Etikett: Loggbok

Nu är äntligen allt angående vår resa i helgen klart. Bil och hotell är bokat och säljaren är villig att visa oss objektet trots vinterteckningen. Vi har pengar på fickan när vi åker upp och hoppas hon är så fin som det verkar. Önska mig och min första riktiga båtaffär lycka till!

Nu har jag fixat hyrd bil för att åka och titta på båten jag vill ha, prelbokat hotell, trailertransport och vinterplats. Nu ska vi bara få OK att titta på båten också trots den sena sässongen. Tänk om jag nån gång kunde lära mig att vara mindre ivrig och ta allt i rätt ordning =)

Båten Svalan vi köpte 1999 har fått vandra vidare. Det var för mycket jobb och träarbetet övergick min kompetens. Vi skänkte bort henne till en kille som var intresserad och förhoppningsvis har mer tid och ork än jag. Båten fick inte ligga ifred på tomten vi hyrde. Hoppas hon blir en vacker båt och vi får leta oss något mer lämpligt.

Platsen där vi hade vår träbåt var tydligen för bra =(

Med gångavstånd hemmifrån till båten, det tog mindre än tre minuter och man kunde lätt bara slipmaskiner och annat med sig utan problem. Men båten fick inte vara ifred. Vi har haft både snorungar som suttit i den och druckit öl och haft sönder glasrutor samt att jag en dag kom på en bil stå där och försökte slanga bensin ur båten. Idioter, som om en sån risig träbåt skulle ha soppa i sig. Så idag flyttar vi ut båten till Ärngrens båtvarv på Muskö. Det känns inte bra, långt som fan att åka och jag vet redan nu att det kommer ta emot att åka dit. Vi får väl se vad som händer. Jag tyckte detta var så bra, att kunna gå ner efter maten en stund på kvällen och pula. Men som sagt, det var för bra.

Vår, eller snarare min nya hobby har flyttats hem.

Pappsen har en bekant som kör lastbil. Han hämtade Svalan uppe i Waxholm och körde ner henne till oss. Vi har hyrt en ödetomt i det gamla sommarstugeområdet precis nedanför vägen där vi bor. Gångavstånd och man är där på ett par minuter. Perfekt för oss som inte har bil. Det man kan undra är om den kommer att få vara ifred.

Uffe har letat båt ett tag nu och på väg hem från sambons föräldrar i Göteborg fick dom syn på henne!

Hon låg på en äng och var till salu. Det var tydligen kärlek vid första ögonkastet och när jag själv fick se henne förstår jag varför. Maria tog barnen och skulle åka till kompisen i Hultsfred en vecka. Jag följde dem till centralen och Kustpilen. Sedan for jag vidare för att lämna av våra hundar hos de två hundvakterna. Faxe skulle vara hos Oli och Farris hos min kollega Linda. Lite avigt blev det men det löste sig till slut. Jag hann lagom hem för att packa kalsonger, tandborste och sovsäck typ =) Uffe, Ingrid och Kenta hämtade mig vid 15.30 tiden och vi for genast söder ut mot Lidköping. Vi kom fram vid 6–halv 7-tiden och mötte säljaren vid båten. En lång och grundlig inspektion började. Kenta var med som var duktig och van vid stålbåtar. Förutom en läckande vattenpump var alla nöjda efter provturen och jag kände direkt att det här var en kanonbåt! När Uffe och Ingrid skrivit kontrakt på en lokal pizzeria sa jag direkt att om ni någon gång ska sälja, fråga mig.. Ganska orimlig kommentar den dag de själva köpte sin drömbåt, men jag kunde inte låta bli =) Efter mat och några öl stängde pizzerian och vi förflyttade oss till det lokala innestället som jag glömt namnet på — säkert Stat =) Där åts och dracks det ännu mer och vi fiade båtköpet med rikliga mängder öl. Vi blev genast stämplade som utbölingar =) Det klassiska landsortssyndromet inträffade som jag sett så många gånger i Västervik =) Brudarna trodde vi var ofantligt rika — för det är man ju i Stockholm om man dessutom jobbar i IT-svängen =) Killarna blev sura för att några ”jävla Stockholmsbögar” tog deras brudar. Vi var inte det minsta intresserade av deras brudar, men det var dom på tok för intoxinuerade för att förstå =) Men det skulle bli värre..mycke värre! När Stat eller vad det hette — stängde, var det någon som sa att det var raggarfest i stan. Tre av oss suckade och ville gå tillbaka till båten och avsluta lite fint där med några stillsamma pilsner, men den fjärde (no names =)) ville besöka raggarfesten. Vi kunde ju inte lämna vederbörande i sticket så vi var tvungna att följa med. Det började på väg in till baren. Klockan var redan ett och fylleslaget långt gånget. Vi var förhållandevis nyktra. Invid baren var det packat med folk och man såg inte vart man satte fötterna. Men längst in på golvet under bardisken låg en snubbe och sov i sina egna spyor. Uffe kollade så han levde och andades medans folket omkring sa att ”ähh sådär brukar han göra, de e lugnt!” Vi tog vår öl och gick ut och det var ett lättnad. Har du inte vart på raggarfest ala grande nån gång så .. avstå! Ute på gården varvade folk bilar, lyssnade på musik i bilstereo, drack öl som bästar, pissade, skrattade och slogs =) Uffe tejpade spruckna läppar på löpande band, jag satt vid grillen och värmde händerna och ville hem =) När jag reste mig för att gå och lätta mig i en buske, tryckte en kille ner mig, fast han hade druckit för mycket för att förklara sig på en stund. Jag blev lätt förbannad och ville gå och då visade det sig att han trodde att jag skulle gå och slåss i ett pågående bråk. Möjligen för att jag såg så bister ut, vad vet jag =) Men deras fyllegräl angick mig inte det minsta. Till slut blev det för mycket. Jag satt brediv en tjej och en kille. Killen ömsom grät, ömsom skällde, tjejen försökte försvara sig, grät och var tyst. Det handlade om någon olycka. Till slut när killen vinglade mot pissris och ölstop frågade jag vad det hela handlade om. Då visar det sig att killens bror varit tillsammans med tjejen. För några år sedan — om det var 5 eller 10 år sen — hade de grälat och han hade på fyllan tagit sin motorcykel och kört ijäl sig. Alltså, man förstår ju att folk är ledsna men att det här var ett senario som upprepades varje fest förstod jag. Med en suck uppsökte jag mina vänner och vi fick med gemensamma krafter med oss alla hemmåt båten igen. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig mer åka tillbaka till Lidköping och än mindre gå på raggarfest =) Dagen efter vaknade jag tidigt som vanligt när jag druckit alkohol och för att jag frös. De andra snarkade på en god stund till. Frammåt lunch när alla vaknat till liv påbörjade vi färden hemmåt över Vänern. Det var en fin junidag med lite blåst. Ingrid tog bilen och åkte före mot början av Göta kanal där Kenta skulle fortsätta själv och vi skulle åka upp mot Stockholm igen. Och det var ganska skönt att komma hem =)

Vi har införskaffat en Storebro Svanö. Klart renoveringsobjekt men billig. Vi får se om det blir något.

idag har jag varit inne på Nobelius Marinelektronik inne i stan för att köpa en bärbar VHF, en Icom IC-M1V. Den är grymt cool och om en stund ska vi åka ut till grinda och inspektera inför den planerade semestern där ute. Just nu är jag på jobbet för att panikladda den så jag kan använda den och åtminstone lyssna på den under resan.

Tyvärr var batteriet helt slut och det ska ta typ 12 timmar att ladda eler något sådant vansinnigt. Så om jag hinner få ens lite ström i den på en timme är det bra. Jag får ladda mer ordentligt hemma ikväll sen.

1997 års midsommarfirande skedde till sjöss. Jag och Maria och vår då 8 månader gamla Denise hyrde tillsammans med några vänner, Hugge — Uffe och Katinka — en Vinga 30 av en bekant till Uffe. Vi avgick från Herräng och tog oss ut mot Grinda skärgård. Jag minns i skrivandets stund inte vad ön hette, Sandholmen kanske.. Där la vi till och käkade gott som sig bör. Några av oss ville vidare till Grinda och fira själva aftonen där men majoritetens mening av att vi hade det bättre där vi låg. Det var väl ingen direkt trevlig tripp kantad av tjafs och oneighet och det var trångt och alla gick varandra på nerverna. På natten när vår bebis ville ha mat fick jag inte igång det förbannade gasolköket och Denise fick äta kall välling vilket som tur var gick ner. På midsommardagen åkte vi till Grinda och åt glass och handlade lite men därifrån åkte vi hem då oenighet och tjafs gjort resan mer till en plåga än förnöjelse.

I Loggboken kommer jag fortsättningsvis att skriva om alla marina äventyr och strapatser. Jag är uppvuxen nära havet, både i småland och Västerviks skärgård och senare i livet i Stockholms norra skärgård vid Åkersberga och Österskär, samt den södra delen runt Muskö.

Det är något speciellt med havet och det spelar ingen större roll om det är motorbåt, segelbåt, roddbåt, kajak, vindsurfingbräda eller vattenskidor :) Havet har alltid, med några få undantag i livet givit mig ro i själen. Jag har aldrig varit rädd för havet även om jag känner djupaste respekt för dess kraft. Rädd har jag i och för sig varit ombord på stora Finlandsbåtar, en rädls att dö som en kattunge i en fisksump, en rädls som utvecklades efter Estonia-katastrofen men som även fanns där tidigare.

Men här i loggboken ska det bara pratas om positiva skärgårdsupplevelser hoppas jag. Kanske blir jag båtägare själv en dag, en dröm jag närt länge.

Så mycket nöje!

[tags]Båt, Båtar, Båtliv]/tags]