Egentligen är det en hel vecka kvar tills jag slutar men jag bestämde mig ändå för att åka in till kontoret för att börja packa ihop mitt arbetsliv. Det visade sig inte vara så komplicerat, så efter en timme står ett par kartonger uppradade vid ytterdörren och får följa med hem tills det är dags för nya utmaningar. Kvar efter detta är en hylla och en hurts som ska sorteras men i övrigt är mitt skrivbord nu tomt så när som på hålslag, häftapparat, tejphållare och en telefon :)

Jag sopar dammet av skrivbordsytan och funderar på vad jag egentligen känner inför detta. Det är alltid svårt med förändringar tycker jag. Man lämnar en rad bra och dåliga saker för att bytas ut mot andra bra och förmodligen dåliga saker och förhoppningsvis, mest troligt, för att inte säga helt säkert, överväger det som känns roligt och bra! :)

Men där jag sitter tycker jag någonstans att jag borde finna åtminstone lite vemod och att det skulle kännas dåligt att inte känna det. Men hur jag än vrider och vänder på det kommer jag ingen annanstans än att jag känner mig färdig med detta. För 6 år sedan fick jag i uppdrag att etablera ett Stockholmskontor vilket jag gjort och dessutom med riktigt bra resultat. Men det gick ändå trögt, vi blev aldrig fler än 2 i personalen och källarlokalen avancerade aldrig upp till gatuplan.

det sägs att man ska sluta i tid. Själv har jag inga fler idéer, trick och min kreativitet i det här sammanhanget är slut. Så den enda slutsatsen kan bara bli att jag hade tur — igen — som blev uppraggad så att jag kunde fatta beslutet att lämna över till andra.

Så min lista med plus och minus river jag nu sönder och kör ner i papperstuggen och om 7 dagar lämnar jag nycklarna och går. Vi får se om det känns annorlunda i den stunden.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Så var då hela processen klar. Jag åker nu från min blivande arbetsplats med en mapp i väskan innehållande underskrivet anställningsavtal och en drös blanketter som ska fyllas i och lämnas in när jag börjar. Det var ett kort besök och inte många människor där på grund av mellandagar, men när allt var klart följdes jag upp för att hälsa på min blivande chef, det var stort!

Det tog en tid att enas om ett datum men nu är vi alla överens. Den 10:e februari blir min sista dag på ICAP AB och den 13:e februari blir min första dag på mitt nya arbete, Stockholms Syncentral. Där ska jag ingå i deras datateam och min befattning på pappret är ”instruktör”.

Hur det känns? Just nu bara bra, lättnad och glädje att det äntligen är klart och finns ett fast datum. Lite frustration över att det ändå är några veckor kvar. När man sagt upp sig och inte har något speciellt kvar att göra känns tiden tills dess rätt meningslös. Men det blir lite tid att samla ihop konton, koder och inloggningar och lämna ifrån sig samt slutföra ett par uppdrag och sedan lämna nycklar och telefon, det kommer nog kännas konstigt. Kontoret som det är nu är till stora delar mitt verk och att lämna det känns på ett sätt fel. Samtidigt har jag mina tvivel på framtiden.

Nu ska jag slappna av och fira nyår med glada vänner.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Idag blev jag äntligen uppringd av personalhandläggaren och löneförhandling inleddes. Jag hade förberett mig lite för att dels få den lön jag vill ha men samtidigt inte sumpa möjligheten på grund av för höga krav.

Jag kan inte säga att jag vann förhandlingen eller blev helt nöjd, men jag fick jobbet och jag fick en acceptabel lön men alla andra fördelar överväger helt klart!

Men jag har bävat lite för den här stunden. Det är alltså nu jag har fått ett nytt jobb, vi har ett muntligt avtal och för att få ett skriftligt måste jag nu säga upp mig från min nuvarande tjänst. Jag har suttit några dagar och slipat på mitt uppsägningsmail till min nuvarande arbetsgivare och nu är det färdigt. Jag läste igenom det säkert 15 gånger innan jag till slut bestämde mig.

Att trycka på sändknappen var lite som jag föreställer mig att hoppa fallskärm. Fritt fall och hoppas grejerna funkar! Ändå något man bestämt sig för att göra och väntat på. Men jag har aldrig hoppat fallskärm någon gång :)

När min dator sa ”swish” och mailet var oåterkallerligen skickat, kändes det ändå som en tung sten lättades från mitt hjärta. Jag varken kan eller vill skriva exakt varför, men att det nu är över känns bra. Att gå vidare ”mot nya utmaningar” som det brukar heta känns helt rätt. Jag är färdig här men har massor kvar att ge.

Först kom ett bekräftelsemail att min uppsägning var mottagen och ikväll ringde personalansvarig chef. Det var ett ganska jobbigt samtal säkert för oss båda, men något som måste göras. Att i det här läget förhandla om kortare uppsägningstid var inte aktuellt.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling, Uppsägning

Det börjar tydligen dra ihop sig verkar det som! Idag fick jag ett telefonsamtal med det glädjande beskedet att man valt ut mig bland de som sökt tjänsten. Man hade ringt på en av mina referenser och kvar återstår nu att meddela mitt löneanspråk och sedan förhandla om detta. Jag skickade in det idag och nu börjar en ny väntan för att se reaktionen.

Det är verkligen sjukt påfrestande att vänta. Och som jag misstänkte, ännu ”jobbigare” nu när det börjar bli klart.

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju, Lön, Löneanspråk, Löneförhandling, Förhandling

Idag var det dags för anställningsintervju och det var på många sätt en grym känsla. Senast jag var på anställningsintervju var 2008. Inte heller den gången sökte jag nytt jobb aktivt utan fick veta av en gammal kollega att de sökte nytt folk. Den gången kändes företaget i kombination med min kompetens inte alls rätt och det var ett ömsesidigt ”nej tack”. Jag kände ingen besvikelse den gången eftersom det inte var något seriöst försök att byta jobb.

Men den här gången känns det annorlunda. Platsen känns verkligen helt rätt och jag har ofta tänkt under de år de varit min kund, att om jag ska jobba någonstans i framtiden så vore det där! Ofta tycker jag det är problem att plocka fram egna styrkor, varför just jag vore som klippt och skuren för just det här jobbet. Men denna gång kände jag mig helt ärlig och uppriktig och fullkomligt tillfreds när jag marknadsförde mig själv. Det var en skön känsla som gav en kick faktiskt, samtidigt som jag vet att besvikelsen skulle bli enorm om det blev ett negativt besked.

Jag är faktiskt riktigt nöjd med min CV som jag skickade in i helgen. Lite stolt att för första gången äga en och framöver är det bara att fylla på och hålla den uppdaterad. Intervjun kändes också bra. De tre som intervjuade mig var alla bekanta välkända ansikten och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för att de vet vem jag är och förhoppningsvis vad jag går för efter många års affärsrelationer. Kanske dåligt för att man tenderar att bli lite för familjär och kanske tappa skärpa och vaksamhet när man ska svara på frågor.

Egentligen borde jag kanske läst på lite innan intervjun, just om intervjuteknik vid anställningsintervjuer. Det borde inte vara svårt att hitta bra sådan information på nätet. Men jag var lat och bekväm och förlitade mig på att jag skulle klara det.

Egentligen kan jag bara se nu så här minutrarna efteråt att jag nog gick i en klassisk fälla. På frågan om varför jag ville byta jobb, spenderade jag för mycket energi på att svara på varför jag ville lämna mitt nuvarande arbete. När frågan förtydligades, varför jag ville jobba just där, kändes det som en liten kalldusch och jag fick skärpa mig och svara även om jag hade svårt att byta spår. Men jag tyckte att jag spenderat stora delar av intervjun till att förklara varför jag vore så bra för dem och tyckte det var samma sak :)

Men nu är det över och nu återstår bara kontroll av referenspersoner om man gör sådant nu för tiden och sedan får vi väl se vad svaret blir!

Det märks att man är ovan vid att söka jobb. Jag har aldrig skapat en CV! Jag antar att det är ett gott tecken vid 38 års ålder. Allt i mitt yrkesliv har gått på automatik och med hjälp av kontakter. Jag har på sin höjd skrivit intressebrev inför byte av arbete.

Jag tänkte göra likadant den här gången men sitter ändå och försöker få ihop en CV. Jag fick titta på en kompis CV som han själv använd och jag fick använda den som mall.

Så nu sitter vi här, jag och min fru och listar upp mitt liv i kronologisk ordning med det senaste först :) Jag trodde det skulle se fånigt lite ut men nu när den börjar ta form känns det riktigt bra och det ser verkligen ut som om jag hunnit med en del i livet! Den äldsta punkten på listan är från 1989 då jag jobbar extra som utbildare hos Föreningen Sveriges Dövblinda. I min första CV tar jag med precis allt, inklusive examen som skärgårdsskeppare, och certifikat för amatörradio så får man rensa bort allt som inte är relevant för den aktuella tjänsten.

Det enda som känns tomt och tråkigt är delen med utbildningar, där har jag inte mycket att skryta med. Det mesta jag kan är självlärt. Det enda som står där nu är gymnasium, en nätverksutbildning samt en utbildning i affärsetik. Jag hade själv velat ha med mer där och hoppas på att kunna fylla på framöver.

Nu när CVn är klar kan intressebrevet kortas ner betydligt och bli mer lättläst.

Nu är den skickad och resten är överlämnat i ödets händer, eller i alla fall i andra människors :)

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju

idag vid ett helt vanligt kundbesök blev jag plötsligt erbjuden ett nytt jobb. Eller rättare sagt, min besökare sa att man höll på att nyanställa och ansökningstiden hade gått ut och man hade i princip bestämt sig. Men jag fick ändå tipset att ringa ansvarig och fråga om jag skulle sända in min CV. Direkt efter besöket ringde jag. Jag tänkte om jag väntar lite rinner det bara ut i sanden. Märkligt nog lät det som om personen jag ringde blev glad över mitt intresse och jag ombads sända in CV och personligt brev genast! Bara att sätta igång!

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Anställning, Anställningsintervju, Anställningskontrakt, CV, Intervju

Så firar jag min första semesterdag 2011. Igår semesterkopplade jag telefonen och förberedde mig mentalt för att lämna jobbet för 5, förhoppningsvis sköna veckor i lugn och ro. Mentalt behövde jag knappast förbereda mig =) Det var inte svårt att förlika sig med tanken.

Det har varit tungt en längre tid. En del har varit utanför min förmåga att ändra på och annat har jag inte lyckats förändra. Det har gjort mig energilös och trött, utan någon vilja till något speciellt och väldigt mycket har känts som en lång uppförsbacke trots att en hel lång skön vår passerat. Jag känner alltid när våren passerat att jag borde, ville varit gladare under denna annars så ljusa tid, dessutom efter en lång kall vinter.

Så att äntligen kunna börja tänka semester ska nog kännas som en enorm lättnad. Det gör det inte än, men det har inte gått ett dygn än och det tar ju en stund att ”varva ner” och inse att det är ett faktum.

Bara en sak är bokad under dessa 5 veckor. En vecka i skärgården ute på Rånö där vi hyr stugor tillsammans med en familj. Det är i år femte året vi gör det så man kan väl säga att det börjar bli en tradition. Men annars ska jag bara sova ut på morgnarna, läsa böcker på dagtid istället för sena kvällar och nätter då jag inte kunnat sova, gå långa promenader i Stockholm, njuta av kajerna, raderna av båtar, hämta kraft ur Djurgårdsbrunnskanalens vackra promenadstråk. Jag ska försöka ta tag i min löpträning igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Tyvärr finns ingen riktig semesterkassa. Faktum är att den är riktigt tom på grund av vår misslyckade husaffär förra året så några restaurangbesök eller någon oändlig rad av glasskiosker lär det inte bli. Vi sparar för att kunna äta på restaurangen ute på Rånö åtminstone en gång detta år.

Visst finns det en massa saker jag skulle vilja kunna göra. Kryssning, resa med barnen till Göteborg igen, åka till Kolmårdens djurpark… Det får bli ett annat år.

Sedan finns det saker att se fram emot. När semestern är slut, arbetar jag en vecka innan det är dags att få ny ledarhund. Två veckors rolig kurs och sedan en framtid med en ny fyrbent vän! Men just nu, när det gäller arbetet ser jag inte fram emot mycket. Min hjärna är täppt av misslyckandekänslor som äter upp mig. Men jag ska försöka göra det jag misslyckades med förra semestern, ränsa ut dem och börja om med ny kraft och energi. Även om jag känner mig otäckt tom på allt sådan.

Andra bloggar om: Barn, Familj, Arbete, Semester, Sommar, Ledig, Ledighet, Stockholm, Djurgården, Rånö, Skärgård, Skärgården

Idag ställde vi ut för tredje gången på minimässan som anordnas av Stockholms Syncentral. Första gången var 2009 då de ville prova att bjuda hjälpmedelsföretagen till sig vid ett samlat tillfälle och låta hela personalstyrkan ta del av nyheter.

I år kändes det extra roligt att ställa ut. Vi hade med oss vår nya kamera Jazz (se bildgalleri ovan) från danska Tagarno som vi tror mycket på. Snygg design med bibehållen kvallitet och funktionalitet. Vidare hade vi med oss våra skrivare för punktskrift på papper och dymotejp samt en rad nya punktdisplayer.

en annan ny grej vi provade var att komma i tid till utställningen. Den öppnade kl13 och vi brukar alltid dundra in en kvart före och få väldigt bråttom att ställa upp allt och komma på att man glömt strömförlängning och annat. Denna gång var vi på plats två timmar före och när vi monterat klart var det fortfarande mycket gott om tid. Vi han både luncha och dricka kaffe och ändå ha en god stund kvar när vi återvände. Det kändes i kroppen att det var bättre att inte stressa och det påverkade hela resten av dagen och det är något vi ska försöka prova oftare.

Andra bloggar om: Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Handikapphjälpmedel, Utställning, Mässa, Minimässa, Visning, Syncentral, Syncentralen, Hjälpmedel Stockholm, Stockholms Läns Landsting, SLL, SLSO

Nu är jag hemkommen från en resa till Frankfurt där jag för första gången besökt SightCity, Europas största hjälpmedelsmässa för synskadade. Det har varit på gång att åka flera år nu i mitt nuvarande jobb men har inte blivit av.

Vi ställer inte själva ut på den mässan men åkte dit som besökare för att titta efter nyheter, spionera på ”fienderna” och så klart underhålla relationerna med våra leverantörer vilket är minst lika viktigt som relationerna med våra kunder.

Mässan hålls på Sheraton Frankfurt Airport Hotel & Conference Center vilket ligger på själva flygplatsen och i år hade mässan ökat i storlek och upptog nu flera våningar av det enorma hotellet och det var ändå trångt i utställningshallarna.

Bland utställarna fanns allt från Kina-baserade företag som inte hade egna montrar utan gick runt med sina varot (som som vanligt var misstänkt lika andras =)) till små tyska källarföretag och de medelstora och stora etablerade hjälpmedelsföretagen från hela Europa och USA & Canada och så klart även svenska företag.

För oss som återförsäljare till flera av de leverantörer som fanns där så blev mässan mer en mötesplats. Schemat var mer eller mindre fullspäckat med möten och lunchträffar och vi fick slita lite för att få tid att gå runt och själva titta på utställningen. Men det är klart man passar på att träffa så många man kan när alla viktiga samlas på ett och samma ställe.

För mig kändes det inte som det var så mycket nyheter. Det mesta hade jag sett tidigare. Det var många olika varianter på samma saker och det slående temat i år kändes som deisgn. Många tekniska hjälpmedel har tidigare varit ganska fula, fyrkantiga och trista men ofta med väl genomtänkta funktioner. Många beskyllde Apple för den nya trenden och det var mycket Mac-känsla i många saker. En del hävdade att detta nog mest var av ondo. Oklart varför vilket ger en känsla av att många tycker att synskadade gott kan ha fula och gräsliga grejer eftersom de ändå inte ser dem =)

Jag tycker nog själv att även för mig som inte ser är design minst lika viktigt. Det är lika viktigt med en bra känsla när man tar i sina grejer som att få det när man ser dem. Och högblanka rundad utformning är ju alltid trevligare än strävt och kantigt även om Apple nu satt en skönhet även i det rena kantiga vilket känns lite unikt.

På väg hem så kändes det bra, med båda dessa viktiga komponenter med i bagaget. Både nya och förbättrade relationer med leverantörer och en del nyheter som jag givetvis inte kan avslöja här =). Jag trodde faktiskt inte det skulle vara så givande och framför allt inte så stor skillnad på att träffas live mot den vardagliga kontakten via epost och telefonkonferenser. Eller vi kanske har glömt bort hur viktiga verkligen möten med andra människor egentligen är bakom vår Facebook och blogg-fassad?

På Bilderna ovan finns lite ex

Andra bloggar om: Tyskland, Frankfurt, Mässa, Hjälpmedel, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Punktskrift