Nyår med ledarhunden Pepsi

Så var det då 2025 och som vanligt känns nyåret lite överdrivet. Vi firade i lugn och ro med barn och barnbarn med god mat och i mjukisbyxor typ. :)

Däremot har lilla Pepsi haft en ganska jobbig nyårsvecka. Vi upptäckte i somras under ett av barnens studentfirande att han var vansinnigt rädd för ballonger. Först förstod vi inte varför han strök längs väggarna här hemma plötsligt men insåg snart att det hade med ballongerna att göra. Ingen ballong hann smälla i hans närhet, det räckte med den blotta existensen.

Givetvis togs alla ballonger bort och på kommande barnkalas hanterades det på ett bra sätt. Något måste ha hänt under hans uppväxt och det är väl lätt att tänka sig att något barn tyckt det varit roligt att kasta ballonger åt hunden som lika självklart fångar och biter i den som en boll. Om en ballong då exploderar i hundens mun är det lätt att förstå att det var väldigt obehagligt.

Här börjar pangandet flera dagar före nyår och det märktes direkt att Pepsi mådde mycket dåligt. Han började springa och gömma sig på konstiga ställen här hemma, inne på badrummet bland annat. Under våra promenader ute utsattes vi aldrig för något alldeles i närheten, men det räckte med poffar på mycket långt avstånd för att han skulle bli stel, börja skaka och flåsa och streta hemåt som besatt.

Det är givetvis svårt att lösa när man bor centralt som vi gör. Promenaderna har fått hållas till ett minimum. Långa promenader på tidiga förmiddagar då skjutglada tonåringar ännu inte vaknat och under eftermiddagar och kvällar så har det fått bli minutlånga svängar runt huset för att inte råka exponera oss ännu mer.

Allt eskalerade givetvis igår och nådde sin kulmen vid tolvslaget. Vi hade ingenstans att ta vägen s det var bara att göra det bästa av situationen. En lång promenad på ett par timmar före lunch och vi hade tur. Med bara någon kilometer kvar hem hördes första smällen. Inte så nära men tillräckligt tydligt. Pepsi jobbade på koncentrerat men den vanligtvis nästan uppåtstående höga svansen hängde mellan benen och sista hundra metrarna hem flämtade han.

Hemma försökte vi ljudisolera ett av rummen med täcken, kuddar och filtar och en hundkorg under husses skrivbord. Men vår lägenhet har fönster i tre väderstreck så det finns liksom inget bra ”inre hörn” långt från fönster.

Så från kl19 och framåt hade han det jobbigt. Det var ganska tyst faktiskt efter 21:30 när antagligen alla barnfamiljer smällt av sitt och gått in.

Allt kulminerade givetvis vid tolvslaget. Jag bäddade i en hall som är belägen så mitt i lägenheten som bara är möjligt, stängde alla dörrar och rummen som vette ut mot fönstren fyllde jag med hög musik från 23:30.

En hund lurar man inte så lätt. Antagligen hör de smällarna genom musiken ändå och om inte annat gör väl hela upplägget situationen onaturlig.

Tack och lov upphörde det värsta framåt 00:30 och runt kl01 var det nästan tyst och vi kunde gå och lägga oss.

Någon gång mitt i natten hade någon den dåliga smaken att bränna av en fyrverkerilåda utanför. Då kom hunden farande upp i sängen och tryckte in sig hos husse vilket han givetvis fick. Där låg. Han och skakade en stund ihoprullad i mina knäveck men till slut tystnade allt och efter en stund slappnade han av.

Idag när vi gick årets första promenad var det tyst ute. Pepsi jobbade bra i snösörjan men svansen hängde orörlig rakt ner. Jag som tycker så mycket om hans kaxiga svans som viftar i 45° uppåt, högre och tuffare än alla andra. Jag kan bara hoppas att svansen reser sig snart igen. Kanske är det bara alla stinkande rester och krutlukten som ligger kvar som gör honom rädd. Den doften lär han så klart förknippa med smällare.

Så ett par dagar till max lilla Pepsi, sen blir allt som vanligt igen.

Slutligen den ständiga frågan, fyrverkerier eller ej?

Jag har alltid gillat fyrverkerier men numera känner jag mig ganska färdig med det. Så dåligt som djuren mår och inte minst, så dåliga vi människor är, så många som blir skadade eller skjuter mot andra och allt stök varje år, så skulle jag inte ha något emot ett absolut jävla förbud. Skit samma om det skulle döda en stor industri som skulle få minimera till att möjligen göra fyrverkerier för speciella ändamål.

Kommer det att hända? Knappast! vi vet att det är farligt, vet att djur och människor tar skada, ändå är vi inte berädda att offra något. Likaså med klimatet och bilen. Vi vet att det håller på att gå åt skogen med klimatet. Ändå hävdar vi vår rätt att kunna ta bilen överallt och när sm helst. Panta burkar, bara åka och titta på en blomma etc. Vi är inte beredda att offra delar av vår egen bekvämlighet. det är en av människans sämsta egenskaper och det som kommer driva oss i fördärvet.

Sjung om studentens lyckliga dar!

Så var det dags för näst sista barnet att ta studenten! Det är mest det mer än min kropp som får mig att känna mig gammal! :)

Dagen har varit mycket lyckad och jag tror jubilaren också var nöjd. Efter utspring och att ungdomarna åkt iväg på sitt lastbilsflak gav vi oss hem för att förbereda mottagningen. Vi hade fått till en bra buffé och många gäster kom också vilket var underbart.

Under dagen har jag dock noterat att min nya fina ledarhund Pepsi verkar vara paniskt rädd för ballonger. Ingen har smällt i hans närhet här idag men han strök längs väggarna och flydde och gömde sig så vi valde att plocka bort ballongerna. Detta var inte känt enligt dressören men något måste ha hänt, förmodligen hos fodervärden. Lätt hänt men trist med sådana konsekvenser.

Till frisören

Ojoj, instruktören har åkt hem och vi är inne på fjärde dagen på egen hand. Det har naturligtvis gått alldeles utmärkt.

Idag var jag och Pepsi tvungna att gå en ny sträcka som vi inte tränat in med instruktör och detta redan på fjärde dagen. Man brukar avråda från det generellt och med goda skäl men idag skulle jag klippa mig och hade inget val.

Vägen till frisörsalongen är verkligen inte lång.vi ska runda en stor korsning utanför vårt hus, tre övergångsställen för att komma på rätt trottoar och sedan är det 50 meter till dörren. Man kan nästan se salongen från mitt köksfönster, så nära är det.

Ändå är det nu det kommer visa sig om vårt samspel fungerar och hunden förväntas dessutom leta upp ett okänt övergångsställe och entré han inte varit vid förut. Jag hittar naturligtvis och kan ge honom gott stöd.
– Sök stolpe, när vi närmar oss det tickande övergångsstället.
Pepsi vet naturligtvis att det är dit vi ska.
– Sök in, säger jag när jag vet att vi har entrén bara några meter bort.
Det är en glasdörr i en lång glasvägg. Ändå går han rakt fram till handtaget i metall och ställer sig och glatt viftar på svansen. Han får en klick med klickern och en godisbit.

Inne hos frisören Amanda och hennes kollegor charmar han givetvis alla. Inte ens när han bryter mitt kommando plats, reser sig och börjar ta en liten promenad medan husse sitter fjättrad i stolen väcker det något annat än skratt. Han kommer tillbaka och lägger sig åter vid min sida, alldeles lagom ivägen för Amandas rörelsefrihet men hon säger bara att det går bra.

När vi är klara er jag kommandot;
– Sök ut, och Pepsi går rakt fram till utgången och vi går tillbaka ut på gatan. Vägen tillbaka till de tre korsningarna och slutligen vår port går lika lätt som om han inte gjort något annat de senaste åren.

Trots att jag är över 50 och har haft fem ledarhundar blir jag nästan rörd av lyckan och fascinationen. Den känslan verkar aldrig gå över och det är väldigt bra. :)

”Grundkurs 1 med Pepsi del VI

Den sista dagen på första delen av samträningen är avslutad och instruktören har just lämnat oss. Det är en speciell känsla, lite pirrig, inspirerande och häftig på många sätt. Samtidigt har vi inte längre någon som går strax bakom och tolkar vad som händer och varför något eventuellt blev fel och liknande. Nu är det bara vi och erfarenheten säger att det bästa är att köra på direkt så att man inte hinner bli nojig av att vara på egen hand med ny hund.

Idag har vi övat vägen till och från min andra dotter. Lite mer trafik och lite flera korsningar och någon som är lite otydlig. Men när vi gick sträckan en andra gång satte Pepsi alla svårigheter utan problem.

Sedan vet jag så klart att när vi är ensamma och jag är mer nervös kommer jag föra över det på hunden och då kommer han bli osäker på mina lite otydligare signaler och så kommer jag bli mer nervös för att saker plötsligt inte går perfekt när instruktören inte längre är med. Det är samma känsla trots sjette ledarhunden.

Avslutningsvis klippte vi lite klor och sedan var det tack för den här gången och på återseende i slutet av juli.

Så hur gick det då med klickerträningen? Förvånansvärt bra och jag är nu övertalad om att det faktiskt kan fungera trots att man inte ser. Det absolut enklaste är att hunden kan nudda handen vid inkallning. Då känner man hundens nos i handflatan direkt och får på det viset en sekundsnabb respons. Sedan är det naturligtvis enkelt att klicka när hunden stannar vid trappor, kanter eller stolpar och liknande lite extra viktiga riktmärken. Jag har märkt att det fungerar väldigt bra även om klicket inte kommer på millisekunden.

Att hunden tycker klicker är roligt råder inte minsta tvivel om. Det räcker med att hänga den runt handleden när man gör sig i ordning för att gå ut så vet han direkt vad som gäller.

Jag kommer definitivt fortsätta använda den här metoden. Kanske inte vid varje liten vanlig rastrunda men för att förstärka särskilt viktiga hållpunkter.

”Grundkurs 1 med Pepsi del V

Näst sista dagen på första delen av vår samträning. Imorgon lämnas vi åt vårt öde för en tid och det är alltid lite läskigt. Man skulle vilja ha en instruktör bakom sig hela tiden som peppar och rättar. Eller nej, det vill man så klart inte.

Idag har vi kört jobbet igen både på dagen och kvällen och nu kör vi bara sele dessa sträckor. Vi deltog i ett möte med min arbetsgrupp så Pepsi fick känna på sitt framtida liv, den lite tråkigare delen av det. :) Sedan fikade vi och före lunch åkte vi hemåt igen.

Hemma tog vi åter en ny tur till båtklubben för att träna in den igen och det var naturligtvis inga konstigheter. Vi står i kö till en annan båtklubb men vet ännu inte när det kan bli men i så fall är den klubben ännu mer lättorienterad.

Ikväll har vi också gått i ett folktomt köpcentrum här hemma för att träna vägen till bland annat postombudet och vår lokala teknikbutik. Det är också roligt att känna på hur han jobbar i den miljön. Inga konstigheter det heller.

Imorgon är sista dagen och vi kommer nog köra fram till lunch ungefär. Då blir det någon sträcka här hemma.

”Grundkurs 1 med Pepsi del IV

Idag stod det tuffaste passet på schemat, att åka till och från jobbet. Det är en resa på dryga 40 minuter som innehåller pendeltåg och buss med åtminstone en av Stockholms mer trafikerade stationer.

Som vanligt går man sträckan först i koppel för att ge hunden en chans att ta in miljöerna och se sig om i lugn och ro. Pepsi hade inga problem med att förstå biljettspärrarna och vi markerade särskilt den större och bredare spärren för barnvagnar. Givetvis satte han den spärren perfekt redan andra gången vi gick sträckan.

På pendeltåget hade Pepsi inga svårigheter att slappna av. Vi valde att åka mitt på förmiddagen då det är lite mindre folk men numera är det väl nästan aldrig lite folk på ett pendeltåg. Det är bara mer eller mindre mycket.

På Älvsjö effektiviserade vi upplägget något. Vi gick mellan tåget och bussarna och tillbaka först i koppel och sedan körde vi samma delsträcka i sele. Detta för att göra det när vi ändå är på plats så att säga och resan tar en stund. Pepsi hade inga problem och andra gången med sele gick han exakt likadant som vi gått med koppel. Jag kan ge mig den på att han valde exakt samma spärr också.

den här miljön är extra stökig med alla människor som går hit och dit i strida strömmar. Vissa, eller ganska många har dessutom näsorna i sina mobiltelefonskärmar och är inte helt uppmärksamma på verkligheten runt omkring dem. Ur våra hundars perspektiv som ser allt i höjd med knävecken så ter det sig säkert enormt rörigt. Ändå kryssar han snabbt och vant, letar luckor och slinker förbi där det går. Det här är också en miljö, precis som båtklubben som jag inte skulle ta mig ann på egen hand med vita käppen, så det är verkligen en fantastisk frihet att kunna flyga fram som vem som helst, nästan.

Vid jobbet är det mycket enklare. 50 meter från bussen till jobbet och rastrundan går längs lugna och fina gångvägar. Mycket hundar precis som hemma men inga som helst problem. Vi spenderade även några timmar på kontoret så att Pepsi fick andas in miljön där både i mitt arbetsrum och även i personalrummet där vi fikar. Där låg han och nyfiket tittade på alla kollegor som var sugna men inte fick klappa och hälsa naturligtvis.

Under hemvägen jobbade vi på liknande sätt, gick delsträckorna först i koppel och sedan om igen i sele. Vägen från bussen till tåget var inte heller några problem även om det är en utmaning att ta sig igenom en full biljetthall och välja rätt spärr kors och tvärs igenom alla människor, men det gick naturligtvis också bra.

Väl hemma är nu både hund och husse helt slut. :) Imorgon ska vi ta oss ann jobbet igen samt vägen till och från min andra dotter som bor ca tre kilometer bort.

”Grundkurs 1 med Pepsi del III

Träningen med Pepsi går vidare på dag 3. Fortfarande känns allt bra och roligt. Jag insåg ganska snart att jag fått en hund som kommer klara vår miljö alldeles utmärkt och han har redan visat prov på sitt fantastiska bildminne och glädje i arbetet.

Idag har vi fortsatt med vägen till och från yngsta barnets skola samt ena dottern. Vi har också varit ute på vår båtklubb och tränat och det är bland annat i sådana här miljöer där hunden är avgörande som jag blir ännu mer lyrisk än i vanliga fall. Här ute är det förvisso rent och välordnat men jag skulle ändå inte kunna ta mig från grinden till båtplatsen och via klubbhuset på ett säkert och definitivt inte på ett bekvämt sätt utan hunden. Dels finns inga raka vinklar och kanter att följa med vita käppen och ute på bryggorna kan man inte heller så lätt följa kanterna med käppen eftersom där finns tampar och pallar som käppen fastnar i eller man löper enorm risk att snubbla på.

Med hunden är det något helt annorlunda. Klubbhuset och grinden och båtplatsen är lätt att göra till något positivt och han visar stolt vägen till de olika platserna och markerar tydligt det jag önskar. Han lärde sig till och med på andra svängen att markera trappstegen till vår båt. Nog för att platsen är väldigt lätt tillgänglig längst ut på bryggans högra sida. Det hade nog varit lite svårare om båten legat mitt i en lång rad av andra båtar men inte heller det hade varit omöjligt.

Dessutom tränade instruktören en gång med att gå på och av båten med Pepsi och sedan gjorde jag det. Inte heller det var minsta problem. Båten har breda skarndäck och mantåg längs kanterna vilket så klart underlättar. Men Pepsi sprang fram och tillbaka som om han inte gjort något annat. Instruktören som givetvis inte haft anledning att träna hunden på bryggor och båtar skämtade och sa att det är lite så hon jobbar, alla hundar är förberedda för alla konstigheter vi förare önskar oss. :)

På klubbens stora grusplan körde vi också lite lydnad, följsamhet, inkallning och apportering. Vi kommer naturligtvis åka hit igen för att öva åtminstone en gång till.

Imorgon är planen att åka för första gången till jobbet. Det ska bli spännande men förmodligen ingen särskild utmaning för den här tuffingen. :)

”Grundkurs 1 med Pepsi del II

Så har dag två avslutats. Tiden går alltid väldigt fort under de här kurserna.

Idag har vi gått de första sträckorna både i koppel och i sele för första gången. Det gäller att inte fokusera på för mycket på en gång och jag prioriterar naturligtvis vägen till och från jobbet, till och från barnets skola, till och från två av barnen som bor inom gångavstånd samt båtklubben där jag har min båt.

Idag har vi börjat med det enklaste. Förutom den vanliga rastrundan så har vi promenerat fram och tillbaka till yngsta barnets skola både i koppel och sele. Det har gått alldeles utmärkt. Det är alltid ovant att gå med ny hund och hunden är ovan vid en ny förare naturligtvis. Jag ska lära mig att lita på honom (vilket inte är så svårt som många kanske tror). Svårare är att lära sig hans signaler och vara lyhörd och följsam. En ny hund kan ha svårigheter att veta hur den ska få sin förare att ”hänga med”. I vårt fall handlar det kanske mest om högersvängar, när hunden ska liksom ”trycka” mig. Då är det viktigt att jag inte går för långt fram så att hunden har utrymme att svänga åt höger.

Det låter som småsaker och det är det också men likväl viktigt och något man måste lära sig att en ny hund inte känner mig och inte är bekant med miljön och därför kanske är lite försiktigare i början.

Men det har gått bra. En annan sak är också tempot. Jag ska inte säga att jag blev orolig över det låga tempot för det går att få honom att öka farten med lite koppelkorrigeringar men även farten kommer nog att ordna sig när vi lär känna varandra.

Mitt första intryck är i alla fall väldigt positivt. Vi har redan haft många hundmöten eftersom det är ganska tätt med hundar här och många ganska ouppfostrade och skälliga och en hel del hundägare som inte riktigt vet hur man hanterar hundmöten. Då är det skönt att ha en hund som är näst intill likgiltig. Han kan givetvis titta lite och ibland känns det som om han spänner sig lite, höjer svansen och visar ”fy fan vad cool jag är och vad cool du inte är!” Det är faktiskt skönt. Min förra hund jag hade några månader hade otroligt svårt för vår tuffa miljö och framför allt alla hundmöten som nästan alltid går fel.

Idag ar vi även gått i koppel hem till en av döttrarna. Den promenaden ska vi säkert ta i sele snart. Men nu är det en trött och nöjd husse och hund som avslutar dag 2.

Grundkurs 1 med Pepsi del I

Idag är det dagen D och Pepsi har kommit! Det har varit några veckor av otålig och nervös väntan. Trots att jag har varit med om det här så många gånger förut, är det lika nervöst och spännande varje gång.

Jag har haft SMS-kontakt med instruktören som är på väg hela vägen från Göteborg. Förutom att instruktören är mycket kompetent och har rykte om sig att ta fram bra hundar så är det extra roligt att samma instruktör tränade in min frus hund för snart två år sedan. Hon bör således känna till miljön där vi bor och arbetar ganska väl vilket underlättar inträningen av nya hunden.

Jag hade förberett genom att köra iväg familjen ganska tidigt på förmiddagen för att jag skulle vara ensam när nya hunden kom så familjen fick gå över till vår dotter och roa sig så länge.

När det äntligen ringde på dörren så var väntan över. En ivrig stor svart Labrador stretade in genom ytterdörren och vi bekantade oss med varandra. Sedan släpptes hunden lös och fick springa runt hemma och nosa in sin nya miljö. Han var glad och sprang fram och tillbaka och kände in lukterna av resten av familjen och den andra hunden.

Instruktören och jag slog oss ner i köket med en kopp kaffe för att planera och prata ihop oss om de närmaste fem dagarna som vi ska jobba ihop. Inträningen är totalt 10 dagar men delas oftast upp på två tillfällen. Vårt andra tillfälle kommer ske någon gång i juli när vi fått jobba ihop en tid.

När vi satt och fikade så lugnade Pepsi snart ner sig och la sig på köksgolvet vid mina fötter. Han verkar redan ha förstått att han håller på att få en ny husse. :)

Under detta första samtal brukar också instruktören berätta mer om hunden och just Pepsi har egenheten att stjäla kökshanddukar om de hänger åtkomliga (vilket de gör i vårt kök där det oftast hänger en handduk på ugnsluckan). Sedan bär han runt på den och ylar och gnyr när han blir glad. I övrigt presenteras Pepsi som en aktiv och plikttrogen ledarhund som tar sitt jobb på stort allvar. Vi får se om jag håller med. :)

Denna första dag har vi tagit promenader i koppel och promenerat några av de rundor vi kommer börja med. Viktigast är så klart rastrundorna, dels den vanliga och sedan längre promenadrundor.

Alltid med ny ledarhund börjar man att gå rundorna i koppel. Man börjar aldrig med att ta på selen på en gång. Det är viktigt att hunden får promenera och ta in miljön i lugn och ro först. Det kommer man märka sedan när selen tas på, att hunden redan då vet vart vi ska. Redan idag kan man märka att han känner igen när vi går sträckor igen. Trots att jag haft hund sedan 1993 så slutar jag aldrig bli imponerad och fascinerad.

Hunden har så klart också introducerats för familjen och min frus ledarhund. Allt detta har så klart gått utan problem.

Jag vet sedan tidigare att den här dressören gärna rekommenderar klickerträning och det togs givetvis upp idag också. Jag har inte varit negativ till metoden i sig. Jag har ingen erfarenhet men av det jag kan om metoden så har jag varit skeptisk till om man som synskadad verkligen kan förstärka träningen med klicker. Det gäller ju att klicka precis i rätt sekund när hunden gör det man vill och det tänker jag kan vara svårt om man inte ser.

Men mer skeptisk än så är jag inte och jag har lovat dressören att försöka låta mig övertygas så får vi se om hon kan visa om och att det kan fungera även för mig. Jag ser helt klart vinsterna med det om det fungerar. Jag får rapportera i slutet av kursen.

Kvällsrastningen gjorde vi tillsammans och nu väntar Pepsis första natt i hans nya hem.

Ny ledarhund – när beskedet kommer

Jag har varit utan ledarhund i nästan tre år nu. Sommaren 2019 gick min femte ledarhund Flinga i pension efter sju år i min tjänst. Sommaren 2020 gick hon bort 11 år gammal. Hon var en fantastisk hund som älskade att jobba och desto stökigare miljö desto roligare tyckte hon det var.

Sedan den dagen har jag väntat på ny ledarhund. Jag visste att jag skulle få vänta länge eftersom jag den här gången bestämde mig för att stå i kö för en Schäfer. Jag är uppvuxen med Schäfrar och har alltid velat arbeta med Schäfer, men har inte förrän nu tyckt att det varit värt att vänta så länge. Men dels ville jag ta en paus för att analysera om jag verkligen skulle ha en hund till och dels är livet ganska lugnt och statiskt just nu vilket gör det enklare att vänta än tidigare. Och jag visste att väntetiden är lång, flera år.

Men under sommaren 2023 bestämmer jag mig efter samtal med ledarhundsverksamheten att lägga ner förhoppningarna på att de ska hitta en Schäfer. Miljön jag bor och arbetar i är alldeles för stökig och rörig för en Schäfer som ofta är lite känsligare för den påfrestningen. Man hade redan tittat på 4–5 tänkbara hundar till mig men varje gång kommit fram till att det nog inte skulle fungera.

Så jag tog det ganska kloka beslutet att låta dem leta efter en Labrador istället.

Så kom äntligen samtalet. I början av året flyttades ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till Myndigheten För Delaktighet och jag hade lagt in de nya numren i adressboken och kopplat ringsignalen som låter som en skällande hund till just det numret.

Så när det verkligen ringde och en skällande hund hördes i min telefon hände det verkligen. Rösten i andra änden känner jag väl igen. En glad, kvinnlig röst med kraftig isländsk brytning. Vi har känt varandra i många år. Hon är en av de som matchar hundar med förare och hittills har det aldrig blivit dåligt och det finns bara en anledning till att hon ringer mig i det här läget. Jag vet redan att hon ska tala om att hon har en hund hon tror kan passa mig, men jag vet inte mer än så.

Den pirriga känslan i magen genom vårt inledande kallprat om att allt är bra så där som man gör innan beskedet kommer. Hon meddelar at hon har hittat en hund som hon tror kan passa mig, en hund som är tränad i storstad och har visat att han klarar det, för det är en hanhund.

Hans namn är Pepsi och jag gillar namnet genast. Han är svart och ganska stor. Sedan försöker hundkonsulenten beskriva hans egenskaper så gott det går, både sådant som givits av dressören som tränat honom och vad man sett i slutprovet.

Det låter fantastiskt bra och jag tackar omedelbart ja. Jag känner att man lagt ner mycket energi på att hitta rätt hund den här gången och det känns genomtänkt och bra.

Samtalet avslutas med viss planering. Inträning kommer påbörjas om ca tre veckor då dressören som tränat hunden kommer hem. Det borde bli någon gång i slutet av maj, efter den 20:e eller något sådant.

Dressören känner jag väl sedan tidigare. Vi har aldrig jobbat ihop med någon av hennes hundar förut så det ser jag fram emot extra mycket. Lite extra roligt är att min fru har fått sin första ledarhund som också kommer från samma dressör.

Nu börjar nästan en ännu jobbigare väntan, väntan på att Pepsi ska komma så att vi kan börja jobba ihop och lära känna varandra.

Ledarhundens dag 2023

Fjärde onsdagen i april firas ledarhundens dag. I år är det också mitt trettionde år som ledarhundsförare.

Det är förvisso en liten sanning med modifikation, för i skrivandets stund har jag varit utan ledarhund i snart fyra år. Min senaste ledarhund, Flinga som var en gul Labrador gick i pension 2019 då hon fyllt tio år. Efter ett år som pensionär gick hon bort 2020. Hon var min femte ledarhund och precis som de andra fyra, den absolut bästa. :)

Varför jag nu varit utan hund i fyra år är ett eget val som beror på flera saker. I första hand ville jag äntligen förverkliga en gammal dröm om att få arbeta med en Schäfer åtminstone en gång i livet. Jag har alltid köat på Schäfer men inte varit beredd att vänta. Det går ut någon enstaka Schäfer som ledarhund per år och av dessa otroligt få är det inte många som klarar av den tuffa miljö vi har här i huvudstaden. För det krävs en tuff och stabil hund. Tidigare har jag inte varit beredd att vänta den tid det kan ta att hitta en sådan hund åt mig. Behovet av ledarhund har helt enkelt varit för stort.

På senare år har jag upplevt den bristande tillgängligheten för oss ledarhundsförare som allt mer besvärande. Det har alltid varit besvär att kunna ta med ledarhunden på restauranger, gym, mataffärer och liknande trots att det enligt lag är tillåtet. På senare år har det dessutom börjat uppstå situationer på pendeltåg och framför allt bussar vilket i princip aldrig varit ett problem tidigare.

Trots att jag och många andra ledarhundsförare anmält sådan diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen DO så har aldrig något ärende gått till domstol.

Så när min senaste hund togs ur tjänst på grund av ålder, kombinerade jag mitt försök att vänta på en Schäfer med en välbehövlig paus för att fundera över om jag över huvud taget skulle ha en ledarhund igen eller om det var mer begränsande än till nytta.

Nu i sommar har jag väntat fyra år. Det har gått ut ett antal Schäfrar som ledarhundar, men bara någon enstaka till Stockholm och ingen som passat mig eller gått till någon som stått före mig i kön. Eftersom livet är mer statiskt nu då jag mest reser till och från jobbet så har det ändå funkat. Jag har förvisso varit helt beroende av färdtjänst då jag inte åker med kommunala färdmedel utan ledarhund. Jag har insett att jag blivit beroende av andra på ett annat sätt också. Jag har inte så enkelt kunnat hämta och lämna barn i skola, hämta paket på posten, ta mig till vårdcentralen eller bara något så enkelt och självklart som att ta en skön promenad på egen hand. Att vara utan hund har gjort mig fegare och avstått från allt mer saker utan att jag direkt tänkt på det. Nu överväger jag att släppa på mitt hittills absoluta krav på en Schäfer och tacka ja till det som erbjuds men ha Schäfer kvar som ett förstahandsönskemål.

Ledarhunden Flinga har somnat in :(

Idag får före detta ledarhunden Flinga somna in, 11,5 år gammal.

Flinga kom till mig sensommaren 2011 och var en fantastiskt trogen vän och arbetskamrat i 8 år hos mig innan hon gick i pension för ganska precis snart ett år sedan. Sedan dess har hon bott hos en familj, vänner till oss där hon fick ett härligt och kärleksfullt sista år i livet. Vi hade alla hoppats att hon skule finnas med oss längre så klart och njuta av ledigheten.

Flinga dog av en cancertumör i munnen, förmodligen samma som min första ledarhund dog av.

Jag är enormt tacksam att hon fick spendera sin sista tid i ett hem där hon verkligen var välkommen och omtyckt och jag kände mig så himla nöjd med den placeringen medan jag väntar på ny hund.

Ledarhunden Flinga går i pension

Idag går min ledarhund Flinga i pension efter nästan 8 år i tjänst hos mig. Samtidigt flyttar hon till en ny familj.

Det var i vintras under en uppföljning med Ledarhundsverksamheten som man informerade om att ledarhundar nu tas ur tjänst det år de fyller 10 år vilket Flinga gör i december i år. Det är lite nya regler jämfört med tidigare då man kunde ha hunden i tjänst så länge man ville eller så länge som det fungerade. Men nu för att ha lite mer djurskyddstänk har man alltså satt en åldersgräns på tjänstehundarna vilket känns klokt även om det är lite tråkigt.

Det var då alltså ganska gott om tid fram till december men jag började genast leta efter ett nytt hem åt henne och en familj som passat henne några gånger tillfrågades. Det har känts väldigt bra att ha henne där när vi varit på semester och liknande och hon verkade både omtyckt och önskad där. Så att låta dem få frågan först var ganska självklart.

För mig spelade det inte så stor roll när Flinga skulle få gå i pension, det skulle vara lika stor omställning när som helst. För familjen som skulle ta hand om henne var däremot min tanke att det var bra och roligare att bli med hund under sommarlov och semestrar, så datumet bestämdes till idag.

Det känns lite vemodigt, eller ganska mycket vemodigt samtidigt som det känns tydligt att Flinga inte kunde få det så mycket bättre. Familjen känner vi dessutom väl och dom bor nära, så vi kommer träffas igen.

Så hur ska jag gå vidare nu? Till att börja med har jag beslutat mig för att ha sommar och semester och använda det som betänketid till om jag ska ställa mig i kö för ny hund i början av hösten. Förmodligen blir det så, men jag tar ändå den ”pausen” för att överväga.

Jag har tidigare alltid kastat mig in i nästan projekt med en ny hund och aldrig behövt vänta särskilt länge. Det som får mig att tänka annorlunda den här gången är framför allt att tillgängligheten i samhället för oss med ledarhund inte blivit bättre, snarare tvärtom. Det är lika svårt idag som för tio år sedan att ta med hunden på restaurranger, färdtjänst och till och med börjat bli reaktioner på kommunala färdmedel, något jag aldrig upplevt tidigare.

Vi får se vad jag kommer fram till när sommaren är slut.

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VII

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom beslut från Diskrimineringsombudsmannen gällande min anmälan om diskriminering mot Friskis&Svettis i Stockholm. Ärendet har pågått ett tag och det har varit flera möjligheter att lämna kommentarer och Diskrimineringsombudsmannen var dessutom på ett platsbesök i mitten av december. Det fick mig att börja hoppas att denna gång skulle sluta på annat sätt än det brukar då det i mina fall avslutats ganska direkt.

Men idag kom alltså avslutet. Jag är inte förvånad, arg eller besviken. Det var väldigt väntat.

Jag tolkar beslutet som grundar sig på den lagstiftning som finns, att det inte går att kräva tillgänglighet i samhället på lika villkor vilket faktiskt är det man skriver.

Någon liten förändring åstadkom jag ändå. Nu får besökare med ledarhund träna på Friskis&Svettis samtliga anläggningar och hunden ska kunna förvaras i något utrymme. Det är fortfarande oklart om detta även gäller den anläggning jag egentligen krävde att få träna på, där man både hade hundredd personal och väldigt allergiska besökare. Men det har redan gått ett halvår sedan detta inleddes och jag har som vanligt fått lösa mina behov på annat sätt under tiden. Nu före sommaren känns det inte meningsfullt att utreda om detta verkligen fungerar i praktiken.

Jag tror jag här och nu vågar ge ett löfte: detta blev min sista DO-anmälan vad gäller ledarhundar och tillgänglighet. Det känns helt meningslöst att slösa energi på även om det som i detta fall kan ge något positivt även om det bara känns som eftergifter från Friskis&Svettis och inte en tydlig markering från samhället. Någon ny lagstiftning där ledarhundsförare omfattas lär vi inte få under överskådlig tid. Hela samhällets syn och invanda ”kunskap” om allergi lär förhindra sådant.

Det är ändå tänkvärt att jag utan problem kan besöka vårdcentraler, tandläkare och dom stora sjukhusen med min hund utan att allergiker faller döda ner som käglor omkring mig. Men på en restaurang eller träningsanläggning går det inte. Där löper jag stor risk att ta död på eller skrämma bort halva min omgivning och samhällets samtliga näringsidkare i dessa branscher skulle bli utan kunder på grund av förare med ledarhund.

När kunskapen och synen på allergi ändras och när det inte är så överdrivet och så mycket skrämselpropaganda, kanske det kan bli en förbättring.

Slutligen vill jag ändå skicka en massa positiva tankar till alla er företagare och institutioner av olika slag som inte begränsar människor i samhället. Men träna, det får jag fortsätta göra hemma. Det är dessutom gratis. :)

Beslut 2016-02-03 Sida 1 (3) Ärende ANM 2015/1845 handling 24 Handläggare Maria Stensson Anmälare Joakim Nömell joakim@nomell.se Anmäld Friskis och Svettis Gåvtegatan 22 Box 6347 102 35 Stockholm Beslut Diskrimineringsombudsmannen (DO) avslutar ärendet. Anmälan ombudsmannen Joakim Nömell har anmält Friskis & Svettis Stockholm för diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Utredningen Vad Joakim Nömell gör gällande

Vad Friskis & Svettls gör gällande Friskis & Svettis har uppgett i huvudsak följande. Enligt föreningens regler ska pälsdjur inte vistas på träningsytoma då det skulle kunna utgöra en risk för medlemmar med allergi. Friskis och Svettis har emellertid upplyst Joakim Nömell om att alla medlemmar som har behov av det är välkomna att ta med sig en ledsagare utan extra kostnad. Joakim Nömell har också erbjudits att träna på Friskis & Svettis anläggning på S:t Eriksbron samt på anläggningen i LindhageiL LedaAunden skulle där kunna vila i ett anslutande utrymme under den tid som Joakun Nömell tränar. Att den möjligheten inte har erbjudits på Friskis & Svettis Kungsholmen beror på att en medarbetare är hundrädd. Under utredningens gång har Friskis &Svettis uppgett till DO att föreningen nu har fattat ett beslut som innebär att ledarhundar ska få vänta i ett personalrum eller i ett konferensrum på alla Fnskis & Svettis anläggningar i Stockholm under tiden som ledarhundsföraren tränar. Detta beslut har föreningen gått ut med internt. Friskis & Svettis har också uppgett att personalen eller de instruktörer som arbetar ideellt i verksamheten har möjlighet att efter överenskommelse ledsaga Joakim i lokalen, beroende på vilken tid han vill träna och förutsatt att han är beredd att vänta ibland. Rättslig reglering Diskrimineringslagen (2008:567), DL, förbjuder diskriminering vid

person med en funktionsnedsättning ska kunna få del av den aktuella verksamheten i sig, inte att det måste ske på exakt det sätt som är möjligt för andra. Av kriteriet att situationen ska vara jämförbar följer dock att skillnaderna inte bör få vara större än vad som är sakligt påkallat Av förarbetena framgår också att skäligheten av vidtagna åtgärder ska avgöras efter en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Då det saknas krav på tillgänglighet i speciallagstiftning kan det för de flesta verksamheter endast bli aktuellt att genomföra enklare åtgärder. Som exempel på sådaaa åtgärder nämns stöd och personlig service, information och kommunikation samt vissa åtgärder i fråga om den fysiska miljön. Enligt Friskis & Svettis har föreningen nyligen fattat ett beslut som innebär att alla ledarhundsförare ska erbjudas möjlighet att låta hunden vänta i ett anslutande utrymme till träningsytoma när de tränar på någon av anläggningarna i Stockhohn. Personen kan sedan träna med ledsagare utan extra kostnad. Viss möjlighet till ledsagning kan också efter överenskommelse erbjudas av personalen eller de ideella instruktörerna. Under förutsättning att Joakim Nömell erbjuds ett visst sådant personligt stöd torde kravet på enklare åtgärder för tillgänglighet vara uppfyllt DO finner därför imte skäl att fortsätta utredningen utan avslutar ärendet. Beslut i detta ärende har fattats av Rickard Appelberg efter föredragning och förslag från Maria Stensson. Detta beslut går inte att överklaga. En enskild person som vill driva sitt ärende vidare kan väcka talan i tingsrätt.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Allergi, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del VI

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom en fortsättning från Diskrimineringsombudsmannen angående min anmälan mot Friskis&Svettis Kungsholmen. Två jurister från Diskrimineringsombudsmannen var på platsbesök hos Friskis i mitten av december och idag kom anteckningarna från detta möte. Dessa anteckningar kan läsas längre ner.

Jag ombads meddela om jag hade några kompletterande kommentarer på vad som framkom på detta möte. Jag känner mig mest trött och undrar varför jag gör det här när det ändå inte spelar någon roll.

I mitt tycke tydliggörs diskrimineringsgrunden ännu mer under detta möte. Det är en massa om och men kring min möjlighet att träna hos Friskis&Svettis. Hunden kan inte vara på träningsytorna och man skyller fortfarande på hundens välmående och eventuella allergiska besökare. Hunden ska läggas i ett konferensrum eller personalrum. Detta gör att det tar tid för mig att komma igång med träningen vid varje tillfälle och att avsluta träningen då hunden ska lämnas och hämtas och någon ska ha tid med detta. Man påpekar att beroende på belastning kan jag få vänta ospecifiserad tid.

Ledsagning av personal inne på anläggning kan man eventuellt erbjuda under vissa tider och under vissa förutsättningar. Jag kan alltså inte gå och träna när det passar mig, utan måste i så fall komma när så få andra som möjligt tränar. Här inskränks valmöjligheten ytterligare.

Vidare hänvisar man till att jag alltid kan boka en personlig tränare för ledsagning men detta innebär en extra kostnad, något som tydligare än något annat är diskriminering. Det ska alltså bli dyrare för mig att träna hos friskis&Svettis än för andra besökare.

Den anläggning som bara ligger knappt hundra meter från min arbetsplats hävdar man fortfarande är olämplig. Nu har man plötsligt ett konferensrum där hunden skulle kunna vara, men hänvisar till att anläggningen är otillgänglig på grund av många trappor. Jag vet inte om dom missat att jag är synskadad, inte rörelsehindrad? Men hur som helst så har jag varit på nämnda anläggning och kunde då bara identifiera en halvtrappa för att komma till löpbanden. Däremot, den anläggning man hänvisar till istället, har oerhört mycket fler trappor och är o allmänhet betydligt mer svårorienterad. Men helst vill man att jag tar mig ett par kilometer bort och tränar på en tedje anläggning där alla förutsättningar sägs vara optimala. Här är ytterligare en diskrimineringsgrund, jag kan inte gå och träna vart jag vill. jag måste ta mig längre bort och dessutom o okänd miljö för att få träna. Olägenheten med att lämna och hämta hunden kvarstår dock.

Man kan säkert tänka mer kring dessa anteckningar, bland annat hänvisningen till att man skulle förlora kunder om en ledarhund vistades i träningslokalen och att många skulle bli sjuka eftersom man konditionstränar och då kan man inte ha en hund i nära anslutning. Det som stör mig mest är att det är oå ovetenskapligt grundat. Jag kan lika gärna säga att dom kommer få mer kunder för att dom visar sin inställning till allas lika delaktighet, men vem ska veta vilken teori som är mest riktig?

Det måste ändå anses som positivt att Diskrimineringsombudsmannen ändå varit på ett platsbesök och att ärendet fortsätter än så länge. Det tolkar jag som att DO också anser att det finns något att utreda. Annars hade man lagt ner det tidigare som man gjorde med mitt andra ärende med min dotters skola. Det lades ner direkt utan minsta åtgärd. Däremot skulle det förvåna mig mycket om jag hade framgång i detta ärende. Oavsett är det bra att företag och föreningar får känna av att det ändå reageras och det kanske kan starta ett internt arbete och tänk som kanske kan leda något steg framåt. Ledarhundsförares totala frihet i samhället är nog en utopi.

Ärende 2015/1845 handling 19

Minnesanteckning från möte med Friskis & Svettis

Stockholm den 14 december 2015

Närvarande Ann-Katrin Norberg, operativ chef, Maria Lundgren,
områdeschef, Maria Stensson, jurist DO och Cecilia Asklöf,
jurist DO

Kommentar:
Ann-Catrine Norberg (stavningen). Maria Lundgren är tf Verksamhetschef (ej områdeschef)

Plats Friskis & Svettis Kungsholmen, S:t Eriksgatan 54

Maria Stensson redogör för bakgrunden i ärendet, Diskriminerings-ombudsmannens (DO) handläggning av anmälan och syftet med dagens möte.

Ann-Katrin Norberg uppger att Friskis & Svettis i grunden är en medlemsägd förening. Alla medlemmar betalar 100 kr per år och har då rätt att rösta på
årsmötena. Friskis & Svettis består också av många separata föreningar. Friskis & Svettis Stockholm har en egen styrelse med ett dotterbolag. De lokala
föreningarna hyr sina lokaler av dotterbolaget. Det finns totalt 16 anläggningar i Stockholm, med fem områdeschefer. Varje områdeschef ansvarar för sitt
område och rapporterar till Ann-Katrin Norberg. Det finns också ett kansli med anställda som stöd för anläggningarna. Alla instruktörer och ledare är ideella
funktionärer, medan personalen i receptionen är anställda.
Maria Lundgren tillägger att de är vana att ta in medlemmarnas synpunkter och att de ofta agerar på medlemmarnas förslag. Hon betonar att de vill lösa
den uppkomna situationen så bra som möjligt.
Maria Stensson konstaterar att det är Friskis & Svettis Stockholm (Friskis & Svettis) som är den juridiska person som berörs av Joakim Nömells (Joakim)
anmälan.
Ann-Katrin Norberg berättar att det vid det senaste årsmötet gavs in ett par motioner angående Friskis & Svettis tillgänglighetsarbete. Motionerna bifölls
med tillägget att Friskis & Svettis skulle börja inventera enklare hinder. Nästa steg ska bli att åtgärda det föreningen kan och har råd att göra. Inventerings-fasen
ska vara klar innan nästa årsmöte i april 2016. Varje områdeschef är ansvarig för att en inventering görs på respektive anläggning.
Varje anläggning erbjuder numera möjligheten att få duscha enskilt. När nya anläggningar byggs följer man de krav som framgår av plan- och bygglagen. Friskis
& Svettis skulle däremot behöva vägleda sina medlemmar bättre på webben. Friskis & Svettis Kungsholmen är till exempel en dålig anläggning för synskadade,
eftersom den är ett lapptäcke av trappor och utrymmen. Detta borde framgå av webben.
Man har tidigare löst frågan om ledarhund lokalt på varje enhet. Nu har man bestämt att ledarhundar ska kunna vila i ett personalrum eller i ett konferensrum
på varje anläggning i Stockholm under tiden som föraren tränar. Detta har man gått ut med internt och gått igenom med personalen på personalmöten. I Friskis
& Svettis Kungsholmen ligger personalrummet lite längre bort från träningsytorna än på de övriga anläggningarna.
På fråga om Friskis & Svettis bemanning svarar Ann-Katrin Norberg att
Friskis & Svettis Kungsholmen är den största anläggningen de har. Där brukar
de ha 7-8 anställda i varje team. Det finns ett receptionistteam och de är i
praktiken låsta vid kassan. Om det finns två till tre personer i receptionen
samtidigt kan det dock hända att någon av dem kan gå ut i lokalen. Ideellt
verksamma funktionärer finns sporadiskt på träningsytorna. De brukar oftast
finnas på plats mellan kl. 17-20 på vardagar och därutöver på helger. Friskis &
Svettis försöker lägga ett schema för denna del av verksamheten, men det ser
väldigt olika ut beroende på när funktionärerna kan ställa upp. När de leder
träningspassen är de inte tillgängliga. Inte heller är de personliga tränarna
tillgängliga för att hjälpa synskadade, eftersom de är upptagna med sina
kunder.
Typewriter-kommentar

Typewriter-kommentar
Obs, teamet avser anläggningens totala personalgrupp, ca 1 – 3 personer jobbar samtidigt, är schemalagda, beroende på tid på dagen. Peaktid är 17 – 21
vardagar och frukost samt lunchtid.
På fråga av Maria Stensson uppges att lokalen städas varje kväll efter stängning.
Ann-Katrin Norberg säger att det finns möjlighet att ledsaga Joakim till spinninglokalen eller löpbanden, förutsatt att han kan vara beredd att vänta några
minuter. Hur länge han skulle behöva vänta beror på vid vilken tidpunkt han kommer. Det är som mest medlemmar på lunch och kvällar. Det är däremot värre
när det gäller att kunna hjälpa Joakim från löpbandet eller spinning-lokalen. Vad som helst kan hända som kräver personalens uppmärksamhet. Förutsättningarna
för att kunna hjälpa Joakim är som bäst dagtid mellan kl. 9-11 och kl. 13.30-15.30. Det finns inga funktionärer på plats då, men det är lugnare.
Om Joakim skulle vilja träna under en tidpunkt då det är mycket medlemmar och vara garanterad ledsagning på utsatt tid skulle man behöva schemalägga en
person som skulle tas från den personal som står i kassan. Schemaläggning av personal sker med sex veckors intervaller. Organisationen är därför inte särskilt
flexibel. Friskis & Svettis vågar inte lova att de kan ledsaga Joakim under dessa förhållanden.
Maria Lundgren tillägger att det alltid är möjligt för Joakim att boka en personlig tränare som då skulle kunna ledsaga honom till och från träningsytan,
men det innebär naturligtvis en högre kostnad för honom. Det kanske också
skulle vara möjligt att hitta en funktionär man kunde boka in på den tid Joakim önskar träna, men detta system skulle vara mer sårbart. Det här är en fråga
som bör lösas med hjälp av anställda.
Ann-Katrin Norberg säger att om det etableras ett visst mönster, med fasta träningstider för Joakim så skulle det antagligen lösa sig av sig självt med
hjälp av funktionärerna. Joakim är välkommen att ta kontakt med dem och prata om detta.
Maria Lundgren menar att det är möjligt att lösa detta i dialog med Joakim, förutsatt att Joakim har lite tålamod. Om han kan tänka sig att vänta några
minuter på att få hjälp så kan frågan nog lösas. Det finns också andra anläggningar, till exempel Lindhagen eller anläggningen vid S:t Eriksbron på andra
sidan gatan. Det är en mycket lugnare anläggning. Den har dock inga löpband och ingen spinningsal. På Lindhagen finns däremot allt. Lindhagen ligger ca
1,5 kilometer från Friskis & Svettis Kungsholmen.
Ann-Katrin Norberg uppger att det inte finns någon möjlighet att ta med sig en ledarhund in på träningsytorna. Det är en hård miljö och det känns ogästvänligt
för hunden, även om ledarhundar är tränade. Framförallt skulle nog de övriga som tränar reagera starkt på att det fanns pälsdjur i lokalen. Medlemmarna
betalar för att få tillgång till träningsytan. Det här är motstridiga intressen och frågan är svår att lösa.
Maria Lundgren säger att de har ständiga diskussioner om allergi i anslutning till parfymer, starka dofter m.m. Det finns ingen avskild del på träningsytorna
där en ledarhund kan vistas. Det är inte möjligt att stänga av en del av spinningsalen för en person. Spinning innebär hård konditionsträning. Om någon
då skulle vara allergisk mot pälsdjur kan det sluta väldigt illa. Friskis & Svettis måste i sådant fall meddela att det finns pälsdjur i lokalerna. Det
skulle i sin tur antagligen leda till att många medlemmar skulle välja att inte träna där.. Det skulle sannolikt uppstå diskussioner på medlemsstämmorna.

Friskis & Svettis kommer att ta hjälp av funktionshindersrörelsen när de utformar sina riktlinjer för tillgänglighet. Det här är en fråga där Friskis &
Svettis behöver hjälp.
Ann-Katrin Norberg och Maria Lundgren visar runt i lokalerna. Därvid framkommer bland annat följande. Spinningsalen har 30-35 cyklar som står mycket tätt.
Om det inte finns något pågående pass går det bra att gå in i salen och träna ensam. I närheten av spinningsalen och på samma våningsplan finns ett konferensrum
där Joakims ledarhund skulle kunna vistas medan han tränar. Eftersom det finns en dörr i anslutning till ytan så skulle Joakim inte behöva gå igenom hela
gymet, utan endast en mycket kort sträcka, med hunden för att komma dit. Löpbanden finns en trappa ner.
Under synen framkommer det att det finns en synskadad person som brukar träna på anläggningen. Hon har dock alltid en ledsagare med sig.
Mötet avslutas med att Maria Stensson förklarar den fortsatta handläggningen av ärendet.

[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Allergi, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del V

Nu har jag lämnat in mitt svar på Friskis&Svettis yttrande till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har även gjort en rundringning till 16 av de 17 anläggningar Friskis&Svettis Stockholm har för att kontrollera tillgängligheten med främst ledarhund eftersom Friskis&Svettis hävdar att just den anläggningen jag ville träna på inte går men att man erbjudit flera andra. Rundringningen visar minst sagt på en bristfällig tillgänglighet.

Så här ser mitt svar ut. Jag är inte helt nöjd då det finns mycket att säga och en hel del påståenden är inte speciellt objektiva och därmed svåra att bemöta tycker jag. Min nästan hundraprocentiga vetskap att jag dessutom inte kommer vinna sänker motivationen en smula.

Svar på yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

Kommentarer lämnas efter varje punkt.

  1. Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra besökare som till djurens egen säkerhet.

Svar: När det gäller tjänstehundar, i det här fallet ledarhundar är dessa tränade och utvalda för att klara tuffa miljöer. Jag och min ledarhund vistas dagligen i Stockholms kollektivtrafik och rör oss dagligen i Stockholms innerstad. Den ljudnivå och det tempo våra hundar möter är ingenting som påverkar dem negativt.

Den miljö jag mött på tre av Friskis&Svettis anläggningar i samband med löpning och spinning har haft en ytterst rimlig ljudnivå. Åtminstone på ett ställe har man en ljudmätare på väggen som under de pass jag varit på konstant visat grönt för en acceptabel ljudnivå för besökare.

Vad beträffar hundens säkerhet gäller samma sak. Våra hundar vistas ofta dagligen i en tuff miljö och specifikt vad gäller Friskis&Svettis anser jag det vara betydligt säkrare både för mig och övriga besökare att jag navigerar i miljön med hjälp av min hund då jag inte löper minsta risk att göra mig illa på något i huvud- eller ansiktshöjd eller riskera att råka komma åt någon som lyfter tungt och som därmed istället råkar göra sig illa.

Jag anser att Friskis&Svettis bedömning möjligen är mänskligt känslomässig snarare än proffessionell baserat på vad som är en bra eller dålig miljö för våra tjänstehundar. Jag som hundförare måste ha den rätten att avgöra detta och det är beslut jag är van att fatta i mitt vardagliga liv.

  1. Regler beträffande ledarhundar specifikt?

Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen, t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

Svar: Problemen med dessa regler vad gäller tillgängligheten är flera. Men huvudproblemet är att det visar sig vid en rundringning till Friskis&Svettis Stockholms samtliga 17 anläggningar att endast ett par anläggningar kan erbjuda den lösning Friskis&Svettis hänvisar till (se bilaga).

  • Om en specifik anläggning där det hittills gått bra att använda sådana utrymmen plötsligt anställer en person som säger sig vara allergisk eller hundrädd upphör besökares med ledarhund möjlighet att träna. Det gör att Friskis&Svettis inte kan garantera en varaktig lösning. Jag som har en synnedsättning kan inte utan vidare byta anläggning då det kräver en större omfattande inlärning av väg till och från samt i anläggningen.
  • Ledarhunden är ett orienteringshjälpmedel. Mitt behov av orienteringshjälp upphör inte bara för att jag kommit innanför entrén. För många tar det en viss tid att lära in hur lokaler är uppbygda och det är också svårt att orientera med vit käpp och hörsel i miljöer med mycket ljud i. Med vit käpp är man vidare endast skyddad i brösthöjd och nedåt, något som jag upplever som ett särskilt problem i den här typen av anläggningar.

  • Tillgängligheten begränsas på detta sätt av att någon måste ha tid att öppna och släppa in ledarhunden i ett sådant utrymme inför ett träningspass samt släppa ut hunden efter avslutat pass. Det kräver uppsökande av personal som är försvårande om man har en synnedsättning.

  • Vid en eventuell utrymning av anläggningen kan jag som hundförare inte garantera min hunds säkerhet och att den omfattas av utrymning.

  1. Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra medlemmar med synskada anammar. Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

Svar: Tillgängligheten brister bland annat på grund av detta. Jag har enbart erbjudits träningsmöjligheter på Lindhagen. F&S S:T Eriksbron har ej diskuterats eller erbjudits men denna anläggning har heller inte varit aktuell för mig då man ej erbjuder spinning och löpband på denna anläggning. På F&S S:T Eriksbron finns heller inget utrymme för ledarhund. Vid min rundringning erbjuder F&S Lindhagen möjligheten till personalrum efter tvekan och kontroll med F&S centralt.

I diskussion med F&S rörande just anläggningen Lindhagen, ställde jag frågan om vad som händer om en hundrädd eller allergisk person anställs på denna anläggning. Då skulle det enligt F&S resonnemang resultera i att jag åter får byta anläggning. F&S meddelade då att man i det fallet skulle neka en sådan person anställning med hänsyn tagen till att man har ledarhundsförare som tränar just där. Det känns för det första inte som särskilt troligt och för det andra som en åter igen lösnings om riskerar att inte bli långvarig.

Tillgängligheten brister även för mig som besökare då jag jobbar nära anläggningen Kungsholmen och ej hittar till erbjuden anläggning Lindhagen. Det skulle kräva en extra insats för mig och berörd personal för inlärning av vägen förutom att det skulle innebära en större omväg till en annan anläggning för att få möjlighet att träna. Detta skulle F&S inte utsätta någon annan besökare för.

Alla dessa inskränkningar innebär att ett årskort för mig inte kan utnyttjas fullt ut som en fullvärdig medlem.

  1. Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare. Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar
tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

Svar: Det är vetenskapligt bevisat att stora mängder allergen även finns kvar i djurägares kläder. Något sådant förbud har inte F&S. Det är inte heller förbjudet att använda parfymer eller parfymerade tvålar och champo även om man rekommenderar att inte använda det. Det är inte heller förbjudet att vara helt luktfri från rök.

Det är också stor skillnad på en ledarhund som ligger stilla på för hunden anvisad plats en kort tid jämfört med pälsdjur i hemmiljö som vistas där under lång tid och med stor rörlighet och mindre regelbunden städning och där pälsdjur ofta vistas i soffor och på mattor etc.

Ur tillgänglighetssynpunkt hänvisar jag till den överenskommelse som finns mellan Synskadades Riksförbund och Astma- och Allergiförbundet rörande ledarhundar (lämnas som bilaga). Enligt denna överenskommelse ska inte ledarhundsförare begränsas med hänvisning till att någon kan vara llergisk någon gång. Problem ska lösas om och när dom uppstår. Min närvaro utan hund sprider med stor sannolikhet liknande mängd allergen. Den person som är så allergisk att vederbörande inte kan vara i ett stort ventilerat utrymme samtidigt som en stillaliggande hund har sannolikt problem även på andra sätt, bland annat att ta sig dit.

Det är långt ifrån alla synskadade som har tillgång till ledsagare. Detta styrs kommunalt och kommunernas olika regler är väldigt varierande. Att ha möjlighet att träna med ledsagare som går med kostnadsfritt är ett bra komplement. Men det gör möjligheterna betydligt färre för mig att träna och därmed inte samma möjlighet att utnyttja ett årskort som övriga besökare.

  1. Redogörelsen korrekt?

Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

• Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
• Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan
kostnad.

Ingen ytterligare kommentar.

  1. Inställning till anmälan om diskriminering?

Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
lösning.
Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga
åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder.
Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när
dessa ibland krockar.

Svar: Min rundringning till Stockholmsföreningens samtliga enheter tycker jag visar att det inte finns någon lösning förutom enstaka anläggningar. Man skriver att ledarhundar kan vistas i konferensrum, ej personalrum, men ingen anläggning jag kontaktat har sådana utrymmen och endast ett par anläggningar erbjuder personalrum eller biutrymmen bakom reception. Det är däremot ingen anläggning nära mig eller på min väg till eller från jobbet.

[tags]Friskis&Svettis, Träning, Hälsa, Motion, Tillgänglighet, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Kontroll av tillgänglighet för ledarhundsförare hos Friskis&Svettis Stockholm

Efter min anmälan av Friksis&Svettis Kungsholmen hos Diskrimineringsombudsmannen efter att man nekat mig och min ledarhund tillgång till träningsmöjligheter, fick jag här om veckan ett svar på yttrande från Friskis&Svettis Stockholm. Där skriver man bland annat att jag erbjudits möjlighet att träna på andra anläggningar då just Kungsholmen inte kunde låta mig vara där på grund av allergier och hundrädd personal.

Egentligen är det ointressant att jag erbjöds träna på andra ställen. Det skulle innebära nya platser för mig att lära mig hitta till och från och det skulle innebära en ganska omfattande omväg till min träning vilket en icke funktionsnedsatt besökare aldrig skulle acceptera. Man vill gå till den anläggning som passar bäst och i mitt fall ligger Friskis&Svettis Kungsholmen mindre än 100 meter från min arbetsplats. Anläggningen är dessutom extremt lättorienterad inomhus vilket kändes bra. Därtill var det en bra miljö för min hund i de delar jag tänkt utnyttja.

Men mest för sakens skull bestämde jag mig för att ringa runnt till Stockholms anläggningar för att kontrollera hur det egentligen förhåller sig med tillgången för oss ledarhundsförare. Några anläggningar ”hajade till” när jag ringde och ställde flera frågor, bland annat om ledarhund. Man hade självklart hört om mitt ärende internt men jag nådde ändå förväntat resultat. Av de 17 anläggningar som finns i Stockholm, nådde jag 16 och det fick räcka. Samtliga fick samma frågor och trots att ledarhund står som första punkt, ställdes den frågan på slutet som en bisak för att det inte skulle framgå som det centrala, vilket det givetvis var.

Så här blev resultatet:

Förklaring till ställda frågor:

  • Ledarhundsutrymme: Finns någon möjlighet att över huvud taget ta med ledarhund till anläggningen? Frågan omfattar så väl konferens/personalutrymme som träningsytor.
  • Orienteringshjälp: Finns någon möjlighet att få hjälp att lära sig lokalerna några gånger av de första besöken.
  • Ledsagare: finns möjlighet att ta med ledsagare kostnadsfritt?
  • Eget omklädningsrum: finns möjlighet att byta om och duscha enskilt om man kommer ensam eller har ledsagare med annat kön som ej kan följa med in i omklädningsrum.

Friskis&Svettis Abrahamsberg

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: nej
  • Ledsagare: Ja med intyg
  • Eget omklädningsrum: ja, handikapptoa med dusch

Friskis&Svettis Orminge

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, med intyg
  • Eget omklädningsrum: Draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis City

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Om tid finns
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Ringen

  • Ledarhundsutrymme: Nej / kanske ”egen lösning”
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, skriver in i profilen
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa

Friskis&Svettis Farsta

  • Ledarhundsutrymme: Ja, personalrum. Befintlig fungerande lösning
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja, inget intyg krävs
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Sickla

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) bakom receptionsdisken
  • Orienteringshjälp: Ja, bestämma tid
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Gärdet

  • Ledarhundsutrymme: Kanske, receptionist / ledare med hund, utrymme bakom rec., ringa först
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skanstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa med låsbart skåp utanför

Friskis&Svettis Hagastan

  • Ledarhundsutrymme: Nej, hänvisar till medlemsservice.
  • Orienteringshjälp: Ja, när som helst
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, 2 handikapptoaletter

Friskis&Svettis Skarpnäck

  • Ledarhundsutrymme: ?
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: ?
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Hornstull

  • Ledarhundsutrymme: Nej, kanske utrymme för ledare, tveksamt
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna under lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Skrapan

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja, gärna intyg
  • Eget omklädningsrum: Nej

Friskis&Svettis Kista Entré

  • Ledarhundsutrymme: Nej, barnrum finns men funkar ej.
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: säger att ledsagare kostar 90kr per gång
  • Eget omklädningsrum: Ja, handikapptoa, inget skåp

Friskis&Svettis S:t Eriksbron

  • Ledarhundsutrymme: Nej, personalutrymme för långt in i lokalen
  • Orienteringshjälp: Ja, lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Kungsholmen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: ?
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: ?

Friskis&Svettis Sveavägen

  • Ledarhundsutrymme: Nej
  • Orienteringshjälp: Ja
  • Ledsagare: Ja, intyg
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Friskis&Svettis Lindhagen

  • Ledarhundsutrymme: Ja, (efter intern kontroll och återkoppling) personalutrymme
  • Orienteringshjälp: Ja, gärna lugnare tider
  • Ledsagare: Ja
  • Eget omklädningsrum: Ja, draperi i vanligt duschutrymme

Sammantaget är det ingen lysande bild som framträder. Må vara att fråan om ledarhund kanske inte varit aktuell alls för de allra flesta anläggningar, men i samtliga fall hänvisar man till allergier vad gäller att ha hunden med på ”träningsytorna”.

Alla utom enstaka undantag erbjuder hjälp med orientering tills man lärt sig hitta i lokalen vilket är bra. Att man önskar att detta ska ske under tider med låg belastning är rimligt. Ändå anser jag att jag orienterar mycket säkrare bland alla besökare och all utrustning med min ledarhund än ensam med vit käpp.

De som erbjuder eget duschrum gör det i form av en handikapptoalett med dusch. Oftast utan möjlighet till låsbart utrymme. Det är ingen lysnade lösning för de som skulle önska eget omklädningsrum, men man kan förstå att ingen anser det vara värt kostnaden i pengar och utrymme att oordningställa ett som inte skulle utnyttjas speciellt ofta. Men har man en ledsagare av annat kön som inte kan följa med in i omklädningsrum och dusch och man inte själv vill navigera runt och riskera att komma åt andra i ett känsligt läge så vore ett separat omklädningsrum att föredra.

Så här ser det ut enbart i Stockholm. Jag tvivlar på att bilden skulle förändras om man frågar övriga av landets anläggningar men den tiden är meningslös att lägga ner i detta ärende.

[tags]Träning, Hälsa, Motion, Friskis&Svettis, Tillgänglighet, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del IV

Idag blev jag kontaktad av Diskrimineringsombudsmannen – DO med ett yttrande från Friskis&Svettis i Stockholm som svar på min anmälan om diskriminering när jag inte fick träna på en av deras anläggningar och ha min ledarhund med mig. Det här är ett yttrande jag har någon vecka på mig att besvara och jag ska se om jag orkar engagera mig. Eftersom det inte finns någon chans att Diskrimineringsombudsmannen fäller för diskriminering just när det gäller ledarhundar, så känns det lite meningslöst att skriva ett seriöst svar på detta som det ändå tar viss tid att författa.

Påståendena i yttrandet nedan är dessutom av arten att dom är svåra att bemöta. Huruvida min tjänstehund ska undanhållas från sådan miljö på grund av säkerhet bygger mest på deras känslomässiga föreställningar. Våra tjänstehundar är tränade i en rörig miljö som i så fall måste kunna klassas som långt mer osäker.

Vidare har Astma- och Allergiförbundet och Synskadades Riksförbund en överenskommelse om att ingen av grupperna ska ha förmån och att eventuella intressekonflikter skulle uppstå så ska dom lösas där och då. Astma- och Allergiförbundet själva är inte så snabba på att anamma denna överenskommelse när dom rådfrågas i sådana här fall och informationen är väl dold, om den ens existerar på deras hemsida.

Så visst finns lite att besvara, men det känns ärligt talat tungt och tröstlöst.

Yttrande avseende ärende ANM 2015/1845 handling 4

  • Vad har Friskis för regler/policy beträffande pälsdjur i träningslokaler och anslutande utrymmen?

    Våra regler idag är att pälsdjur inte ska vistas i träningsytorna och inte heller i anslutande utrymmen. Miljön i våra träningsytor är förhållandevis intensiv
    med mycket besök och hög trängsel. I gymmet hanteras tunga vikter i såväl maskiner och fritt (t ex hantlar och skivstänger). Vidare möter medlemmar en
    relativt hög ljudnivå från musik och ljud från utrustning. Vår bedömning är att djur inte ska vistas i en sådan miljö, både med hänsyn tagen till våra
    besökare som till djurens egen säkerhet.

  • Regler beträffande ledarhundar specifikt?

    Vår hållning när det kommer till ledarhundar är att de ej ska vistas på träningsytorna, men att de kan vänta på sin husse/matte i anslutande utrymmen,
    t ex personalrum. Den möjligheten erbjuder vi i det fall anställd personal på anläggningen ej är allergisk.

  • Har Joakim Nömell nekats att träna på Kungsholmen?

    Joakim har nekats att ta med sin ledarhund på träningsytorna och vi har istället föreslagit träning med en ledsagare. Vilket idag är ett sätt som andra
    medlemmar med synskada anammar.
    Då en personal på Kungsholmen är hundrädd har vi dock i nuläget inte erbjudit att ledarhunden väntar på Joakim i anslutande utrymme (personalrum). Med
    anledning av det har vi erbjudit möjlighet att träna på närliggande anläggningen F&S Lindhagen och på andra sidan gatan på F&S S:t Eriksbron med möjlighet att låta ledarhunden vänta i anslutande personalrum.

  • Vad skulle krävas för att Joakim Nömell skulle kunna träna på Kungsholmen?

    Att ledarhunden kan ges plats i ett konferensrum (ej personalrum) samt att Joakim kan vistas på träningsytorna med ledsagare.
    Att tillåta ledarhund på träningsytorna ser vi inte är görbart då den träningsutrustning som Joakim vill använda (löpband och spinningcyklar) är på ytor där många andra medlemmar rör
    sig. Medlemmar med allergi skulle då vara exkludera från dessa ytor. Enligt Astma- och allergiförbundet finns allergener kvar länge efter det att djuret är borta. Allergi mot pälsdjur är den vanligaste luftburna allergin. Vi ser att det blir särskilt problematiskt att ha pälsdjur i ytor där våra medlemmar tränar kondition såsom vid löpband och spinningcyklar.

  • Redogörelsen korrekt?

    Joakims redogörelse avviker från vår bild av det inträffade i följande delar:

    • Vi har inte påstått att vi skulle förlora stora mängder medlemmar.
    • Vi har inte påstått att alla blinda har ledsagning. Vi har upplyst om att alla medlemmar som har behov av det, är välkomna att ta med sig ledsagare utan kostnad.
  • Inställning till anmälan om diskriminering?

    Vår inställning är att vi visar på möjligheter som gör att Joakim kan träna och samtidigt tar hänsyn till andra medlemmars behov i en träningsmiljö. Med
    hänsyn tagen till många medlemmars olika särintressen så tycker vi att den möjlighet vi erbjuder (att ha ledarhunden i angränsande ytor) är en fungerande
    lösning.
    Vi utvecklar löpande vår anläggningsmiljö och gör i nuläget en inventering av tillgänglighet och användbarhet i våra miljöer för att därefter kartlägga åtgärder för ökad tillgänglighet på våra anläggningar samt ta fram en tillgänglighetsguide som kan vägleda personer med funktionshinder. Friskis&Svettis är en medlemsförening där varje enskild person väljer om de vill bli medlem och träna på våra anläggningar. Vår idé är att erbjuda lustfylld
    och lättillgänglig träning som tilltalar många människor. Vår utmaning är att tillse att vi motsvarar våra medlemmars olika behov och önskemål, även när dessa ibland krockar.

[tags]Hund, Hundar, Ledarhundar, Allergi, Astma- och Allergiförbundet, Synskadades Riksförbund, SRF, Diskrimineringsombudsmannen, Diskriminering, Friskis&Svettis[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del III

Förra veckan blev jag intervjuad av tidningen Mitt I med anledning av att jag och min ledarhund inte fick träna på Friskis&Svettis på Kungsholmen. Tidningen bevakar bland annat anmälningar som inkommer till Diskrimineringsombudsmannen – DO.

Artikeln kan man läsa här, men det är för mig inga större överraskningar. Ansvarig på Friskis&Svettis säger att många av deras medlemmar är allergiska. Jag tycker det är lite synd att frågan inte ställdes hur dom kan veta det? För dom register över medlemmarnas hälsotillstånd eller är det bara en personlig allmän bedömning grundad på oklara fakta? I en tidigare intervju med Synskadades Riksförbund hänvisade man istället till hundrädsla.

Jag vet att jag aldrig har chansen att vinna ett sådant här ärende hos Diskrimineringsombudsmannen. Det finns det inte lagligt stöd för. Men problematiken behöver komma in i statistiken och belysas.

En intressant fundering jag har med tanke på mina mångåriga erfarenheter som ledarhundsförare är hur det kan komma sig att just gymanläggningar verkar ha sådana stora mängder allergiker bland sina besökare? Svårigheterna med restauranger kan man förstå med tanke på dom tidigare stränga reglerna kring pälsdjur och matserveringar trots undantag för ledar- och servicehundar. Men just hälsoanläggningar verkar ha stora problem med sjuka besökare. Mycket större andel än själva vården där jag vistas flitigt periodvis utan minsta problem. Där är kunskapen så klart mycket större och kanske också ett mer äkta tänkande kring tillgänglighet för alla. Bland annat Friskis&Svettis har ju fina skrivningar kring detta men inte lika bra på att leva upp till dem.

Nu inväntar jag bara det förväntade avslaget från Diskrimineringsombudsmannen innan även denna historia läggs till handlingarna. Det jag ångrar under hela den här historien är att jag inte bad ansvarig på Friskis&Svettis tala om vilka anläggningar jag verkligen skulle vara välkommen till. Nu var det Kungsholmen som passade mig geografiskt bland annat. Dom borde kanske fixa en lista på vilka anläggningar besökarna inte är fullt lika allergiska. Farsta och Lindhagensgatan verkar besökas av friskare medlemmar. Intressant.

Som jag skrivit tidigare är jag förlorare hur jag än gör. Jag kommer behöva skaffa ett träningskort på en anläggning och då blir det Friskis&Svettis trots allt. Det kommer dock innebära att jag kan träna när jag har ledsagare och inte alltid när det passar mig. Men så är livet, fullt av inskränkningar på grund av världens bästa orienteringshjälpmedel, ledarhunden.

[tags]Friskis&Svettis, Träning, Hälsa, Motion[/tags]

Friskis&Svettis Kungsholmen nekar ledarhundsförare del II

För ungefär 2 veckor sedan skrev jag om att Friskis&Svettis Kungsholmen nekar mig och min ledarhund möjlighet att träna där. Man hänvisade till risken för allergi och hundrädsla i största allmänhet. Direkt efter Friskis&Svettis slutgiltiga besked en vecka senare, gjorde jag en anmälan hos Diskrimineringsombudsmannen – DO, dock utan förhoppning om att vinna utan mer för att få in problematiken i statistiken.

Några dagar efter gjorde Radio SRF ett inslag med mig om problemet och idag publicerades inslaget. Där kan man höra en intervju med ansvarig på Friskis&Svettis.

Det här är vardag för mig i samhället. Det är ett så vanligt inslag att jag oftast inte längre orkar utsätta mig för liknande situationer och än mindre göra något åt det. Jag är helt övertygad om att det är helt omöjligt att åstadkomma en förändring till det bättre utan en ordentlig lagförändring och att debatten om allergi och och tillgänglighet för alla kommer upp ordentligt. Astma- och Allergiförbundet har ett långt försprång. Alla tror sig veta att min närvaro kan kosta någon livet och det vill så klart ingen riskera. Förbundet har varit otroligt duktiga i sin marknadsföring och ledarhunds-Sverige har varit otroligt dåliga i kombination att vi är helt utan lagligt stöd.

Men även om det tillkom en tydlig lag som förbjuder diskriminering även av oss ledarhundsförare, tror jag det är en lång väg kvar tills kunskapen och sättet att tänka når ut i receptionen i ett gym eller personalen på en restaurang.

Den diskussion som uppstod på Facebook efter det som inträffade mig, visar tydligt att en del anser att majoriteten går före. Och ska man tro Friskis&Svettis är andelen befolkning som blir så sjuk av en hund så stor att risken är trolig att jag möter någon vid varje besök. Då är det ´tydligen rimligt att jag utestängs från allt detta. Vad ger en allergiker annars per automatik den självklara rätten att ha tillträde exempelvis till Friskis&Svettis och vad ger mig per samma automatik förhinder?

Lyssna på inslaget nedan. Reporter är Joachim Kåhlman för Radio SRF.