Hej dagboken. Glest med skrivandet nu på sistone. Men man vet ju aldrig vad man ska knappa in. Igår fick jag i alla fall en lite glad överraskning på telefon. Min gamla kurskamrat och dryckesbroder Hugge hörde av sig. Vi har inte hörts av på flera år nu. Jag vet egentligen inte varför det blir sådär ibland. Men det blir väl som en ond cirkel det där, man hör inte av sig för tystnaden talar sitt tydliga språk, fånigt va? Men vänskap är också ett förbannat knivigt kapitel. Jag återfan en kär väninna från förr men har förlorat henne igen. Båda går och väntar på att den andre ska höra av sig. Sedan har vi vännerna som bara hör av sig så fort man kan bidraga med något i form av hjälp. Min datoriserade läggning gör att så fort någons dator krånglar är det till mig man ringer, men annars är det tyst. Sånt kan få mig ledsen ibland. Men som sagt, igår blev jag glad och nästa fredag ska vi fira med en bärs efter jobbet (okejdå, tre eller fem kanske) =)