Sthlm Bike 2018

I cykelrummet hänger tandemracern. Nummerlapparna från Höstens Velothon Stockholm satt fortfarande kvar. Det har inte blivit en enda kilometer utomhus på vägarna i år och det känns lite sorgligt.

Egentligen har jag inte cyklat så mycket inomhus heller i år, bara ca 1700km för att det har mest varit fokus på löpningen. Men när Sthlm Bike närmade sig och vädret såg ut att bli lovande bestämde jag mig för att ringa ”MP” som ställde upp och gärna körde med.

Vi kände oss båda i rätt usel form, men Sthlm Bike är knappa 50km och kan mycket väl bara avnjutas med hedern i behåll.

Som vanligt fixar jag cykeln kvällen innan. Hade något varit fel på den, hade jag inte haft möjlighet att åtgärda det. Varför ska man alltid vara ute i sista minuten? :)

Men båda däcken pumpades, växlar och bromsar var helt OK. Det var bara att dra en trasa över den och en skvätt olja över kedjorna så var allt klart för en tur. Ja, jag klippte bort nummerlapparna från Velothon Stockholm. :)

Starten går kl07 från Norrbro, så det blir tidig uppstigning en sådan här söndag. Ingen frukost, en bar och ett stort glas juice fick räcka.

Vi rullade upp till start 10 minuter innan och hittade ”Egge” där som väntade på oss. Det var trångt, mycket folk, en skön stämning och inte minst ett kanonväder.

Starten i stora motionslopp är alltid lika magisk. En peppad speaker räknar ner och önskar oss farväl och leden av cyklister börjar röra på sig. Man klickar i ena pedalen, ”fotar” sig fram tills det glesnar så pass att man kan börja rulla. Kedjor rasslar, växlar klickar, människor pratar, rullar om på utsidan, blir omrullade på insidan. Farten ökar när Strandävgen sträcker ut sig och det luktar sommar-Stockholm, kanelbullar och hav. det är ingen överdrift att säga att jag älskar det! :)

Banan var något annorlunda i år på grund av vägarbeten ute på djurgården. Fikastoppet vid Stora Skuggan kom lite tidigare i år, redan efter ca 14–15km. Vi hade bestämt att stanna i år och ta en riktig ”fikarunda”, mest för att dölja vår usla form kanske. :)

Sedan gick färden vidare uppåt mot Bergshamra och Ulriksdals slott och tillbaka söderut igen. Den biten där uppe tycker jag är tråkigast. Ganska dåliga vägar och ganska snirkligt vilket håller farten nere och gör att det blir många igångdrag.

De bästa sträckorna tycker jag är just från starten längs Strandvägen, när man kommer och kan köra för fullt längs Sveavägen och sedan Södermälarstrand. Hela sista biten från Sveavägen och in i mål är helt OK. Men på Sveavägen från Norrtull är det fullt ös. Vi astnade vid ett rödljus men annars gick det undan och fort är roligt. Samma sak längs Södermälarstrand innan man får streta lite i backarna över Södermalm innan det är dags för spurten in i mål!

Efter målgången slog vi oss ner på kajkanten. ”MP” och ”Egge” hämtade frukost bestående av fralla, kaffe, energidryck och yougurt. Solen sken och det var riktigt underbart och åter igen lukten av saltsjön alldeles invid fötterna. Här blev vi sittande en god stund och det var svårt att slita sig.

Nu väntar hemfärd. Men vi rullar ner till Älvsjö och tar pendeln därifrån för att få grusa ur benen lite. Stan har vaknat och trafiken är igång.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.