En stor klump har lättat från mitt hjärta!
Under mitt livs äventyr i Nicaragua förde jag dagbok, väldigt detaljerat varje dag på ett digitalt anteckningshjälpmedel. Maskinen var väldigt enkel och liten och drevs på vanliga batterier vilket var väldigt bra eftersom vi aldrig hade tillgång till ström och laddningsmöjligheter.
Ett par dagar innan hemresan började maskinen krångla. Den ville inte starta och gav mystiska felmeddelanden ifrån sig. Jag valde att packa ner den och inte använda den mer för att hemma sedan fort som tusan tömma maskinen på all värdefull data.
Men det fanns en djup oro i bröstet. Jag har jobbat med den här typen av anteckningshjälpmedel och har aldrig varit med om att något lyckats räddas när det väl crashat. Mycket riktigt, väl hemma igen kopplade jag den mot en PC för att överföra alla texter och det fungerade inte. Maskinen ville bara formatera om sig själv för att rätta till felet men inte lämna ifrån sig några data. Vilken katastrof!!
Det var som mardrömmarna jag haft då och då, att man ska få inbrott eller det ska börja brinna hemma, så att alla kartonger med foton och videoband ska förstöras. ett helt livs minnen som aldrig skulle gå att ersätta. En stulen dator kan köpas ny och ett nedbrunnet hus kan byggas upp på nytt, men sådant som foton och filmer och andra minnen kan aldrig ersättas.
Så kändes det med dagböckerna. Visst kunde jag med andras hjälp ta reda på vart vi varit och vad vi gjort. Men kvällarna i tältet, när jag skrev ner mina tankar som bara var mina skulle jag aldrig kunna återställa. Minnen från en resa jag säkert bara gör en gång i livet, skulle allt nu vara borta?
Jag skickade maskinen till den svenska generalagenten till lika min före detta arbetsgivare, förklarade läget och bad dem skicka maskinen till den tyska tillverkaren Handytech. Det första beskedet gav heller inte mycket hopp, men som jag trodde de knappt ägnat problemet många minuter, förklarade jag ånyo vad maskinen innehöll och viken av att rädda materialet.
det blev tyst väldigt länge. Från straxt före jul till nu har det i princip varit tyst med endast några få lätt hoppingivande tecken påa tt man åtminstone arbetade med problemet. Tystnad kändes bättre än ett nej helt klart.
Idag lät man dock meddela både goda och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att hela minnet extraherats i en och samma textfil, en fil på ca 4MB. Den dåliga nyheten var att all text hamnade osorterat i en enda följd. Men det visade sig när jag öppnade filen inte vara något stort problem. Filsystemet som maskinen använder är indelat i sektorer på 8kb och mina dagboksanteckningar var indelade i en fil per dag och säkert aldrig stora nog som 8kb. Så varje dagboksanteckning verkar åtminstone hänga samman. Dessutom inledde jag varje dagboksanteckning med datum, veckodag, tid och plats vilket gör det lätt att söka och hitta rätt.
Men det blir ändå ett gediget arbete att sortera ut texten. Eftersom filen innehåller en dump på hela minnet, förekommer också mängder av skräptecken och även gammal raderad text här och där. Allt måste gås igenom och 4mb är ändå ganska mycket i ren text att gå igenom.
Men allt det där är bara en fråga om tid och ganska tråkigt och enahanda arbete. Det viktigaste är att materialet finns och kan återskapas tills tor del!
SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Tillgänglighet, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Hjälpmedel
Förstår att det känns bra,att det löste sig trots allt.
Super! Förstår att det känns bra :)
Se där ja! Så bra!
Skönt att det iaf gick att rädda även om det kräver en del merarbete.
Ja det var extremt skönt faktiskt!