Besök på Lättakuten Huddinge

Bild: Väntrum röntgen Huddinge sjukhus

Efter vurpan igår under SMACK-rundan 2014 så har jag nu spenderat eftermiddagen på Lättakuten på Huddinge Sjukhus. Det var inte alls så hemskt som man skulle kunna befara även om jag är tacksam att jag nyttjar vården rätt sällan.

De få gånger i livet jag verkligen sökt vård har jag undrat om någon egentligen ens vill ge vård. Vårdcentraler som inte går att ringa till annat än mellan 8–17 på vardagar, än mindre boka tid hos och de enda som verkar ta emot än på lite andra tider är akutmottagningarna på de stora sjukhusen. Igår när jag ringde för att nå min närakut hamnade jag hos Vårdguiden som sa att det var bättre att jag åkte till Huddinge eftersom min närakut inte hade röntgen på helgerna.

Så jag åkte hit. Trevligt bemötande och bra flyt, inte speciellt lång kö. Jag gillar spontant idén med en akutmottagning där man skriver in sig och en lättakut dit man blir skickad för mindre allvarliga och mindre brådskande skador.

Här behövde vi inte vänta så länge, kanske 40 minuter innan det blev min tur. En läkare konstaterade det jag redan anade, ett skadat nyckelben och jag blev remitterad till röntgen.

Långa korridorer och lite vilse först men hela sjukhuset i Huddinge har alltid ingivit trygghet och lugn och erfarenheten från tre förlossningar och lite andra små undersökningar har bara visat trevlig personal.

Så blev det även på röntgen och där var väntan inte heller särskilt lång. Röntgen-sköterskan och jag visade sig ha gemensamma bekanta och sådant är alltid roligt. Men att stå stilla inför en röntgen-kamera är inte lika kul som inför TV-kameror :)

Sedan bar det iväg tillbaka till lättakuten och väntrummet igen en kort stund innan läkaren fått svaren. Nyckelbenet hade gått av men låg rätt så ingen åtgärd krävdes. Vila och ingen träning i två veckor ordinerades tillsammans med smärtstillande och så var det besöket över, 600kr fattigare.

På vägen ut tänker jag att jag bör få ett läkarintyg för att kunna få tillbaka startavgiften för nästa helgs tävling Gran Fondo Stockholm på försäkringen. Då kommer ännu en av vårdens absurditeter, ett läkarintyg måste jag skaffa hos min lokala vårdcentral :) Jag måste alltså ändå söka dem, betala för ungefär samma undersökning och få ett intyg för att kunna få tillbaka startavgiften och totalt sett kanske gå +/-0, eller rättare sagt 600kr minus.

Men jag är inte bitter, det var bara ett brutet nyckelben och allt hade kunnat sluta mycket värre. Under fika hemma hos min pilot Patrick igår började vi fantisera om att vurpan lika gärna kunnat ske in i ett vägräcke med stup på andra sidan och inte ner i ett slätt fint dike med en mjuk grässlänt i lätt uppåtlut. I den farten hade någon av oss lika gärna kunnat bryta en arm och bli stilla mycket längre än 2 veckor.

Så nu är jag klar för idag och ändå ganska nöjd även om det känns lite onödigt att ha kört omkull. Jag förstår fortfarande inte riktigt varför det hände men grämelsen handlar inte alls om ett brutet nyckelben eller lite smärta, utan snarare om ett lopp jag sett fram emot länge som jag lär missa nästa lördag. Ännu en medalj och 15 nya träningsmil i benen, det stör mig. Jag älskar så känslan av ett stort startfält, många cyklister, vackert väder, några att ligga och köra med, andra att rycka lite med, det är en verklig tjusning!

Igår fick jag frågan av Patricks fru om jag inte blev rädd eller att det kändes otäckt att inte se när det bar iväg åt fel håll. Inget alls faktiskt. Jag var inte ens speciellt skärrad efteråt. Bara irriterad över smärtan och begränsningen den medförde. Inte heller lägger jag någon större skuld på min pilot än på mig själv. Det är spelets regler och något man ger sig in i frivilligt. Vi är båda duktiga cyklister och Patrick är en bra och stark pilot. Det var bara en olycka helt enkelt, säkert en kombination av värme, vätskebrist, trötthet och otur. Cyklar man kör man av ibland, det är hela grejen. Man kan analysera och försöka lära sig något och vi har just kört årets första lopp i sommarvärme. Jag tror det är hela grejen.

Nu ska jag hem och läka fort! Det är bara lite komplicerat att klä på och av sig när man är lite rörelsehindrad ;)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera