Mot Alla Odds – Nomell.Se

Nordic Classic Weekend 2016

I helgen var det åter dags för Nordic Classic Weekend ute på Gotland. Den bestod i år av Nordic Classic Running med lite olika distanser, Nordic Classic Biking med några olika distanser samt mässan Gott Liv som handlade om träning och hälsa.

Förra året var vi 5 deltagare från SVTs realityserie Mot Alla Odds 2013 som deltog med en löpare i rullstol, en på så kallade Race Runner och 2 till fots, samt jag och min pilot på tandemcykel. Det var en bra bredd på paradeltagare.

I år var vi 6 stycken som kunde närvara och upplägget var detsamma med den skillnaden att vi i år hade två rullstolslöpare.

I fredags reste vi till Gotland vid olika tider och från olika ställen. Jag, min pilot Thomas och Nina Lundberg anlände först på eftermiddagen och kunde i lugn och ro förbereda cykel, äta och vila i lugn och ro. Under kvällen anslöt resterande 4 deltagare med båt från Nynäshamn och Oskarshamn och vi hann ses, prata och kramas innan det var dags att göra natt.

Cykelloppen startade först kl9 på lördagen. Vädret var inte så kul med blåst och duggregn vilket var tråkigt för arrangören när det varit så fint väder tidigare dagar. För oss blev det ändå lite stressigt att hämta ut chip och jag som måste rusa på toa ungefär hundra gånger före start, helt hopplös. :) Men till slut var vi redo.

Det var ändå en tapper uppställning som stod på startlinjen kl909:00 och småhuttrade. Man lovade något bättre väder under dagen precis innan starten gick och vi rullade iväg.

tempot blev ganska högt redan från start och jag var blöt om fötterna genom andra rondellen ut ur Visby. :) Det kändes ändå fint att rulla ute igen. Egentligen stör regn inte mig så speciellt mycket, men i kombination med vind och 7 grader så blir kylan ett problem. Fötterna domnar och kylan sprider sig upp i vaderna och man försöker röra fötterna så mycket som möjligt.

Vi försökte hänga med tätklungan en stund, men det gick på tok för fort och efter en mil ungefär, drog dom upp tempot och vi hade bara att inse att vi inte kunde hänga med. Vi hittade enstaka cyklister att hänga med långa sträckor.

En klar förbättring från förra året var att det nu fanns den depå redan på första varvet efter 4,5 mil. Där gjorde vi en kort paus för banan, vattenpåfyllning och ett kort besök i en buske innan vi for vidare. Vi tappade vårt sällskap som valde att inte stanna i depån och det tog ett par mil att köra ikapp honom igen.

Jag gillar verkligen banan loppet går längs. Det är inga backar att tala om och vinden var ganska måttlig och vi hade lä vissa sträckor. Det kändes lätt i benen. Men kölden var fortsatt ett problem och det gick inte att bli varv i lår, vader och fötter och min pilot hade såvrt att hålla fingrarna varma, trots långa handskar. Vi bestämde att ta beslut om vi skulle nöja oss med 9-milsdistansen eller om vi skulle ge oss ut på ytterligare ett varv när vi närmade oss Visby.

Sista biten in mot Visby, ca 1,4 mil kvar, kör man längs någon sorts riksväg. Det sluttar svagt uppför ganska länge. Förra året var den sträckan en riktig mardröm. Vi hade antagligen stark motvind den gången och då gick jag också in i väggen med alldeles för lite vätska i kroppen. den här gången kändes backen över huvud taget inte av och det kändes lätt att ligga i dryga 30km/h med låg puls runt 130 slag per minut. Förra året hade jag inte lika många mil i benen som den här gången vilket säkert också bidrog.

När vi närmade oss Visby tog vi beslutet att svälja stoltheten och avsluta på 9 mil. Det kändes inte kul och mot ens principer, men att ge sig ut på ett nytt varv utan känsel i fötterna och helt ensamma, kändes inte som något roligt alternativ.

Vi rullade därför i mål på 2:57. Det visade sig att merparten av de som skulle cyklat 18 mil gjort som vi. 17 andra hade valt att avsluta efter 9 mil och endast 9 verkar ha fullföljt hela distansen. Det gjorde att det inte kändes fullt lika surt.

Under vägen örde vi ett knäpp från bakhjulet och vi hade en teori om en brusten eker, men då vi inte hörde något mer fortsatte vi. I mål noterade vi att en eker hade gått av vilket väl får bli den officiella orsaken till att vi tyvärr inte kunde fortsätta. ;)

Efter intervju av speaker och lite chat med funktionärer, uppsökte vi värme och kaffe. Kläderna var våta rakt igenom och nu när kroppen gick ner i aktivitet blev det kallt. Jag tycker att den typen av problem nästan är värre då kölden mer kommer innifrån kroppen där dom blöta kläderna ligger emot och kyler. Vi drack vårt kaffe och inväntade våra kompisar som startat precis när vi rullade i mål. Därefter tog vi oss snabbt bortt ill hotellet för att duscha riktigt varmt och byta till torra kläder. Det tog en stund i duschen innan det började kännas bra igen.

Vi gick åter tillbaka till tävlingsområdet, åt lite försenad lunch innan den officiella delen av dagen var slut.

Dom övriga deltagarna genomförde sina grenar och det förekom så klart erfarenhetsutbyte och berättelser efteråt. God middag och trevligt samkväm mellan vänner som ses alldeles för sällan. Ni av vårt gäng som inte kunde närvara var saknade och omtalade och vi förlustade oss länge i galna minnen som alltid framkallar mycket skratt. En hel del av dem passar sig inte i TV och knappt i text. Men när vi sitter sådär och man hjälps åt att minnas, kommer allt tillbaka så starkt och alla minns alltid något man själv glömt.

Ett stort tack till vår sponsor Nordic Sport & Event AB för att vi åter fick vara med och vi hoppas att det blir en uppföljare nästa år.

Närvarande deltagare var:
* Nicklas Rodhborn
* Sonia Elvstål
* Angelica ”Titti” Österberg
* Per ”Pax” Axensköld
* Nina Lundberg
* Undertecknad
* Min vän, ledsagare & pilot: Thomas Egrelius

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Gotland[/tags]

Mot Alla Odds-gänget klara för Nordic Classic Weekend 2016

Gänget från 2013 års upplaga av SVTs realityserie Mot Alla Odds har åter bjudits in till Nordic Classic Weekend på gotland. Det är arrangören Nordic Sport & Event som åter bjuder in oss att delta i Nordic Classic Running och Nordic Classic Biking.

I år ser det ut att bli fem deltagare som har möjlighet att närvara. Gotlands egen son Niclas Rodhborn och Sonia Elvstål kommer köra 10km i rullstol, Nina Lundberg ska köra Race Runner i år igen och Per ”Pax” Axensköld och Angelica ”Titti” Österberg kommer delta i löpning 5 eller 10km. Själv cyklar jag den långa distansen på 18 mil och pilot i år blir Thomas.

Träningen har varit i full gång enda sedan jul och jag hoppas att alla dessa tusentals kilometer på inomhuscykeln ska visa resultat. Någon eller några turer utomhus hoppas jag också på om vägarna blir torra och rena och om det går att få till något med min pilot.

Datumet är spikat till lördagen den 16:e april.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Löpning, Rullstol, Träning, Gotland[/tags]

Föreläsning SRF Östergötlands Medlemsforum 2015

Idag var jag inbjuden som föreläsare till Synskadades Riksförbund distrikt ost till deras medlemsforum 2015. Temat var att tänja sina gränser och vi var 4 personer som föreläste.

Jag och Joche som själv jobbar som journalist på SRF och skulle banda en del av föreläsarna åkte till Linköping redan igår. Det blev lite kompistid med god mat och hotellbar vilket inte händer allt för ofta nu för tiden. Trots att kvällen inte blev allt för sen var det ändå lite motlut att kliva upp och det var svårt att njuta av hotellfrukost.

Inför mina föreläsningar fylls jag ofta av tvivel. Det känns som om jag inte har så mycket att förmedla annat än en tuff reseskildring och att mina upplevelser börjar bli lite efter sitt bäst föredatum. Det var tre år sedan jag kom hem från mitt livs mest fantastiska äventyr och två och ett halvt år sedan det sändes i TV. Ändå finns det folk som vill höra lite då och då även om förfrågningarna glesnar.

Men hur det än blir återkommer glöden och minnena från upplevelserna där i djungeln kommer tillbaka till mig väldigt starkt och efter mina föreläsningar känner jag mig ganska tömd och nöjd med en bra känsla i kroppen.

Nu blir det tåg hem igen efter många trevliga möten med bekanta och obekanta människor. Jag gillar Linköping och gänget här nere.

Nu har jag bara en inbokad föreläsning i april nästa år hos en lokal pensionärsförening.

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Äventyr, Utmaningar[/tags]

Föreläsning med Sonia Elvstål – ”Ett ben kortare, men ett helt liv rikare”

Ikväll har jag varit på ABF i Södertälje och lyssnat på Sonia Elvståls föreläsning. Det har jag längtat efter att få möjlighet att göra sedan hon började föreläsa om den omtalade vänstersvängen som förändrade hennes liv.

Det är nog inget i Sonias berättelse som är nytt för mig. Jag har hört allt i olika delar, men likväl tröttnar jag aldrig på att höra hennes och dom andra deltagarnas livsberättelser. Det är fascinerande och gripande historier och Sonias är mycket tänkvärd på flera plan. Att en vänstersväng och ett krossat och amputerat ben kan ändra ett liv som levts fel till något nytt och positivt.

Sonia och jag delar många minnen och erfarenheter. Det som rör mig mycket och samtidigt givit mig styrka har varit hennes liknande upplevelser och känslor före, under och efter deltagandet i SVTs realityserie Mot Alla Odds. Jag har berättat nästan samma känsla utan att veta att hon verkar ha känt likadant.

Före resan till Nicaragua var jag den som alltid bad om hjälp, med flytt, sätta upp en hylla, köra till stormarknaden och handla. Sällan eller aldrig ber någon mig om hjälp för att jag behövs. Min kompis Frans ringde ett antal gånger när han flyttade en del för att han behövde min hjälp liksom jag hans i andra situationer.

Under resan till Nicaragua kände jag mig stark och odödlig och framför allt väldigt behövd. Som Sonia sa idag, som jag säger varje föreläsning, utan dom andra hade jag inte tagit mig långt. Utan mig hade andra inte kommit någon vart. Tillsammans rubbade vi berg och varje person gjorde avgörande skillnad. När vi åter kom hem i vardagen hamnade jag och Sonia i samma svacka. Hon och jag, var åter dom som behövde och ingen behövde oss på det där väldigt konkreta sättet. Åter igen var man i beroendeställning för att handla och allt det där vardagliga.

Att finna styrka i någon annans svårigheter låter kanske okänsligt. Men styrkan bestod inte i att lyfta mig själv på någon annans bekostnad utan snarare som nu ikväll lära av hur exempelvis Sonia gick vidare och att det ändå någonstans är OK att känna så, att man inte är ensam.

En väldigt inspirerande upplevelse som jag rekommenderar varmt att man tar del av om möjligt. Kanske dyker Sonia upp just där du bor.

[tags]Föreläsning, Inspiration, SVT, mot Alla Odds[/tags]

Föreläsning för SPF Seniorerna i Hägersten

I eftermiddag har jag haft årets första föreläsning om mitt äventyr i Mot Alla Odds. Jag marknadsför mig inte och det blir som en liten överraskning när någon fortfarande visar intresse även om det händer sällan. Äventyret i sig börjar bli avlägset men det kan berättas ur så många vinklar.

Idag hade ett 30-tal samlats i Medborgarhuset i Hägersten. Det var en varm och trevlig stämning och trots att jag inte hållit min föreläsning på länge, kändes det som igår. Och att berätta och visa bilder och dra paralleller med själva livet ger mig själv fortfarande en sådan värme och energikick och jag hoppas att det smittar av sig.

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Föreläsning[/tags]

mot Alla Odds gänget klara för Nordic Classic Weekend 2015

I höstas bjöds hela gänget från SVTs realityserie Mot Alla Odds in till Nordic Extreme Weekend som arrangeras av Nordic Sport & Event. Vi deltog i deras grenar Extreme ATV och Extreme Running och det var otroligt roligt och givande.

Nu är det klart att vi även i år deltar i ”Nordic Classic Weekend 2015” som består av grenarna Classic Running och Classic Biking som äger rum helgen den 18/4/2015. Just nu verkar det som om vi blir 7 deltagare som närvarar och 6 ska delta i löpningen, men det är ännu inte riktigt klart vilken gren jag ska delta i. Planen var att cykla den långa distansen på 18 mil, men jag verkar inte få tag i någon pilot till detta evenemang och då blir det löpning istället.

Nu är det inte så många veckor kvar och jag ser fram emot detta otroligt mycket.

[tags]Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, Löpning, SVT, Mot Alla Odds, Träning, Gotland[/tags]

Nordic Extreme Weekend 2014

Nu är Nordic Extreme Weekend på Gotland avklarad och det känns precis hur bra som helst! Den där lyckokänslan i kroppen som en fysisk prestation genererar är oslagbar!

Dagen började tidigt för 4 av oss som skulle köra Nordic Extreme ATV. Samling 06:30 och starten gick kl08:00. Banan var 7,5km och det i svår och lerig terräng. Tävlingen gick ut på att klara av så många varv som möjligt på tre timmar. Bara det att köra ATV i terräng i tre timmar är jobbigare än dom flesta tror.

Vårt Mot Alla Odds-gäng startade efter dom vanliga startande. Tanken var att låta den stora klungan komma iväg och ge lite utrymme och lugn och ro för våra nybörjare på ATV. Niclas Rodhborn, Rickard Forshäll, Sonia Elvstål och Arkan Palani var de 4 som startade. Jag och Angelica ”Titti” Österberg och Per ”Pax” Axensköld fanns bland åskådarna.

Alla 4 i vårt gäng höll ut i tre timmar trots att flera sa innan att ”jag kör nog ett varv sen får det räcka”. Men i det här gänget växer hornen så det knakar och vi andra förstod att ingen skulle ge upp så lätt vilket dom inte heller gjorde :)

När tre timmar gått och det var målgång visade det sig bland annat att Rickard Forshäll tog sig i mål på plats 16 av 92 startande och blev bäst i team CF Moto som vi körde för. Plats 16 bland eliten är sannerligen ingen dålig placering och jag känner sådan glädje och stolthet över alla 4 som verkligen visade att allt är möjligt. Och jag är så oerhört glad att arrangören Nordic Sport & Event trodde på oss och vågade satsa och visa att allt är möjligt. Även om vi själva tror och vet vad som går så stoppar det annars vid att andra inte tror på än.

När ATV-tävlingen var slut blev det bara en dryg timmes vila innan det var dags för nästa gren, Nordic Extreme Running. Ett terränglopp på 10km som kan liknas vid Tjurruset i Stockholm. Här skulle vårt gäng starta i en egen klass och på grund av den rådande terrängen var distansen 5km för oss.

Vi delade in oss i två lag, lag Niclas med mig, Titti, Nina och Pax samt lag Arkan med Rickard, Sonia och Maria. Någon halvtimme före starten började jag bli så uppskruvad så jag slutade frysa vilket var skönt när det var dags att börja skala av sig alla varma kläder.

Första kilometrarna gick bra men var jobbigt, så klart :) Mycket upp och ner, spår, gropar och givetvis lera. Efter ca 2,5km kom den beryktade ”hästskon” som man hört talas om och hunnit börja oroa sig för, men väl där var det helt klart det roligaste avsnittet :) Mycket publik runt om som ville se löparna bli lerinpackade. Jag var ganska trött innan men kände hur värmen började nå ut i musklerna. Någon riktig uppvärmning genomförde vi inte innan loppet och för mig tar det ungefär 20 minuter att bli genomvarm.

I hästskon som var några hundra meter lång var det knädjupt med vatten och lera. Allt publikstöd gav oss hur mycket energi som helst och det kändes som om vi skyfflade oss igenom och tröttheten var som bortblåst :) JJag kände där att det gör jag gärna om nästa år trots att vi hade halva vägen kvar ungefär.

Sista biten in mot mål kändes lättare och snabbare. Lag Niclas tog täten den sista kilometern och vi kom in straxt före lag Arkan. Det viktigaste är naturligtvis att vinna även om terrängloppet mer var en uppvisningsgren från vår sida och jag kände visst ansvar för att Niclas som är öbo från Gotland borde segra :)

Ja och nu ligger jag här i hotellsängen igen, hemkommen, sköljt av all lera från kläder och skor och värmt upp mig i duschen och tvättat håret och den där fantastiska känslan i kroppen :) Nu blir det någon timmes vila innan det är dags för middag och chil med gänget under kvällen. Alla är helt slut och för vissa av oss går båten hem tidigt imorgon bitti så någon Visby by night är det ingen som kommer klara den här gången :)

Det här gav riktiga flashbacks från vår resa i Nicaragua. Leran, kämpandet och utmaningarna, samarbetet och inte minst glädjen att vara tillsammans igen. Det där i oktober/november 2012 när Mot Alla Odds 2013 spelades in börjar kännas så avlägset. Det här är det första som händer som känns som något jag önskade skulle bli ett resultat av vår medverkan i serien.

Så ett stort tack igen till Nordic Sport och Event och Niclas Rodhborn som fixade ihop allt!

[tags]Mot Alla Odds, SVT, Gotland, ATV, Löpning, Terränglopp, Terränglöpning[/tags]

Reser till Gotland för Nordic Extreme Weekend

Så var det då dags för resa till Gotland och Nordic Extreme Weeekend med Mot Alla Odds-gänget. 9 av 10 deltar i helgens tuffa moment. 4 kommer köra ATV i svår terräng och alla 9 kommer sedan delta i ett terränglopp i en egen klass.

Dagen började med att jag blev upphämtad av Rickard Forshäll och Maria Lindholm för gemensam färd till Gotlandsfärjan. Där anslöt Niclas och Arkan. Morgonen blev lite stressig då jag skulle sista minutenhandla lite varmare långa tights och tröja eftersom vi är i november nu snart och det är ingen sommarvärme ute minsann.

Resan över gick smidigt och väl på plats lyssnade vi på en föreläsning av en duktig löperska och sedan presenterades vi och dom som ville fick ställa lite frågor.

Efter middagen bar det ut till själva terrängbanan där dom som ska köra ATV fick prova maskinerna och köra lite i spåret inför morgondagen. Vi andra satt och huttrade och jag oroar mig helt klart för morgondagen. Vi som inte kör ATV ska vänta ett antal timmar innan det är dags för terrängloppet och jag har problem med kyla helt klart. Mina händer kan domna bort även om det är 10–12° ute och under betydligt bättre förhållanden än så här. Men jag får dra på mig mer överdragskläder än nu helt klart för trots lite varmare bil att fly in i var det inte skönt.

Tillbaka på hotellet så är det nu god natt och sova som gäller. ATV-körarna ska gå upp kl05 imorgon för att äta frukost och vara ute vid start i god tid. Vi andra som ska vara åskådare får lite sovmorgon på någon dryg timme. Det känns lite lyxigt :)

Imorgon kommer det bli en lång, tuff dag och jag oroar mig även lite för min trasiga axel som fortfarande krånglar periodvis. Jag har ingen lust att skada mig mer så jag får vara lite försiktig.

Lite bilder kommer under morgondagen.

[tags]Mot Alla Odds, SVT, Gotland, ATV, Löpning, Terränglopp, Terränglöpning[/tags]

Föreläsning hos Synskadades Riksförbunds sydkrets

Idag var det dags för min sista inplanerade föreläsning på temat Mot Alla Odds. Denna gången hos SRF Stockholms sydkrets. Åter igen föreläser jag för andra med synnedsättningar och det är spännande på sitt eget sätt. Även om det är mina upplevelser och mitt sätt att se på saker och ting i livet, känner många helt säkert igen sig en hel del och det kan ibland skapa en del intressanta frågor och diskussioner.

Idag var det ca 25 åhörare i Folkets Hus i Bagarmossen. Det bjöds på fika och tårta för att fira av årets födelsedagsbarn förutom min föreläsning. Tiden gick som vanligt otroligt fort.

SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Reality-TV, Realityserie, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Föreläsning hos Dövblindteamet

Ikväll har jag haft ytterligare en föreläsning om min resa i Mot Alla Odds. Denna gången för Dövblindteamet. Ca 15 åhörare med syn- och hörselnedsättning i olika grad.

Jag fascineras fortfarande av hur många vinklar dessa föreläsningar kan göras ur. Det är extra spännande att prata inför andra med funktionsnedsättning då ens tankar och erfarenheter på något vis tas emot av andra med liknande erfarenheter.

Dagens vinkel blev så klart utmaningarna man ställs inför om man har en syn- eller hörselnedsättning och att utmaningar inte måste vara stora så som det vi gjorde, utan även i smått som att bara ta ett litet extra steg i att klara sig bättre själv i sin vardag.

Nästa föreläsning sker på söndag hos Synskadades Riksförbund sydkrets i Stockholm och det är den sista inplanerade för i år. Jag brukar säga att det nu känns som den sista men så dyker alltid något nytt upp. Vi får se vad som händer.

[tags]TV, SVT, SRF, Mot Alla Odds]/tags]

mot Alla Odds gänget klara för Nordic Extreme Weekend

Lördagen den 1/11/2014 går Nordic Extreme Weeekend av stapeln. Den föregås av världens största Enduro-tävling, Gotland Grand National. Under Nordic Extreme Weekend ska 9 av 10 från SVT’s reality-serie Mot Alla Odds delta i tävlingarna Extreme ATV och Extreme Running. Där kör man först ATV i det uppkörda spåret efter GGN och därefter startar Extreme Running i samma uppkörda terräng. Vi kommer att bilda tre lag som ska ta oss ett varv, 5km.

Nu är det en knapp månad kvar. Man kan inte med bästa vilja säga att jag är i god form efter sommarens skador med efterföljande inspirationssvacka.Rent konkret syns det runt midjan ;) Dessutom känner jag fortfarande av min skadade axel som jag inte kommer kunna träna upp tills dess.

Som det ser ut nu kommer mitt lag bestå av mig, Niclas Rodhborn och Sonia Elvstål, vi som jobbade i team under stora delar av vår resa till Nicaragua. Vi har lånat in samma terrängrullstolar som sedan hemkomsten, enligt utsago blivit lite rostiga i brist på underhåll :)

Nu ska jag försöka jaga förkylningen ur kroppen och lägga på ett riktigt kol de sista veckorna. Energinivåerna i kroppen har varit låga ett tag nu och jag har inte känt mig speciellt glad till sinnet. Men detta ser jag fram emot!

Läs pressmeddelandet om vår medverkan här

[tags]GGN, Gotland Grand National, Enduro, ATV, Terränglopp, Terränglöpning, Löpning, SVT, Mot Alla Odds, Träning, Gotland[/tags]

Föreläsning i kulturhuset Pigalle i Nässjö

Tåget rullar norrut igen tillbaka mot Stockholm efter kvällens föreläsning på kulturhuset Pigalle i Nässjö. Jag mår inte så bra med en förkylning som river i mig med feber och halsont, men känner mig ändå nöjd med kvällen. Ett 15-tal åhörare kom för att lyssna och det var kanske lite mindre än jag förväntat mig men blev bra ändå. Det kan vara pirrigt att stå inför en stor församling, men svårare inför en liten församling av någon anledning.

Det blir sen hemkomst ikväll, runt 00:30 och säkert en halvtimme till innan huvudet vilar på kudden. Imorgon får vi se hur kroppen känns när jag vaknar.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Reality-TV, Realityserie, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Föreläsning hos SRF Östergötland

Ikväll har jag haft veckans andra föreläsning. Denna gång ute på Almåsa Konferens för en grupp funktionärer från Synskadades Riksförbund – SRF Östergötland. Om jag kände mig lite ringrostig vid gårdagens föreläsning hos KFUM så kändes det helt OK idag.

Det jag tycker är så fascinerande med att föreläsa om resan i Mot Alla Odds, är att den går att hålla ur så många perspektiv. Jag har föreläst för företag, idrottsutbildare, i kyrkliga sammanhang och inför olika grupper av människor med funktionsnedsättningar. Det finns alltid en vinkling som passar. Man kan prata om dom fysiska utmaningarna, svårigheterna att ge sig iväg sådär som helt blind, mod och rädsr eller grupp och samarbete.Ikväll blev det dessutom en vinkling med media och människosyn med anledning av att det inte blivit något mediautrymme egentligen för någon av oss och inget deltagande i nya produktioner. Mycket intressant att diskutera med andra som kan känna samma utanförskap.

För varje föreläsning lär jag mig något nytt och ikväll kändes det extra starkt som om mitt budskap förmedlades och togs emot.

Nästa vecka beger jag mig till Nässjö och håller en föreläsning inför privatpersoner. Det blir min första föreläsning där människor köper biljetter för att komma och lyssna. Det kan komma allt från 20 till väldigt många och det känns lite pirrigt.

Nu ska jag åka hem och göra fredag med den där trötta och tömda känslan i kroppen. En mental urladdning och tröttheten kommer krypande.

Föreläsning hos KFUM

Nu har det varit lugnt en tid vad gäller föreläsningar om mitt äventyr i Mot Alla Odds. Men nu inom loppet av några veckor har jag 4 inbokade föreläsningar. Nu idag senast hos KFUMs seniorer i Stockholm.

Det var 16 åhörare och kanske aningen nervöst då det var ganska länge sedan jag senast höll en föreläsning. Men jag kände så fort jag kopplade in projektorn till datorn och förberedde bildspelet, att detta inte är något problem. Ämnet ligger mig otroligt varmt om hjärtat och bygger på upplevelser som påverkat mig för livet. Kräver inga minnesregler att framkalla dom känslorna och minnena.

Att denna händelse på livets tidslinje berört mig djupt märks också när jag pratar om det. Vissa episoder får mig själv att rysa och behöva ta ett extra andetag för att hålla känslorna under kontroll. I början kändes det lite löjligt att det svider bakom ögonlocken när jag berättar om vissa händelser och personer. Nu blev jag bara glad över att det fortfarande finns så starkt inom mig.

Glad blev jag också över tacktalet jag fick från föreningens ordförande då det märktes tydligt att även andra var djupt rörda av min historia.

Imorgon kväll är det dags för nästa föreläsning. Det är spännande på ett annat sätt då det är inför synskadade SRF-medlemmar.

Oskar Kihlborg sommarvärd

IDAG VAR OSKAR KIHLBORG^W] SOMMARPRATARE I P1. DET VAR ETT MYCKET BRA PROGRAM OCH JAG LYSSNADE PÅ HELA ORIGINALSÄNDNINGEN MED MUSIK, JAG SOM BRUKAR TYCKA DET BLIR LÅNGTRÅKIGT OCH OFTAST VÄNTA TILLS PROGRAMMEN MED MUSIKEN BORTKLIPPT LÄGGS UT PÅ NÄTET.

ETT MYCKET BRA PROGRAM SOM HANDLAR OM MÅNGA AV DE ÄVENTYR OCH UTMANINGAR OSKAR VARIT MED OM SOM JAG TYCKER I GRUNDEN FÖRMEDLAR ETT BRA SÄTT ATT SE PÅ LIVET. MÅNGA ÄR VI SOM GJORT EXTREMA SAKER BÅDE FYSISKT OCH MENTALT. ÄNDÅ TYCKER JAG DET VIKTIGASTE ÄR ATT MAN INTE BEHÖVER BESTIGA VÄRLDENS HÖGSTA BERG, VANDRA GENOM DJUNGLER ELLER BESTIGA VULKANER FÖR ATT VARA MED OM ETT ÄVENTYR.

SÄRSKILT TÄNKVÄRT TYCKER JAG OSKARS VISDOM OM LIVET ÄR. ATT MAN SKA FÖRSÖKA SE TILL ATT INTE HAMNA PÅ SIN DÖDSBÄDD OCH KÄNNA ATT MAN ÅNGRAR EN MASSA SAKER MAN INTE GJORT I LIVET. JAG FÖRSÖKER SJÄLV LEVA PÅ DET VISET ÄVEN OM DET INTE ÄR SÅ LÄTT.

JAG KAN VARMT REKOMMENDERA PROGRAMMET SOM GÅR ATT LYSSNA PÅ I EFTERHAND PÅ Sveriges Radio P1 Sommar och vinters hemsida.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, SR, SVERIGES RADIO, SOMMAR I P1, SOMMARPRATARE, SOMMAR[/tags]

Träffat Rickard

Det är alltid roligt att träffa hela eller delar av gänget igen. Tyvärr händer det alldeles för sällan.

Men idag träffades jag och Rickard äntligen. Vi tog en biltur i hans cab i det växlande vädret. Drack en kaffe på söder och for på omvägar hem igen.

Jag har känt mig lite nere ett tag till följd av mina skador med brutet nyckelben och blindtarmsoperation som gjort att jag haft ont länge och inte kunnat träna och gått miste om större delen av den här säsongen. Strul med en tonåring och tankarna på hur man är en bra förälder har inte gjort det bättre. Det känns verkligen som en styrkekick att träffa någon av deltagarna då. Jag satt och tänkte på oss 10 som for iväg till Nicaragua, 10 stycken med olika livsöden och där alla vänt olika negativa saker till något bra. Ibland med nästan omänskliga krafter. Det finns så mycket styrka att hämta hos allihopa och det är bara synd att vi ses så sällan. Men när det sker är det riktigt bra!

Rickards livshistoria är precis som många andras, oerhört stark. Att vända ett långt liv med kriminalitet och missbruk till ett rent och hederligt liv visar på en inre styrka som man bara inte kan låta bli att fascineras av. Dessutom en varm och väldigt humoristisk och godhjärtad människa. I Nicaragua brukade han säga att han jobbade med sitt ego, men av det märker man över huvud taget ingenting.

Men så är det för alla oss 10 deltagare och alla ni andra där ute med någon funktionsnedsättning, oavsett om den är fysisk, psykisk, intellektuell, medfödd eller tillkommen senare i livet. Jag, Pax, Nina, Petra, Maria och Arkan som så många andra kämpat med våra medfödda funktionsnedsättningar och allt vad det innebär i form av fördomar och förändrade livsvilkor och förutsättningar. Rickard, Sonia, Niclas och Titti som fått sina funktionsnedsättningar senare i livet som måste kämpa med den stora omställningen och de nya förutsättningarna. Alla går igenom en enorm resa, både inre och yttre. Gemensamt för alla oss och många, många andra är att det är OK att tappa sugen, orken, gråta, skrika och känna den totala hopplösheten. Men ändå sedan igen, resa sig upp och ta nya tag och försöka igen och på ett annat sätt.

Det är i det här jag finner min egen styrka när jag faller och blir svag.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Träff på stan

Idag var Sonia Elvstål med familj i stan för att turista och shoppa och då passade vi på att ses.

Det blev bara tre stycken från gänget som sågs på en fika i Gallerian på Hamngatan i Stockholm. Nina Lundberg var också i stan i ungefär samma ärenden.

Får se när vi ses nästa gång och vilka det blir :)

Timglaset pod: ”Joakim – den blinda fotografen”

Bild: Joakim Nömell intervjuas av Timglaset Pod

I början av april blev jag intervjuad av Timglaset pod och idag publicerades avsnittet.

Timglaset är en nystartad pod som var annan vecka intervjuar en intressant människa med någon sorts funktionsnedsättning och det är så klart hedersamt att få vara med om detta.

Titeln på min intervju är helt klart rolig, nästan lite vilseledande men ganska talande för mig som person tror jag. Och frågetecknen huruvida jag verkligen är fotograf eller ej tror jag rätas ut om man lyssnar på intervjun :)

Föreläsning på Hagabergs Folkhögskola

Idag var jag inbjuden till Hagabergs Folkhögskola söder om Stockholm för att föreläsa på en vägledningskurs för arbetssökande människor med synnedsättning.

Att söka jobb idag är verkligen ingen lek för många och har man dessutom en funktionsnedsättning så underlättar det inte. Man ska själv hitta en utbildning och sysselsättning man kan utföra och trivas med och i nästa steg hitta en arbetsgivare och övertyga denne om att man duger.

Valmöjligheterna minskar när man har någon funktionsnedsättning. Man kan inte ta vilket jobb som helst för att lösa försörjningen för dagen. Städjobb, stå i kassan på ICA eller MCDonalds eller liknande arbeten som kanske är lite lättare att få. Det har nästan känts som en lag, att om man inte ser ska man antingen jobba som sjukgymnast, massör, borstbinderi, korgfläteri, ljudtekniker, växeltelefonist eller med datorer. Flera av dessa yrken har minskat eller helt upphört elller förändrats så pass att det inte fungerar lika bra som förr. Hantverksarbeten dör till förmån för massproduktion och ljudtekniken är i många fall för komplicerat så att tillgängliga hjälpmedel inte hänger med i utvecklingen.

Det borde finnas en massa lämpliga arbetsuppgifter. Ändå är så många med funktionsnedsättningar av olika slag utan arbete. Jag tror att mycket beror på bristande flexibilitet. Ofta kan man sköta delar av ett arbete och plocka andra delar för att komplettera med. Men istället är det allt eller ingenting.

Min föreläsning handlade mycket om att som vanligt tänja på ramarna och begränsningarna för vad som anses och vad man själv tror är möjligt. Att vända det som traditionellt sett är ett underläge till något positivt. Istället för att säga att man är dålig på svenska kan man istället hävda att man är bra på ett annat språk och fundera över till vilken nytta det kan komma. Har man en synnedsättning, är bra på datorer men ”dålig” på svenska, kan man istället utbilda andra i samma situation.

Men det räcker inte med att man själv ser det på det viset. En arbetsgivare måste tycka det är en kvalitet och anse sig ha nytta och tjäna på det. Här kan man väl förstå känslan av vanmakt.

Arbetslivet är svårt. Många med funktionsnedsättningar verkar sakna högre utbildning eller ens höga grundskolebetyg. Jag vet inte om det vetenskapligt verkligen är så, det är bara min erfarenhet och där är jag själv även inkluderad. Man kan fundera över vad det beror på och det finns säkert en mängd förklaringar. Och utan bra utbildning blir det bara svårare att ha möjligheten att kunna välja arbete vilket jag tror man behöver i större utsträckning om man har en funktionsnedsättning.

För mig har hela mitt arbetsliv byggt på kontakter. Jag har aldrig fått något jobb via Arbetsförmedling eller sådana som jag sökt på egen hand och på traditionellt sätt. Allt har varit via kontakter och vänner. Jag har blivit hjälpt till nya jobb och jag har hjälpt andra in på arbetsplatser. För att det ska fungera krävs ett stort socialt nätverk och tyvärr tror jag även det är ett problem för många med funktionsnedsättningar. Här finns säkert lika många förklaringar till varför som vad gäller utbildning. Men det ena ger det andra och onda cirklar bildas lätt men bryts inte lika enkelt. Bristen på tillgängliga utbildningar och fritidsaktiviteter ger ett snävare socialt liv vilket jag tror gör det svårare på flera plan att få arbete. Många söker tryggheten i de egna leden vilket inte behöver vara negativt och vilket absolut är ytterst begripligt.

Så jag tror det handlar om att bryta mönster och onda cirklar. Ändå är det så mycket i samhället som är fel och är långt bortom ens egen kontroll. Även jag känner mig ofta maktlös och fast i samma nät, sprattlande som en fisk utan att komma dit jag vill. Om jag ens själv vet vartåt det är?

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Synnedsättning, Synskadade, Arbete, Arbetsförmedlingen, Arbetslöshet, Utbildning[/tags]

Möten som berör del II

Idag vid frukosten på Vara Folkhögskola där jag deltar i en workshop i orientering och förflyttning kom det fram en tjej och presenterade sig som kusin till en av deltagarna i Mot Alla Odds . Hon och hennes kompis hade sett oss på TV, tyckte det var fantastiskt bra och hade en massa frågor. Jag kände just då att jag inte riktigt hade tid men sa att jag var tillgänglig ikväll och vi bestämde träff.

Vi sågs en kort stund före middag och sedan igen senare på kvällen. Då gick vi och hennes pojkvän och kompis på långpromenad i Vara city och satt sedan på rummet och pratade och självklart fotograferade en massa. Jag kände mig så varm och glad igår när jag la mig.

Idag vid frukost kom de fram igen och ville säga hejdå och försäkra att vi hörs och ses igen. Jag kände att jag blev generad, varm i kroppen och rodnade helt säkert. Lika säkert märkte jag hur mina kollegor totalt missuppfattade varför. Två unga tjejer i 20-årsåldern, må vara även med en lika ung kille, ”springer efter mig” flera gånger, och ogenerat kommer fram och pratar och avskedskramas vid vårt frukostbord.

Men min rodnad hade inte alls något med unga tjejer att göra. De tre var bara så rättfram och uppriktigt glada att se mig och så gärna ville ha några minuter av mitt liv. Jag är inte så van vid sådan uppmärksamhet och har nog svårt att förstå att det finns många människor jag påverkat där ute. Vi pratade en massa djupa saker igår om utanförskap och mobbing, erfarenheter många av oss delar och styrkan en av dem fick av vårt äventyr, att kunna och att bevisa att det går!

Därför blev jag generad, otroligt lycklig av mötet. Att lilla jag verkar kunna ge andra positiv energi och styrka. Det, vid sidan av den fysiska utmaningen, var hela min förhoppning och anledning att delta i Mot Alla Odds. Jag kan tänka mig att ”riktiga” kändisar blir vana med tiden. Själv har jag ju trots allt bara fått frågan om fotografering några få gånger och faktiskt bara skrivit en enda autograf :) Och uppmärksamheten började dala ganska fort efter att serien var slut.

Sådana här möten gör mig så glad och får mig att känna mig så stark och verkligen växa. Det var som i början av april när en tjej kom fram och bara sa att jag var en fin människa. Om jag förändrat något för människor där ute, så förändrar varje möte, varje sådan respons livet för mig. Jag kan ibland tänka att själva äventyret i sig kanske inte påverkat mig så mycket. Kanske mycket i smått men inget väldigt stort som ändrat mitt liv som om man slagit om en strömbrytare. Men detta som ändå sker allt för sällan påverkar mig mycket.

Det förekommer en ojämn kamp om energi. Den energi som går åt att bevisa och försöka vara åtminstone lika bra som andra. Det kan gälla jobb framför allt men också privatliv. Att ändå aldrig lyckas, att ständigt kämpa denna ojämna kamp mot fördomar och en del människor som verkligen inte vill att man ska tro att man är någon. Och sedan det som fyller på energiförrådet, det är inte lika mycket.

Därför är jag så otroligt tacksam för sådana här korta stunder i livet som jag lever länge på.