Tungsinne

Tungsinne, tungsinne och åter tungsinne. Om det är för att det är så stökigt och halvfäridgt på alla plan här hemma eller om det är oinspirationen i arbetslivet, den analkande årstiden eller bara de många sena nätterna de två senaste veckorna och konstanta hvudvärken som gör det, vet jag inte.

Här hemma finns det så mycket att göra att man blir alldeles matt. Och ingen av oss är särskilt händiga och det känns som att allt man gör blir halvdant och borde göras om. Framsidan blev jättebra med nya altanen men resten av framsidan är bara en kletig lervälling med ett träd i mitten. Förvisso omgärdat av ett jättefint staket :) Golvet i arbetsrummet som jag och Mia la själva för några år sedan har börjat gå isär för att vi gjorde fel på ett ställe och måste snart läggas om och för att inte tala om köket som vart nästan klart i över ett år. Det är de där sista skåpen och listerna och dragningen av kablar snyggt till dom förbannade spottarna, hatar spottar!

Mellanvåningen börjar arta sig och är målat och färdigtapetserat men dörren till det nybyggda rummet är helt sne och felmonterad (det var faktiskt inte jag) och saknar dörrfoder. Och allt jag ger mig på att såga blir snett och jävligt. Altanen och baksidan är skitig och igenvuxen och uteplatsen med staket och tak är fallfärdigt. Borde byggas nytt eller rivas och göras på annat sätt.

Slutligen då övervåningen där det också börjar arta sig med målning och tapetsering men där elen fortfarande saknas och där det måste sättas upp dörrfoder och läggas både tak och golv. I snedtak dessutom!

Lugn bara, vi har bara kommit till huset än i klagosången :)!

Jobbet ska jag inte säga så mycket om eftersom fel personer kan läsa här. Men jag kan ju ta mig själv, tjänar för dåligt och har tappat inspirationen och idétorka. Frågan är om det har med mig att göra, om jag bara klagar när det börjar bli uppförsbacke och att det egentligen bara vore att hugga i. Men i så fall har det varit uppförsbacke rätt länge nu. Och kontorslokalen skulle behöva sig en rejäl uppfräschning med både lite bygge och annat. Just nu spelar det ingen roll hur mycket vi städar, det luktar ändå gammal skola eller källarutrymme i värsta fall och inte alls sådär gott av teknik, datorer och skrivare som det ska lukta på ett IT-företag.

Och sen de sena nätterna. Det är ju ganska självförvållat och borde vara lätt att göra åt. När min bror var här spenderade vi halva nätterna uppe och snackade, lyssnade på musik, surfade och drack kaffe. Perfekt. Har saknat min bror som helvete och trots alla intensioner så lär det dröja ungefär lika länge innan vi ses igen.

Årstiden är lite svårare att göra något åt. Men det är nu jag blir såhär. Benen känns som bly, det är stört omöjligt att vakna och känna någon som helst lust till något. Jag blir tokig av att sitta hemma men det är ju ingen höjdare att gå på Djurgården eller i gamla stan och äta mjukglass direkt. Jag är ett sommarbarn helt enkelt, pulsen går ner när september är slut och det känns inte som någon mening med särskilt mycket och man känner sig dålig på det mesta. Och jag känner mig iriterad som fan hela tiden, tycker folk luktar illa och säger korkade saker och bara bussresan in till Gullmarsplan är en plåga när allt bara luktar smuts och svättiga människor och själv stinker man säkert av ångest och sura miner.

Och man undrar varför barnen bråkar, skriker och klättrar på väggarna! Som om de inte kände samma frustration som jag gör. Stackars satar om de fått mina depressiva gener. Jag kanske borde gå i ljusterapi eller nåt :-)

Jag srufade just förbi en fin devis på någons blogg som jag kanske borde anamma: ”Life is like a dick. When it’s hard, fuck it!”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Kommentera