Hisstrauma

Kvällens lugn avbröts av avlägsna bankande någonstans ifrån fastigheten. När vi lystrade hördes även larmklockan från hissen ljuda ute i trapphuset. Vår hiss har sin historik så ingen blev speciellt förvånad. Men oftast har hissen stannat utan personer i och nu förstod jag att någon satt där inne och behövde hjälp.

Ute i trapphuset förstod jag omgående att någon höll på att få panik där inne. Hissen stod en bit nedanför våningen under. Jag förstår att det är ganska illa när personen i hissen inte låter sig tilltalas, sparkar, skriker och ringer i klockan.

Jag försöker göra som jag brukar, meddelar att jag finns där och håller på att ringa efter service men oljudet från hissen tilltar. Personen där inne håller fullständigt på att slå sönder hissen och tar sig även upp på taket genom hissluckan, använder något tillhygge och går loss på hissdörren.

Den här kvällen är det kö till hissfirman och det tar en god stund innan någon svarar. Jag förklarar ganska direkt att det är allvar, att någon sitter fast och har fått panik och att det är bråttom. Jag ber dem att hissmontören ska ringa mig snarast.

När vi får kontakt talar jag om att personen har fått kraftig panik, att jag inte tror det bara är vanlig mänsklig och högst begriplig panik utan att det eventuellt är av påverkan av något annat också, droger eller alkohol. Jag misstänker att hisskillen vill ha assistans och råder honom att ringa 112 med tanke på situationen. Jag har provat att använda polisens vanliga 11414-nummer när det inte varit akut och det har tagit en evig tid att komma till någon verkställande avdelning.

När vi hörs igen är poliseskort på väg och vi möter hissmontör och två patruller i porten.

När vi kommer upp har killen i hissen lugnat ner sig, antagligen av utmattning och polisen får kontakt, ger instruktioner innan man öppnar dörren om hur han ska sitta och de blir åtlydda.

När dörren är öppen går allt lugnt till. Polisen gör ett grymt proffsigt jobb, talar med honom normalt innan man låter honom gå ut och genomgå kroppsvisitering. Sedan fortsätter man samtalet lugnt och trivsamt och jag är grymt imponerad av deras taktik, tålamod och förmåga att ta människor som har det svårt.

Självklart lider personen av någon sorts missbruk (min egen bedömning), samtalar lugnt och inte utan lite humor. Men under ytan märks en olycklig själ och jag kan inte tänka ”skitig knarkare”. Det känns sorgligt att en människa ska hamna så fel i livet och ha hamnat under drogernas kontroll. Det är något som är jävligt snett i världen. Jag vet hur gammal han är och det gör det inte bättre, det borde finnas så mycket kvar…

Hisskillen stänger av och låser hissen, sätter upp lappar om att hissen är ur funktion. Denna gången lär den vara det en tid… Poliserna tar med sig den unge mannen för att köra honom till sjukhus. Kvar finns en skitig känsla i själen som om det vore mitt fel på något vis. I princip hade jag kunnat släppa ut honom, jag vet hur man gör, men gjorde samma bedömning som hisskillen, att det inte är säkert utan hjälp. Nu kom ändå hjälpen ganska fort men det måste ha tett sig som en evighet där inne.

På ett sätt skäms jag över min ilska på hyresvärden som bara tvärvägrar att byta lås och kod mot något bättre i våra ytterdörrar. Det stänger människor ute, ingen vill väl ha ”sådana där” nära inpå sig. Och vad var han på väg upp i hissen att göra? Men att låta människor med problem ha tillträde till fastigheter, kanske planera inbrott för att få pengar till missbruk är inte rätt sätt att ta hand om dem och lösa problemet på. Jag hoppas därför att notan på den kraschade hissen blir dyrare än om man bytt till elektroniska lås med utbytbara taggar istället. Det hade varit värt det.

Under hela den här timmen detta pågick visade sig inte en enda granne utanför sina dörrar. Ingen brydde sig om det ganska påtagliga oväsen som pågick utanför deras dörrar. Den enda som brydde sig var en sjuksköterska som var på väg till hemtjänstuppdrag i fastigheten. Hennes hjälp var då inte nödvändig, men det viktiga var att hon frågade och att någon mer brydde sig. För henne verkade det också vara mer än en simpel knarkare som satt där instängd och led.

En sista tanke till den unga olyckliga killen, jag kan hoppas det ordnar sig men jag vet allt för väl hur liten chansen är…

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.