Saknad och tomhet

Något stort och väldigt speciellt i livet, en månad jag aldrig upplevt förut är slut och jag är åter hemma i vardagen igen. Första veckorna under expeditionen kunde tanken på dagen då vi skulle skiljas på Arlanda framkalla tårar och äkta separationsångest. Jag botade det genom att skjuta dessa tankar på framtiden.

Jag trodde att jag skulle bli hopplöst nere när den dagen kom. Jag har alltid varit känslig för sådana stunder, som när festen är slut, veckan i skärgården är över eller när något långväga besök man haft inneboende hemma åkt hem. Jag har alltid kallat det för ”när alla vännerna gått hem-känslan” och refererat till Gyllene Tiders låt ”När alla vännerna gått hem”. Den tycker jag så väl beskriver hur det känns.

Idag läste jag i Sonias blogg, En saknad till många. Hon har helt klart drabbats av det jag fruktade. Jag förstår så väl vad hon menar. Man har levt en period väldigt tätt samman, haft en plats och en stor betydelse och andra har betytt mycket för än. Plötsligt är man hemma i vardagen igen. Och här har vi deltagare olika saker omkring oss, men en del har familj, barn, jobb och så klart vänner och ändå beskriver hon en ensamhet mitt i allt.

Det här har inte drabbat mig ännu men jag undrar om det kommer göra det med fördröjd verkan? Jag har bara varit hemma 5 dagar ännu och just nu känner jag mig nöjd och väldigt glad men klar med äventyret. Det gav mig mycket och jag skulle definitivt inte vilja ha det ogjort och inte en dag kortare. Men ändå kändes det OK att åka hem.

Det jag märker är att det både värmer och svider i hjärtat lite när jag ser alla människor som varit omkring mig så nära så länge fast nu på Facebook. Alla underbara deltagare och crew-medlemmar. Jag känner mig nog lite ledsen för att många av oss kanske aldrig ses igen och att kontakten nu övergått till Facebook och att deras röster, skämt och skratt nu bara ekar i minnet.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera