Nicaragua, dag 28

San Juan del Sur

Nu är det onsdag kväll och imorgon bitti reser vi hem. Som ni har kunnat läsa i mina senaste dagboksanteckningar, har jag magsmärtor av guds nåde. Det var inte så kul ute i fält, men nu finns både en varm, riktig säng och riktig toalett. Läkaren Ingrid och sjuksköterskan Petra H har skött om mig igår kväll och idag, sett till att jag haft mat och dryck och medicin. Magen känns bättre redan av det faktum att jag kan gå på toa direkt när behovet uppstår. Jag tror inte det varit så nyttigt att inte ha kunnat göra det de senaste dagarna. Ändå har jag svårt att gå upprätt.

Idag har jag spenderat dagen på och strax utanför mitt rum. En kort kompletterande synk (intervju) uppe på terrassen och lite fotografering, men det har varit allt. Utanför mitt rum finns en bänk där jag måste sitta för att ha tillgång till trådlöst nätverk och här har jag suttit så ofta magen tillåtit och njutit av att kunna kommunicera med omvärlden. Jag har pratat via Facetime med familjen och det känns otroligt bra.

Jag har kunnat kolla min epost och Facebook men tydligen har inte media underrättats där hemma ännu, så jag kan inte uppdatera Facebook eller publicera detta riktigt än.

Igår kväll när vi kom till hotellet försvann alla ut på en middag som produktionen bjöd på. Jag kunde inte följa med och satt och låg här i min ensamhet. En kom-radio med direktkontakt med läkare Ingrid för säkerhets skull. Jag förstod att det gick ganska vilt till men just det är jag inte så avundsjuk på även om det kändes ensamt. Fest är inte det jag längtar mest efter just nu. Några hade varit ganska tankade och Pax hade ätit som en kamel till produktionens förskräckelse. Det var ju de som stod för notan :)

Idag har jag varit lika ensam. Rickard har varit här och frågat om jag vill med ut på stan, men magen hindrar mig och jag behöver min toalett ;) Titti har varit här och gjort mig lite sällskap förutom läkare Ingrid och sjuksköterske-Petra. Det känns tråkigt att säga det, men lite besviken känner jag mig. Fast vem vill vara här när man har chansen att turista lite i staden :) Jag vet inte om det bara är jag, men det kändes som magin i sammanhållningen upphörde när kameramännen tryckte på stoppknappen. Kändes som om jag inte behövs mer. Kanske är det bara magen och resfebern …

Titti du underbara människa, har försett mig med konverterare för amerikanska väggkontakter så jag åtminstone kan ladda min iPhone och hjälpt mig lämna in mina kläder för tvätt i hotellet. De luktade vansinnigt mycket mögel och smuts så vi får se vad som går att rädda. Flera av deltagarna verkar ha skänkt bort sina kläder från resan till bättre behövande, men jag känner på mig att jag kommer behöva ha kvar grejerna som minne, det som går att ha kvar.

Ikväll har det varit avslutningsfest och jag släpade mig faktiskt dit en stund. Det blev alkoholfri dryck för mig och valde magvänlig mat med hjälp av Ingrid. Ska resa 18 timmar imorgon och har minsann ingen lust att bli sämre. Ingrid gjorde också tidig kväll och följde mig tillbaka till hotellet, men jag hann äta lite mat, mingla lite, lyssna på tacktal i rader innan jag gav upp. Nu sitter jag mest och undrar när folk ska vingla in för natten och om någon tittar förbi här. Jag tror knappast det.

Så jag har roat mig med att försöka tvätta mina joggingskor för att ha något att resa i imorgon. De är rena nu från all lera men stinker svårt av mögel, fyller hela badrummet där de nu står på tork :) Jag har duschat flera gånger bara för att det går och lyssnar konstant på musik. Inser att jag saknat den :)

Nu börjar det bli dags att göra i ordning det som går att fixa med packningen. Imorgon bitti kommer förhoppningsvis tvätten tillbaka i tid. Sedan blir det frukost och avfärd vid 9-tiden verkar det som. Just nu har jag ingen koll på någonting :)

Hej igen. Det är natt och jag har vaknat av att folk kommer hem lite i omgångar. Jag orkar inte gå och hämta klockan så jag vet inte hur mycket den är, men det känns som om jag inte sovit så länge. Rickard kom tillbaka ganska tidigt men han avhåller sig också från alkohol. Ska försöka somna om. Nu när det ändå är slut känns det som om resan hem lika gärna kan börja så snart som möjligt.

Relaterade länkar:

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

1 reaktion till “Nicaragua, dag 28”

  1. Vad tråkigt att du var dålig och inte kunde lämna hotellet och få vara ute på stan med de andra. Och dom andra kunde väl komma in och snacka med dig. Dålig still tycker jag .Du hade ju ställt upp så mycket för alla. Men Titti och Nina verkar bra tjejer som hjälpte och kom och snacka.

Kommentera