Nicaragua, dag 2

La Fe

19:59

Idag är det dag 2 och vi är fortfarande kvar i första lägret. Dagen började tidigt. Jag vaknade redan vid 3-tiden av att det var varmt, kissnödig och av ljuden i djungeln. Jag kände mig faktiskt väldigt utvilad och kunde inte somna om. Jag var tvungen att gå ut och kissa trots att vi helst inte skulle gå ur tälten ensamma och nattetid på grund av ormar och spindlar. Vi skulle helst pissa i flaskor eller liknande om det behövdes, men det var mer oklart vilka flaskor vi skulle använda till det. Jag har bara mina 2 vattenflaskor och dom pissar man kanske inte gärna i :)

Sedan gick jag in i mitt tält igen och fördrev tiden lite med att ligga och lyssna på ljuden och sedan förbereda packningen så allt skulle vara i ordning till morgonen.

Men det var inte bara jag som hade svårt att sova under natten. Sonia delar tält med Maria och de har också varit ute och hämtat vatten, kissat och fnissat, fast jag vet inte vad klockan var. Nu efteråt vet jag att Maria försökte hämta vatten, släpade det stora 20-litersfatet och de försökte få upp locket under hysteriska skrattanfall :)

Titti och Nina delar tält, Rickard och Pax delar tält och Niclas och Arkan delar tält. Bara jag, Petra och Oskar har egna tält.

På morgonen fick vi veta att filmteamet ville att vi stannade i våra tält tills de kom så att de kunde filma morgonrutiner men de dröjde och det blev för olidligt att stanna i tältet så tills slut gick alla upp utom Arkan och Niclas som fick försöka invänta filmteamet.

Men det blev snabbt ändrade planer. Maria hade börjat må dåligt på natten och spydde på morgonen, så vi kallade på läkare. Läkare Ingrid och sjuksköterskan Petra, satte igång med behandling och snart behövde läkarteamet låna Niclas och Arkans tält för där fanns en riktig säng eftersom de sover i tältsängar. Men behandlingen gick tydligen inte som planerat för plötsligt kom ett gäng bärare med en spineboard och hämtade iväg henne. Hela dagen spårade ur i och med det. Vi fick spendera ganska mycket tid i lägret själva och utan någon information, men stämningen var god ändå. Tanken var att det skulle vara en bootcampdag med information om djungellivet och vandringen men schemat kom av förklarliga skäl av sig.

Framåt eftermiddagen fick vi dock veta att Maria förts till Managua för sjukhusvård. Petra, sjuksköterskan hade tydligen också fått vätskebrist och uppsökt vård men var tydligen inte alls illa där ann.

Vi fick träffa Rasta som blir vår lokala guide under den första etappen på 4 dagar till hans egen ranch. Han lät som en äkta reggaesångare med kanoncool engelska.

Vandringen som skulle ha börjat imorgon lördag blir uppskjuten en dag pga att läkaren är i Managua med Maria. Att börja gå genom djungeln utan sjukvårdspersonal känns som en dålig start om något skulle hända. Så även imorgon blir en slöardag och vi har just fått veta att vi ska gå tillbaka till byn där vi ankom med båten för att bada, synkas (intervjuas) och pressfotograferas. Vi är alla otåliga att komma igång men alla respekterar och förstår beslutet att vänta tills läkaren är tillbaka. Att få bada känns som en tidig lyx på resan :)

Relaterade länkar: