”Män som näthatar kvinnor”

De sociala medierna har flödat i ämnet det senaste dygnet efter att SVT’s Uppdrag Granskning lagt upp ett klipp inför ett kommande avsnitt på Youtube (se nedan). Klippet visar en rad kända kvinnor som alla har det gemensamma att de fått fruktansvärda hot och kränkningar via post.

och att skriva känns kanske lite överflödigt. Men det är ett ämne som berör och berör många vilket är bra.

När jag ser sådant som i klippet nedan tänker jag precis samma saker som jag tänkte när jag såg TV3’s Stalekrs med Hasse AroW, Sveriges Radio P1’s dokumentär ”Den fastspända flickan” och mycket annat, varför händer aldrig något? Varför kan bara saker pågå och först när radio eller TV belyser ett problem, får många plötsligt fart och börjar utreda och undersöka, aggera och visa handlingskraft.

Om polisen får in drivor med hot per mejl, brev, i form av meddelanden på telefonsvarare och direkta hot, om det görs Lex MariaW och Lex SarahW-anmälningar, om det kommer in drivor med klagomål mot läkare för allvarliga brister i vård eller hantering av patienter, varför görs inget? Varför måste något hända för att samhället ska aggera eller varför måste en journalist belysa ett problem för att väcka myndigheter?

Alldeles i början när dokumentären ”Den fastspända flickan” sändes sades det att Socialstyrelsen ”framför kritik” om det nu var till enheten eller läkaren själv! Vad ska man säga om den formuleringen? Hur kan ”kritiken” ha låtit? ”Fortsätt vårda du men var snäll och gör det ite bättre” och sen inget mer.

Sedan det här säkert högst mänskliga fenomenet att alla blir enormt engagerade och upprörda när det sänds och händer och när flodvågen lagt sig tystnar rösterna. Jag vet, jag är likadan själv, det är bara så tråkigt.

Jag sitter fortfarande och filar på en text just om ”Den fastspända flickan” för att berätta om mina, förvisso ringa erfarenheter av vänner i tvångsvård inom psykiatrin. Det ledde till ett dödsfall och när jag hörde dokumentären och smyginspelningarna av personalen så var det nästan exakt likadana ordval som jag hört. ”Om du sköter dig så får du gå ut till helgen”. ”Nej tyvärr, läkaren sa nej, vi får visa lite acceptans nu när det är såhär”. Kanske får jag texten klar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera