Som man säger ”tiden går fort när man har roligt” stämmer verkligen ofta bra! Nu är det tisdag, jag fyller 39 år idag och firar samtidigt min första månad på nya jobbet, 4 veckor och en dag och tiden har verkligen gått sjukt fort och det har varit enormt roligt! Det känns som om jag kommit in i rutiner och gänget bra och det slog mig idag när jag kom hit och gick genom korridorerna att det inte kändes märkligt längre, som om jag gjort detta i all evighet. In genom dörren, säga hej till flickorna i receptionen, stämpla in och hänga av sig på rummet och börja dagen.

Det där med att allt börja falla in i rutiner har sina sidor och jag är inte säker på om en del av dem är bra eller dåliga :) Första veckorna vaknade jag en gång i timmen från kl03:30, rädd att jag försovit mig och låg redan vaken när klockan ringde kl06:30. Även om jag var alert och ofta inne på jobbet före kl08 så kanske den oroliga sömnen inte gjorde än helt utvilad :) Nu när det börjar kännas mer självklart kommer också mitt lite morgontrötta jag fram och det har börjat bli svårt att vakna. Inte det att jag inte vill gå till jobbet längre som det kunde vara förut, jag är bara trött! :)

Samtidigt är det så mycket jag vill göra nu när våren är på väg. Gå långt med hunden på morgonen i god tid utan stress, löpträna på morgnarna istället för kvällarna och framför allt hinna äta frukost. Det senare har jag nog aldrig lyckats med sedan mamma slutade ställa fram mat på bordet framför tonårsliken :)

Men även idag känns valet jag gjorde helt rätt och jag tror jag funnit helt rätt sorts jobb för mig! Hoppas bara mina kollegor tycker detsamma och våra klienter så klart :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Fredag och en första händelserik och rolig vecka avklarad. Man hann liksom aldrig börja längta efter fredagen :)

Under veckan har det varit mycket information för nyanställda, hälsa på folk, lära sig lokalerna och annan viktig information.

Jag skrev i måndags att det nog skulle dröja några veckor innan jag fick sköta min första utbildning på egen hand. Det dröjde 5 dagar :) Jag trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde. Även om jag känner mig fullt bekväm med det jag utbildar i så hoppas man att ens metodik ska vara uppskattad av arbetsgivaren och det får vi väl se :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Så var det dags för ett nytt kapitel i livet och det känns riktigt spännande och inspirerande!

Min första dag på nya jobbet har passerat. Egentligen tjuvstartade jag lite redan i onsdags. Jag var här för att lämna lite saker och blev genast inbjuden på mitt första arbetsgruppsmöte där det kändes som jag redan var en i gruppen och ingen verkade tycka det var det minsta konstigt att jag var där nästan en vecka för tidigt.

Sedan hade jag möjlighet att boa in mig i mitt nya tjänsterum men valde att stå där och njuta en stund men spara resten tills det var på riktigt. Ledarhunden Flinga fick sin korg på plats och fick inviga den bredvid en ledarhundskollega men även hon verkade tycka det var hur normalt som helst. :)

Nu börjar den tuffa uppgiften att lära sig hitta, känna igen alla människor, lära sig alla system och om några veckor börja ta mina första egna klienter. Jag känner mig taggad och glad vilket var ganska länge sedan! :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

I morgon är det verkligen och äntligen dags att börja på mitt nya jobb! Jag har varit där många gånger förr men mestadels åkt färdtjänst dit och därifrån eftersom jag har tyckt att resvägen har varit meninglös att lära sig med tanke på hur sällan man varit där.

Nu kommer det inte bli så sällan och det finns sannerligen skäl att lära sig hitta nu. Idag tog jag med delar min familj, fru och två barn för att reka resvägen till och från arbetsplatsen och viktiga skaer runt omkring som lunchställen och möjlighet till hundrastning.

Hunden lämnade jag hemma denna gång eftersom det säkert skulle bli en del irrande och val av vägar och denna resväg kommer vara så viktig att den fungerar att det är bra om det blir helt rätt på en gång. Dessutom nu när det är vinter och trottoarkanter och sådant kan vara otydliga och obefintliga. Ofta har jag och hunden brukat göra sådant här själva på egen hand och med stor framgång.

Det finns en liten poäng att själv känna till vägen i stort när man går första gången med sin hund. Ledarhunden ”hittar” ju inte till affären, jobbet, posten etc. Den hjälper oss att undvika hinder men vi måste själva instruera hunden vart vi vill gå. Kommer man fram till ett vägval måste jag kunna tala om för hunden om vi ska åt höger, vänster eller vidare rakt fram, om den ska leta efter en stolpe eller en trappa och liknande. Och som sagt, nu när det är vinter är det inte ens säkert att hunden ser trottoarkanterna själva och då kan det vara orimligt att ställa det kravet på hunden. Eller att söka sig fram till en stolpe vid ett övergångsställe om stolpen är inplogad i en snövall och hunden inte kan jobba hela vägen fram.

Så idag åkte vi den väg jag snart ska åka ofta och gick runt och kollade centrum, parker, busshållplatser, pendeltågsstationen, vart bussar stannar, vart det går fler än en buss etc. Spontant känns resvägen som en lätt match när det sen är dags för min fyrfota tjej att ta oss fram där. Någon enstaka korsning som är rörig och inte vinkelrät och någon stolpe med utstickande skyltar lagom i huvudhöjd som kan vara bra att känna till.

Nu känner jag mig mer redo och vi får se hur det går.

Andra bloggar om: Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Arbetsplats, Resväg, Lunchrestaurang, Lunchrestauranger

En helkväll med 5 pilsner och en massa gott käk borde inte vara en match för mig. Men jag är verkligen inte van längre! :) Som vanligt efter lätt fuktiga kvällar vaknar jag oförskämt tidigt, redan före kl8, törstig, hungrig, svättas och mådde illa som fan! Och som det har blivit på sista tiden, har svaret ”nej” fått en övervägande majoritet på frågan om det var värt det här? :)

Också som vanligt efter liknande sjöslag får jag en stark lust att ut och gå, långt, fort och mycket, som någon sorts straff för att driva skiten ur kroppen, dricka mycket, äta och sen bli trött och få sova normalt. Men idag fick jag också någon sorts allergisk reaktion för tredje gången på ett halvår. Klådan börfjar i hårbotten, överallt som om pissmyror byggt bo där! Sen sprider det sig över bröstet, ryggen och magen, trekantiga utslag 2–3CM stora och tjocka som mandlar! Hela halsen, kinderna, öronen får röda prickar och hela min uppenbarelse kliar av bara satan!

Första gången det hände var någon gång i höstas. Jag är inte säker, men tror att det var efter ett krogbesök men är dock inte säker på vad jag åt och drack. Andra gången var ganska nyligen när en kollega från Göteborg var på besök och vi hävde bägare först på en greisk restaurang och sedan drack tjeckisk öl på ett annat hak. Dagen efter när reaktionen kom, bestämde jag för att notera utelivet i samband med reaktionen och förutom greisk öl drack jag Staropramen i viss mängd :)

Och idag hände det igen. Flera timmar efter att jag vaknat och just ska ut och gå, exploderar klådan, först i hårbotten och sedan över hela kroppen. Utslagen på bröst och mage var även nu trekantiga och tjcoka som ett lillfinger och sambandet börjar bli tydligt, uteliv och Staropramen. Min svägerska sa just att Staropramen innehåller smakämnen av nötter och jag är grymt allergisk mot färska hasselnötter men får även lätt kli av stora mängder mandlar. Vid en snabb sökning på internet hittar jag inte igen det där med skakämnen av nötter men det är säkert möjligt. Om det är ämnen från riktiga nötter kan jag förstå reaktionen. Någon som vet får gärna bidra med sin kunskap.

Jag vet nu att utslagen försvinner lika fort som de kommer efter någon timme. Men det är ändå märkligt att de kommer så långt efter intaget och att de verkligen exploderar. från ingenting till dessa enorma utslag på några få sekunder.

Men det gör ingenting, för just dagar som dessa hävdar jag ändå alltid att jag aldrig ska dricka mer!

Andra bloggar om: Krog, Krogen, Bar, Pub, Mat, Öl, Pilsner, Tjeckisk Öl, Staropramen, Allergi, Allergisk, Allergisk Reaktion, Nöt, Nötter, Nötallergi, Bakis, bakfull, Dagen Efter

Så var då dagen här. Som min kollega mycket passande uttryckte, att när jag sade upp mig i mitten av december, kändes den här dagen väldigt avlägsen. När man själv säger upp sig försvinner också ofta sugen att över huvud taget jobba vidare och tiden fram tills nu har släpat sig fram i meningslöshetens tecken och ju närmare idag det blev, desto långsammare gick tiden.

När jag var här förra helgen och slutgiltigt packade ihop min arbetsplats kunde jag inte hålla mig längre. Det var av praktiska skäl lättare att göra det på en helg så klart. Men då letade jag efter någon sorgsen, vemodig känsla som jag kanske tyckte borde finnas där när man slutar efter sex år. Men jag hittade ingen direkt. Jag känner mig bara färdig och med en känsla av att mitt bidrag till denna utveckling är borta.

Och idag var det så dags att lämna nycklar, spela in något passande hänvisningsbesked på telefonsvararen och sätta upp autosvar på mailen, kändes det inte heller på annat sätt än att en ganska lång väntan är över. Ska man sätta några ord på situationen att jag snart går ut genom dörren för sista gången med rätt att beträda den igen utan att ha blivit bjuden, så är det väl ”märkligt”. Och om jag någon gång återvänder som gäst blir det nog svårt att känna sig som just gäst.

Nu ska jag och min kollega snart gå ut och äta och dricka kvällen lång. Det blir en liten miniavtackning lokalt för Stockholmskontoret. Ännu så länge har jag bara fått ett tack via telefon med option på en avtackning senare i vår. Vi får se hur det blir.

Nu går jag mot nya mål och utmaningar, men ikväll är det party på Charles Dickens på söder, SKÅL!

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling, Charles Dickens

Egentligen är det en hel vecka kvar tills jag slutar men jag bestämde mig ändå för att åka in till kontoret för att börja packa ihop mitt arbetsliv. Det visade sig inte vara så komplicerat, så efter en timme står ett par kartonger uppradade vid ytterdörren och får följa med hem tills det är dags för nya utmaningar. Kvar efter detta är en hylla och en hurts som ska sorteras men i övrigt är mitt skrivbord nu tomt så när som på hålslag, häftapparat, tejphållare och en telefon :)

Jag sopar dammet av skrivbordsytan och funderar på vad jag egentligen känner inför detta. Det är alltid svårt med förändringar tycker jag. Man lämnar en rad bra och dåliga saker för att bytas ut mot andra bra och förmodligen dåliga saker och förhoppningsvis, mest troligt, för att inte säga helt säkert, överväger det som känns roligt och bra! :)

Men där jag sitter tycker jag någonstans att jag borde finna åtminstone lite vemod och att det skulle kännas dåligt att inte känna det. Men hur jag än vrider och vänder på det kommer jag ingen annanstans än att jag känner mig färdig med detta. För 6 år sedan fick jag i uppdrag att etablera ett Stockholmskontor vilket jag gjort och dessutom med riktigt bra resultat. Men det gick ändå trögt, vi blev aldrig fler än 2 i personalen och källarlokalen avancerade aldrig upp till gatuplan.

det sägs att man ska sluta i tid. Själv har jag inga fler idéer, trick och min kreativitet i det här sammanhanget är slut. Så den enda slutsatsen kan bara bli att jag hade tur — igen — som blev uppraggad så att jag kunde fatta beslutet att lämna över till andra.

Så min lista med plus och minus river jag nu sönder och kör ner i papperstuggen och om 7 dagar lämnar jag nycklarna och går. Vi får se om det känns annorlunda i den stunden.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Så var då hela processen klar. Jag åker nu från min blivande arbetsplats med en mapp i väskan innehållande underskrivet anställningsavtal och en drös blanketter som ska fyllas i och lämnas in när jag börjar. Det var ett kort besök och inte många människor där på grund av mellandagar, men när allt var klart följdes jag upp för att hälsa på min blivande chef, det var stort!

Det tog en tid att enas om ett datum men nu är vi alla överens. Den 10:e februari blir min sista dag på ICAP AB och den 13:e februari blir min första dag på mitt nya arbete, Stockholms Syncentral. Där ska jag ingå i deras datateam och min befattning på pappret är ”instruktör”.

Hur det känns? Just nu bara bra, lättnad och glädje att det äntligen är klart och finns ett fast datum. Lite frustration över att det ändå är några veckor kvar. När man sagt upp sig och inte har något speciellt kvar att göra känns tiden tills dess rätt meningslös. Men det blir lite tid att samla ihop konton, koder och inloggningar och lämna ifrån sig samt slutföra ett par uppdrag och sedan lämna nycklar och telefon, det kommer nog kännas konstigt. Kontoret som det är nu är till stora delar mitt verk och att lämna det känns på ett sätt fel. Samtidigt har jag mina tvivel på framtiden.

Nu ska jag slappna av och fira nyår med glada vänner.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Idag blev jag äntligen uppringd av personalhandläggaren och löneförhandling inleddes. Jag hade förberett mig lite för att dels få den lön jag vill ha men samtidigt inte sumpa möjligheten på grund av för höga krav.

Jag kan inte säga att jag vann förhandlingen eller blev helt nöjd, men jag fick jobbet och jag fick en acceptabel lön men alla andra fördelar överväger helt klart!

Men jag har bävat lite för den här stunden. Det är alltså nu jag har fått ett nytt jobb, vi har ett muntligt avtal och för att få ett skriftligt måste jag nu säga upp mig från min nuvarande tjänst. Jag har suttit några dagar och slipat på mitt uppsägningsmail till min nuvarande arbetsgivare och nu är det färdigt. Jag läste igenom det säkert 15 gånger innan jag till slut bestämde mig.

Att trycka på sändknappen var lite som jag föreställer mig att hoppa fallskärm. Fritt fall och hoppas grejerna funkar! Ändå något man bestämt sig för att göra och väntat på. Men jag har aldrig hoppat fallskärm någon gång :)

När min dator sa ”swish” och mailet var oåterkallerligen skickat, kändes det ändå som en tung sten lättades från mitt hjärta. Jag varken kan eller vill skriva exakt varför, men att det nu är över känns bra. Att gå vidare ”mot nya utmaningar” som det brukar heta känns helt rätt. Jag är färdig här men har massor kvar att ge.

Först kom ett bekräftelsemail att min uppsägning var mottagen och ikväll ringde personalansvarig chef. Det var ett ganska jobbigt samtal säkert för oss båda, men något som måste göras. Att i det här läget förhandla om kortare uppsägningstid var inte aktuellt.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling, Uppsägning

Det börjar tydligen dra ihop sig verkar det som! Idag fick jag ett telefonsamtal med det glädjande beskedet att man valt ut mig bland de som sökt tjänsten. Man hade ringt på en av mina referenser och kvar återstår nu att meddela mitt löneanspråk och sedan förhandla om detta. Jag skickade in det idag och nu börjar en ny väntan för att se reaktionen.

Det är verkligen sjukt påfrestande att vänta. Och som jag misstänkte, ännu ”jobbigare” nu när det börjar bli klart.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling