Tre månader på nya jobbet

Nu är det söndag och snart början en ny vecka. Det är nu tre månader sedan jag började och jag känner mig fortfarande ”lycklig” över att gå till jobbet. Lycklig är kanske ett stort ord, därför inom citationstecken. Men glad, helt OK, till freds med, ja nästan längtar till! Det är en ganska udda känsla som det var mycket länge sedan jag kände.

Visst är det så, första smekmånaderna men jag tror faktiskt det kommer bestå länge och någon ånger eller ens fundering i efterhand om jag gjorde rätt har jag aldrig ens känt röken av.

Jag fick en kommentar i gästboken från en bekant från förr som skrev om att jag skriver mycket om vilket jobb jag går ifrån och till. Jag måste nog tolka det som att jag kanske bara skriver att jag gör det men inte till vad? Givetvis orkar man inte läsa igenom allt man själv skrivit men det kan nog stämma att jag inte pratat så mycket om vart jag numera jobbar? Det var ju lite hemligt i början men när allt var klart pågick hemlighetsmakeriet nog av bara farten eller som någon sorts svår balansgång om vad jag ville och borde skriva.

Men här kommer åtminstone upprättelse på den punkten. Sedan den 13:e februari jobbar jag i data-teamet på Stockholms Syncentral. Här jobbar jag med ungefär samma sak som tidigare när jag var anställd på ICAP AB, men nu i ett bredare, roligare perspektiv och inte med vinst och marginal i fokus utan slutanvändaren.

Just till data-teamet kommer man som ny eller gammal användare för att få hjälp med anpassningar till sin dator. Man kanske behöver få syntetiskt tal, utmatning i punktskrift eller förstoring av texten installerad. Vi hjälper till att ”prova ut”, dvs avgöra vilken lösning som fungerar bäst för individen. När utrustningen är installerad så utbildar vi på hjälpmedlen. Grunderna är att få lära sig hantera ordbehandling i Word, läsa epost med Windows Live Mail samt surfa på nätet med Internet Explorer. Sedan kan det där byggas på efter behov, om man behöver lära sig något chat-program, skanna text etc. Vidare utbildar vi på hjälpmedlen i mobiltelefoner och surfplattor.

Det är väl kort om det jag gör. Jag träffar massor med nya underbara människor, i alla åldrar och med väldigt varierande behov. För min del är det verkligen ett perfekt jobb. Tidigare har jag funderat på hur i hela friden man skulle stå ut i arbetslivet i 25–30 år till, vilka arbetsuppgifter som skulle kännas meningsfulla att slösa bort större delen av sin vakna tid på och jag har också alltid ruttnat efter 5–6 år. Just det senare får vi ju se hur det blir, men resten känns helt OK.

Det enda som känns lite tråkigt och snopet är det totala avsaknandet av resor. Tidigare kunde det periodvis vara oerhört tråkigt och det kunde bli väldigt mycket resor periodvis, men det var ändå roligt på något sätt och omväxlande. vid årsskiftet lät jag dessutom förse min ledarhund med ett pass för att kunna prova resa med tjänstehund utomlands. Kort tid därefter bytte jag jobb och det lär bli glest med utomlandsresorna. Men just den saken kan jag kanske lära mig leva med :)

Och här med avslutas serien om mitt jobbbyte för denna gång och vi får se om och när ämnet tas upp igen :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera