Grundkurs 1 med Flinga del III

10:05: Ny dag och nya äventyr! Inatt har jag sovit bättre. Vaknade vid 04:30 i tron att jag försovit mig men lyckades sedan somna om. Rastning som vanligt kl07:00 och frukost kl07:30. Dagens första pass kl09:00 var ett teoripass som handlade om ledarskap / relation och handlade om hur man är en bra ledare för sin hund, givande och tagande. Vi pratade även om vikten av kroppsspråket för att våra hundar ska kunna läsa av oss på rätt sätt och hur vi använder rösten som det viktigaste instrumentet. Nu är det fikapaus igen.

13:46: Andra halvan av förmiddagen var det så dags för en första promenad i hinderbanan, en väldigt enkel sådan enbart bestående av så kallade ”vejningshinder”. Hinder av väldigt enkel karaktär för att hund och förare ska få känna varandra på pulsen. Hinderbanan innehöll inga heltäckande mark- eller höjdhinder. Flinga såg till att husse klarade det utmärkt och efter två varv i banan gick vi ut på en promenad för att för första gången rasta Flinga lös. Jag tror att alla andra redan hunnit med detta men nu var det vår tur. Och visst var det lite nervöst om hon skulle lyda mig även om följsamhet och inkallning i koppel fungerat väldigt bra hittills så är det ju inte riktigt samma sak som på distans även om det är den viktigaste början.

Men det gick jättebra och vi gjorde några mycket lyckade inkallningar med och utan godis och med mycket beröm. Vi gjorde även lite stegförflyttningar utan koppel och Flinga kändes som klistrad vid mitt ben och sådana förflyttningar som att ta steg bakåt, vända helt om och liknande lurade inte henne. Inkallningarna på avstånd gick också väldigt bra, hon kom skuttande och kastade sig in i fot. Jag tror vi redan är väldigt kära i varandra!

Det var med ett lättat hjärta vi återvände för att fortsätta ätandet, fast nu lunch. Lunchrasten som i vanliga fall är 1,5 timmar ägnades åt information från Synskadades Riksförbund, först från redaktionen för tidningen ”I selen” som är vår ledarhundstidning, och sedan från ledarhundsverksamhetens chef. Säkert värdefull information för våra förstagångsförare, men inga nyheter i alla fall för mig. Men informationen var av den mer obligatoriska arten tror jag, trots att den var på vår fritid, lite dumt. Nu är den i alla fall slut och mer uteövningar väntar.

19:27: Hej och hå vad tiden går fort här! Första delen av eftermiddagen efter lunch innebar ytterligare ett pass i hinderbana, fast denna gång en mer avancerad version med markhinder och lite tätare hinderformationer. Jag gick banan två gånger även denna gång och vi gjorde det inte felfritt, men det gick väldigt bra och jag hade en hund som klart uppskattade det. Vi sprang ner ett par ”trebeningar” och Flinga stannade inte för ett av tre markhinder. Hindren vi rev kändes mer som ett följsamhetsproblem från min sida. Kanske lite ovan vid ny hund, lite nervös av ny instruktör och spionerande folk i skogen, men säkert lite också att hund och förare just börjat gå tillsammans. Markhindret Flinga ”glömde” stanna för var en väldigt tunn ribba på marken så hon tyckte nog att det knappt var ett hinder. Och på stan hade storleken motsvarat en liten avrinningskanal i trottoaren och den hade man kanske inte stannat för. Men hinderbana är hinderbana.

Andra varvet blev jag och Flinga filmade med min videokamera för att senare läggas ut på nätet. Det varvet var inte heller felfritt men så är verkligheten inte heller perfekt så jag är nöjd! Särskilt nöjd med en glad och positiv hund och hon gör mig verkligen glad med sin glädje!

Andra delen efter eftermiddagsfikat bestod av ytterligare ett teoripass. Denna gången med rubriken ”dressyrteknik”. Vi fick höra lite om våra hundars liv och tillvaro innan de hamnat hos oss och hur dressyren tills nu sett ut och hur den ska se ut framöver för att vi fortsatt ska få ett bra resultat.

Dressyren på våra ledarhundar är enormt viktig eftersom mycket av det de gör för oss är väldigt onaturliga uppgifter för en retriever och därför betyder dressyren och samarbetsviljan allt. Dressyr låter kanske lite tungt och tråkigt men ska inte vara det. Fyllt med krav givetvis, men kryddat med glädje och kärlek. Och att man får mycket gratis genom att väva in dressyren i vardagen och inte nödvändigtvis på en gräsplan. Dressyr i form av följsamhet i koppel, inkallning, sitta fot innan mat, sitta fot vid koppling inför rastning är saker som är väldigt lätt att stoppa in i sin vardag med hunden och på så vis ha mycket gratis. Och om något går fel backa ett par steg och tänka efter vad som kan ha blivit fel, och sedan ta några steg tillbaka i dressyren. Grunddevisen om hunden inte gör det man vill är väldigt bra: antingen förstår den inte vad du vill, eller så bryr den sig inte tillräckligt mycket om dig. Och beroende på vilket av dessa två så får man välja metod för att gå vidare.

Dressyr tror jag nog är lite av det roligaste och ger så mycket kontakt och glädje när det flyter! Och hundens samarbetsvilja är inget man har, det är något man förtjänar!

Vi brukar ibland skämta om tre olika typer av fel, lite av intern humor i ledarhundssammanhang. Antingen är det FF = förarfel, eller HF = hundfel eller IF = instruktörsfel och trots att man gärna skyller på hundfel är det skrämmande ofta förarfel. När man analyserat det hos sig själv och jobbar framåt har man vunnit mycket!

Middagen var som vanligt fantastiskt god och pausen nu efter fram till 19:30 känns välbehövlig. Sista passet för kvällen blir vårt första gemensamma dressyrpass och då ska vi ägna oss åt inkallning och det blir förmodligen ”kurra gömma”-inkallning, att någon håller hunden, föraren springer och ropar på hunden och gömmer sig. Sedan släpps hunden som förhoppningsvis väldigt mycket längtar efter sin förare och kommer farande och möts av mycket glädje. Visst är jag nervös att lilla Flinga ska skita i mig och gå och beta i skogen istället =) Men vi får se hur det blir.

23:46: Nu är ännu en dag slut och vi ligger i varsin bädd och Flinga snarkar lätt medan jag bläddrar igenom nätet en sväng innan det är dags att blunda.

Kvällens dressyrpass var roligt och gick väldigt bra. ”Kurra gömma”-inkallningen gick som på räls och ingen hund övergav sin förare. Det gick till som jag beskrev tidigare, en instruktör höll hunden medan vi gick iväg, ropade på hunden en gång och sedan gömde oss i skogen. Sedan ropade man igen och instruktören släppte hunden. Eftersom våra hundar är olika individer hände lite olika saker men alla hundar hade bråttom att söka efter sina förare. Vissa hittade oss direkt medan andra fick leta lite. Flinga la in turboväxeln och hittade mig på en gång.

Sedan gjorde man samma sak igen men gömde sig på ett annat ställe. Alla hundar letade först på första gömstället innan de började söka på nytt. Flinga gjorde ett litet språng när hon upptäckte att jag inte fanns på samma ställe men sprang sedan rakt på! Jag kanske inte behöver säga att hon båda gångerna blev varmt mottagen =)? Och självklart filmades Flinga och jag men jag har inte vågat titta på det än =)

Vid kvällsfikat hölls en liten halvtidsutvärdering av kursen. Man brukar säga att tredje dagen innebär en liten svacka och det var vi väl alla överens om att det gällde både hundar och förare. Spänningarna släpper och man har fått många intryck vilket också jag märkte både på mig själv och Flinga under andra passet i hinderbanan. Som det kändes, att Flinga släpade runt på ett kylskåp i hinderbanan. Jag kände mig långsam och osmidig och hon kändes lite ofokuserad men vi försökte båda så gott det gick ändå och jag känner mig ändå nöjd med resultatet. Och jag som inte haft fungerande ledarhund på ett tag upptäckte muskler man glömt att man hade =)

Under utvärderingen framkom också önskemål om lite mer egen tid med sig själv och hunden. Även om programmet innehåller en massa fika-, lunch- och middagspauser känns programmet ändå av någon anledning lite späckat. Själv kanske jag inte känner att man behöver ändra programmet för att få mer egen tid men nu blev det så. Programmet imorgon möblerades om så att lunchen fördubblades och vi har nu ett fritidspass mellan 10–14 som man får använda som man vill. Vill man vila, kela eller sitta och snacka, eller träna något eget med sin instruktör och det kanske är bra. Vi kommer ju ha en hel vecka till på hemmaplan med bara instruktören sen och då finns ju obegränsat med tid. Hur jag och Flinga gör får vi se. Husse kanske lägger sig i hundkorgen och gosar en stund, försöker klara av det där träningspasset jag skjutit på flera dagar nu eller går en promenad, vi får se.

Men nu är den här dagen slut och åtminstone jag säger tack och god natt med en belåten känsla och hade jag inte varit så duktig så hade jag kanske ropat upp Flinga i sängen =) Men vi får snuffa mungipor och klia mage imorgon istället.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Kommentera