Dags för återsamling

Vilken dag det har varit! Jag är nu på väg hem från en fantastisk kväll på SVT där vi har träffats, alla 10 deltagare och en stor del av teamet kring produktionen och vi har sett första avsnittet tillsammans!

Kvällen började vid 16-tiden på restaurang Kamarina på Södermalm där jag och Pax försökt dra ihop så många som möjligt inför kvällen. Vi blev 13 som kom och det var stort bortfall på grund av sjukdom, resor och annat. Det blev lite som att kasta i sig middagen då vi skulle vara på SVT kl18 men det var oerhört trevligt och god mat!

På SVT blev vi väl mottagna och där anslöt fler från produktionen samt den tionde deltagaren som inte var med på middagen. Det var otroligt gott att träffa alla igen! På riktigt få krama om dem och höra deras röster och inte bara digitalt via Facebook.

Vi fick kaffe och bullar serverat med en massa information om upplägget för programstarten. Vi fick självklart veta vilket datum allt börjar, men tyvärr är detta hemligt ett par veckor till. Vi fick veta hur media skulle informeras och lite förslag på vad och hur vi kan säga saker. Slutligen lite om hur man psykiskt kan förbereda oss när saker börjar hända runt om oss.

Allt detta var väldigt intressant förstås men sen kom det vi alla väntat på, första avsnittet! Vi möblerade om lite och det verkade vara fler än jag som hade pirr i magen! Det var alltså dags att se resultatet, se sig själv, se det som miljoner människor kanske kommer se i vår!

Egentligen vet jag inte varför jag kände mig så nervös. Jag har aldrig känt någon oro för att programmet skulle vara dåligt, visa enstaka individer eller funktionsnedsättningar på ett negativt sätt. Det är nog bara det att det här är inget blogginlägg som kanske läses av några få, utan ett TV-program i X antal avsnitt som ska sändas i en av Sveriges största TV-kanaler! Lite svindelliknande känsla kan jag försäkra :)

Bortsett från att det är lite jobbigt att höra sig själv prata, så var det fantastiskt! Den timmen gick otroligt fort och när den var slut ville man bara se mer!

Efter visningen utbröt kramkalas igen. Några var tvungna att ila iväg till väntande flyg medan några av oss dröjde oss kvar en liten stund, svårt att skiljas kändes det som.

Nu i bil hem känner jag mig fascinerad, lycklig och full av energi! Det känns verkligen som alla säger, ett äventyr avklarat, nu väntar nästa!

Jag saknar er redan, ni, vi är så förbaskat bra, alla 10 utan inbördes ordning!