På egen hand med Flinga del II

Nu har det snart gått en vecka sedan min instruktör åkte hem och det enda man kan säga att det har gått väldigt bra, till och med över förväntan. Med tanke på min vardag och miljö så kan jag inte tänka annat än att jag fått en utmärkt hund!

Under kursens gång lärde vi bara in ett fåtal vägar för att vara lite juste mot hunden. Två alternativa vägar till jobbet som bara de omfattar 6 stationer där vi utför någon form av byten och det är både bussar, pendeltåg och tunnelbana inblandade. Sedan lärde vi bara in en liten del av hemmamiljön, som omfattade två rastplatser och en del av ett köpcentrum. Tittar man på detaljerna i ”det lilla” är det väldigt mycket hunden ska lära sig och smälta.

Men vi gjorde det väldigt grundligt, först i koppel både tur och retur och sedan i sele flera gånger. Jag vet med mig att denna hösten kommer innebära en hel del resande för mig och Flinga och därför känns det lite extra viktigt att allt ska falla ordentligt på plats i början. Då tror jag grunden finns för en mer aktiv höst lite senare.

Denna veckan har vi dock tvingats utöka våra promenadstråk en smula i hemmamiljön, dock utan att förstöra det vi redan lärt in. Det är lite pyssel med att inte korsa invanda stråk allt för mycket så att de blir fel i framtiden.

I början av vår första vecka på egen hand tvingades jag ändå ut på en kortare resa över dagen. Under inkörningen valde vi med flit bort Stockholms Centralstation tills vidare eftersom jag till en början bara ville lära in sträckor som jag definitivt skulle använda regelbundet i början, och centralen är ingen plats jag passerar varje dag. Men denna gång tog vi oss till centralen själva men väl där fick Flinga avlösning av en kompis som ledsagare. Men jag tyckte ändå det var bra att hon fick följa med och känna på den tillvaro vi ändå ska leva i framöver fast i lätt form. Och hon fann sig väl till ro.

Under den första tiden tillsammans avråds man för att allt för vidlyftigt ta sig ut på nya äventyr och det tror jag kan vara ganska bra innan man lär känna varandra ordentligt. Hunden ska få smälta allt den lärt sig och vänja sig vid sin nya vardag. För trots allt är det nog viss skillnad på att gå i dressyr mot att gå i tjänst varje dag. Dessutom är det väldigt bra för mig som förare att under invanda former få lära mig känna min hunds reaktioner och signaler. Blir det väl grundat finns stora möjligheter för så kallad ”fri körning” framöver på platser där ingen av oss hittar.

Bara en ny sträcka har vi utforskat på egen hand denna vecka. Vi skulle återlämna min gamla hunds hälsojournal på Synskadades Riksförbund vid Skogskyrkogården. Sträckan i sig ligger llängs den tunnelbanelinje vi nyttjar även om vi inte tittat på själva stationen. Däremot hittar jag själv så bra så att jag skulle kunna gå i sömnen. Men för hundens skull tvekade jag lite först men bestämde mig sedan för att försöka. Gör man det är det väldigt viktigt att hjälpa hunden och vara tydlig. Men när vi klev av tåget valde hon direkt rätt riktning mot den enda nedgången och resten av vägen gick väldigt lätt. Så fort ett vägval blev synligt började hennes huvud gå fram och tillbaka och när jag då sa vänster eller höger lyssnade hon direkt och blev ivrig och glad.

Vägen tillbaka till tunnelbanestationen hittade hon själv, säkert och lätt som om vi gått där tusen gånger, så man kan säga att den hunden har ett grymt bildminne! :)

Men nu är det fredag och en arbetsvecka är slut. Idag har Flinga fått vara med på kundbesök även om vi åkte taxi dit och tillbaka på grund av mycket utrustning. Men samma sak där som med måndagens resa till Linköping, det är vår vardag och bra att vänja sig.

När vi kommer hem på dagarna märker man att det inte är så lätt att köra slut på den här hunden. Under kursveckorna var vi båda helt döda av alla intryck men nu finns mycket energi kvar i slutet på dagen. Det får vi kompensera med lösrastning och det är skönt att veta att det finns en hel del att ta av i framtiden :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera