Det är fredagskväll och jag har varit hemma en vecka. Det kryper lite i mig och jag vet inte exakt vad det är. Jag är tydligen en sådan som reagerar med fördröjd verkan när det gäller känslolivet.
Veckan som gått har varit ganska jobbig. Jag har sovit mycket, inte haft problem att somna, men däremot har jag drömt varje natt och väldigt långa och detaljerade drömmar. De har inte innehållit något jobbigt, utan bara behandlat vissa etapper vi gjort så som en lång vandring upp eller ned för en backe. Sedan har jag ryckt till för att jag varit naken, halvt vaket konstaterat att visst, jag ligger i sängen men bäst man skyler sig för det finns kameror här :) Det har varit ganska konstiga inslag och jag har kallsvettats så det runnit om kroppen.
I onsdags eftermiddag gick jag hem från jobbet. Jag frös och satt och somnade på lunchrasten och kände mig faktiskt inte helt frisk. Jag tror att det var mycket bra och nu känns det genast bättre.
Jag tror att drömmarna börjat lugna ner sig något om nätterna för jag känner mig något mer utvilad när jag vaknar även om det sker motvilligt.
Som krydda på moset att ha fått vila några dagar är det nu helg igen. I morgon ska jag och min pilot Egge cykla en första långtur med nya cykeln, en runda på dryga 10 mil och det ska bli intressant att se om kroppen är redo för det. Jag provade lyfta lite skrot bara ett par dagar efter hemkomsten men kroppen kroknade direkt och skrek efter mer vila :)
Jag tror jag hittat nästan alla vänner på Facebook nu och det känns bra. Men det som kryper i mig är nog lite sorg och saknad efter dem. Jag tycker inte om stunder som aldrig kommer igen och jag gillar inte tanken på att de kanske inte fattar hur mycket jag tycker om dom — allihop!
SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Mastiff, Casting, Slutcasting, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog