Nu har storebror Christopher hämtat Gustav. Just nu känns det väldigt tungt och nästan så jag ångrar mig. Jag vet att det är naturligt.. Jag vet också att det känts betydligt värre om han hamnat hos någon helt okänd utan garanti för att man någonsin skulle höra något merifrån honom. Nu finns han ändå på tillräckligt avstånd men nära, till och med i släkten och det känns faktiskt bra. Gustav påminner mycket om Christophers hund han hade för länge sen, Killroy, lika knasiga och spattiga och lyhörda. Så jag tror gustav kommer trivas.
Jag gillar Gustav också som fan. Tror inte jag har träffat någon roligare hund att träna dressyr med som hoppar in jämfota och sätter sig fot. Men som ledarhund fungerade det inget vidare på grund av konflikter med andra hundar. Så det var ett klokt beslut men tungt.
Nu är det drygt en månad kvar tills jag får min nya hund och kan ta nya tag. Tills dess ska vi fira semester.
Andra bloggar om: Hund, Hundar, Ledarhund, Ledarhundar