Ställt oss i bostadskö

I dag tog vi steget och ställde oss i bostadskö efter snart 5 år som husägare. Jag vet inte om det är ett klokt eller rätt beslut, men som bostadsmarknaden ser ut i Stockholm i dagsläget, så har vi inte heller någon brådska att fatta beslutet och det lär dröja innan vi ställs inför det slutgiltiga valet.

Eftersom vi är en ganska stor familj, är det ju bara en viss typ av lägenheter som kan komma på tal. Och just den sortens lägenheter brukar det inte vara lika hög omsättning på. Just den vi ställt oss i kö på som förstahandsval finns dessutom bara en av. Den lägenheten har varit uthyrd i 10 år i streck och det verkade vara några — oklart hur många — före oss i kö. Så det lär som sagt dröja.

Det är en diskussion vi haft ett tag och egentligen bar det emot att ta detta första lilla steg. Där vi bor nu trivs jag egentligen perfekt. Som hundägare uppskattar man såklart närhet till grönområde, skog och mark. Och som vi bor nu kan det knappast bli bättre. Eftersom jobbet är en del av vårt liv, en inte så liten del heller, sätter jag stort värde på de kommunikationer som finns nära mig som lätt tar mig in till stan nära kontoret. Men framför allt, är det lugnt, fridfullt och väldigt rymligt. Alla barn kan ha egna rum, vi har ett eget arbetsrum och en riktig fram- och baksida man kan vara ute på. Och så pappas lekstuga, garaget, även om det mer varit ett skräpupplag på sista tiden så att man knappt fått ut cyklarna.

Men går man runt och flera gånger i veckan tänker på sin gamla lägenhet, miljön där, gården, närheten till Rudans friluftsområde, närheten till centrum, bussar och tåg och bekvämligheten med hyresrätt, ja då är det något som är fel.

Och vad är då fel? Främst är det nog allt som måste göras, som jag inte kan göra själv. Alla renoveringar vi givit oss in i och i de flesta fall inte kunnat slutföra och alla renoveringar som vi vill och borde göra. Överallt fattas något handtag på något skåp, dörrfoder som inte är på plats, golv och innertak i vår ombyggda övervåning och inte minst ommålningen av huset utvändigt som absolut inte får förfalla!

Oftast försöker jag vara stark och positiv och tänka att inte se inte är något hinder, hinder är till för att forseras, problem till för att lösas och jag gör ju ändå som jag vill och det jag känner för. Mitt största intresse som är båtar, utövar jag trots att jag inte kan köra själv. Men det finns baksidor med allt. Att inte kunna såga rakt eller i vinklar, att mäta och måtta som tar tre gånger så lång tid som för en seende så att man tappar sugen just på grund av det. Och att måla huset är ju inte ens att tänka på. problemen börjar redan vid hemtransporten av byggnadsställningen och monteringen av dito.

I allt känner jag mig beroende av andra, skjuts och hjälp och det man inte kan få gratis av vänner och släkt, får man betala för. Släkt och vänner har egna familjer, hus och liv och man kan knappast begära att de ska ha tid och lust att engagera sig i vårt. Och att betala för jobbet är inte heller något alternativ när man inte simmar i pengar och bara 1½ inkomst.

Där är baksidan av min annars så galda, positiva sida, när ett par megaton verklighet slår ner över än ibland också. Där i ligger grunden till beslutet att ställa oss i bostadskö för att åter bli vanliga hyresgäster. Nu när tärningen är kastad, känner man förvisso sorg över att erkänna ett misslyckande, men ändå en irritation över vetskapen att det kommer ta lång tid att få bo där man vill bo, om det ens kommer hända. Så inget problem är egentligen löst och ingen börda egentligen lyft och heller egentligen ingen direkt förhoppning om att det snart ska bli bättre.

Vi får se hur det går. I vår måste huset målas, så vi får hoppas att det blir en fet skatteåterbäring.

Såklart känner jag stor tacksamhet till de vänner som hjälper oss när dom kan och har tid och den del av släkten som har tid att hjälpa oss i mån av tid. Och utan Er hade det varit mycket svårare!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

1 reaktion till “Ställt oss i bostadskö”

  1. Vi hjälper er med att måla om huset. Barnen ska vara hos sin pappa i en till två veckor säkert. Så då passar det finemang för oss:-).

Kommentera