Nicaragua, dag 11

San Jose

20:58

Ny by, nytt läger och ännu en dag är till ända. Idag har vi vandrat ca 10 km från floden Rio De La Plata. Vi har gått längs landsväg längs fält och skogar, korsat små bäckar och till och med en och annan lervälling. Det har varit väldigt mycket uppför idag men även en hel del nedför. Lunchen intog vi längs vägen och den bestod åter igen av pasta och tonfisk, mycket gott. Jag och alla andra blev synkade (intervjuade) på lunchen. Vi mötte nästan ingen trafik förutom några enstaka bilar.

Längs vägen bevittnade vi en koslakt. Rickard stannade och tittade. De höll fast kon från flera håll och någon av dem rusade fram, högg till med kniv och hoppade snabbt undan igen. Så gjorde de några gånger innan kon dog. Kon passerade oss senare på en lastbil.

Nästa lite större äventyr var en duktig nedförsbacke. Jag tog slingor av platta band runt mina axlar för att hålla emot rullstolen. Det gick bra även om det var lite tungt ett tag när backen blev väldigt brant. Men det gick även det bra och jag blev filmad och jag hoppas de tar med det. Ena inslagsproducenten frågade mig efteråt om jag varit rädd där i nedförsbacken för i så fall skulle de inte ta med det. Jag var absolut inte rädd men såg säkert väldigt sammanbiten ut. Egentligen kanske vi borde varit fler på rullstolen, men i och med att jag hade slingor runt kroppen skulle jag åtminstone inte tappa Arkan om jag ramlade. Jag var tvungen att gå på snedden för att inte tappa fotfästet i gruset och den branta lutningen. Jag tror faktiskt Arkan var ganska nervös :)

Sedan bar det uppför igen, en backe på flera hundra meter där jag och Rickard hjälptes åt. Ovanför backen möttes vi av en liten by som heter San Jose. Där fanns en stor affär och Rickard gick in och köpte nya strumpor. I byn ville TV att vi skulle fråga oss fram till vår lägerplats.

När vi kom fram lade sig Nina ner på marken, började gråta och såg stjärnor sa hon så vår värdinna Maria kallade på Ingrid men det var bara vätskebrist och utmattning. Nina kämpar så grymt mycket och klagar aldrig, det fascinerar mig fortfarande och dagens etapp har varit väldigt lång och Nina har gått mycket med Titti idag igen. Önskar jag kunde hjälpa även henne mer. Det blir så mycket fokus på rullstolarna och lite känns det som om andra som hon, som också behöver hjälp hamnar i skymundan.

Lägerplatsen var en liten äng med fin utsikt igen med berg i fjärran och vi satte upp en toa med utsikt. Det enda negativa var att ängen var full av kobajs :) Det är nästan omöjligt för mig att ta ett steg i tältlägret utan att riskera att kliva i det och det vill jag inte. Vi har hjälpts åt, framför allt har Rickard försökt skyffla undan det värsta.

Kvällen har varit ganska normal. Vi fick god mat i form av kött, ris och grönsaker och temat för kvällens lägereld, var att vi bjöd Oskar på middag. Under tiden vi åt pratade vi om lite allt möjligt men bland annat om Rickards förmåga att beskriva miljöer och föremål och att andra så som Titti och Niclas också var bra på att göra det spontant och att Oskar inspirerats att göra likadant. Rickard kan bara börja beskriva utan att man ber honom och han har ett bildspråk som slår alla självutnämnda syntolksexperter jag träffat. Han säger ofta att vi måste se oss omkring och inte glömma bort vart vi är.

Men sen blev det en tidig kväll och jag ska nu sova.

Relaterade länkar:

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera