Ikväll drog jag och ”MP” ut på en sista träningsrunda inför Velothon Stockholm på söndag. Det blir årets sista motionslopp och vi kör — självklart, långa banan på 17 mil. Starten går på Gärdet i Stockholm och bär av söder ut mot Nynäshamn och tillbaka.
Ikväll körde vi en liten del av den sträckan som vi kommer att köra på söndag. Det blev 5,5 mil ganska kuperad terräng. Temperaturen var bra och det gick att köra i korta ärmar och ben även om det sista biten hem blev svalare. Dels för att temperaturen så klart sjönk och för att vårt tempo naturligt sjönk när vi åter närmade oss mer trafikerade områden genom Väster Haninge och upp mot Handen igen.
Kroppen är ju inte i toppform, det är helt klart. Sommarens misslyckade träning och därpå följande depression märks både på vågen och konditionen. Att pulsbandet skapade valkar runt gjorde mig ganska förtvivlad. :) Men det finns bara ett sätt att lösa det. Äta mindre skräp och träna mer.
Idag strulade också precis all teknik och jag kände att jag börjar utveckla en viss trötthet mot allt som bara borde fungera. I helgen hängde sig min cykeldator när det var tre mil kvar under Roslagshösten och min kraftmätare har inte heller gått att kalibrera de senaste cykelturerna. Jag har inte heller orkat felsöka och inte heller velat ta tid till det när vi dom senaste gångerna haft lite bråttom att komma iväg.
Idag kvarstod problemet med kraftmätaren, så det måste jag titta på innan söndag. Dessutom glömde jag mitt gamla Garmin pulsband på jobbet och fick ta ett nytt av typen premium som ska vara mjukare och bättre. Men sista timmen började cykeldatorn indikera att pulsen sjönk och mitt i dom tuffaste uppförsbackarna varnade den för låg puls. Min teori är att när huden blir svettig och det börjar rinna, blir det sämre kontakt med det nyare pulsbandet och det var grymt irriterande. Det gamla pulsbandets kontaktytor har räfflor som jag tycker mer tränger in i huden. Det gör att man ser lite misshandlad ut runt bröstkorgen efteråt en stund, men hellre det än felaktiga pulsvärden. Andra på nätet verkar ha teorier om att vind och fukt skapar statisk elektricitet mellan huden och kläderna och att detta kan skapa störningar i kombination med svett eller väta. Kanske kan stämma även det, men idag fanns ingen direkt vind att tala om.
Så med felaktiga puls- och kraftvärden känns det inte så kul att lägga ut turen, men här nedan ser ni vår runda i alla fall. Men nej, jag hade inte 113bpm i genomsnittspuls och garanterat inte 91 watt i normaliserad effekt. Jag måste se varför min vänstra kraftpedal slutat fungera trots nyligt batteribyte.
En liten rolig grej jag alltid ler lite åt, speciellt när vi kommer tillbaka från våra kvällsturer, bredvid min port ligger en pub där det väldigt ofta befinner sig mer eller mindre berusade medborgare utanför. Det är inte ovanligt att dom kommit en bra bit på väg i sin berusning när jag kommer från jobbet. Kontrasten blir komisk och lite sorglig när vi kommer farande, svettiga och trötta med värkande lår och bultande hjärta, klickar ur pedalerna och stannar. Då sitter dom där, kommenterar ofta givetvis cykeln i positiva ordalag. Jag tänker alltid, att vissa super, andra tränar. Det är en del av livet. :)
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Mortion, Stockholm
Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.