Resa till Gotska Sandön del I

gotska-sandon-satelitbildGotska Sandön Dag 1! Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Så har ett stort äventyr äntligen börjat och det har pågått en hel dag redan! Det kommer bli svårt att beskriva hur det känns att äntligen vara här, men stormförtjust är nog nära sanningen! Dels att äntligen vara här men framför allt, att verkligheten med råge än så länge överträffat alla tankar på hur det ska vara. Och även om de berättelser och böcker jag läst inte missvisat på något vis, känns dom ändå som klara underdrifter. Ön ska verkligen upplevas, det har jag alltid vetat!

Förberedelserna har varit underbara dom också. Att gå och köpa dom där extra stora ryggsäckarna, planera packningen och maten är som en liten extra försmak. Igår när vi packade inför resan och insåg att allt skulle få plats och att det dessutom fanns gott om plats kvar. All mat som såg så mycket ut uppställt på bordet, fick plats i en kylväska, en ICA Maxipåse och i väskorna. Tungt blev det men inte så mycket lösa extragrejer.

En annan rolig förberedelse var att åka ner till Nynäshamn igår och lämna Jespers födelsedagspresenter som vi firade idag på väg ut.

Morgonen började tidigt 05.30 men det var inte svårt att sova och inte svårt att gå upp. Det kändes väldigt bra att allt var packat och klart, det var bara att duscha och stoppa ner tandborste och nycklar och gå när klockan blev dags. Till och med frukost hanns med utan brådska.

Egge och Karin kom klockan sju och lastade in några barn och väskor i sin bil samtidigt som taxin kom så vi alla kom iväg i tid. En första plan var att vi alla skulle åka tåg ner till Nynäs men det här kändes som ett enklare arrangemang. ”Gudarna” ville nog prova vårt tålamod eftersom regnet kom just i den stunden efter flera dagars hätta. Men det påverkade i alla fall inte mig. Om jag så ska vandra i hagel och snöstorm, så ska jag vandra och känna glädje!

Jag hade nog tagit tag i överkant vad gällde tidsmarginalen eftersom vi var framme i Nynäshamn nästan en timme innan båten gick. Hade väl gjort mindre om det varit vackert väder men rökeriet alldeles vid båtplatsen erbjöd tag som skydd mot regnet. Att ha för bråttom och känna stress och komma springande i sista sekund hade känts värre. Och när det var dags att gå ombord slutade regnet.

Fartyget var ganska litet, alla data finns på deras sida under rubriken Resa. Vi fick ett reserverat bord i aktersallongen eftersom vi planerat vårt barnkalas för Jesper. Vid ombordstigningen bestämde vi lite diskret med sytrman att det skulle ske vid 10-tiden. Vi hann fika och gå på däck innan det var dags och plötsligt stod kapten Torsten Lindqvist där och frågade efter födelsedagsbarnet och med sig hade han presenter som han överlämnade och hälsade oss välkomna upp på bryggan när vi ätit tårta. Tårta och saft kom servitören/matrosen med och Jesper var tyst men väldigt glad =).

När tårtan var uppäten gick jag, Egge och barnen upp på bryggan och Jesper fick ta plats i kaptenens stol och överta spakarna med hjälp av styrman Irene. Han fattade snabbt hur navigationsinstrumenten fungerade så som radar, AIS och sjökort, men så har han ju lite förutsättningar från sin båtgalne far ;) Där uppe stannade vi ända tills Gotska Sandön växte fram borta i horisonten då Jesper lämnade tillbaka kommandot till styrman och kapten och vi gick ner för att förbereda avstigningen.

Vid lugnt väder och en våghöjd under 30cm och rätt vindar, brukar båten angöra stranden ”Las Palmas” på öns nordost-sida. Båten kör med fören rakt upp på land och tillsyningsmän och lägervärdar hjälper till med landgången. Alla passagerare bildar langningskedja ända från båtens bagageutrymmen, över däcket och landgången och på land fram till traktor och vagn. Vi såg till att hamna bland de 15 som stod i kedja på land och urlastningen gick fort och ganska smidigt. Många ganska tunga väskor, lådor med öl och vin var det men det var roligt och många skojiga kommentarer om folks val av packning och sätt att packa på =). Vi kände viss glädje över att vi valt bort papperspåsar som packmetod eftersom de såklart blir våta eller fuktiga och lätt går sönder.

När urlastningen var klar klev de få ombord som skulle tillbaka mot Fårö och därefter la båten ut och försvann mot nordost.

Här började intrycken som nog kommer bli svåra att beskriva. Strumpor i sandaler var inte helt rätt. Men sanden, stora vågor mot stranden och lukten av ett stort och friskt hav! Det var otåligt att vänta på lägervärdinnan Erika som hälsade oss välkomna och berättade vart alla skulle bo samt en mängd regler som gäller på ön. Bland annat med rökning och eldningsförbud, att inte plocka med sig ”stenar och grenar” från ön och liknande.

När informationen var över tog vi lägervärdinnan på orden att ”ta gärna en promenad, packningen väntar vid lägerplatsen”. Strumpor och skor åkte av och hängdes upp på ryggsäcken och sedan gick vi mot nordost, åt motsatt håll mot lägerplatsen som låg 4km åt andra hållet. Vädret var fortfarande mulet men uppehåll och barnen hade badat innan ankomstinformationen ens var över. Och när vi gick mot Säludden, badade dom som galningar i de halvstora vågorna. Stranden Las Palmas var kanske inte en besvikelse men inte som jag tänkt mig, lite stenigare och inte så skön att gå på. När det gjorde för ont att gå i strandbrynet gick vi uppe i den lösa sanden vilket var mycket jobbigare.

Att komma fram till Säludden var ett ”antiklimax” om något sådant nu finns ute på den ön. Några sälar såg vi i alla fall inte. Man fick inte gå ända fram till udden för att inte störa dem.

Vägen tillbaka beslutade vi ta genom skogen istället för stranden i tron att det skulle bli en lättare promenad. Den blev helt klart annorlunda. När vi klättrat över sanddynen som skilde stranden från skogen, blev det en annan sorts tystnad. fågelkvitter och vinden, men havet hördes inte annat än som ett dovt muller i marken när vågorna slog mot stranden. vi trodde först det var åska på avstånd.

Marken bestod även här av övervägande sand, ljung och tallar. Det var drygt 5km att gå och det tog sin lilla tid. Jesper och Emilia ledsnade på allt vårt fotograferande och sprang i förväg och vi hoppades att dom inte skulle gå vilse. Men det var bra skyltat och till slut kom vi fram aningens trötta i benen efter en dryg 7km lång promenad. Vi hittade vårt hus — Madame — som vi skulle bo i. Jag slogs av ödet eftersom jag läst boken om Madame Söderlund och hennes liv ute på ön och så fick jag bo just i huset uppkallat efter henne.

Huset bestod av två rum med 2 våningsängar i varje. I mittendelen fanns ett kök med både stor kyl, spis och mikrovågsugn och rinnande vatten, en klart förvånande standard. Hade sett framför mig att bära vatten och diska snålt som ute på Rånö.

När vi hämtat all vår packning satte vi igång med en lite tidigare middag som bestod av köttfärssås på burk och spagetti. Lunchen hade vi hoppat över till förmån för vår långa vandring så alla var hungriga som vargar!

Efter mat och disk gick vi ner till stranden som låg närmast lägerplatsen, ca 500 meter bort. Barnen badade såklart. Stranden var mer belägen mot nordväst och klart mer som jag trott att den skulle vara. Sanden var som potatismjöl, och knarrade som det, eller mycket kall snö när man gick barfota på den. Där satt vi och inväntade solnedgången men gav upp och gick tillbaka mot lägerplatsen igen och åt lite godis, chips och drack ett par kalla pilsner. Nu är det sovdags och kroppen känns väldigt mör, både ryggslutet och benen efter ett klart annorlunda och mer intensivt sätt att ta sig fram. Men lycka är det enda ord jag kan tänka nu när jag börjar blunda. Och jag tror inte det kommer ta så lång tid att somna.

Alla bilder hittar du på sidan Gotska Sandön 2009.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Gotland, Sweden.

Kommentera