Velothon Stockholm 2016

Årets sista motionslopp och den huvudsakliga avslutningen på utesäsongen idag och det blev verkligen en bra avslutning.

Klockan ringde 05:00 och jag flög ur sängen och kände mig ganska utvilad. En stadig grötfrukost och ombyte. Allt var framlagt och klart. Just dom här tidiga morgnarna kommer jag inte sakna.

Jag och ”MP” möttes straxt efter kl06 och tog halv sjutåget in mot stan. Givetvis var det en massa cyklister men också en hel del ”vanligt” folk på tåget. Fascinerande och jag undrar vart alla ska så tidigt en söndagsmorgon?

Vi klev av vid Karlberg och rullade den korta vägen ner i Rålambshovsparken. Det var fantastiskt väder och trots att det redan snart är mitten av september var det bara lite rysigt att stå stilla i vinden. Men det skulle snart bli varmare både av solen och att vi cyklade.

Ett litet missförstånd gjorde att vi missade vår lilla grupp och dessutom hamnade längst bak i fel startgrupp. När vi såg det gäng vi planerat att köra med rulla iväg och vi fortfarande stod långt bak i stockningen som uppstod allt mer, förstod vi att det skulle bli tufft att jobba ikapp.

Första sträckan genom stan gick ner i Södertunneln via Skanstull. Där gick det ganska långsamt innan farten släpptes fri. Färden gick ner genom Sickla, Älta, Bollmora och Haninge ut mot Årsta Havsbad. Vi körde på ganska bra och hade svårt att hitta några som höll samma fart som vi. Vi låg lite för långt bak bland dom som valt att köra lite långsammare så det tog sin lilla tid att hitta rätt klungor att köra med.

Ett kort depåstopp vid Årsta Havsbad för påfyllning av vatten. Det var nog det kortaste depåstoppet någonsin tror jag. :)

Sedan gick det vidare ner mot Nynäshamn och det flöt på bra. Vi låg mycket ensamma i motvinden och med det som utgångspunkt var det helt OK.

Någon knapp mil före Nynäshamn hann vi upp en ordentligt stor klunga. Vi gled in i den och kunde äntligen njuta och vila med bibehållen hög fart. Jag är fortfarande fascinerad och älskar känslan att susa fram i 40km/h utan att behöva ta i annat än korta stunder. Uppförsbackarna in mot Nynäshamn som annars är så sega och jobbiga gick i rasande fart och jag upplevde dom knappt som motlut.

I Nynäshamn var det gott om människor som hejade på, precis som förra året. Där fanns en depå som vi hoppade över. Vi hade gott om vatten och energi. Vi trodde fortfarande att vår grupp låg framför oss och ville jaga ifatt dom. Med facit i hand så stod dom nog i den depån när vi susade förbi. Men vi hade bra flyt och det kändes bra att vända hemåt så varför stanna? :)

Efter Nynäshamn kommer flera mil med ganska kuperade vägar. Klungan vi kört med in mot Nynäshamn upplöstes till viss del kändes det som och vi tappade tätgruppen vid något tillfälle. Så vi var åter ensamma annat än sporadiska grupper.

Men avsnittet från Nynäshamn till Haninge gick ändå över förväntan. Det var i någon enstaka backe som det tog stopp.

När vi körde genom Västerhaninge och Handen var det nedräkning. Min och ”MPs” familj stod i en rondell och skrek på oss så det ekade i hela Handen, sånt är fantastiskt när det börjar kännas lite tungt.

Här hade vi också börjat få lite andra problem. Jag började känna antydan till gungningar när vi trampade som det lätt kan bli med lite för lite luft i hjulen. Över fartguppen genom Handen Blev det uppenbart att vi behövde stanna. I Lenna tog vi ett stopp längs vägkanten och fyllde på bakhjulet i hopp om att slippa byta slang.

Genom Skogås, Trångsund, Farsta och Älvsjö kändes det i benen att det snart var mål men luften i hjulet gick ur allt fortare. I en kurva kändes det som om däcket skulle kränga av så då fick vi stanna igen och pumpa mer. Men över Liljeholmsbron var det lika illa igen men vi rullade på. Broskarvarna gjorde ont i själen.

Upp över Västerbron kändes det helt OK. Som ”MP” sa, vi körde om fler än vad vi blev omkörda och då är det bra. :) Västerbron kändes inte så tung men det kändes inget vidare att fräsa på nu med bara ett par bars tryck i bakhjulet.

Dom sista hundra metrarna in tillbaka i Rålambshovsparken, ett litet ärevarv och sedan genom målbågen kändes riktigt skönt. Jag pratade lite med en bekant, vi fick våra medaljer, hämtade soppa och bröd och letade upp en ledig plats på gräsmattan i parken. Där fick benen vika sig och soppan var gudomligt god och välbehövlig.

Thomas och Patrick anslöt en kvart senare och kort där efter Rickard. Vi satt som alltid en stund och summerade loppet och njöt av att få vila en stund.

Jag och ”MP” reste oss på knaggliga ben och tog oss trötta men nöjda till pendeltåget för att åka hem.

Vår måltid blev 4 timmar och 49 minuter. Det ger en snittfart på dryga 32km/h. Utan våra korta depåstopp och något längre servicestopp, blev den genomsnittliga rullhastigheten 33,5km/h och det är vi grymt nöjda med.

Effekten under sådana här lopp blir väldigt låg eftersom man rullar långa stunder. Det hade varit roligt att se genomsnittet annars.

Evenemanget får också gott betyg. För vår del var trafiken inga problem. Alla avstängningar verkar ha fungerat bra. Mycket polis ute som hjälpte funktionärerna att hålla ordning på alla sura bilister. En ambulanshelikopter flög över oss i trakten av Grödby söder om Västerhaninge och vi fick sedan berättat om en olycka som såg riktigt otäck ut. Vi såg också en ligga ner i början av loppet.

Depåerna fungerade grymt bra och i år fanns både kaffe och bullar vilket var en klar förbättring jämfört med förra året. Inte för att vi hann ta något kaffe men det luktade gott. :) Funktionärerna i depåerna var glada och trevliga och hjälpte effektivt till med påfyllning av flaskor och serverade bullar.

I mål bjöds som sagt på soppa och bröd, även det en uppgradering från förra året då man inte fick någon mat vid målgång. Kort sagt ett fantastiskt bra lopp.

Nu är det ett par dagars vila på programmet innan inomhusträningen fortsätter.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Kommentera