Ja jag har verkligen varit ganska tyst. Känns lite konstigt efter ett så aktivt bloggår som 2013 var. Det hände väldigt mycket då.
Nu är jag på tredje veckans sjukdom av magvärk och förkylning. På nätterna rinner det om kroppen och det känns som feber och jag vaknar upp i sådan väta att jag lika gärna kunnat kissa på mig :) De senaste dagarna har kroppen dessutom varit full av stora utslag som enorma myggbett, sådana jag brukar få om jag råkat äta eller dricka något med spår av hasselnötter i.
Dessutom händer det verkligen inte mycket här just nu. Jag är nog i en av mina lägre faser. Känner mig inte så glad och önskar att något roligt på nytt ska hända, men sannolikheten är mycket låg.
Jag försöker fortsätta tänka positivt, att den mörka kalla tiden vi är i nu ändå fort nog snart ligger bakom oss och vår och sommar väntar. Blir det som jag önskar, blir det en väldigt aktiv cykelvår med många spännande lopp med Vätternrundan 2014 som krydda på moset i mitten av juni. I slutet av februari väntar en av de sista planerade föreläsningarna och i mars den planerade återträffen med gänget i Mot Alla Odds. Så visst finns det saker att se fram emot.
Det jag lider mest av just nu är bristen på ork. Det är tungt att gå upp på vardagsmorgnarna, tungt att ge hunden riktigt det hon behöver i promenader och när arbetsdagen är slut är jag trött och hungrig så orken att träna som jag så gärna vill, oftast inte finns. Jag kan komma hem och sätta mig i en fåtölj med en kopp kaffe för att bara vila lite innan träningen, men ögonen rasar ihop och jag bara somnar.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här spiralen. Jag vet att nästan allt sitter i huvudet. I Nicaragua kände jag mig stark, glad och odödlig. Här orkar jag knappt bestiga cykeln för ett träningspass när jag kommer hem från jobbet. En del förklaringar har jag till varför det är som det är men kan inte göra så mycket åt det.
Just nu önskar jag mest att bli frisk och stark igen och att det ska finnas något intressant att skriva om. De tankar jag har nu är inte så intressanta och roliga.
[tags]Mot Alla Odds, SVT, Återträff, Reunion, Sjuk[/tags]
Förstår din känsla .. I Nicaragua va man på någe vis sjukt fri och stark .. Vi fick en fin familj.. Men minnen dalar <3 det kommer bli underbart kul o ses igen o jag lovar att alla kommer få en underbar energiboost här efter en något lång mörk höst!! Kram min vän / piraten