Nicaragua, dag 14

13:05

Nu är vi framme vid dagens camp som är vid en farm. Platsen är jättebra, en stor äng med inte så mycket bajs och de i rullstol är glada som kan ta sig fram. Morgonen förflöt bra. Vi fick en timmes sovmorgon idag igen men många av oss vaknade redan vid 05:30. Min pulsklocka slutade larma när jag började nyttja pulsbandet så jag vete fan varför den slutade ringa.

I natt sov producenten Mattias och läkaren Ingrid i vårt läger, antagligen för att det var för långt till deras camp om något skulle hända. Morgonrutinerna flöt på bra och alla hann sitta ner och äta frukost i lugn och ro.

Strax efter kl 8 tog vi oss upp genom hagen igen för att ta en buss uppe vid vägen. Bussresan tog typ 3 timmar och vi åt lunch längs vägen. Det fejkfilmades lite längs vägen genom att vår nicaraguanska besättning låtsades vara andra passagerare. Eller fejk förresten, jag såg det mer som skådespel eftersom det skulle symbolisera hur en buss i Nicaragua skulle ha sett ut. Någon hade höns med sig ombord på bussen och Pax försökte prata spanska :)

Men det var rätt skönt att åka buss och jag hängde ut genom fönstret precis som under förra bussfärden och sov också en liten bit. Jag satt för mig själv och var inte föremål för filmandet under färden. Men nu är vi alltså framme och tälten är redan uppe och alla är på gott humör.

21:19: Nu har vi gjort kväll och det har blivit en dramatisk kväll. På dagen satt vi och chillade en hel del. Arkan, Petra och Rickard var inne i byn en bit bort och Arkan köpte några öl, Coca Cola och godis till alla. Sedan började vi så smått med maten och där vid 15-tiden blev Arkan plötsligt sämre. Han satt vid bordet och man märkte att han dimmade bort och Oskar och några till satte igång att ge honom vätska. Han hade bara druckit en halv flaska vatten under hela dagen.

Men han blev snabbt sämre och började krampa så Oskar kallade på Ingrid. Först medicinerade de mot hans urinvägsinfektion men Ingrid satte snart in dropp eftersom han blev sämre. När vi åt satt han med oss men plötsligt rullade Ingrid iväg med honom igen. Snart började man prata om sjukhus. Ingrid pratade mycket i telefon och snart bestämdes det att han först skulle tas till ett hotell i närheten för att kunna övervakas bättre och blir han inte bättre får de ta honom till sjukhus i Managua. Så nu har en bil kört iväg med honom och avskedet blev ganska känslosamt. Klart alla oroar sig för att vi ska tappa en till. Känns lite onödigt att Arkan hela tiden slarvar med att dricka och att man måste tjata på honom så här långt in i expeditionen. Nu bidrar säkert urinvägsinfektionen också kan jag tänka mig. Men det är ett evigt tjatande om drickandet och man tycker att vi borde ha lärt oss nu.

Nej nu ska jag sova. Imorgon ska vi vandra 9 km mot bergen tills vägen tar slut. Det blir nog en tuff vandring. Om Arkan kryar på sig kommer han tillbaka, annars är expeditionen ytterligare en man kort och det känns tråkigt. Morgondagen får utvisa. Natti natti.

Relaterade länkar:

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera