Jag älskar foto, men jag älskar nog video ännu mer. Det beror helt enkelt på att bilderna kompletteras med ljud och blir mer givande för mig. Men foto är oftast snabbast och enklast. Man plockar upp kameran, tar ett par bilder på något medan det känns som om en video kräver mer struktur. Och på sätt och vis är det väl så om man inte bara ska filma timme efter timme och ha ett hästjobb med redigeringen sedan.
Jag gick över till digital video någon gång runt 1999/2000 då jag köpte en Sony DCR PC100 med DV-band. Då fanns inga digitala videokameror med minneskort. Men med ena foten kvar i forntidens kassettband och andra i den digitala tiden, kändes det helt OK :)
Och genom åren har jag varit DV-banden trogen. Några kameror har det blivit under åren och ett 50-tal band står nu uppradade i en låda. Så värst många timmars video har det inte blivit med andra ord, men väldigt värdefulla timmar. Det är underbara sekvenser med barn som var små, bröllop, semestrar, turer med våra båtar. Barnen älskar fortfarande att sitta och bläddra runt bland videoklippen i datorn. På något vis är det fascinerande för den minsta att titta på film innan hon fanns. Det är nog svårt att förstå :)
Senast vi var tvungna att köpa ny videokamera var en Canon Legria HV40. Jag minns att jag då våndades över om jag inte borde lämna bandens värld och gå över till minneskort. En hel del bra kameror började dyka upp i privatsegmentet. Men alla gamla band vi redan spelat in skulle inte längre gå att spela upp ifrån. Nog för att allt fanns på datorn.
Men besvikelsen kom snart och jag ångrade mig. Den nya videokameran kunde ändå inte läsa de gamla banden på rätt sätt. Olika inställning av avläsningsdelen gjorde att bilden blev brusig och ljudet konstigt. Valet att fortsätta med DV-band kändes med ens meningslös.
Ett annat problem med bandkameror är att det är omständigt att få in det inspelade materialet i datorn. Bandet måste spelas i realtid medan det överförs och enklast är att överföra ett fullt band. Att överföra nyinspelade, korta scener är inte att tänka på. Då känns det som på den gamla goda tiden när datorerna hade spel på kassettband och man satt och spolade fram till ett visst varv där inläsningen av spelet kunde börja.
Det här har fått till följd att kameran använts mindre och mindre. Givetvis delvis till följd av smarta telefoner som är enkla och bra både att fotografera och filma med. Att fotografera med telefonen går väl ann, men att filma lite längre är helt hopplöst med ergonomin framför allt.
Så nu går vår knappt använda DV-kamera vidare till ny ägare och äntligen flyttar en mineskortskamera in. Valet föll på Canon HFG25 vilken kommer recenseras i eget inlägg.
Andra bloggar om: Kamera, Videokamera, DV-kamera, Digitalkamera, Digitalvideo, DV, Video, Film