Kategori: Loggbok

Så idag var det så dags att köra hem båten till hennes nya hemmahamn på Ösmo båtklubb nere vid Landfjärden. Det är en sträcka på dryga 24 distans så det tar dryga 3 timmar.

Dagen började med att jag, min dotter Emilia och svärson Sebastian möter min kompis Joche ute på båtklubben i Tyresö en tidig söndagsmorgon. Vi var utrustade med matsäck och kaffe, flytvästar, verktygslåda och diesel.

Jag är alltid så sjukt nervös inför sådana här äventyr. Vi har varit ute kortare turer med båten ganska många gånger nu här i närheten av båtklubben i Tyresö och allt har fungerat bra men det vi ska ut på nu är betydligt längre och en riktig prövning. Det enda jag noterat med nya båten är att startmotorn klickar ibland. Efter lite googling har jag förstått att problemet är känt med Yanmars motorer och att det antingen är ett smärre elfel eller en startmotor som kommer behöva service framöver.

Vi började med att tanka 20 liter diesel och jag började med att hälla diesel över mig själv så hela dagen har jag gått runt och luktat diesel-Leffe. Diesel luktar förvisso gott men när lukten är svag och konstant en hel dag får man nog av det. :)

Sedan tuffade vi långsamt bort från båtklubben. Vi lämnade kvar diverse vinterutrustning som vi ska hämta senare. Vi har förvisso inte officiellt fått vinterplats ännu men okej på att ställa dit vår vinterställning så förutsättningarna är goda.

Vi körde ganska lugnt, särskilt första timmen för att sedan öka lite när vi kom ut på mer öppet vatten och gick längs Dalarö söderut. Jag började slappna av efter en stund även om jag nog var på någon sorts helspänn hela tiden och lyssnade efter avvikelser. Ett tecken på att jag inte lyckades slappna av helt var att jag inte hade så god aptit, ett välkänt fenomen. :)

Men allt lät och luktade normalt och resan gick ändå ganska fort för att vi hade trevligt. Sebastian och Emilia körde och navigerade och jag och Joche drack kaffe, en bra arbetsfördelning. :)

Till slut närmade vi oss Landfjärden och fick båtklubben inom synhåll. Det kändes otroligt bra när vi la till på vår nya båtplats och övriga familjen som tagit bussen dit mötte oss. Då fick alla möjlighet att titta på båten ordentligt och alla fick bekanta sig med vår nya båtklubb. Bara miljön här gör mig alldeles salig. Bara 5–6 distans från mina föräldrar och syskons ställe på Muskö och alla fina kända smultronställen i närheten. Allt känns kort sagt perfekt!

Idag hängde jag och en dotter med min kollega ”P” och hans två barn ut och seglade. Det var verkligen inte igår, jag kan inte ens riktigt minnas när jag seglade senast annat än i ungdomsåren.

Båten var en Maxi 77, väldigt klassisk och välplanerad familjebåt. Vädret var lite mulet och i alla fall lite vind. Vi kryssade ner till en närbelägen ö och la till vid en klippa. Där tände vi grillen och grillade korv och njöt en god stund.

Hemfärden gick betydligt fortare då vi länsade hela vägen tillbaka.

En bra och trevlig dag till sjöss som jag gärna gör om.h

Loggboken öppnade här i bloggen en dag i juni 1997. då hade jag precis bildat min familj och livet såg ut att ta en ny, stadig kurs, som en tung segelskuta som slår och styr mot nya mål.

De som känner mig tror nu det kommer bli en lång sentimental rekapitulation av hela mitt båtägande. Jag är svag för sådana, men den här gången blir det en kortversion.

Jag hade en dröm att skaffa en egen båt på riktigt, en riktig båt att slösa min materiella kärlek på. Att vara vid och på havet har på något vis skänkt en väldigt speciell lycka och harmoni i kroppen. Dåligt väder, höga vågor, vackert väder och solsken, kallt eller varmt i vattnet har aldrig spelat någon roll. Havet är vackert ur alla synvinklar.

Med åren har det blivit några båtar, närmare bestämt 7 stycken. Jag började med ett vrak till träbåt som aldrig kom i sjön och uppgraderade mig vart efter.

2003 lyckades jag äntligen köpa den perfekta båten av en kompis. Jag hade väntat länge och fick kämpa lite för att få ihop ekonomiska resurser men plötsligt var hon min. En stor stålbåt med överbyggnad som rymde åtminstone 2 familjer eftersom jag alltid behöver någon med som ser och kör. Båten var inte bara perfekt till sjöss med sina stora däcksytor och stadiga räcken, styrhytt vid dåligt väder. Den var också perfekt för bryggsegling, sommar som vinter. Dit kunde jag åka själv eller med kompisar, med en kasse pilsner och grill för att njuta på mitt sätt. Båten utrustade jag vart efter med navigationsutrustning, kyl, frys, värmare och uppgraderade sakta men säkert elsystem och inredning.

Hade jag stannat där är jag säker på att det sett annorlunda ut. Men det finns en oro i min själ som ständigt vill vidare, leta efter något ännu bättre och mer optimalt. Men mina följande tre båtbyten blev spik efter spik i kistan.

Mitt sista båtköp var ett av de mindre lyckade på flera sätt. Ekonomiskt naturligtvis, men under hemfärden börjar också båten läcka. Det är svårt att veta om ägaren kände till det, men vi kom inte längre än från Stockholm till Dalarö innan felet uppstod.

Men jag säger ingenting om det, man köper begagnade båtar i befintligt skick och har chans och skyldighet att ta hjälp av en besiktningsman om man som köpare känner sig osäker. Reparation av läckan och behovet av invändig renovering kunde jag inte fixa och det fanns inte ekonomi för att åtgärda det och lusten rann ur mig helt.

Dessutom gjorde jag mig osams med den tredje lokala båtplatsinnehavaren ute i skärgården utan att egentligen förstå vad jag gjorde för fel så allt blev komplett ohållbart.

Att sälja båt sommaren 2013 var inte lätt. Särskilt inte båt med renoveringsbehov. Jag lade ner många hundralappar på annonsering och prislappen sjönk skrattretande. En båt som köptes för 160000kr såldes till slut för skrattretande 25000kr, den näst största förlust jag någonsin gjort.

Allt står här i Loggboken, säkert många hundra inlägg bestående av både hyllningar och förbannelser över båtlivet och båtägandets fram- och baksidor. Men nu är det obönhörligen slut. Den sista båten är såld och det kommer inte gå att köpa en ny i det här livet :)

Så nu är loggboken stängd, sidan Båtliv bortplockad från huvudmenyn och det känns sorgligt. Ett av mina största intressen i livet har gått i sank. Kanske blir det nya äventyr på havet med vänner och bekanta.

Slutligen vill jag tacka min familj och alla mina vänner som gjort drömmen möjlig. MP som jag lärde känna och kort efter gav vi oss ut på havet tillsammans och därefter hade vi ett gemensamt intresse. Många båtturer har det blivit med åren.

Egge som varit min kronologiskt sett andra kamrat att uppskatta båtlivet. Mycket krångel med tampar i propeller och icke fungerande kylvattenpumpar, men väldigt trevligt har vi haft med våra familjer.

Sedan alla ni andra som deltagit i mindre skala och varit med och styrt mina båtar genom åren, Kenny, Jale, Håkan, Jörgen och Kim.

Sist men inte minst, Joche, som spenderat mycket tid med mig både vid brygga och ute på sjön med grill, öl och djupa diskussioner. Vi har löst livets gåtor och problem många gånger om där till tonerna av vågskvalp, Ejder och Fiskmås.

Lukten av hav, tång, fisk, tjära, träbåt, diesel och bensin glömmer jag aldrig.

Så av med kaptensmössan och kasta ankar, bit i det sura äpplet och spotta i motvind! Livet är fullt av nya möjligheter :)

[tags]Båt, Båtar, Båtliv[/tags]

Idag transporteras båten till dess nya ägare söderut i Sverige. Jag var tvungen att lite akut ta ledigt några timmar från jobbet för att möta upp transporten för att släppa in honom på området. Jag och Maria stod och huttrade lite i snålblåsten och duggregnet och såg på hur båten lastades och till slut gled ut genom grinden och bort längs vägen.

Hur det känns? Just det här känns bra. En börda halyfts och jag slipper en ganska stor press i mitt liv. Jag strävar efter att ha mindre sådana måsten och jobbiga saker omkring mig och detta har de senaste åren blivit en sådan börda som inte har varit förenat med någon glädje utan bara besvär.

Som affär betraktat var det uselt för mig men en annan ägare fick mycket båt för pengarna även om det är en del jobb med den. Helst skulle jag nu vilja dra en trisslott för att slippa fortsätta betala på något som inte längre är mitt, men det är nog ingen idé att utmana turen något mer på ett tag :)

Nu ska jag ägna mig åt sådant som är roligare och bra för mig :)

[tags]Båt, Båtar, Båtliv[/tags]

Idag skjutsade MP ut mig till båten för sista gången, eller för näst sista om man ska vara helt korrekt. Sista besöket blir när jag släpper in kranbilen som ska hämta båten till sin nye ägare, vilket borde ske inom kort.

Idag körde vi ut lite prylar som fanns hemma, några fendrar, en däckställning och liknande småplock. En verktygslåda var allt som fick följa med hem.

Det kändes inte så vemodigt om jag ska vara helt uppriktig. Det var länge sedan nu som mitt båtintresse skänkte mig ro i själen och gav någon glädje. Tyvärr kommer förlusten rent ekonomiskt följa mig ett tag. Men det uppstår åtminstone inga nya kostnader.

Nu hoppas jag transporten sker snarast.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv[/tags]

Äntligen är nu vår senaste, kanske sista båt Ferrina 31 såld och hon flyttar under sidan Gamla båtar.

Som affär betraktat var det mitt livs näst sämsta affär, bara försäljningen av vårt hus var sämre och den förlusten betalar vi fortfarande på. Utan att gå in på detaljer om vår ekonomi, så har vi nu fått ett misslyckande till att betala på ett tag framöver och det känns inte så roligt.

Jag som är svag för återblickar och centimentala minnen, kommer fördjupa mig lite i det när jag, antagligen skriver sista bladet i Loggboken. Det finns en hel del sorgekänslor i samband med detta, men just nu känns det mest skönt. Skönast kommer det känas när båten är lastad och på väg söderut genom landet.

Lycka till på nya vatten båten!

[tags]Båt, Båtar, Båtliv[/tags]

Nu är båtens pris sänkt för tredje eller fjärde gången och nu dumpad till ett sådant pris att det närmar sig skrotvärde. Bra för en eventuell köpare, mindre bra för mig. Men prio 1 nu är att bli av med den. Det har också ringts och mailats en del så nu har intresset vaknat.

Idag ska två killar åka ut och titta på båten och jag var tvungen att låta dem åka dit utan mig. Det var OK för båda men egentligen mindre OK för mig. Mitt alternativ vore att ta färdtjänst dit ut och det är ganska långt ut i obygden och tar minst en timme att få ny färdtjänst hem. Skulle besöket bli kort skulle jag bli stående i skogen i väntan på en färdtjänst som eventuellt skulle komma.

Så jag var tvungen att låta dem titta på egen hand. Egentligen känns det skit samma om jag är där eller inte. Om det är någon dålig människa finns alltid risken att de har sönder saker, men så värst mycket att stjäla finns inte.

Trots priset skäms jag för att båten är i det skick den är och att den är orustad och vansinnigt ostädad. Men det ger en viss tydlighet åt begreppet ”befintligt skick” och jag lurar åtminstone ingen genom att piffa med gardiner, dynor och kuddar för att det ska se fint ut på ytan.

Vi får se hur det går helt enkelt.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Annons, Blocket[/tags]

Nu gör jag ett sista försök att sälja båten för hösten. Jag började i mitten av augusti med ett pris som jag nog anade var lite i överkant, men förstod efter att ha sonderat marknaden lite, att det var nog ganska mycket för högt. Det tycks inte vara säljarens marknad nu helt klart.

Sedan dess har jag sänkt priset ganska ordentligt i omgångar, allt mer desperat att bli av med den före vintern. Ändå har jag bara fått två svar på annonsen där intresset kändes ganska vagt. I övrigt har det varit helt dött, inte ens något vansinnigt skambud som alltid brukar komma.

Idag förnyade vi annonsen och nu är priset halverat. Får vi den såld nu blir det till ordentlig förlust och med tanke på vad det ändå är för objekt, borde priset nu vara attraktivt. Blir det inga reaktioner nu så går det nog inte att sälja den i år.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Annons, Blocket[/tags]

Nu har båten legat ute ett bra tag och resultatet har bara varit 2 svar :( Jag visste att båten lades ut till lite för högt pris med tanke på att det ändå är lite jobb att utföra och förutom en del enklare snickerier invändigt, byte av några rutor och annat smått, så är det ett läckande roder som måste packas om vilket kräver lite mer och kostar lite mer om man inte kan fixa det själv.

Sedan har vi tittat på båtar till salu för att våra vänner vill köpa båt och priserna är inte kul nu, för säljaren vill säga. Man får mycket båt för nästan inga pengar alls och jag insåg rätt snart att jag måste sänka priset ganska mycket för att ha en chans. Tiden för mina lysande båtaffärer är helt klart förbi.

Sedan dess har jag dumpat priset 2 gånger, totalt med 45000kr men fortfarande är det dött som i graven. Att jag kommer sälja med förlust har jag redan förlikat mig med, men att tänka sig halvera priset för en ändå rätt stor båt känns helt galet.

Det värsta och mest oroande är nog att jag inte ens fått ett skambud. Sådana brukar man ju få, men inte ens det. Det tyder minst sagt på dåliga tider. Tyvärr är jag ganska tvungen att sälja den här hösten eftersom jag lyckats göra mig osams med ännu en representant ur det traditionella gardet och jag kanske är dum och inte förstår saker, men jag förstår inte vad jag gjort.

Eländet började i våras när vintersäsong gick över i vårsäsong. Jag betalade min sommarplats punktligt men båten blev kvar på land eftersom jag ville försöka laga rodret. Även om det bara strilar in när man kör och inte mer än att pumpen tar hand om det med jämna mellanrum, så vill man inte köra medvetet med ett läckande roder.

Jag och kompisen Frans försökte titta på det, öppna och se hur man kunde täta om roderhylsan men insåg att det var bortom vår kompetens. Straxt före midsommar, någon månad efter somarsäsongens infallande, meddelar jag båtplatsägaren att jag tyvärr blir kvar på land i år på grund av min roderskada. Jag meddelar också att jag inte gör några anspråk på att få tillbaka pengar för min sommarplats, tvärt om kan jag tänka mig att betala även för platsen på land som jag ju ändå nyttjar.

Svaret gjorde mig trött, ledsen och förbannad. Jag fick svaret att eftersom jag brutit ett avtal, att sommarplatsen inte gick att hyra ut till någon annan så här sent på säsongen, så ombads jag försvinna från området innan 1:a november. Visst, jag hade kunnat inse och meddela tidigare att jag inte skulle klara det, men vi hade dessutom en ganska lång och kall vinter det här året. Jag kan knappast ha varit den enda som hindrats vid vårrustningen.

Jag försökte få ett nytt avtal för sommaren och kommande vinter men beskedet stod fast till en början. Sedan mot slutet av sommaren kom ett brev där jag fortfarande ombads försvinna från området, men i händelse av att jag blev kvar skulle jag debiteras enligt taxa för avtalslösa kunder. Det skulle för mig innebära ca 1200kr per månad istället för ca 2500kr för en hel säsong.

Att bara ta en trasig båt och försvinna skulle vara svårt för vem som helst, men annat för mig som inte ser. Så det var åtminstone bra att jag kan ligga kvar även om jag straffas med priset istället. Jag har svårt att se vad det skulle skada att förlänga avtalet. Båten ska fortfarande säljas men det hade varit bra om det inte varit under press. Chansen att jag ändå skulle vilja ligga kvar där längre än nödvändigt måste anses som rätt liten…

Men eftersom jag under åren har gjort mig osams med tre båtplatsägare av den här kalibern, måste det nog ändå vara fel på mig. För många år sedan hade jag en båt placerad och där kunde man inte ge ett bestämt pris för båtplatsen. Det var väl under ganska oordnade former så det var någon sorts princip jag borde känt till. När båten som var ett gammalt vrak skulle sågas sönder och eldas och jag ville ha ett pris på det fick jag inte heller då någon exakt summa. Däremot ringde man till mina föräldrar och klagade över att jag inte betalade. Helt ovetande om priset, åkte jag dit med 1500kr och allt var frid och fröjd plötsligt.

Historien med den senare färskare händelsen finns här i bloggen under kategorin Loggboken och är för långrandig för att dra här. Man får bläddra lite så finns mer att läsa än man orkar.

Och så nu detta… I morse hörde jag Gert Fylking på Radio1 nämna den gamla sanningen, att de 2 bästa dagarna i en båtägares liv är den dag han köper och den dag han säljer båten. Stämmer perfekt nu och jag hoppas få uppleva dag 2 snart.

Nu ska jag göra ett försök till innan klockan slår 1/11 och den nya taxan börjar ticka. Jag sänker priset igen om någon vecka och finns inget intresse då så går båten inte att sälja. Tyvärr är det säkert olagligt att köra ut den på Mysingen och sänka skiten även om jag inte gör några anspråk på försäkringspengar… Jag bara hatar att känna mig dålig och tycks göra fel stup i ett och ge mig in på saker jag uppenbarligen inte klarar. Det ska bli väldigt skönt när det här är över…

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Annons, Blocket[/tags]

Idag har vi lagt ut annonsen för vår Ferrina 31. Det enda som känns jobbigt i det här är att det skulle vara svårt att sälja den. Det kostar pengar att sälja med förlust, men det är också en kostnad att ha den kvar.

Jag definierar båten som ”enklare renoveringsobjekt” i annonsen. Det som är viktigast att åtgärda är den läckande roderhylsan. Resten är invändigt snickeriarbete. I övrigt är det en båt med stor potential.

Vi får se hur försäljningen går. Vill man läsa lite historik kring båten finns det här

Annonsen hittar man här

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Annons, Blocket[/tags]

Nu är jag och kompisen Frans nere vid båten för att se om vi med våra gemensamma krafter kan göra något åt den otäta roderhylsan.

Senast vi var här lossade vi på styrningen för att komma åt själva ”locket” till roderhylsan, men vi gick bet på grund av för lite verktyg.

Idag fick vi bort styrningen utan problem och lossade bultarna till locket, men sedan blev det stopp igen. Vi lyckades inte rubba det med de verktyg vi hade och det satt som berg eftersom det antagligen inte varit öppnat på ett bra tag.

Tanken var att komma åt roderhylsan för att se hur man tätat tidigare. Eftersom det inte finns någon utvändig fettnippel så måste det varit gjort på något annat vis. Förre ägaren sade något om att själva roderstången kunde vara lindad med någon sorts nåtning vilket inte låter orimligt.

Men jag fortsätter inte längre. Det här övergår min kompetens och förmåga. Antingen behöver jag skaffa hjälp av någon kunnig, lämna in båten på varv eller sälja båten i befintligt skick som lättare renoveringsobjekt. Jag tror nog att om man själv har kunskapen eller får den till ett varv är jobbet snart gjort.

Vi skruvade ihop allt igen utan missöden och dricker nu medhavt kaffe. Det känns så jädrans komplicerat i hela kroppen och jag vill helst bara bli av med problemet. Jag känner mig ganska sämst för att det trots allt saker jag inte klarar själv och inte är tillräckligt rik för att låta andra lösa det. Då skulle jag ändå inte köpt en begagnad båt :)

Ändå sitter jag här med nedvevat bilfönster och känner lukten av havet. Jag vet hur det känns att sitta på taket och dingla med benen eller på akterdäck och känna doften av diesel och tång.

Men nu ska båten säljas före vintern. Jag blir då bortkörd även från det här stället på grund av att jag misslyckades med att få båten i sjön i tid. Sådant måste ju även ha hänt andra? Men trots att jag betalat sommarplatsen i tid och har ett läckande roder som förklaring, hjälps det inte. Någonstans måste det trots allt vara mig det är fel på fast jag inte förstår det.

Nu bär det hemåt för att börja plocka fram bilder för annonsen så får vi se hur det går.

[tags]Semester, Sommar, Båt, Båtar, Båtliv, Intresse, Intressen, Hobby, Synskada, Synskadad, Synskadade, Funktionsnedsättning, Tvivel, Självkänsla, Ångest, Depp, Deppig, Otillräcklighet[/tags]

Jag stör mig lite på den sidan av mig som vill spara på allt och jag har försökt att bättra mig. Långt in på 2000-talet hade jag kartongvis med gamla instickskort, bandstationer och annat skräp till datorer liggande. Sådant som per definition fungerade men knappast skulle gått att använda. Sådant har jag förmått mig slänga lite i taget vid varje flytt. På samma sätt har jag försökt städa arkiven med gamla program, manualer och annat jag samlat på mig.

När jag satt ute på klipporna på Rånö och kände mig eländig över att jag nu tvingas avveckla mitt båtintresse, satt vi och lekte med navigationsprogrammet Seapilot för iPad och iPhone. Jag satt och tänkte på hur det började en gång i världen när jag hade min första båt. Då använde jag programmet Seaclear i min bärbara PC med en separat GPS-mottagare kopplad. Lite senare ersattes bärbara datorn som var lite besvärlig att ha med ombord med plotters istället som var mer vädertåliga bland annat.

Som någon sorts terapi bestämde jag mig där på klipporna, för att leta rätt på mitt gamla SeaClear-arkiv, ta vara på alla gamla resor vi gjort och konvertera dem till ett nyare format och importera dem i Seapilot i vår iPad. Det kunde kanske vara lite kul att ha. Sommaren 2003 var en enormt flitig båtsommar då vi körde över 700 sjömil och det var den sommaren som var så otroligt varm och temperaturen i vattnet var galet underbar.

Idag kom äntligen regnet till stan som naturen så väl behöver och då tyckte jag det var lämpligt att ta tag i mitt projekt. Jag startade upp hårddisken där jag visste att jag förvarat allt gammalt, där ibland programmet Seaclear. När jag öppnade programmappen kom en krypande iskall känsla över mig om att jag nog gjort något dumt för en tid sedan. Och när jag bläddrade bland de sparade programmen som verkligen inte var många, blev det allt för tydligt.

I övertygelsen om att jag aldrig mer skulle nyttja Seaclear, till förmån för de mycket modernare lösningarna, har jag städat bort allt. De sjökort jag en gång för många år sedan piratkopierade fanns en tanke med att radera. Men alla gamla sparade spår, alla rutter vi planerade och genomförde och alla sparade platser som vi själva besökt genom åren och platser man tänkt besöka. Listor med gamla vrak som jag samlat information om på nätet och sedan sparat som punkter i sjökortet med all tillgänglig information — allt borta!

Det är väl ingen enorm katastrof egentligen. Under åren jag använde Seaclear på sjön var det lätt att spara alla turer vi gjorde. När det sedan blev modernare GPS-plotters från Garmin blev det bökigare att ta vara på spåren så det finns ändå luckor. Nu finns ingenting kvar förutom några enstaka turer vi gjort i modern tid från 2009 och framåt då det varit lätt att logga med mobiltelefoner, men det rör sig om ett fåtal, mindre än 10 stycken.

Mitt problem blir nu att glömma mitt projekt, sluta tänka på det och lägga om rodret. Det är ungefär som när man börjar leta efter något som försvunnit, det går liksom inte att sluta och man får liksom inte ro i själen förrän man hittat föremålet. Här finns dock inget hopp om att hitta det som försvunnit.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Sjökort, Navigering, GPS, Plotter[/tags]

Jag vet att jag har skrivit det flera gånger förr, att jag haft allvarliga funderingar på att lägga ner mitt båtintresse, men nu blir det spiken i kistan, sista versen… Nu vet jag vad jag ska göra stora delar av semestern, göra båten i ordning och lägga ut den för försäljning.

Jag har varit ganska envis med mina båtar. Trots att jag behövt mycket hjälp både från familj och vänner, inte minst för att köra båtarna, så har jag fortsatt och stretat på. Uppvuxen nära havet som jag är, så har båtar varit ett beroende och det finns fortfarande inget som gör mig så lycklig, eller lätt i själen som havet.

Det gick ändå väldigt bra när jag 2003 äntligen fick köpa en kompis båt, Galadriel som var en stålbåt på dryga 10 meter. Den kunde ligga i året runt och passade mina syften perfekt. Den behövde bara tas upp vart 5:e år för att målas och underhållas. När jag i min iver efter nya båtar, sålde och bytte till en Bonum 25 för att jag tyckte plötsligt Galadriel var för stor och hittade något i mitt tycke bättre. Där någonstans började det gå fel i mina båtaffärer. Jag blev mer och mer beroende av hjälp från andra. Båtar som skulle tas upp, vintertäckas, vårrustas och sjösättas varje år krävde större insats av andra än min stålbåt som kunde ligga där den låg, sommar som vinter.

Sedan bytte jag till sportbåt, en Windy 22DC för att jag ville att det skulle gå fort och låta V8. När jag insåg att det var ett ännu sämre val för mig, försökte jag i somras rätta till det och skaffa en stor stålbåt igen, en Ferrina 31 i min strävan att hitta en båt som var lika bra som Galadriel för mig. Men det blev läckande roder på hemvägen, upptagning och ett roder som måste packas om och jag kan inte ens ta mig till och från båten på ett bra sätt längre.

Mina båtäventyr fram och tillbaka skulle bara de kunna bli en bok och när jag försöker se på mig själv så känner jag mig bara fånig och skäms. Jag som hatar att vara beroende av andra låter båten mer eller mindre ligga för att jag skäms över att be vänner om hjälp att fixa. Där någonstans börjar det bli läge att tänka om och inse att man inte klarar allt…

Det är dessutom en ganska dyr hobby även för de som kan utnyttja den fullt ut. För mig är det mycket pengar för extremt liten utdelning. Och eftersom båten inte kom i sjön i år, på grund av roderskada och all cykelträning under våren, så blev båtplatsägaren irriterad vilket medförde att jag inte har någon båtplats efter 1:a november. Det är andra gången jag får problem med ett varv och det verkar ju hänga ihop med min bristande förmåga att klara allt själv.

Så det är inte roligt längre. Att åka ner med en kaffetermos eller en grill till båten slutade vara riktigt roligt och ens möjligt när jag bytte till sportbåt 2009. Sedan dess har båten bara givit mig dåligt samvete och jag har bokstavligen kastat pengarna i sjön de senaste åren.

Och än är inte paniken och ångesten över. Nu ska båten rustas och säljas och det dessutom med tidspress. För det måste jag be mina vänner om hjälp, förhoppningsvis en sista gång. Misslyckas jag före sommarens slut måste jag hitta ny båtplats över vintern. Åter igen, pengar och vänner.

Allt det här ger mig ont i magen och en klump i halsen av stressen. Men sätter jag inte igång nu tar det ju aldrig slut. Känslan av att ständigt göra folk irriterade och ständigt tigga om hjälp av folk som har fullt upp med egna liv, arbeten och familjer, är inte hälsosamt för självkänslan.

Så på fredag när semesterklockan slår vet jag vad jag har att göra… Jag önskar bara jag kunde mobilisera samma energi som jag hade under min månad i Nicaragua eller mina två varv runt Vättern i år. Skillnaden är bara att det var roligt medan detta enbart suger riktigt ordentligt!

[tags]Semester, Sommar, Båt, Båtar, Båtliv, Intresse, Intressen, Hobby, Synskada, Synskadad, Synskadade, Funktionsnedsättning, Tvivel, Självkänsla, Ångest, Depp, Deppig, Otillräcklighet[/tags]

Idag var det dags för årets första besök ute vid båten. Det har varit en så förbaskat lång vinter och det känns stressigt och konstigt nu när halva april har gått och det först är nu man kan börja.

Den här båten köpte jag förra sommaren och under hemfärden började det droppa från rodret så detta är det första jag måste ta tag i vilket inte känns sådär väldigt roligt måste jag erkänna. Men vännen Frans följde med för att hjälpa mig att kolla på hur man skulle kunna lösa det. Det som behöver göras är att öppna upp och täta om röret som roderstången kommer upp igenom samt täta om locket ovanpå.

Vi började plocka bort styrningen men fastnade ganska snart. En av två bultar lossnade lätt och snällt men den andra satt givetvis som berg och vi hade inte rätt verktyg med oss ut.

När styrningen väl är bortmonterad ska själva locket bort och dessa bultar ser betydligt mer åtgångna av rost och tiden. Får vi upp dem i ett stycke så är det bra. Sedan får man se hur det ser ut.

Men vi får återkomma nästa helg bättre rustade och då är vi snart inne i maj. Helgen om två veckor ska jag på ledarhundskurs ute på Almåsa och min plan att ta med båten dit som förra året att övernatta i kan jag stryka. Båten kommer inte vara i sjön tills dess.

Nu när jag åker härifrån känns det sådär tungt och tråkigt igen. Förra året tvingades jag byta båtvarv och på min nya båtplats finns ingenting annat än just platser på land och i sjön. Ingel el, inget färskvatten, kranbil för sjösättning måste man ringa efter. Utan färskvatten blev det svårt att konservera motorn ordentligt i höstas och vi får väl se om jag lyckades när det är dags att starta upp eller om något frusit sönder. När båten står på land kan jag inte åka hit med ledarhunden. Då får hon ligga på marken nedanför båten i vätan och kylan.

Med tanke på hur mycket jag får ut av detta börjar det kännas dyrt. Känslan av att det kräver mycket hjälp av andra har inte minskat med nya båtplatsen. Jag har sagt det förr, men det börjar faktiskt bli läge att lägga ner den här hobbyn och lägga pengarna på annat.

Men först ska hon lagas, målas och i sjön, sen får vi se…

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Båtupptagning, Sjösättning, Höst, Vår, Vinterförvaring, Kranbil[/tags]

Så var det då dags för båtupptagning för året. Den blev åtminstone av tidigare än de senaste åren :)

Men ingenting är okomplicerat och lätt här i världen. Om jag eller någon annan trodde att en stålbåt skulle lösa alla mina problem så var det så klart inte så. När kranbilen som ska lyfta båten ringde i förrgår behövde jag akut mobilisera en av mina förare för att flytta båten från sin bryggplats till upptagningsplatsen. Nu gick det bra denna gången trots kort varsel, men hade båda varit upptagna hade det blivit jobbigt…

Men allt flöt på bra. Jag fick en bra vinterplats anvisad som kommer bli lätt att hitta om jag åker dit själv. Vi körde bort båten till upptagningskajen och fick vänta någon halvtimme på kranbilen. Båten lyftes snabbt och vant och lades på sin plats. Till nästa år behöver jag modifiera bockarna lite men det löstes tillfälligt nu.

Slutligen sågade MP ner några grenar på ett träd som stack ut över båten. Jag plockade ihop lite tampar och fendrar för att ta hem. Plocka hem dynor och annat samt konservera motorn för vintern får bli en dags projekt senare i tillvaron. Enda stora bristen med min nuvarande båthamn är att det inte erbjuds färskvatten vilket försvårar konserveringen en del. Men det går att lösa med lite hinkar om man behöver köra i glykol. Annars får man lätta på slangar här och var och försöka tömma så gott det går.

[tags]Båt, Båtar, Båtliv, Båtupptagning, Höst, Vinterförvaring, Kranbil[/tags]