iPhone & iPad ger ett tillgängligare digitalt liv för synskadade

Att Apples iPhone och iPad till stor del är orsaken till att vi i grunden tycks förändrat vårt sätt att använda datorer och mobiltelefoner råder det nog ingen tvekan om. Det skrivs var och var annan dag artiklar om hur vi förändrar vårt surfbeteende, hur många procentandelar av trafiken till hemsidor ökar från mobila enheter.

Att dagens telefoner och läsplattor äntligen klarar av det där man saknat och behövt så länge kan man bara se på tåg och bussar. För min egen del behöver jag bara backa två telefonmodeller och två år tillbaka i tiden för att känna det som att jämföra med stenåldern och rymden. Min gamla telefon kunde man ringa och SMS:a med, man kunde ta bilder och lyssna på musik och radio, en liten kalkylator och enhetsomvandlare och lite sådant smått och gott. Min nuvarande iPhone kan — allt, nästan!

Men jag hade inte tänkt skriva så mycket allmänt om den mobila revolutionen, för det gör andra fullt tillräckligt och bra. Jag funderar mer över vad det inneburit för oss synskadade. Aldrig tänkte jag mig för ett par år sedan säga, att en mobil, till 100% styrd av pekskärm skulle lösa nästan alla mina digitala problem!

Det bör ha varit runt 2003 då jag stötte på försök att göra pekskärmar tillgängliga första gången. Innan det, hade ju folk kört PDAer i form av Palm Pilot och motsvarande handdatorer för Windows CE och Windows Mobile ett bra tag. Det första kom från Humanware och deras GPS-baserade talande hjälpmedel Trekker. Man klistrade först en tunn film över skärmen med stansade runda hål på bestämda platser och med hjälp av en programvara definierade man dessa platser så att en synskadad användare kunde peka på rätt ställe och få återgivning i form av syntetiskt tal. Man utvecklade sedan lösningen så att man trädde ett fodral över handdatorn som var utrustat med en knappsats som petade på skärmen när man tryckte på knapparna. Jag tyckte lösningen var genial och väntade med spänning på utvecklingen.

Runt 2006/2007 släppte företaget Dolphin Programmet Pocket Hal, några år senare följt av Smart Hal. Programmet kördes på handdatorer med Windows Mobile och endast ett antal modeller gick att välja. Med fördel några från HP som var utrustade med QWERTY-tangentbord parallellt med pekskärmen.

Detta program var tänkt att ge tillgång till handdatorns vanliga funktioner utan mellanliggande skal och användargränssnitt, men man nådde inte ända fram. Till stor del på grund av operativsystemet Windows Mobile som inte riktigt kunde erbjuda det som behövdes. Produkten lades ner för ett antal år sedan.

Efter det har Code Factory gjort tappra försök med ungefär samma resultat.

Under den tiden dessa handdatorer var något sånär populära var det många av mina synskadade kunder som var rädda för framtiden. Rädda för att allt fler saker skulle styras med pekskärm och hur omöjligt det skulle bli. Man jämförde med saker ute på stan så som bankomater och biljettautomater som förvisso hade knappar men inte var tillgängliga i någon större utsträckning. Men det kändes lite som om den generationen handdatorer och försök till telefoner självdog, så antagligen var väl inte heller seende helt nöjda.

Men sommaren 2009 hände något! Apple släppte sin iPhone 3GS, utrustad med skärmläsaren VoiceOver! Det skulle ta en sådan vändning för er ”vanliga” användare där ute, men också kanske ett ännu större buller för synskadade!

Jag hade inte intresserat mig för Apple och iPhone före det. Det var för mig bara ännu en i raden av pekskärmstelefoner som jag inte kunde använda. Och sades något före släppet av iPhone 3GS om en inbyggd skärmläsare så gick det mig totalt förbi!

Så vad är det då som är så storslaget? Det blir kanske enklast att beskriva om man blir mer konkret.

Synskadade har haft tillgång till datorer sedan i slutet av 80-talet och om än haltande på många områden, ändå kunnat följa utvecklingen från DOS till Windows 3.11, 95/98, XP, Vista och nu Windows 7. Genom att installera en så kallad ”skärmläsare” — ett program som hjälper till att återge vad som händer på skärmen med hjälp av syntetiskt tal, punktskrift eller förstoring — så har synskadade kunnat använda datorn på ungefär samma sätt som seende.

Men problemen som funnits och fortfarande finns är många och inte så lätta att beskriva. Jag ska försöka göra det genom att berätta vad som hände när jag började använda iPhone och vilken skillnad det innebar.

Övergång till pekskärm


Tidigare har synskadade varit hänvisade till telefoner från Nokiamed operativsystemet Symbian 60. Det har varit trygga, stabila telefoner med knappsats och ganska grundläggande funktioner. Även där installerar man en skärmläsare som återger skärmens innehåll och det användaren matar in på tangentbordet med syntetiskt tal. På det viset har man kunnat läsa och skriva SMS, hantera adressbok, kalender, epost och även med varierande resultat på olika modeller, också kunnat surfa på internet.

Men som iPhone enbart är utrustad med pekskärm var det dags att lära sig ett nytt sätt att jobba med telefonen. En helt blank yta utan ”orienteringspunkter” i form av knappar trodde många skulle vara en stor utmaning. Men när skärmläsaren VoiceOver i iPhone aktiveras är sättet att arbeta på pekskärm som synskadad mer än väl genomtänkt.

Det bygger mycket på att placera ikoner där man vill ha dem för att snabba upp arbetet. Den svåra för mig och många andra var nog att lära sig skriva på det virtuella tangentbordet, som när telefonen hålls stående är ganska smått. Man kan aldrig bli lika snabb som en seende när det gäller att skriva, men många synskadade har utvecklat en bra skrivteknik.

Trådlöst tangentbord


Genom att komplettera med Apples trådlösa tangentbord förbättras skrivförmågan oerhört och bli jämförbart med dator. Även här har Apple tänkt genom allt ordentligt, och skärmläsaren VoiceOver går att styra helt och hållet från tangentbordet. Undantaget ett fåtal gester som inte har motsvarande kortkommando på tangentbordet. Mitt sätt att arbeta med telefon och tangentbord har dock blivit ganska parallellt. Med telefonen liggande bredvid kan jag snabbt peka på skärmen för att nå ett visst objekt eller en viss plats vilket ibland kan gå fortare än att flytta sig dit med tangentbordets funktioner. Men med tangentbordet kan man flytta sig högst upp och längst ner på skärmen, stega sig genom ikoner, knappar och text ungefär som när man använder tab eller piltangenterna på en dator.

Basfunktioner


”Basfunktioner” kallar jag epost, kalender, kontakter, internet och självklart måste man nog stoppa in själva telefonfunktionerna här :) Och egentligen alla dessa funktioner innebar en stor lättnad för mig i och med iPhone jämfört med dator.

Den stora svårigheten när man arbetar med en skärmläsare är att snabbt hitta rätt innehåll på skärmen. Om jag i epost-programmet har en mapplista, vill jag snabbt hitta inkorgen. Där vill jag få en bra överblick över inkomna mail och när jag öppnar ett mail, vill jag snabbt hitta själva brevinnehållet. Detta låter kanske lite konstigt, det blir så självklart och överskådligt när man ser hela skärmen på en gång. Men ett sätt att beskriva det kan vara att det är som att se skärmen genom ett litet nyckelhål. Man ”ser” bara en väldigt liten del av skärmen åt gången, kanske en rad, eller en halv. Det är som att öka förstoringen väldigt mycket och bara få plats med några få ord eller bokstäver samtidigt på skärmen. Då blir det lite mer letande för att hitta det man behöver för stunden. På ungefär samma sätt är det att få skärmen presenterad i syntetiskt tal eller punktskrift.

Det stora problemet är allt ovidkommande innehåll man måste ”ta sig förbi” innan man hittar det man söker. Här upplevde jag det första stora med iPhone. När jag i ”Mail” har mapplistan framme, är det bara epost-mapparna man ser på skärmen. Klickar man på en mapp, exempelvis inkorgen, är det bara meddelanden man ser i en vertikal lista. Klickar man på ett mail och det öppnas, är det bara brevhuvud och brevets text man ser. då finns inget runt om som stör, inga sidofält, verktygsfält, ovidkommande menyer etc. När man öppnar sitt mail i datorn, finns fortfarande allt detta kvar runt om.

En annan stor upplevelse var kalender. Jag har aldrig i en dator upplevt en månadsvy där jag kunnat få något som ens liknat överblick. I iPhones kalender är månadsvyn lika ren och fri från ovidkommande saker som allt annat. Varje vecka ligger på en vågrät rad och man kan låta fingret glida över dagarna och skärmläsaren säger datum samt om dagen innehåller några aktiviteter. Markerar man sedan ett datum, visas dagens aktiviteter under månadsvyn. Trots att vi befinner oss i senare delen av 2011, och Microsoft har släppt en mängd versioner av Outlook, kan det och andra program fortfarande inte erbjuda en så enkel sak. Vilka andra människor med stort behov av att planera sitt liv, skulle stå ut med att se i sin kalender genom ett nyckelhål?

När det gäller internet så är det mer komplicerat. En webläsare kan vara mer eller mindre bra, men där är ändå det stora problemet vad gäller tillgänglighet, sidan den ska presentera. Det stora lyftet här tänkte jag skriva mer om under rubriken media.

Kontorsfunktioner


När jag i mitt arbete behöver en snabb och bra miniräknare som ger mig full kontroll, använder jag ”bc” som är en kalkylator i textbaserad Linux-miljö. Jag använder den för att den är just textbaserad och alla tal och matematiska operationer skrivs in från tangentbordet. Den är lika primitiv och rå som en gammal bordskalkylator. Jag har inte hittat något som funkat så bra och lätt sedan DOS-tiden. Problemet i Windows-miljö har varit antingen inmatningen av beräkningen och att sedan hitta resultatet på skärmen. Det har inte fallit inom ramen för vad jag kallar snabbt och effektivt arbete. Åter igen kan man jämföra med nyckelhålet, eller låta en seende leta efter en bokstav på en stor whiteboard genom att enbart titta med ett öga genom en toarulle :)

iPhones kalkylator ger mig det jag behöver, ett tangentbord med siffror och de vanliga räknesätten, och högst upp en ruta där resultatet visas.

Jag hade inte tänkt gå igenom allt jag har i min telefons kontorsmapp, det skulle bli alldeles för långt. Men det här resonemanget kan appliceras på många fler funktioner. Jag använder dagligen textanteckningar, valutaomvandling, röstanteckningar etc. En annan kontorsfunktion jag använder dagligen, är Postens paketspårnings-app. Alternativet att söka paket på deras webplats fungerar förvisso föredömligt bra eftersom den är bra kodad och går att navigera på med skärmläsare. Men att i en app bara ha fält för beskrivning och kollinummer och sedan på en rad se senaste statusen, är ändå oändligt mycket lättare och snabbare än att navigera på hela deras webplats, hitta sökfältet, fylla i kollinumret och sedan på nästa sida efter avsändar- och mottagarinformationen hitta den relevanta informationen om vart mitt paket är just nu.

Att omvandla valuta på datorn kan man göra på flera sätt, med någon hemsida för valutakurser eller med Google. Men oavsett hur man gör ska man hitta vart man ändrar från och till valutakurs, sökfältet för beloppet och när man utfört sökningen kommer det svåraste, att hitta resultatet.

Precis samma problem gäller vid sökning på Wikipedia eller för att översätta ett ord eller en fras mellan svenska och engelska. För allt detta finns appar som bara visar det nödvändiga på skärmen. Ett sökfält, en sökknapp, och därefter en ny skärm med resultatet. Ofta är det så rent och enkelt på iPhone.

Nyheter och väder


När det gäller detta avsnitt, upplevde jag nog den största förändringen i mitt digitala liv! Jag har för egen del inte hittat något bra och enkelt sätt att tillgodogöra mig dagliga nyheter och väder, annat än att lyssna på radio och TV.

Problemet har varit detsamma mer eller mindre, oavsett vilken nyhetsportal man använder. Tittar man på alla stora svenskamedier och hur deras webplatser är uppbyggda, så är det enorma menyer, bilder och rörligt material. Våra skärmläsare har ofta enormt svårt att ge oss det vi behöver på dessa sidor. För dig som ser är menyn något som alltid ligger till vänster eller höger eller ovanför, eller varför inte både till vänster och ovanför :)!

För att hitta en lista med de senaste nyheterna måste jag passera dessa menyer varje gång, när jag väl hittat en artikel jag vill läsa och klickat på den, laddas sidan om och jag måste åter igen ta mig förbi menyerna på jakt efter själva artikeln. Ofta ligger ingresser och bilder, relaterade artiklar, kommentarer och blogginlägg före. Samtidigt är något som rör sig på skärmen, reklam eller annonser som gör att skärmläsaren försöker ta sig dit för att se vad som händer, eller som gör att artikeln jag just hittat flyttar lite på sig.

Tidigare har jag försökt använda nyhetsmediernas mobila webversioner som varit mer enkla och bantade på innehåll. Men på senare tid, i takt med att våra mobila webläsare blivit mer avancerade, har även dessa förenklade sidor gått åt samma håll.

När jag laddade ner Aftonbladets app för första gången, kände jag mig som ett barn på julafton, eller som när jag kunde skicka och läsa SMS för första gången helt själv med en talande telefon, typ år 2004 — ungefär 10 år efter er andra ;)

När man startade appen såg den ut som vi är vana vid dem, ett flikfält längst ner och artiklar med en kort inledningstext på rader över skärmen. Klickar man en artikel, öppnas den i ett eget fönster, bara att läsa utan störande sidomaterial! Jag tycker själv det låter helt konstigt, men att åter igen kunna följa nyhetsflödet kändes som en revolution!

Nu kan jag läsa flera medier på samma sätt och inte bara nyhetsmedier, utan även annat som är intressant.

Att inte se eller höra är två enorma kommunikationshinder. En som inte ser läser text med hjälp av tal eller punktskrift men besväret med att hitta materialet i en kompakt och bra form och sedan få det uppläst av en syntetiskt röst eller med fingrarna på en punktdisplay tar tid. En punktdisplay visar bara en liten del av texten åt gången, kanske 20 eller 40 tecken åt gången och därefter måste den matas fram till nästa 20 eller 40 tecken. Titta på din skärm hur lite 20 tecken är. Klipp ett motsvarande hål i en A4 och håll den över skärmen, så ger det en liten bild om hur det kan vara.

Måste du dessutom leta igenom stora delar av skärmen, stort material innan du ens finner det intressanta innehållet, blir kommunikationshindret ännu större!

Sociala medier


Sociala medier är egentligen samma problematik som vanliga medier med nyheter och väder. Komplicerade webplatser som aldrig ser lika ut, men har det gemensamma att de presenterar en oerhörd mängd information i ett oerhört högt tempo. Under 90-talet när mycket mer var textbaserat, hade jag ofta stora problem att hänga med när man chattade på IRC. Textrader bara sprutade över skärmen ibland när diskussionerna gick heta och att då hänga med var stundtals helt omöjligt.

Samma fenomen gäller idag fast värre. En ännu större informationsmängd som det är svårt att hänga med i och där svårigheten att ens hitta informationen på hemsidorna är svårt nog.

Numera finns appar för det mesta man behöver, Facebook, Twitter, diverse chat-protokoll både för text och ljud och naturligtvis för WordPress vilket gör det möjligt att till och med blogga! Allt i en ren och enkel tappning som det inte är minsta svårighet att tillgodogöra sig.

Hälsa


Bara en sådan sak som att få veta hur mycket jag väger! Det finns en talande våg på den svenska marknaden. Jag har skrivit om den för länge sedan här i bloggen, den är ganska dyr och väldigt inexakt. Väger man sig tre gånger på rad, får man tre olika vikter. En så enkel sak som en våg från Withings som ansluts till ditt WLAN och synkar vikterna till ett konto på deras server. En app i telefonen ger mig all information om vikt, BMI; fett- och muskelmassa.

När jag började löpträna fanns inget annat sätt för mig att få veta hur långt och fort jag sprungit och hur många kalorier jag gjort av med än att be om hjälp för att läsa av displayen på löpbandet.

När jag i min iPhone hittade appen ”Nike+” började jag genast ta reda på hur den fungerade. Därefter gick jag och köpte ett par Nike löparskor ur deras plus-serie, där man placerar en liten sensor under sulan i vänstra skon. Sensorn sänder sedan signaler till telefonen för varje steg jag tar och telefonen kan med hjälp av detta beräkna fart och tillryggalagd distans och med hjälp av min inmatade vikt, beräkna kaloriåtgången.

Nu kan jag själv sätta mål och under tiden jag springer få feedback med en röst som säger hur långt jag har sprungit eller har kvar. Numera har jag flyttat löpträningen in i min iPod Nano 6G som också är utrustad med VoiceOver. Jag kan nu också ansluta ett pulsband som spänns runt bröstkorgen och som fungerar på samma sätt som sensorn i skon, sänder signaler för varje hjärtslag till iPod-enheten som med en röst kan ge mig min aktuella, genomsnittliga, maximala och minsta puls under träningspasset.

När jag simmar eller går långpromenader matar jag in typ av aktivitet, tid och sträcka i en annan app som fungerar ungefär på samma sätt som Nike+ och gör det möjligt att ha koll på all sorts träning.

Till detta finns också appar för mat, olika sjukdomar och medicinering och liknande som hjälper till att hålla koll på sin tillvaro. Allt detta följer ofta samma rena gränssnitt som fungerar utmärkt med iPhones skärmläsare VoiceOver.

Spel och underhållning


På samma sätt som jag tidigare försökte beskriva svårigheterna med att tillgodogöra sig media, är det nästa ändå svårare med rörligt material så som TV. Givetvis finns ingen möjlighet att få hjälp med att tolka bilden ännu, men man kan ha stort utbyte av att kunna lyssna även på TV-program. Det är väldigt sällan som våra skärmläsare hittar spelare för videoklipp med play-knappar på de olika TV-sidorna och om man väl får igång avsnitten, blir skärmläsarna ofta helt obrukbara på grund av den rörliga bilden på skärmen som dessutom tar mycket kraft av datorn, precis som skärmläsaren.

De olika TV-apparna för iPhone är därför även här lösningen. De gör mig inte lika lyrisk eftersom de av någon anledning som jag personligen tror är mer slarv än tekniska begränsningar, ofta är röriga och saknar alternativ text på knappar etc. Det känns som det generellt fungerar bättre med nyhetsmedier som jobbar med text. Kanske är de mer noga med utseendet i appen medan TV-apparna främst ska visa rörligt material och appens utseende och funktion i övrigt är mindre viktig. Detta påverkar så klart tillgängligheten negativt.

Det finns inte så många spel som lämpar sig för synskadade, men ett par har jag hittat och provat. Egentligen tror jag inte ens det var säkert att det var synskadade som var målgruppen, utan att det bara råkade bli så att de lämpade sig väldigt väl. Men det borde kunna finnas betydligt fler spel, antingen baserade på text eller ljud och/eller som två av de som redan finns, på rörelser.

Möjligheter och farhågor


Så ska jag försöka knyta ihop och avsluta ett inlägg jag tror det blir omöjligt att bli nöjd med. Området är helt enkelt för stort. Ibland blir jag tillfrågad om jag kan föreläsa om detta vilket jag mer än gärna gör. Men när man kommer in på hur mycket tid som ska avsättas, känns det alltid som en eller tre timmar är för lite ;)

Man ska inte förringa de som arbetar med tillgänglighet för PC-plattformen. De haren svår uppgift där de varken har kontroll eller full inblick i vare sig hårdvara eller mjukvara. I en miljö som Windows där man sällan får förklaringar på vanliga fel, är det nog omöjligt att bygga en stabil och pålitlig miljö. Och lagom är man ”klar” tills förutsättningarna helt förändrats i och med en ny version av såväl hårdvara som mjukvara.

Apple har en stor fördel i att själva ha den fulla kontrollen av hela kedjan. Samtidigt som hårdvaran byggs och mjukvaran utvecklas, sitter ett helt team av deras egen personal och bygger tillgängligheten parallellt. Den blir en del produkten och så hårt integrerad med operativsystemet att inte mycket kan bli fel.

Varför Apple satsar så stort på något som många andra betraktar som en obetydlig målgrupp, är svårt att svara på. Och det är inte lite man satsar heller. Ändå tror jag inte det är någon stor kostnad för företaget när man valt att integrera tillgängligheten i stort sett i alla sina produkter. Tvärt om tror jag den ”kostnaden” och ansträngningen blir en vinst och tillgång. Implementerar man en funktion i alla sina produkter blir dessutom kostnaden per enhet minimal jämfört med om man skulle bygga en egen produktlinje för en viss målgrupp.

Man har inte så lite visat vart skåpet ska stå inför framtiden. Även om många inte skrattar lika mycket åt Apple längre, så tror jag nog många främst inom detta område inte fullt inser vad det kommer att innebära om de fortsätter i tempot i fortsättningen, förrän det är försent.

Och att man tänker göra det är nog ganska solklart. Tittar man på den IOS 5.0 som släpps om två dagar, har man bland andra enorma förbättringar vad gäller tillgänglighet som jag ska återkomma till, infört ”talande ansiktsigenkänning” i kameran. Talsyntesen kommer att säga om den man fotograferar är i fokus så att även en synskadad kan ta foto av sina vänner. Det säger rätt mycket mer än om andra förbättringar. En blind tros inte kunna vilja fotografera, men Apple har förstått och försöker göra det möjligt.

Min stora förhoppning inför framtiden är att detta enkla ska överföras till datorn, PC eller Mac. Det är ju inte det folk vill ha när man jobbar med dator med den stora skärmen den medger, men att kunna ha samma enkla applikationer även i datorn. En genväg dit vore en iPhone-emulator som gör det möjligt att även med skärmläsare köra iPhone-apparna i datorn, med samma funktion och utseende som om de kördes i telefonen på riktigt.

En annan sak som får bli ett eget inlägg, är att förbättringarna i Apples skärmläsare VoiceOver för Mac-datorer blir bättre. Där ligger man fortfarande rejält efter Windows-marknaden även om det också är ett rejält mycket större arbete att göra en fullfjädrad skärmläsare för en dator än en mobil enhet. Men med tanke på att PC-marknaden jobbat i över 20 år, och Apple endast 4–5 år, så kommer det inte dröja länge innan man är farligt nära. Och även på datorsidan visar Apple att de inte latar sig.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Kommentera