Om att få med sig fel hund

Ella & Fassi
Ella & Fassi

Redan vid mitt första besök på Hundskolan i Sollefteå 1992 när jag gick min förberedande informationskurs i väntan på min första ledarhund, fick jag höra historierna om hur ledarhundsförare vid olika tillfällen fått med sig fel hund hem, från kursen eller festen. Historierna var redan då ganska många och lockade alltid till skratt. Man såg framför sig en lätt berusad husse eller matte som skulle vingla hem från en bjudning, tog första bästa hund som höll sig framme i hallen, kopplade och gick.

Och för en tid sedan på jobbet när vi skulle gå för dagen, kopplade jag min kollegas hund och var på väg att gå. Trots att hunden har ett helt annat beteende och helt annan karaktär på pälsen hade jag säkert kommit en bit på väg om inte kollegan bett vänligt men bestämt om att få tillbaka sin hund =)

Och idag borde jag kanske förstått att något var på tok! Jag har ju tidigare skrivit om att min hund ska tas ur tjänst för att hon inte längre ser selen som något glädjeämne och inte längre kommer när selen plockas ner från sin krok. Men att det stod en hund vid min sida utan att jag ens ropat och lydigt stoppade huvudet in i halsbandet tyckte jag inte var det minsta märkligt. Att min nuvarande hund aldrig gjort så och inte varit så pushig någonsin reagerade jag inte på. Man får skylla på tröttheten att inte varningsklockorna började ringa =)

I hissen på väg ner reagerade jag inte heller att hunden tittade upp på mig ovanligt mycket. Min hund gör aldrig så. Just denna dag skulle vi åka färdtjänst till jobbet. När bagageluckan öppnades kastade sig hunden fram runt hörnet på bilen för att hoppa in, kopplet tog slut eftersom jag inte kommit fram till bilen ännu och hon föll bokstavligt talat ur bilen ner på marken. Men som den observanta husse jag är, som känner min hund utan och innan reagerade jag inte då heller =)!

När vi kom fram till jobbet började äntligen min hjärna reagera, men långsamt! Skapelsen jag hade i kopplet drog fram till fel dörr vilket min egen hund aldrig skulle gjort. Men i det läget kändes det bara lite märkligt, som något som kliar men man vet inte exakt vart =)

I hissen på väg ner till kontoret tyckte jag nog hunden var lite för spattig. Min hund har liksom varit på jobbet så många gånger och den här hunden signalerade verkligen en plats som var ny och spännande. Huvudet for och svansen viftade. När den sedan slickade mig på handen, bröt jag ihop i ett skrattanfall och allt föll på plats!

Hunden som glad i hågen hoppade ur hissen och in genom dörren till kontoret var min frus hund Ella! Så nu har jag slutit mig till skaran av de som tagit fel hund och som man skrattat lite överseende åt och sagt att ”då är man bra disträ!” och ja, så är det nog =)!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Kommentera