Idag blev jag äntligen uppringd av personalhandläggaren och löneförhandling inleddes. Jag hade förberett mig lite för att dels få den lön jag vill ha men samtidigt inte sumpa möjligheten på grund av för höga krav.
Jag kan inte säga att jag vann förhandlingen eller blev helt nöjd, men jag fick jobbet och jag fick en acceptabel lön men alla andra fördelar överväger helt klart!
Men jag har bävat lite för den här stunden. Det är alltså nu jag har fått ett nytt jobb, vi har ett muntligt avtal och för att få ett skriftligt måste jag nu säga upp mig från min nuvarande tjänst. Jag har suttit några dagar och slipat på mitt uppsägningsmail till min nuvarande arbetsgivare och nu är det färdigt. Jag läste igenom det säkert 15 gånger innan jag till slut bestämde mig.
Att trycka på sändknappen var lite som jag föreställer mig att hoppa fallskärm. Fritt fall och hoppas grejerna funkar! Ändå något man bestämt sig för att göra och väntat på. Men jag har aldrig hoppat fallskärm någon gång :)
När min dator sa ”swish” och mailet var oåterkallerligen skickat, kändes det ändå som en tung sten lättades från mitt hjärta. Jag varken kan eller vill skriva exakt varför, men att det nu är över känns bra. Att gå vidare ”mot nya utmaningar” som det brukar heta känns helt rätt. Jag är färdig här men har massor kvar att ge.
Först kom ett bekräftelsemail att min uppsägning var mottagen och ikväll ringde personalansvarig chef. Det var ett ganska jobbigt samtal säkert för oss båda, men något som måste göras. Att i det här läget förhandla om kortare uppsägningstid var inte aktuellt.
Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling, Uppsägning