Nu har vi passerat en milstolpe i vår husförsäljning. Den 8:e april bestämde vi oss för en mäklare som skulle få sköta vår försäljning och då spikades datum för fotografering och visning.
Då för ganska precis 15 dagar sedan kändes allt ganska tungt. Vi hade så mycket framför oss och det var plötsligt så lite tid. När vi bestämde oss för att flytta var vi ganska övertygade om att vi skulle få vänta tre till fem år på en lägenhet vi kunde tänka oss att bo i. Och under den tiden skulle vi i lugn och ro både tidsmässigt och ekonomiskt hinna slutföra allt vi påbörjat och förbättra sådant som behövde förbättras.
Nu blev det plötsligt inte alls lika gott om tid längre. På lite drygt 2 veckor skulle allt vara klart och när mäklaren gått och vi skrivit avtal gjorde vi en åtgärdslista för att kunna beräkna tid och material och den blev ganska omfattade.
Det största som måste göras var att regla och lägga dryga 40 kvadratmeter innertak vilket bara det beräknades till minst 3–5 dagars arbete. Min storebror och far kunde hjälpa oss med taksättningen, men inte reglingen när det var så kort om tid. Inte heller hade vi tid att ge oss ut på den stora byggmarknaden och leta efter en snabb, effektiv och noggrann snickare som dessutom låg rimligt till i pris. man undrar genast efter dessa kriterier om någon sådan ens finns som dessutom kan släppa allt han har för tillfället och rycka in på ett par dagars varsel. Jag hade bara ett alternativ, en enda snickare som jag sett jobba och byggt på vårt kontor på jobbet men som jag visste är grymt uppbokad. Men när jag ringde bad han att få komma och titta och snart varöverenskommelsen att om jag såg till att tillräckligt med material fanns på plats en viss dag skulle han lösa det på två dagar. Och på utsatt tid satt reglar i vår vindsvåning och innertaket var uppburet och redo att sättas upp.
Ett par dagar senare kom min far och storebror med spikpistoler och kapsåg i högsta hugg! På 2 dagar satte vi upp 46 kvadratmeter innertak, spikade dryga 60 meter taklist och 60 meter golvlist, byggde klart sadling och dörrfoder kring 2 ganska svåra dörrkarmar och fixade det sista i elen. Samtidigt som byggställningen stod uppe i trappan målade min svägerska och svärmor tapetserade. Jag, lillebror och kompisen Frans körde som dårar mellan soptipen samt köpte kompletterande material. Huset har bokstavligen sett ut som ett slagfält de senaste veckorna och man har vaknat med sågspån i munnen och mellan tårna och varje varv med dammsugare har rasslat lika mycket och det har känts ganska tröstlöst.
Allt kulmenerade igår. Klockan 9 ringde besiktningsmannen på dörren. Det var den stund som jag vet skrämt mig mest av allt. Inte för att vi vetat om något fel, utan mest för mitt så invanda katastroftänkande och rädsla för om han skulle hitta något som skulle skälpa allt över ända. Men även det gick bra och vi fick väntade synpunkter och mestadels rekommendationer. Det rörde sig om diskmaskin, kyl och frys som bör stå på skvallerskydd för att lättare kunna identifiera läckage, att skåpet under diskho helst ska vara tätt och inte öppen baksida etc. Normalt slitage och underhållsbehov som vi själva redan visste och som vi skulle ha gjort om den där flyttplanen på 3–5 år hållit, vilket den ju inte gjorde =)
När besiktningsmannen gått och lämnade en varm känsla i bröstet efter sig, kom pappa tillbaka och vi spikade de näst sista listerna som behövdes få på plats för dagens fotografering och därefter satte städpatrullen igång!
Det var inte vanlig finstädning det började med utan byggstädning. Bockar, spillvirke, kartonger och verktyg skyfflades ut i garaget, alla småsaker som tillhörde barnen lastades ner i kartonger och flertalet vändor med dammsugare och golvmopp, avtorkning av hyllor, rengöring av badrum och slutligen ”stajlning” av alla rum. Personliga föremål som kan identifiera oss togs bort, foton från väggar etc och allt såg till slut ut som demorum på IKEA =). Kvällen slutade med utmattning, värkande ben och rygg och utan några som helst sömnproblem efter att vi firat Marias 35:e födelsedag med tårta som vår stora tjej inhandlat och bakat tillsammans med sina syskon. Tårta och té intogs efter 23 på kvällen!
Idag ringde klockan tidigt, allt stod på plats men vi tog ett nytt varv med dammsugaren som på något mystiskt sätt rasslade ganska mycket även nu. De sista tvingarna togs bort kring en limmad stolpe efter att mäklare och fotograf ringt på dörren. Medans huset fotograferades gjorde vi i ordning altanen så gott det gick men solen hade äntligen tittat fram efter allt regn! Som om Gud verkligen ibland hör bön =).
Plötsligt gick fotografen sa ”trevlig helg, bilderna kommer på måndag” och allt var plötsligt över för den här gången. Mäklaren som vi verkligen gillar, stannade en stund, frågade lite som grund för annonstexten och verifierade tidsplanen och framför allt berömde oss för allt vi åstadkommit under den här korta tiden. Honom ser vi igen till första visningen om några veckor.
Allt blev så avslapnat tyst plötsligt. Lilla Miranda fick något ryck och började springa fram och tillbaka, som om spänningarna släppt även för henne. Vi firade med att gå en lång promenad, köpa glass och sedan gå hem för att sjunka ner i soffan framför TV och tittade igenom några gångna avsnitt som vi missat under veckan. Jag kände mig helt död, men väldigt mycket mer lättad än på väldigt länge! Inte ens försäljningen oroar mig just nu. Huset är så fint och det känns bra att gå här nu, att sova i allt som borde blivit för länge sedan och det känns plötsligt helt OK att visa huset, som om man inte kommer skämmas!
Sedan har vi skämtat lite om att ångra sig, nu när allt är så fint, vill man inte bo kvar? Men nej, så känns det nog inte för någon av oss. Beslutet känns välgrundat och klokt och ska genomföras och det har bara om möjligt bara vuxit sig ännu starkare under dessa hysteriska två veckor som gått. All hjälp vi behövt få och det vi till och med behövt betala för att få utfört, övertygar oss ännu mer om att hus inte är vår grej. Kan man inte fixa själv är det knappast ekonomiskt möjligt, i alla fall inte för oss.
Men visst finns det en lista med plus och minus och visst är minusen ganska stora och värdefulla. Ytan, vi tappar förvisso ”bara” ca 50 kvadratmeter och får tränga ihop oss lite och göra oss av med en del grejer som ändå bara fyller vindarna. Närheten till skog och natur har varit kanon för oss med hund. 25 meter utanför dörren börjar grusvägarna med stigar åt alla håll. Kanske kommer åtminstone jag mest sakna lukten av villaområde, träolja, nyklippt gräs — ja till och med dom förbannade biltvättande grannarnas surrande högtryckstvättar som alltid startar när man sätter sig ner ute för att dricka en kopp kaffe i söndagssolen =) Möjligheterna för barnen att bara gå ut genom dörren och leka på gatan, ha flera lekplatser och fotbollsplaner nära. Ingen genomströmning av utomstående människor och bilar.
Men pluslistan är också stor men den återkommer jag nog till när jag provat om den håller, när jag väl flyttat =). Men att slippa gå 4KM fram och tillbaka i ur och skur för att köpa lite mjölk ska bara det bli underbart!
Nu har vi flera veckor på oss att mer strukturerat packa undan sådant som inte ska stå framme till visningen och som ändå ska ner i flyttlådor. Sedan återstår fodring av en dörr, spika 2 golvlister som måste köpas samt målning av en liten vägg OCH städa garaget
Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, HusmanHagberg, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Radon, Radonmätning, Energideklaration