Etikett: TV

Idag var jag inbjuden som föreläsare till Synskadades Riksförbund distrikt ost till deras medlemsforum 2015. Temat var att tänja sina gränser och vi var 4 personer som föreläste.

Jag och Joche som själv jobbar som journalist på SRF och skulle banda en del av föreläsarna åkte till Linköping redan igår. Det blev lite kompistid med god mat och hotellbar vilket inte händer allt för ofta nu för tiden. Trots att kvällen inte blev allt för sen var det ändå lite motlut att kliva upp och det var svårt att njuta av hotellfrukost.

Inför mina föreläsningar fylls jag ofta av tvivel. Det känns som om jag inte har så mycket att förmedla annat än en tuff reseskildring och att mina upplevelser börjar bli lite efter sitt bäst föredatum. Det var tre år sedan jag kom hem från mitt livs mest fantastiska äventyr och två och ett halvt år sedan det sändes i TV. Ändå finns det folk som vill höra lite då och då även om förfrågningarna glesnar.

Men hur det än blir återkommer glöden och minnena från upplevelserna där i djungeln kommer tillbaka till mig väldigt starkt och efter mina föreläsningar känner jag mig ganska tömd och nöjd med en bra känsla i kroppen.

Nu blir det tåg hem igen efter många trevliga möten med bekanta och obekanta människor. Jag gillar Linköping och gänget här nere.

Nu har jag bara en inbokad föreläsning i april nästa år hos en lokal pensionärsförening.

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Äventyr, Utmaningar[/tags]

I eftermiddag har jag haft årets första föreläsning om mitt äventyr i Mot Alla Odds. Jag marknadsför mig inte och det blir som en liten överraskning när någon fortfarande visar intresse även om det händer sällan. Äventyret i sig börjar bli avlägset men det kan berättas ur så många vinklar.

Idag hade ett 30-tal samlats i Medborgarhuset i Hägersten. Det var en varm och trevlig stämning och trots att jag inte hållit min föreläsning på länge, kändes det som igår. Och att berätta och visa bilder och dra paralleller med själva livet ger mig själv fortfarande en sådan värme och energikick och jag hoppas att det smittar av sig.

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Föreläsning[/tags]

Tåget rullar norrut igen tillbaka mot Stockholm efter kvällens föreläsning på kulturhuset Pigalle i Nässjö. Jag mår inte så bra med en förkylning som river i mig med feber och halsont, men känner mig ändå nöjd med kvällen. Ett 15-tal åhörare kom för att lyssna och det var kanske lite mindre än jag förväntat mig men blev bra ändå. Det kan vara pirrigt att stå inför en stor församling, men svårare inför en liten församling av någon anledning.

Det blir sen hemkomst ikväll, runt 00:30 och säkert en halvtimme till innan huvudet vilar på kudden. Imorgon får vi se hur kroppen känns när jag vaknar.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Reality-TV, Realityserie, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Ikväll har jag haft veckans andra föreläsning. Denna gång ute på Almåsa Konferens för en grupp funktionärer från Synskadades Riksförbund – SRF Östergötland. Om jag kände mig lite ringrostig vid gårdagens föreläsning hos KFUM så kändes det helt OK idag.

Det jag tycker är så fascinerande med att föreläsa om resan i Mot Alla Odds, är att den går att hålla ur så många perspektiv. Jag har föreläst för företag, idrottsutbildare, i kyrkliga sammanhang och inför olika grupper av människor med funktionsnedsättningar. Det finns alltid en vinkling som passar. Man kan prata om dom fysiska utmaningarna, svårigheterna att ge sig iväg sådär som helt blind, mod och rädsr eller grupp och samarbete.Ikväll blev det dessutom en vinkling med media och människosyn med anledning av att det inte blivit något mediautrymme egentligen för någon av oss och inget deltagande i nya produktioner. Mycket intressant att diskutera med andra som kan känna samma utanförskap.

För varje föreläsning lär jag mig något nytt och ikväll kändes det extra starkt som om mitt budskap förmedlades och togs emot.

Nästa vecka beger jag mig till Nässjö och håller en föreläsning inför privatpersoner. Det blir min första föreläsning där människor köper biljetter för att komma och lyssna. Det kan komma allt från 20 till väldigt många och det känns lite pirrigt.

Nu ska jag åka hem och göra fredag med den där trötta och tömda känslan i kroppen. En mental urladdning och tröttheten kommer krypande.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Reality-TV, Realityserie, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Nu har det varit lugnt en tid vad gäller föreläsningar om mitt äventyr i Mot Alla Odds. Men nu inom loppet av några veckor har jag 4 inbokade föreläsningar. Nu idag senast hos KFUMs seniorer i Stockholm.

Det var 16 åhörare och kanske aningen nervöst då det var ganska länge sedan jag senast höll en föreläsning. Men jag kände så fort jag kopplade in projektorn till datorn och förberedde bildspelet, att detta inte är något problem. Ämnet ligger mig otroligt varmt om hjärtat och bygger på upplevelser som påverkat mig för livet. Kräver inga minnesregler att framkalla dom känslorna och minnena.

Att denna händelse på livets tidslinje berört mig djupt märks också när jag pratar om det. Vissa episoder får mig själv att rysa och behöva ta ett extra andetag för att hålla känslorna under kontroll. I början kändes det lite löjligt att det svider bakom ögonlocken när jag berättar om vissa händelser och personer. Nu blev jag bara glad över att det fortfarande finns så starkt inom mig.

Glad blev jag också över tacktalet jag fick från föreningens ordförande då det märktes tydligt att även andra var djupt rörda av min historia.

Imorgon kväll är det dags för nästa föreläsning. Det är spännande på ett annat sätt då det är inför synskadade SRF-medlemmar.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Reality-TV, Realityserie, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

IDAG VAR OSKAR KIHLBORG^W] SOMMARPRATARE I P1. DET VAR ETT MYCKET BRA PROGRAM OCH JAG LYSSNADE PÅ HELA ORIGINALSÄNDNINGEN MED MUSIK, JAG SOM BRUKAR TYCKA DET BLIR LÅNGTRÅKIGT OCH OFTAST VÄNTA TILLS PROGRAMMEN MED MUSIKEN BORTKLIPPT LÄGGS UT PÅ NÄTET.

ETT MYCKET BRA PROGRAM SOM HANDLAR OM MÅNGA AV DE ÄVENTYR OCH UTMANINGAR OSKAR VARIT MED OM SOM JAG TYCKER I GRUNDEN FÖRMEDLAR ETT BRA SÄTT ATT SE PÅ LIVET. MÅNGA ÄR VI SOM GJORT EXTREMA SAKER BÅDE FYSISKT OCH MENTALT. ÄNDÅ TYCKER JAG DET VIKTIGASTE ÄR ATT MAN INTE BEHÖVER BESTIGA VÄRLDENS HÖGSTA BERG, VANDRA GENOM DJUNGLER ELLER BESTIGA VULKANER FÖR ATT VARA MED OM ETT ÄVENTYR.

SÄRSKILT TÄNKVÄRT TYCKER JAG OSKARS VISDOM OM LIVET ÄR. ATT MAN SKA FÖRSÖKA SE TILL ATT INTE HAMNA PÅ SIN DÖDSBÄDD OCH KÄNNA ATT MAN ÅNGRAR EN MASSA SAKER MAN INTE GJORT I LIVET. JAG FÖRSÖKER SJÄLV LEVA PÅ DET VISET ÄVEN OM DET INTE ÄR SÅ LÄTT.

JAG KAN VARMT REKOMMENDERA PROGRAMMET SOM GÅR ATT LYSSNA PÅ I EFTERHAND PÅ Sveriges Radio P1 Sommar och vinters hemsida.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, SR, SVERIGES RADIO, SOMMAR I P1, SOMMARPRATARE, SOMMAR[/tags]

Det är alltid roligt att träffa hela eller delar av gänget igen. Tyvärr händer det alldeles för sällan.

Men idag träffades jag och Rickard äntligen. Vi tog en biltur i hans cab i det växlande vädret. Drack en kaffe på söder och for på omvägar hem igen.

Jag har känt mig lite nere ett tag till följd av mina skador med brutet nyckelben och blindtarmsoperation som gjort att jag haft ont länge och inte kunnat träna och gått miste om större delen av den här säsongen. Strul med en tonåring och tankarna på hur man är en bra förälder har inte gjort det bättre. Det känns verkligen som en styrkekick att träffa någon av deltagarna då. Jag satt och tänkte på oss 10 som for iväg till Nicaragua, 10 stycken med olika livsöden och där alla vänt olika negativa saker till något bra. Ibland med nästan omänskliga krafter. Det finns så mycket styrka att hämta hos allihopa och det är bara synd att vi ses så sällan. Men när det sker är det riktigt bra!

Rickards livshistoria är precis som många andras, oerhört stark. Att vända ett långt liv med kriminalitet och missbruk till ett rent och hederligt liv visar på en inre styrka som man bara inte kan låta bli att fascineras av. Dessutom en varm och väldigt humoristisk och godhjärtad människa. I Nicaragua brukade han säga att han jobbade med sitt ego, men av det märker man över huvud taget ingenting.

Men så är det för alla oss 10 deltagare och alla ni andra där ute med någon funktionsnedsättning, oavsett om den är fysisk, psykisk, intellektuell, medfödd eller tillkommen senare i livet. Jag, Pax, Nina, Petra, Maria och Arkan som så många andra kämpat med våra medfödda funktionsnedsättningar och allt vad det innebär i form av fördomar och förändrade livsvilkor och förutsättningar. Rickard, Sonia, Niclas och Titti som fått sina funktionsnedsättningar senare i livet som måste kämpa med den stora omställningen och de nya förutsättningarna. Alla går igenom en enorm resa, både inre och yttre. Gemensamt för alla oss och många, många andra är att det är OK att tappa sugen, orken, gråta, skrika och känna den totala hopplösheten. Men ändå sedan igen, resa sig upp och ta nya tag och försöka igen och på ett annat sätt.

Det är i det här jag finner min egen styrka när jag faller och blir svag.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Idag var Sonia Elvstål med familj i stan för att turista och shoppa och då passade vi på att ses.

Det blev bara tre stycken från gänget som sågs på en fika i Gallerian på Hamngatan i Stockholm. Nina Lundberg var också i stan i ungefär samma ärenden.

Får se när vi ses nästa gång och vilka det blir :)

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

Idag var jag inbjuden till Hagabergs Folkhögskola söder om Stockholm för att föreläsa på en vägledningskurs för arbetssökande människor med synnedsättning.

Att söka jobb idag är verkligen ingen lek för många och har man dessutom en funktionsnedsättning så underlättar det inte. Man ska själv hitta en utbildning och sysselsättning man kan utföra och trivas med och i nästa steg hitta en arbetsgivare och övertyga denne om att man duger.

Valmöjligheterna minskar när man har någon funktionsnedsättning. Man kan inte ta vilket jobb som helst för att lösa försörjningen för dagen. Städjobb, stå i kassan på ICA eller MCDonalds eller liknande arbeten som kanske är lite lättare att få. Det har nästan känts som en lag, att om man inte ser ska man antingen jobba som sjukgymnast, massör, borstbinderi, korgfläteri, ljudtekniker, växeltelefonist eller med datorer. Flera av dessa yrken har minskat eller helt upphört elller förändrats så pass att det inte fungerar lika bra som förr. Hantverksarbeten dör till förmån för massproduktion och ljudtekniken är i många fall för komplicerat så att tillgängliga hjälpmedel inte hänger med i utvecklingen.

Det borde finnas en massa lämpliga arbetsuppgifter. Ändå är så många med funktionsnedsättningar av olika slag utan arbete. Jag tror att mycket beror på bristande flexibilitet. Ofta kan man sköta delar av ett arbete och plocka andra delar för att komplettera med. Men istället är det allt eller ingenting.

Min föreläsning handlade mycket om att som vanligt tänja på ramarna och begränsningarna för vad som anses och vad man själv tror är möjligt. Att vända det som traditionellt sett är ett underläge till något positivt. Istället för att säga att man är dålig på svenska kan man istället hävda att man är bra på ett annat språk och fundera över till vilken nytta det kan komma. Har man en synnedsättning, är bra på datorer men ”dålig” på svenska, kan man istället utbilda andra i samma situation.

Men det räcker inte med att man själv ser det på det viset. En arbetsgivare måste tycka det är en kvalitet och anse sig ha nytta och tjäna på det. Här kan man väl förstå känslan av vanmakt.

Arbetslivet är svårt. Många med funktionsnedsättningar verkar sakna högre utbildning eller ens höga grundskolebetyg. Jag vet inte om det vetenskapligt verkligen är så, det är bara min erfarenhet och där är jag själv även inkluderad. Man kan fundera över vad det beror på och det finns säkert en mängd förklaringar. Och utan bra utbildning blir det bara svårare att ha möjligheten att kunna välja arbete vilket jag tror man behöver i större utsträckning om man har en funktionsnedsättning.

För mig har hela mitt arbetsliv byggt på kontakter. Jag har aldrig fått något jobb via Arbetsförmedling eller sådana som jag sökt på egen hand och på traditionellt sätt. Allt har varit via kontakter och vänner. Jag har blivit hjälpt till nya jobb och jag har hjälpt andra in på arbetsplatser. För att det ska fungera krävs ett stort socialt nätverk och tyvärr tror jag även det är ett problem för många med funktionsnedsättningar. Här finns säkert lika många förklaringar till varför som vad gäller utbildning. Men det ena ger det andra och onda cirklar bildas lätt men bryts inte lika enkelt. Bristen på tillgängliga utbildningar och fritidsaktiviteter ger ett snävare socialt liv vilket jag tror gör det svårare på flera plan att få arbete. Många söker tryggheten i de egna leden vilket inte behöver vara negativt och vilket absolut är ytterst begripligt.

Så jag tror det handlar om att bryta mönster och onda cirklar. Ändå är det så mycket i samhället som är fel och är långt bortom ens egen kontroll. Även jag känner mig ofta maktlös och fast i samma nät, sprattlande som en fisk utan att komma dit jag vill. Om jag ens själv vet vartåt det är?

[tags]TV, SVT, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Synnedsättning, Synskadade, Arbete, Arbetsförmedlingen, Arbetslöshet, Utbildning[/tags]

Idag vid frukosten på Vara Folkhögskola där jag deltar i en workshop i orientering och förflyttning kom det fram en tjej och presenterade sig som kusin till en av deltagarna i Mot Alla Odds . Hon och hennes kompis hade sett oss på TV, tyckte det var fantastiskt bra och hade en massa frågor. Jag kände just då att jag inte riktigt hade tid men sa att jag var tillgänglig ikväll och vi bestämde träff.

Vi sågs en kort stund före middag och sedan igen senare på kvällen. Då gick vi och hennes pojkvän och kompis på långpromenad i Vara city och satt sedan på rummet och pratade och självklart fotograferade en massa. Jag kände mig så varm och glad igår när jag la mig.

Idag vid frukost kom de fram igen och ville säga hejdå och försäkra att vi hörs och ses igen. Jag kände att jag blev generad, varm i kroppen och rodnade helt säkert. Lika säkert märkte jag hur mina kollegor totalt missuppfattade varför. Två unga tjejer i 20-årsåldern, må vara även med en lika ung kille, ”springer efter mig” flera gånger, och ogenerat kommer fram och pratar och avskedskramas vid vårt frukostbord.

Men min rodnad hade inte alls något med unga tjejer att göra. De tre var bara så rättfram och uppriktigt glada att se mig och så gärna ville ha några minuter av mitt liv. Jag är inte så van vid sådan uppmärksamhet och har nog svårt att förstå att det finns många människor jag påverkat där ute. Vi pratade en massa djupa saker igår om utanförskap och mobbing, erfarenheter många av oss delar och styrkan en av dem fick av vårt äventyr, att kunna och att bevisa att det går!

Därför blev jag generad, otroligt lycklig av mötet. Att lilla jag verkar kunna ge andra positiv energi och styrka. Det, vid sidan av den fysiska utmaningen, var hela min förhoppning och anledning att delta i Mot Alla Odds. Jag kan tänka mig att ”riktiga” kändisar blir vana med tiden. Själv har jag ju trots allt bara fått frågan om fotografering några få gånger och faktiskt bara skrivit en enda autograf :) Och uppmärksamheten började dala ganska fort efter att serien var slut.

Sådana här möten gör mig så glad och får mig att känna mig så stark och verkligen växa. Det var som i början av april när en tjej kom fram och bara sa att jag var en fin människa. Om jag förändrat något för människor där ute, så förändrar varje möte, varje sådan respons livet för mig. Jag kan ibland tänka att själva äventyret i sig kanske inte påverkat mig så mycket. Kanske mycket i smått men inget väldigt stort som ändrat mitt liv som om man slagit om en strömbrytare. Men detta som ändå sker allt för sällan påverkar mig mycket.

Det förekommer en ojämn kamp om energi. Den energi som går åt att bevisa och försöka vara åtminstone lika bra som andra. Det kan gälla jobb framför allt men också privatliv. Att ändå aldrig lyckas, att ständigt kämpa denna ojämna kamp mot fördomar och en del människor som verkligen inte vill att man ska tro att man är någon. Och sedan det som fyller på energiförrådet, det är inte lika mycket.

Därför är jag så otroligt tacksam för sådana här korta stunder i livet som jag lever länge på.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten[/tags]

På väg ner till Vara där jag deltar i en workshop i orientering och förflyttning arrangerad av Forum Vision blev jag kontaktad av Anita på Radio Syn som ville träffa mig och göra en intervju om kursen jag deltar i och mitt äventyr och deltagande i SVTs realityserie Mot Alla Odds som sändes våren 2013.

Idag träffades vi på Vara Folkhögskola efter dagens program avslutades och pratade.

Det var trevligt och roligt att äventyret fortfarande uppmärksammas och uppskattas fortfarande.

Gå gärna in på Radio Syns hemsida och lyssna när det läggs ut. Där finns även annat mycket intressant.

[tags]Mot Alla Odds, SVT, TV, Radio, Intervju, Vara, Folkhögskola, Funktionsnedsättning, Synnedsättning, Synskada, Synskadade[/tags]

Vi är på väg till en cykelaktivitet i Älvsjö. Jag kände mig rätt ledsen och misslyckad efter gårdagens bakslag. När vi kliver av tåget i Älvsjö kommer en ung tjej fram, frågar om det är jag som är från Mot Alla Odds och när jag säger ja, ville hon bara säga att jag är en så fin människa.

Det händer mig inte så ofta att folk spontant kommer fram och i synnerhet inte säger så fina saker. Jag kände mig verkligen fåraktig, vad svarar man på sådant? Tack naturligtvis, men det kändes så fånigt och otillräckligt och motsvarade inte alls den glädje och värme jag kände inuti.

Efteråt när vi gick genom Älvsjös gator, tänkte jag att hon borde få veta att det förändrade hela min dag. Jag tänker också att jag nog inte förstår hur och att jag och de andra påverkade många människor. Jag tänkte också att jag åtminstone kunnat fråga om hon tittat på alla avsnitt, vad hon gillade bäst, om hon kände någon med funktionsnedsättning, om jag fick vara på bild med henne? Efteråt hade jag massor i huvudet, men just då blev jag helt tom kändes det som.

Så här och på min Facebook-sida skickar jag mitt tack och min värme tillbaka och hoppas att hon läser och andra som känner att man vill gå fram och säga något vänligt, till en vän eller främmande. Jag önskar själv jag var bättre på det och vågade oftare.

[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, Östersund, Återträff[/tags]

Idag blev jag intervjuad av Yasmin Jungestedt och bisittaren/redigeraren Max Arehn. De har startat en podcast vid namn Timglaset Pod där man var annan vecka intervjuar en människa med funktionsnedsättning och idag var det min tur att spelas in.

Jag kommer bli nummer fem att iNTErvjuas och det är roligt att få vara med. Intervjun var lång och med många bra frågor. Det kändes som om vi skulle kunna sitta där och prata flera timmar :)

Avsnittet med min intervju kommer ut 23:e maj och jag kommer självklart skriva här då och lägga ut länken.

[tags]Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Synskadade, Podd, Podcast[/tags]