På egen hand med Flinga del III

Idag firar jag och min lilla Flinga två arbetsveckor på egen hand. Egentligen är det två veckor på söndag som instruktören lämnade oss.

Egentligen har inget nytt inträffat sedan mitt förra inlägg i ämnet. Vi jobbar på och allt går bra. Denna veckan har det kanske gått på lite lägre varv än vanligt eftersom husse har varit grymt förkyld och därmed orkat lite mindre.

Vi har egentligen inte haft några bekymmer alls. De små saker som finns har varit på grund av att vi tvingats utöka vår ganska futtiga rastslinga hemma och den har tvingats korsa inkörda vägar till buss och annat. Ibland har Flinga på väg till bussen tyckt att vi kunnat prova den här nya vägen istället, men husse har inte gått att lura.

En ny sträcka har vi gått som jag tidigare inspekterat med instruktör utan hund. Resvägen till en simhall jag nyttjar varje vecka. Vägen är väldigt okomplicerad, en ny tunnelbanestation, en kort sträcka till en buss som stannar mer eller mindre utanför badhuset. Tunnelbanestationen var så klart ingen konst. Däremot misslyckades vi lite med ett övergångsställe när vi kom fram till simhallen. Ett av mina barn visade oss på en stolpe som hörde till fel övergångsställe och där satte FLinga igång att rotera i cirklar av någon sorts glädjefnatt =) Det gick inte att göra om och välja rätt stolpe. Det får vänta till nästa vecka och då kanske det blir svårare och jag får vara mer noga.

Andra mindre missöden har berott på mig. Jag har trott att hunden varit på väg att driva med mig och korrigerat henne. Då visade det sig att hon varit på väg att göra rätt och jag gjort fel. Det är tyvärr inte helt ovanligt :) Då är det viktigt att inte lägga någon skuld på henne och hoppas att hon står på sig och gör rätt nästa gång igen. Jag jobbar med mig själv på att lita på henne, eller åtminstone låta henne göra fel färdigt först innan jag korrigerar.

denna gången handlade det om en trappa upp till vår rastplats. Där sitter ofta missbrukare och spretar med ben och kryckor och har spridigt påsar och tomma ölflaskor omkring sig. När Flinga var på väg mot trappan satt några där som vanligt och jag tyckte det lät som att hon var på väg emot dem. När jag ”rättade” henne hamnade vi istället vid ett stängsel vid sidan av trappan och man hörde riktigt hur Flinga tänkte ”idiot, vad var det jag försökte säga?” Ett ögonvittne jag tillfrågade berättade dessutom, för att strö mer salt i husses sår, att hon varit på väg att gå till trappan med god marginal från A-lagarna :) Men det var min rädsla att hamna mitt upp i dem som fick mig att göra fel. Det var bara att be Flinga om förlåtelse och åter igen lova bättring!

Idag på vår promenad hoppades jag kunna uppfylla det och hade en spion med mig. Men givetvis var trappan tom just denna eftermiddag :)

Jag vet inte om jag börjar bli ”gammal” och fin i kanten, för plötsligt har det börjat störa mig när vi tränger oss i köer. Jag tänkte på det senast på väg hem idag. Våra ledarhundar är ju tränade att betrakta rörliga och stillastående människor som hinder och när vi ska åka buss eller tunnelbana är det busshållplatsen, bussens dörr, spärren till tunnelbanan och liknande som är målet. Om folk står i kö betraktar Flinga det som ett hinder som ska passeras. Idag upplevde jag det extra jobbigt när jag upptäckte hur lång kön till bussen var och jag hörde raden av människor med prasslande tidningar som vi passerade. Plötsligt avbröt jag Flinga och stannade och tryckte in oss mitt i kön och då kände jag mig ännu dummare. Ingen har någonsin under mina 18 år med ledarhund yttrat missnöje över att hunden gör så, så det är mest jag som plötsligt tycker det är jobbigt.

Kanske är det en lite ny situation nu på busshållplatsen hem. I tunnelbanan råder ändå anarki och där känns det mindre besvärande när vi bara arbetar oss fram till en spärr. Det skulle ändå inte gå att försöka hitta och följa en kö i allt buller i vad mån sådana ens existerar.

Nu håller man på att bygga om på Gullmarsplan men tidigare när vi kom mot busshållplatsen kom vi framifrån och det var bara att stanna så var vi först utan att passera hela kön. Då kunde hunden jobba fram till målet utan att det kändes besvärande för mig. Nu kommer vi bakifrån och passerar alla människor som står och väntar för att komma fram till den punkt hunden lärt sig att söka upp.

Men å andra sidan om jag lär henne att ställa sig i en kö, lär jag ju henne att söka sig in i ett hinder istället för att undvika det vilket kan få dåliga konsekvenser senare. Samtidigt kan ju en kö variera väldigt mycket.

Så jag får nog lova bot och bättring även här och inte vara så finkänslig. Alla kommer ju med bussen ändå. En viktig fördel för oss att komma på tidigt är dessutom att kunna välja en plats som både är rymlig och bra för hunden så att hon kommer undan från gången. Idag fick vi välja en plats nära dragspelet i bussen och det var dessutom så trångt att hon inte kunde ligga vid mina fötter utan fick stanna ute i gången. Jag var hela tiden orolig för hur långt från de rörliga delarna av golvet hennes tassar befann sig.

Men nu är vi välbehållna hemma och husse är tröttare än hunden som verkar vara upplagd för ett par vändor till i rusningstrafiken.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.