Roslagsvåren är tillbaka efter 2 års uppehåll. Både vårupplagan och höstupplagan arrangeras av Fredrikshof och går i norra Stockholm med start och mål i Upplands Väsby. Det är väldigt trevliga lopp som är väldigt bra arrangerade, fina vägar och ofta många deltagare.
Idag såg väderleksprognosen väldigt bra ut. 20 grader, lite moln, inte så mycket vind, perfekt cykelväder. Det gick att stå i korta ärmar och ben redan vid starten straxt efter 9 för en frusen stackare som jag, utan minsta problem.
Idag körde jag med Thomas och bland de startande fanns även Patrick med fru som skulle köra en lugnare nybörjarklunga som träningspass inför Halvvättern om några veckor. Jag och Thomas planerade att försöka hänga med någon grupp som höll 30-fart.
Vi rullade iväg med en större spontan klunga. Det här skriver jag ofta, men det är just det här som är cykling för mig. Fint väder, varmt och ljumma vindar. Ljudet av massor med däck mot vägbanan, tickandet från nav, klickandet och rasslet från växlar, glada röster omkring, enstaka instruktioner från några som håller ihop. Vinden kändes skön mot benen och det var liksom som om jag tinade upp från Skandisloppet förra helgen som vädermässigt var ganska misslyckat om man ska uttrycka sig något sånär jädrans lite försiktigt. :)
Man trodde att ungefär 1200 startade denna dag, men siffran varierade lite. 800 föranmälda och väldigt många kom tydligen till efteranmälan på grund av vädret. Väldigt begripligt.
Tempot gick i jämn och lugn takt. Vi hängde med samma gäng upp till depån vid ca 40km då en del stannade medan andra drog vidare. Vi gjorde en kort paus för att fylla vatten och ta en bulle. Därefter rullade vi iväg själva då flera av de vi hängt med verkade vilja stanna lite till.
Uppe i Rimbo efter ca 60km var det nytt stop med kaffe och bulle. Det var en sponsordepå och det var skönt att stå där en stund, dricka kaffe och prata med lite folk. När vi åter rullade vidare tog vi rygg på en större organiserad klunga som vi gjorde sällskap med upp till 80km-depån. Där valde dom att stanna och vi rullade vidare i jakt på några nya cyklister att följa.
De sista 5 milen till mål är ganska roliga. Vi hittade ingen ny klunga att cykla med, bara enstaka cyklister, men ingen som höll vårt tempo som vi hade skruvat upp en del. Jag lyckades dra på mig hållW när vi plötsligt ökade tempot och låg ensamma i motvinden och det tog en stund innan den släppte.
Några kilometer efter 80km-depån svänger man höger in på en lite krokig, kuperad väg. Egentligen är den min favoritsträcka. Korta uppför och nedför, lite kurvig och rolig att köra. Men idag förstörde mitt håll det roliga den sträckan då jag behövde jobba bort den krampkänslan.
Efter en stund körde vi ikapp en mastergrupp som vi låg bakom en stund men tappade dom igen då de stannade för att samla ihop sig.
Vi gjorde ett kort stopp för vatten och banan på ”korvdepån” vid 10 mil men valde bort varmkorven. Vi kände att vi låg på plus redan med bullar och kaffe och behövde spara korven till målgång. Synd, annars är varmkorv sådär ute gudomligt gott. :)
Härifrån hade vi målkänning med bara knappa 35km kvar. Det rullade på i bra fart genom Lindholmen och vi såg bara till enstaka ensamma cyklister som kämpade på in mot mål. Av någon anledning blir det alltid så glest mot slutet. Vi passerade ”godisdepån” vid 12 mil och hittade mot slutet tre cyklister att göra sällskap med fram till spurtsträckan mot mål. Då ökade vi och rullade straxt in under målbågen.
Vi fick våra medaljer som som alltid, kändes välförtjänta och sedan fick jag äntligen mina korvar. Jag råkade äta tre stycken för att det är så sjukt gott snarare än för att det behövdes. Mera kaffe, prata med lite bekanta medan vi inväntade Patrick och hans fru Patrizia. När dom kom blev det lite prat om upplevelsen. Patrizia körde sin första distans längre än 10 mil. Visst känner man sig mörbultad och en känsla av ”aldrig mer” efter sin första långa distans, men det verkar ha gått bra och Hlavvättern om några veckor blir nog lätt som en plätt.
Det var skönt och solen tittade fram på riktigt och vi stannade på plats onödigt länge innan vi till slut packade in oss och cykel i bilen och for hemåt.
Roslagsloppen och Fredrikshof får som vanligt med beröm godkänt. Mycket funktionärer, 11 MC-förare som följde med och stod för säkerheten, 3 Röda Korset-bilar som snurrade runt ute på banan och servicebil. Allt verkar ha flutit på. Vi såg två olyckor i början av loppet med oklar utgång. Man kan bara hoppas att det gick bra i båda fallen.
Så, det är klart vi kommer tillbaka. :)
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning
Posted from Upplands Väsby, , 194 98, SE.