Försöker komma igång igen

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Nu har det gått nästan en och en halv vecka sedan jag och min pilot körde omkull under ett cykellopp och jag fick en nyckelbensfraktur. Smärta och värk är inget stort problem, det läker. Värre är förtreten och uppehållet i träningen och det jag tappar och måste ta igen sen.

Jag valde att stanna hemma förra veckan och igår för att vila ordentligt och det var nog ganska klokt. Idag när jag gick tillbaka till jobbet igen var jag väldigt försiktig. Ändå blir det alltid små stötar och ryck som känns i kroppen. Man öppnar dörrar och gör en massa rörelser och det är lätt att glömma bort sig. Nu är det här en lugn och avkortad vecka och även om jag inte har någon klämdag på fredag, hade jag tänkt vara ledig ändå för att få ytterligare fyra dagars sammanhängande ledighet. Känns det inte våldsamt mycket bättre efter det så överväger jag att stanna hemma för mera rekreation. Någon tusenlapp minus extra i lönekuvertet men ingen applåderar för att jag går till jobbet i ur och skur :)

Idag bestämde jag mig ändå för att försöka mig på ett lättare träningspass. Jag har fått rådet att ändå försöka träna för att skynda på läkningsprocessen. Inte vet jag om det är rätt, men lite blodcirkulation och alla positiva endorfiner i kroppen borde göra gott. Att cykla på trainer borde ändå vara mer stillsamt än ute på vägarna. Inga skakningar, kurvor eller inbromsningar. Bara jobba med benen och lätta händer på styre och växelreglage.

Och det gick ganska bra måste jag säga. Jag lyckades cykla 14km på 25 minuter vilket gav en genomsnittlig hastighet på 34km/h på min tempobana på 4 mil som jag annars brukar hålla ca 40km/h. Pulsen stannade på 137bpm i medel men det var axeln som till slut satte stopp.

Jag provade att sitta upprätt utan att ha händerna framme på styret och det fungerade ganska bra. Men så fort jag behövde föra fram händerna för att växla eller byta sittställning spände det i nyckelbenet. Sadlarna är inte riktigt gjorda för att sitta rakt upp och ner på utan man behöver den lite framåtlutade sittställningen.

Lite kort för att vara ett givande träningspass men fick i alla fall börja svettas lite och pulsen att stiga och även om det kändes att röra axeln vill jag nog ändå påstå att det går åt rätt håll.

Frågan är bara om det går tillräckligt fort åt rätt håll för att kunna köra Halvvättern nästa söndag och Vätternrundan lördagen därpå? Det återstår att se.

Nu när jag lagt mig känns det fortfarande bra. Jag får se imorgon om det var ett bra eller dåligt beslut.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera