Ikväll var det dags för en liten återträff med några av grabbarna i Mot Alla Odds-gänget. Vi gjorde ett försök i början på december men snökaoset gjorde att vi inte kunde ses och nu är några i Thailand och fortsätter njuta av värmen medan vi andra fryser häcken av oss :)
Men i mellandagarna har vår huvudstad celebert besök från Malmö i form av Pax som besöker släktingar och då passade vi på att gå ut lite :)
Ikväll blev det ett besök på den grekiska restaurangen Kamarina på Södermalm, ett ställe som jag går till så ofta jag kan. Förutom den goda maten och trevliga personalen funkar det bra med rullstolar och ledarhundar är alltid lika välkomna utan diskussion.
Det var gott att träffa åtminstone några av grabbarna igen. Arkan finns ju här i Stockholm men Pax bor en bit bort så det är inte så lätt att ses. Jag har känt mig lite moloken de senaste veckorna och jag tror väl det hänger mer på mitt traditionella vintermående än den avslutade vistelsen i Nicaragua. Självklart känns det vemodigt att den tiden är förbi och nu i mellanperioden mellan att det hände och att det sänds på TV i vår letar jag lite fotfäste kanske. Jag mår inte dåligt av det som varit, jag känner mig bara som min vän och meddeltagare Sonia lite ”ensam”.
Men ikväll träffades vi och pratade om resan, vad vi minns bäst, vad som var värst, att vi längtar efter foton och inte minst ser fram emot sändningsstarten. Vi pratade mycket om vad vi tror kommer hända då och det är mycket jag också funderar på. Vi skämtade om allt från Big Brother till Pluras Kök och olika TV-soffor. Själv tror jag inte det kommer hända så mycket över huvud taget. Lite liv i början runt de första avsnitten, någon tidningsartikel, kanske någon nyhetsmorgon. Mer troligt är kanske att gamla vänner från förr som ser än på TV kommer höra av sig och som jag hoppas, folk på stan som kanske kommer våga komma fram och fråga eller säga hej och säga hur bra, eller för all del hur dålig man var :) Kanske kanske kommer ändra uppfattning om ”kändisskapet” sen men jag tvivlar på att det kommer bli något stort problem för sådana som oss och jag skulle bli mer besviken om det inte hände någon märkbar skillnad.
Men mest enades vi nog om att det kan bli vad man gör det till. Jag tror ju att ”riktiga kändisar” kanske inte alltid blir uppsökta utan själva hör av sig till olika tidningar och TV-program. Och jag har ju lite tid på mig att fundera över vad jag vill med det här. För det här med kändisskap kan ju låta som om jag drömmer om någon fin tillvaro med röda mattor och feta fester, men så är det inte alls. Jag vill bara göra något bra av det om det går att göra något nyttigt av det. Det låter ädelt va?
Tankarna fladdrar såklart iväg men jag har god tid på mig att fundera men så klart handlar det om fördomar och kunskap. Jag funderar hur många synskadade jag känner som har vanliga jobb utan lönebidrag, eller för den delen direkt högavlönade jobb på höga positioner? Det är nog ingen. Om det beror på fördomar och att det är svårt att komma framåt på grund av andra orsaker vet jag inte. En anledning som inte är så vetenskapligt grundad är nog att många synskadade saknar bra utbildning. Vi har haft svårt i skolan på många sätt många av oss, på grund av otillgänglig och obefintlig studielitteratur, att vi inte ens fått tillgång till vissa utbildningar etc. Svaret är nog inte så enkelt.
Men nu ska jag sluta spåna över det! Tack för ikväll Arkan och Pax och jag hoppas vi ses snart igen och då hoppas jag även Niclas och Rickard finns med oss. Fast jag skulle så klart gärna se alla igen trots att ni bor långt bort! Snart kanske vi sitter där med chips och dipp med en nervös känsla i magen och förhandstittar på första avsnittet, vem vet?
SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Återträff