tittar man på den handikappgrupp som det hänvisas oftast till, allergiker, så undrar jag om man någonsin hört eller sett Astma- och allergiförbundet uppmuntra sina medlemmar att visa hänsyn till ledarhundsförare. Det är heller ingen som förväntar sig det av de heller. Deras uppgift är att arbeta och verka för den handikappgruppen.

Synskadades Riksförbund kan säga sig representera båda handikappgrupperna, eftersom det ju helt klart finns de som både är synskadade och pälsdjursallergiker. Men man använder argumentet mot ledarhundsförare så flitigt och ofta att de mer förefaller vara en systerorganisation till Astma- och Allergiförbundet än en synskadeorganisation.

I de dokument jag kommit över som bjuder in till höstens SRF-kongress skriver man till exempel:

:X:

Ledarhundar

Ledarhundar är naturligtvis välkomna på SRF:s kongress, men med hänsyn till allergiker får de endast vistas på förarens rum, dvs hunden får tyvärr inte tas med i huvudbyggnaden, där konferenslokalerna och restaurangen finns.

Då kongressförhandlingarna har ett väldigt tidspressat schema, kommer de att pågå från tidig morgon till sen kväll. Det innebär att det tyvärr inte kommer att finnas särskilt mycket tid över för att rasta sin hund.

Mot bakgrund av detta, vill vi vädja till alla ledarhunds förare, att för hundens skull om möjligt, lämna den hemma. Hjälp med ledsagning kommer att finnas på plats. Till den som inte har någon inom familjen att lämna den till, kan ersättning med 60:-/dag utbetalas till annan hundpassare, om hundpensionat måste anlitas betalar SRF kostnaden för det mot faktura.

För mer information kontakta Annika Sahl-Kadar

08-39 91 35 alt annika.sahl-kadar@srf.nu

:X:

Den myndighet som ska verka för synskadade och dessutom vara myndighetsutövare för tilldelning av ledarhundar, uppmanar aktivt och ersätter hundförare för att de ska lämna sina hjälpmedel hemma! Jag kan ibland känna att häpnad och uppgivenhet bara gör att orden tar slut. Hur ska man kunna, eller vilja arbeta vidare när man har den typen av motstånd? Hur ska vi utåt kunna hävda vår rätt och våra behov om vi inte ens ”internt” arbetar mot samma mål? Det är alltså inte konferensanläggningen där kongressen ska äga rum som motsätter sig närvaron av ledarhundar och inte heller de som sammanställt programmet och utelämnat utrymme för hundrastning, det är Synskadades Riksförbund!

Beklämmande är att flera personer som står bakom detta i Synskadades Riksförbund själva är ledarhundsförare. Det som är ännu mer beklämmande är att SRF har skrivit under en överenskommelse med Astma- och Allergiförbundet om att konflikter — om de uppstår — ska lösas då och ingendera gruppen ska ha förtur.

Överenskommelsen lyder:

:X:

Överenskommelse mellan SRF och Astma- och Allergiförbundet

Antaget av styrelserna för Astma- och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund den 27 april 2006.

(uppdatering av uttalande från 1997-10-13)

Till ansvariga i samhället samt Organisationerna inom Astma- och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund.

Målet för vårt intressepolitiska arbete är att skapa ett samhälle för alla, d v s ett samhälle där både allergiker och synskadade kan leva ett rikt liv tillsammans med andra och varandra.

Frågor om tillgänglighet har därvid stor betydelse.

Vi med allergier eller som är synskadade måste tryggt, säkert och utan att riskera hälsan kunna förflytta oss och vara verksamma runt om i samhället:

jag måste kunna färdas, utföra mitt arbete, delta i studier, kulturaktiviteter och ha en innehållsrik fritid.

I vissa, ofta klart avgränsade situationer, inträffar det att intressena och behoven hos människor som är allergiska och synskadade .kolliderar.. Särskilt påtagligt blir detta vid mötet mellan en person som är pälsdjursallergiker och en annan som är ledarhundsförare. Denna typ av konflikter kan och måste hanteras ansvarsfullt och med ömsesidig respekt för den andres situation.

Hela samhället har ansvar för att se till att det blir tillgängligt för funktionshindrade. Riksdagen har antagit en Nationell Handlingsplan för

handikappolitiken som bl a har som mål att samhället utformas så att funktionshindrade blir fullt delaktiga i samhälls-livet till år 2010. Att skapa ett tillgängligt samhället är ett prioriterat område.

Både synskadade och allergiker har samma rätt till delaktighet. Det är därför i första hand ansvariga i samhället som ska finna lösningar på konflikter som uppstår i externa situationer mellan allergiker och synskadade.

Att tänka på:

Vi kan aldrig räkna med att bli betraktade som trovärdiga och bli bemötta med respekt från allmänhetens och samhällets sida, om vi inte själva föregår med gott exempel!

Så här ska vi göra:

Internt:

När problemet dyker upp internt, i vår egen verksamhet, t ex vid utnyttjande av gemensamma lokaler eller lokaler som ligger nära varandra, vid sammankomster där pälsdjursallergiker och ledarhundar kan finnas samtidigt är det ett gemensamt intresse att lösa problemet.

  • 1. Ingen av parterna kan hävda sin egen och suveräna rätt. Båda har lika rätt och det gäller att hitta formen för att i praktiken klara ut hur rätten ska tillgodoses.

  • 2. Parterna måste visa respekt för varandras ståndpunkter och vilja att lösa problemet.

  • 3. I de flesta fall går detta att åstadkomma, t ex genom att lokaler separeras, olika ingångar används och framför allt genom att visa god vilja.

  • 4. Om ni inte kan hitta en lösning personerna emellan, koppla in de respektive lokalföreningarna. Om dessa inte klarar av att utforma en lösning, vänd er till respektive läns- eller distriktsorganisation.
  • Externt:

    När vi möter problemet utanför vår egen verksamhet, t ex i samband med kommunala planeringsfrågor, tillgänglighet till färdmedel, kommunala ordningsstadgar och så vidare, ska vi uppträda tillsammans och stödja varandra.

  • 1. Låt aldrig .Samhällssidan. få övertaget genom att vi agerar mot varandra.

  • 2. Håll ihop! Stötta varandras argument.

  • 3. Hävda att vi, allergiker och synskadade, har samma rätt till delaktighet. Det är den ansvariga partens sak att finna lösningen.
  • Tiina Nummi Södergren

    Ordförande

    Synskadades Riksförbund

    Ingalill Bjöörn

    Ordförande

    Astma- och Allergiförbundet

    :X:

    är inte det ganska tydligt och väldigt fina ord? Det mest ironiska i detta är att Astma- och allergiförbundet verkar följa, eller i varje fall inte bryta mot denna överenskommelse alls medan Synskadades Riksförbund i stort sätt i alla sammanhang använder allergi som ett argument mot ledarhundars närvaro.

    Det som tydligast underströk det vridna i allt det här var det seminarie man bjöd in till i Riksdagens handikapputskott. Man bjöd in en panel bland annat bestående av Astma- och Allergiförbundets vice ordförande Leif Henriksson. Hans inställning var klar och tydlig, ingångna avtal skall hållas och att man från Astma- och Allergiförbundets sida betraktade överenskommelsen som senast uppdaterades 2006 som fortfarande gällande.

    När det pratades om att lagstifta mot diskriminering mot bland annat ledarhundsförare så ville han så klart att en sådan eventuell lagstiftning inte drabbade den handikappgrupp han representerade men menade på att då fick man arbeta för att det inte skulle bli så. Att han bara satt där i en större konferenslokal med ca 15 ledarhundar i publiken, sa att han bara lätt kände av djurens närvaro men att han så klart inför detta medicinerat, var nog störst av allt. Han, precis som övriga ”riktiga” allergier har min fulla respekt och han visade där och då hur det borde fungera. Däremot satt Synskadades Riksförbunds ordförande Tiina Nummi-Södergren i publiken och lät som om hon representerade en militant gren av Astma- och Allergiförbundet. Det var så bakvänt som något kunde bli.

    Och nu snart 4 år senare kör man hårt på samma linje. Jag tycker att den organisationen ska ta sig själv i svansen och fundera över vilket ben den ska stå på. Att den är tämligen vinglig i sin framtoning är tydlig nu inför Internationella ledarhundsdagen den 27:e april. Dagen infaller den sista onsdagen i april varje år. Och tidigare kan jag inte komma på något större engagemang annat än i den text jag länkade till i början av detta inlägg, där man uppmanar till hänsyn från ledarhundsförarnas sida.

    Men i årets upplaga av internationella ledarhundsdagen har man tänkt sig att samla alla företag som utbildar ledarhundar till möten och information ute på Allmåsa Konferens i Västerhaninge. Därefter ska det mitt på dagen finnas informationsbord, hinderbana och ledarhundsförare mitt på Stockholms Centralstation under eftermiddagen och senare under kvällen ska man träffa pressen och man har bjudit in SHR, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare – Hotell och restaurang och sist middag på ett centralt beläget Scandic-hotell. Just den hotellkedjan är ju positiva till ledarhundar och man får ju förutsätta att SRF just denna dag inte uppmanar oss att lämna hundarna hemma!

    Jag ska själv delta i flera delar av upplägget denna dag och uppmanar alla intresserade att komma förbi Stockholms Central under eftermiddagen den 27/04 och titta och prata. Och jag är mycket glad och positiv över arrangemanget. Så klart kan jag tycka att det kommer igång väl sent, men hoppas verkligen att man nu fortsätter arbetet som är mer än välbehövligt och att man inte nöjer sig med detta och klappar sig för bröstet och säger att nu har vi åtminstone gjort något!

    Ibland tror jag faktiskt, att om jag vore medlem i Astma- och Allergiförbundet så skulle allt med min hund lösa sig mycket smidigare än vad det nu gör inom SRF inför kongresser och liknande. Visst finns det helt säkert rötägg, och många sådana även bland allergiker, jag har stött på många, men arbeta emot sina egna gör de i alla fall inte. Men så har de åstadkommit något också eftersom alla jag som ledarhundsförare möter i samhället hänvisar till allergier som argument för att jag inte ska få ha med min hund. Bra eller dåligt, en verklig fara eller kraftig överdrift vilket jag hävdar, men deras budskap har åtminstone få missat!

    SRF diskriminerar ledarhundsförare vid kongress. Öppet brev från Sveriges Ledarhundsförare till Synskadades Riksförbund.

    Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Västerhaninge:

    Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

    Posted from Stockholm County, Sweden.

    Kommentera