Tanken var nog att skriva detta sista inlägg i serien på halvårsdagen med Flinga, men tiden går så fort och det händer så mycket. Så dagen kom och gick och nu har det gått en månad sedan halvårsdagen.
Nu har vi upplevt vår första vinter tillsammans och våren är här. Jag har också bytt jobb och har varit lite försiktig med den nya vägen så länge snön låg. Eftersom jag valt att köra in streckan själv blev det en del färdtjänst i början, speciellt i ena riktningen. När vi fortfarande är ganska nya för varandra och ska ta nya vägar, vill jag ha bättre kontroll på kanter och att inte behöva snedda så mycket på grund av snön. Nu när snön är borta kan jag bättre hålla koll på att hon inte fuskar, eller som jag brukar säga med lite finare ord, rationaliserar :)
Vi har en del bakslag som jag kämpar med just nu. Våren har töat fram både det ena och andra och marken är också full med kottar och pinnar från höstens storm. Flinga har just nu nosen mer i marken än uppe för att plocka kottar och det känns nästan som det har blivit en kamp mellan oss. När jag säger nej, verkar hon bli mer manisk på kottarna.
Värre är att detta också märks när hon är i selen. Hon kan kasta sig efter skräp på marken och på pendeltågs- och tunnelbanestationer finns det mycket i trappor och runt papperskorgar och stolpar.
Under veckan som gick kändes det lite motigt när hon dessutom visade ett ökat intresse för andra hundar och jag var nära att reklamera henne :) Inte på allvar så klart men jag kände hur min inre styrka vacklade en aning. Särskilt som jag kände att ju mer jag tar i, desto värre verkar hon bli. Som sagt som en kamp om bytet mellan oss.
Min plan är att jobba ännu mer med henne, både mer i selen och lydnadsmässigt nu är värmen ute börjar komma tillbaka. Jag har i sanningens namn inte varit så flitig under vinterhalvåret.
När det gäller arbetet i selen får jag komma på någon lösning. Jag har en väldigt aktiv hund och resvägen till och från jobbet är ganska kort och under arbetsdagen finns oftast inget för hunden att göra. Jag behöver finna tid och energi för att låta henne jobba mer och det måste i så fall bli utanför vårt ordinarie nuvarande behov. Och det går naturligtvis att lösa. Är det bara stimulans hon behöver, så ska hon få det och det skulle inte skada för egen del heller.
Annars går det bra för oss och vi trivs fortfarande ihop mycket, mycket bra! Det kommer garanterat mer händelser i andra inlägg.
Se ledarhundar i arbete
Ledarhunden Flinga i hinderbana:
Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal
Andra bloggar om: Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Synskadades Riksförbund, SRF, Hundinstruktör
Jag tror du har gjort rätt analys när du försöker förstå din hunds nya, oönskade intressen för skräp och andra hundar. Vad jag förstår har du fått en hund med högre aktivitet, fördelen är att den typen av hund har mer uthållighet, orkar jobba mycket. Nackdelen skulle kunna vara att den just också behöver jobba mycket. Men inte bara i selen, vi ledarhundsförare inser nog inte alltid vikten av att jobba med lydnad, ledarskap och samarbete. Kanske är det inte så konstigt heller. Många ledarhundar har lägre aktivitet och de hundarna är sällan roliga att köra lydnad och sådant med. Dessutom finns en gammal tradition inom ledarhundssvängen där vi ju till och med har avråtts från att delta i brukshundsklubbars verksamhet, bara för att… Ja, vad skulle kunna hända då, undrar man?
Vidare, jag tycker själv att dressörens kunskap är guld värd när det trasslar till sig med hunden. Man behöver få veta hur man ska korrigera hunden på ett bättre sätt, när ens korrigeringar inte fungerar, trots att man tycker att man gör precis som man har lärt sig. Naturligtvis borde också vår grundutbildning vara organiserad så att det är just dressören som följer upp oss under det första året. Det är deras kunskap man behöver för att kunna arbeta på rätt sätt med sin hund.
Så jag skulle säga – kontakta dresören och be om råd, plus jobba med din hund! Då tror jag också dina korrigeringar kommer att gå igenom bättre.
Hej Jessica. Ja jag bad om och fick en hund med mycket fart i och det är jag tacksam för. Men det får sina sidor att ha ganska nära och en väldigt simpel väg till och från arbetet så att man måste hitta på omvägar och helst variera dem för att stimulera hunden. Nu när våren kommit har vi börjat utforska miljön runt där jag jobbar sedan en månad tillbaka så det är ju nytt både för mig och hunden. Och jag har med avsikt väntat tills snön försvann för att lättare kunna avgöra om hunden och husse gör rätt med kanter och annat.
Jag har också en väldigt trevlig hund att jobba dressyr med. Det händer väldigt mycket och fort :).