Miami, USA! Jag slås av att flygplatsen luktar lite fuktskada och inte alls känns så storslagen som den säkert är meningen att vara. Heltäckningsmattor på golven och mängder av folk. Vi lyckades checka in vårt bagage hela vägen så vi slipper hantera det här men deras passkontroll är i gengäld ett pain in the ass! Frågorna de ställer känns både onödiga och ointressanta. När de frågade mig i vilken stad jag var född, råkade jag säga fel stad på svenska men det reagerade de så klart inte på. Vidare undrar jag om de verkligen kan kontrollera när jag svarar på vart jag jobbar och sedan hur lång tid tillbaka. Kanske bara är rent maktmissbruk? Men det blev fingeravtryck på alla 10 fingrarna och fotografering. Under min kontroll tinade dock passkontrollanten lite och berömde de svenska passen som tydligen håller högst kvalitet i världen.
Till slut samlades alla vid den sista gaten för att gå på planet mot Nicaragua och Managua.
Flygningen över Atlanten gick bra. Jag sov en del och åtminstone nu känns det bättre tack och lov! Det börjar kännas spännande att se vad som väntar oss och det känns som en stor tröst att tiden förmodligen kommer gå mycket fort för oss, mycket fortare än för de där hemma. Jag känner redan att jag är omgiven av bra människor vilket nog är det viktigaste för trivseln inför en sådan här jättegrej!
Andra bloggar om: Mot Alla Odds, TV, SVT, Sveriges Television, Mastiff, Realityserie, Reality-TV, Dokumentär, Media, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog