Nu börjar det igen

Jag har varit ganska tyst en vecka sedan jag skrev ihop min årskrönika. Det har inte hänt så mycket som känts intressant att skriva om.

Nyårsfirandet blev ju inte som planerat men var väldigt lugnt och trevligt ändå. Sedan var det arbete som vanligt i 2 dagar innan 13-helgen kom med en extra dags ledighet.

Men imorgon börjar en förkortad arbetsvecka men det blir ingen speciellt lugn start för mig. Mycket att göra direkt och det är nog mycket bra.

Själv känner jag mig lite oförklarligt låg utan att veta exakt varför. Jag har inga stora problem med att det är arbetsdag imorgon även om det finns delar i det som jag inte gläds speciellt mycket åt och som det inte finns någon direkt lösning på i brådrasket. Jag klarar mig bra ändå, men visst hade det varit roligare om det där tråkiga inte funnits och möten om det väntar redan andra dagen på jobbet. Så kanske är det det som gör att jag inte känner mig speciellt glad.

Eller kanske det bara är som vanligt med mig, en svacka, mörkret, kylan, regnet, snön som kommer att komma i större eller mindre mängder, frustrationerna över min funktionsnedsättning som kommer och går i styrka efter humör och motståndskraft.

Jag funderar över vad jag ska ägna mitt skrivande åt framöver. Åtminstone i kristallkulan glittrar framtiden händelselös vardag och rutin, men sådant kan ju ändra sig så fort. Januari och februari brukar vara kalla, trötta, långsamma och fattiga. Då ska jag försöka förmå mig upp på löpbandet eller cykeln för att pressa olusten ur kroppen.

Ute strilar regnet mot fönsterbläcken och klockan är mycket. Jag borde verkligen sova om jag ska vakna i tid imorgon.

[tags]Trött, Trötthet, Arbete, Låg, Depression, depp, Funktionsnedsättning, Träning[/tags]