Separationsångest, kottar och träning…

Muuumma...Snööö!Jahapp, så här lagom EFTER jul och nyår så kommer snön…Jag personligen vill ju bara ha vår nu, men ja, vet ialf en som blev glad…STINA! Odågan fick tokryck, och sprang i cirklar igår kväll…

För att komma till sak.. Nu när Stinas blogg äntligen kommit igång kanske jag ska skriva lite om vad som hänt och så!

Stina kom alltså till mig den 14 april 2008. Och det va den lyckligaste dagen i mitt liv. Kunde aldrig fått en bättre jycke.

Och nu har redan drygt nio månader gått sen vi fann varandra, och jag måste säga att gud så snabbt tiden går. Känns som igår!

Det är ju tanken att denna blogg ska bli som en Stinas träningsblogg där jag uppdaterar om Stinas framgångar när det gäller träning, bla spår och lydnad. Men även annan mental träning. Och jag måste säga. Stina är en klippa när det gäller lära sig nya saker. Hon snappar upp allt på bara några få ”genomgångar” och förstår vinken på en gång. Har nog aldrig träffat en så smidig labbe som henne.

När Stina kom hade hon ju den vanliga grundlydnaden och mer därtill eftersom hon var/är utbildad ledarhund. Men hon kunde nästan inga konster alls. Fick till och med lära in tass för det va lite knakigt. För mig som bara ”lekt” och umgåts med sällskapshundar var det konstigt:P så jag satte igång på en gång med alla olika trix. Och på två veckor drygt hade hon lärt in sig runt tio trix. :O Till min stora förvåning. Trodde inte hon skulle tycka det var alls kul, men jo då, bland det bästa hon vet. Att få tänka. Och göra något nytt, och speciellt ihop med matte. En klapp på bringan är som en godisbit för denna tjej. Så några trix som Stina kan idag är ex. sitt, ligg, tass, andra tassen, stå, gå, sitta fint, high five, vinka, slalom,kö,hopp över ben, vad säger hunden, snurra runt ,är väl dom jag kommer på så här på rak arm.

Sen kan hon hämta (apportera) olika saker på kommando, som bollen, kopplet, ge matte en öl;),hämta flaskan, ta den etc. det finns inge stopp på henne. Sen har hon ju kvar saker från ledarhundutbildningen också som att söka upp och plocka upp saker jag tappar ute som vantar, nycklar etc. hon kan även plocka upp kreditkort, och riktigt små saker. Hon lär sig vägar som en ledarhund ska och vet exakt vart vi ska om vi går åt vissa håll. Stannar vid trottoarer och markerar vägar. Som sagt, hon har mycket i skallen denna dam. Dock måste jag säga att jag varit slarvig med att hålla ledarhundsträningen. Dock behöver jag ingen ledarhund, men som sagt, det dom lär sig är riktigt bra saker att behålla i vardagen. Så får skärpa mig med det:P

Nu blev det mycket ”skryt” om henne, men jag tycker att jag har rätt att göra det för hon är värd det:) Nånstans måste jag ju få skryta om min snutta…

Det vi har framför oss nu är väll att ta upp viltspår ordentligt. Man märker att hon verkligen behöver använda näsan. En till första placering så blir damen viltspårs champion och det är ju inte illa pinkat.Och sedan lite mer lydnad. Sen kommer väll det en mängd nya trix också. Se hur mycket hon får in:)

Har även ett litet eget experiment som jag snart ska börja med, och det är att se hur många olika benämningar/namn hon kan lära sig. Har redan börjat med bollen, vilken hon nu kan, sedan har jag nu börjat avancera med pipis och grisen. Det går sakta framåt, och damen tänker så det knakar, men det går framåt.

Några trix som jag börjat lite smått på är: Skäms, rulla runt, pang(spela död)…

Men nu under julen och nyår har det inte blivit så mkt träning så ja, vi får nog börja om på ny kula..:)

Utifrån träningen så har vi verkligen kommit nära varandra. Hon har blivit en i ”gänget” redan och polarna blir chockade när inte Stina kommer skuttandes bakom mig på fredagskvällarna. Hon har även fått ett par riktiga hundhatare att öppna ögonen för denna underbara art. Och det är ju lite kul… Hon är så bra med nya människor, hon ligger inte på och läser människor ovanligt bra. Hon är inte precis den hunden som stojjar runt överallt. Hon lägger sig i alla miljöer och kan sova som en stock, så länge jag är i rummet dvs. går jag ut ur rummet vankar hon efter.

Det är nog det enda jobbiga med Stina, att hon har separationsångest. Och lämnar mig knappt ur synfältet. Men det har lugnat ner sig enormt sen hon kom. Men ja, lite charmigt e det ändå. Måste jag säga. Dom gånger hon inte är mig hack i häl så e det nästan jag som får separationsångest:P Närå, som sagt, det är viktigt att jag tränar bort det till viss del också för det är stress framkallande och det är inte bra, man har ju sätt vad stress kan göra hundar.

Sedan har ju Stina fått för sig den senaste tiden att kottar är svingott. Och tuggar i sig ett helt gäng under prommisarna. Tills det sa stopp, hon satte sig och bajsa, och ut kom ENBART kottflisor som ramlade ur henne. Jahapp tänkte jag, vad gör jag nu då? FÖrstoppad av kottar var hon ett dygn, och jag va livrädd för att det skulle riva upp hennes tarmar. Så det blev att springa till affären och köpa en munkorg till odågan.. Som inte alls var uppskattad av fina damen, så hon vägrade gå till att börja med, för att sedan ta några steg och sedan dra huvet i marken. Man kan ju inte gå med en tygbit runt munnen häller? … Men men, nu är magen igång och mer korrigering krävs från min sida när det gäller kottar. Byta ut med leksaker, och andra saker och berömma. Men nu är ju snön här så nu går hon som en plog med öppet gap i snön istället. Avmaskning!!!!!!! Ja ja, det river inte upp tarmarna ialf.

Sommarna betar hon gräs som en kossa, hösten är det kottar som gäller, vinterna är det plogen, och nu får vi se vad våren bjuder på för ”smaskigt”…Läängtar…inte..

Det är ju så det är att leva med labbe. Kan ju vara glad att hon inte käkar hundbajs ialf. ush!

Vink vink!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Kommentera