Egentligen hade jag inte tänkt blogga om det här TV-programmet, men nu kunde jag inte låta bli. Jag har följt debatten kring programmet sedan starten och åsikterna om det har minst sagt gått isär.
Man har tyckt att det fokuserats för mycket på funktionshinder och skador och för lite på ”människan” och självklart är det i stort sett enbart från funktionshindrade man hört dessa argument. Man vill å ena sidan att funktionshindrade ska synas mer i media men inte prata om det folk undrar mycket över och som — oavsett vad man tycker — är ganska framträdande. Jag känner själv olika för detta beroende på vilken sida jag vaknat på, men det är ändå ofrånkomligt att det folk ser först är käppen eller ledarhunden, sen ser de en kille med något fel på ögonen och frågorna radar antagligen upp sig i huvudet på folk men få vågar fråga.
Och det är väl detta många funktionshindrade retat upp sig på när det gäller programmet Mot Alla Odds.
Den första tanken som slog mig när debatten tog fart var, att oavsett hur funktionshindrade skulle synas i media skulle dessa människor förmodligen ändå inte bli nöjda. Varianten på detta vore att man helt ignorerade problemen vilket också skulle bli väldigt konstigt. Jag menar, alla deltagare i TV-programmet pratar själva ständigt om sitt funktionshinder och det är ju inte så konstigt, det är ju en stor del av mitt liv att jag är funktionshindrad. Det innebär en massa saker i stort och smått och om jag själv inte kan leva utan att beröra det, hur ska då andra kunna göra det?
Man säger att man vill se människan bortom alla kroppsliga skador. Men jag tänker själv att i mötet med nya människor så är det ju alltid utseendet och beteendet som ger första intrycket oavsett om man är funktionshindrad eller ej. Det drabbar alla lika och det kan man tycka är missvisande att man ofta är i stort sett dömd innan man ens har öppnat munnen och att det tar lång tid att bryta ner ett första dåligt intryck.
Jag hör många säga att man vill avdramatisera funktionshindret och göra det vardagligt. Jag tror själv det är en bra idé, att prata om det, visa att man inte behöver vara så konstig bara för att man saknar synen, armar eller ben eller ordentligt brännskadad. I varje avsnitt får några deltagare berätta om just sitt funktionshinder och hur det är att leva med det och därefter får man följa dem genom vandringen och för flera av dem får då funktionshindret en stor betydelse. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att sträva efter just att visa andra människor att man har kvaliteter trots sina skador.
Argumentet mot programmet har också varit att man borde ha blandat funktionshindrade med icke funktionshindrade. Men jag tror att de som för fram det argumentet i det läget istället hade argumenterat mot att det blev fel då också, att de icke funktionshindrade fick hjälpa till och att det skulle bidra till en bild av utsatthet och hjälplöshet. Därför tror jag den här modellen med enbart funktionshindrade är den bästa.
När uttagningen skedde, bör ha varit sommaren eller hösten 2009, övervägde jag själv att söka. Och nu när jag ser programmet önskar jag verkligen att jag gjorde det.
Det sjette avsnittet av Mot Alla Odds väckte också en del mindre behagliga minnen till liv. Under seriens gång kämpade Dennis både med sig själv och sin kropp med utmaningen och tidigt märkte man att gruppen störde sig på hans långsamma tempo. I just detta avsnitt var gruppen direkt fientlig mot honom och det fick mig att minnas…
När jag var liten hade jag som många funktionshindrade svårt med vänner. Ingen, eller få ville vara med än och livet spenderades till stor del i sängen med böcker och musik. När jag blev lite äldre anmälde mina föräldrar mig i några handikappföreningar för att jag skulle få träffa människor i samma situation. Då skulle vi alla vara lika och förstå varandra eftersom vi delade samma handikapp.
Men det gick fort att förstå att det inte spelar någon roll i vilken grupp av människor vi befinner oss i. Det kommer alltid finnas starka och svaga, de som är för mer, bättre och det kommer alltid finnas de som inte har samma möjligheter eller haft samma förutsättningar som små. Och det kommer alltid finnas mobbing!
Jag själv är uppväxt under ganska bra förhållande ur mitt funktionshinder sett. Jag har inte haft föräldrar och syskon som överbeskyddat utan ställt samma krav, lärt mig samma saker och låtit mig göra samma saker som andra barn. Ofta var jag ensam och övergiven och det finns mycket negativt i det. Men det positiva var att jag fick lära mig att klara mig själv tidigt. Jag hade inga problem med orientering eller att föra mig socialt och så kallade ”blindismer” vandes jag av med fort.
Redan under de få och enda första engagemangen i dessa handikapporganisationer började det. Märkligt nog blev jag starkt påverkad trots att det inte direkt drabbade mig. Man hade en dryg och nedvärderande attityd mot de svaga. Det kunde röra sig om de som hade svårt att lära sig hitta på nya ställen. Min tid i dessa organisationer blev kort och jag hann aldrig betala någon medlemsavgift innan jag bestämde mig för att jag inte ville vara en del i det.
Visst fanns det bra organisationer också. Dåvarande Tomtebodaskolans idrottsförening där jag ägnade mig åt långdistanslöpning, simning och GoalballW och dåvarande BBU (Blinda Barns Utveckling) som numera heter Aktiva Synskadade där jag lärde mig att dyka och sända amatörradio.
Uppmanar alla er där ute att gå in på SVT Play och titta på serien medan den finns kvar online. Följer man programmet lär man sig både mycket om funktionshinder och människorna.
Andra bloggar om: TV, SVT, Mot alla odds, Handikappad, Handikappade, Funktionshinder, Funktionshindrade, Synskadade, Rörelsehindrade
Nu har arbetet med att digitalisera våra VHS-filmer påbörjats. Jag har äntligen hittat en bra och enkel teknisk lösning som inte gör processen så svår.
Under åren har jag testat ett och annat videokort, både instickskort och USB-varianter och ett antal mjukvaror. Men det har aldrig gått att få riktigt bra. Antingen har mjukvaran varit dålig, både rent allmänt och för mig som synskadad med skärmläsare, eller så har resultatet inte gått att få i det format jag velat och en efterföljande och tidsödande konvertering varit nödvändig.
Men en Elgato Video Capture löste äntligen problemet! Ett USB-anslutet videokort med analoga ingångar för composit video, S-video och ljud samt en väldigt enkel och lätthanterlig programvara som även fungerar utmärkt med skärmläsaren VoiceOver i Mac.
Digitaliseringen av en analog videokälla är väldigt enkel. Först anger man filmens namn och ungefärliga längd. Det senare är mest nödvändigt om man vill ha automatiskt stopp av inspelningen när filmen är slut så att man slipper sitta och bevaka inspelningen. Därefter får man välja bildkälla och ljudkälla och slutligen starta inspelningen och trycka på uppspelning på videokällan. Källan kan vara vilken analog enhet som helst, i vårt fall en vanlig VHS-bandspelare men också en kamera, TV-box eller liknande.
När konverteringen är färdig får man möjlighet att putsa början och slutet på filmen för att ta bort eventuellt tomt utrymme och när det är klart kan filmen publiceras bland annat på Youtube direkt från programmet eller, vilket är mer aktuellt och en klar favorit för mig, läggas in direkt i iTunes-biblioteket. Så mycket enklare och smidigare än så kan det knappast bli!
Tyvärr ligger merparten av våra VHS-filmer i vår
översvämmade källare, men ett tiotal filmer fanns uppe i lägenheten och de är jag snart klar med. Nere i källaren finns film jag flera gånger känt sug efter att se men det har inte gått för att de legat undanstädade och för att formatet är allmänt bökigt. Nu kommer de snart finnas där tillsammans med alla rippade DVD-filmer i iTunes-biblioteket och kan ses på i telefonen, på datorn eller på TVn med Apple TV.
Andra bloggar om: Film, DVD, Video, VHS, Rippa, Rippa Dvd, Rippa VHS, Digitalisera, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio, Skärmläsare, VoiceOver, Elgato, Macoteket
Nu är detta projekt i det närmaste avslutat. 206 DVD-filmer har gjorts om till filmer i Apples M4V-format och är klara att läggas in i iTunes. Ett 20-tal filmer gick inte alls att rippa, och de ska gås igenom igen för att se om det beror på smuts, repor eller kopieringsskydd.
Det har varit en ganska tidsödande procedur som tagit 4 datorer i anspråk periodvis nästan dygnet runt :) Men nu kan en låda ställas undan i källaren men innehållet ändå användas. Dessutom är alla dessa filmer genomgångna och kompletta. Högen med trasiga eller kopieringsskyddade filmer får hamna i en egen liten hög.
Högen med fodral som helt saknar skivor uppgår bara till 5 filmer vilket ändå är lite imponerande. Dessa filmer hamnar i en egen liten hög om skivorna skulle komma fram med tiden.
Nu ska jag njuta av det här ett litet tag innan jag sätter igång med nästa projekt, att digitalisera våra gamla VHS-filmer. Det är också en god hög och ett arbete som enbart kan göras i realtid. Jag ska börja med att koppla in videobandspelaren i datorn och se så att överföringen och konverteringen fungerar och sedan börja under julledigheten. Tur att man gillar terapiarbete ;)
Andra bloggar om: Film, DVD, Video, Rippa, Rippa Dvd, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio
För ett par år sedan satte jag igång att rippa all vår musik från CD till MP3. Det var ett drygt jobb med en ganska omfattande CD-samling. Men sättet jag och många andra konsumerade musik på höll på att förändras och åtminstone i mitt fall, liknar ingenting det som gäller idag. Jag hade inte hittat någon passande medialösning men visste att det bara var en tidsfråga.
Idag råder det ingen direkt brist på prylar som kan spela upp musik överallt i våra hem, samma musik eller olika i olika rum och vi fastnade till slut för Sonos.
Målsättningen har också länge varit att åstadkomma samma resultat med vår DVD-samling, som inte heller den är direkt liten.
Men åtminstone jag har inte hittat något program som gör allt i ett svep, rippar DVD-filmen och konverterar den tiull lämpligt format. Därtill har jag inte heller bestämt mig för vad som varit ett lämpligt format tills Apple-plattformen slutligen fick ett definitivt fotfäste i vårt hem :) Det har varit krångligt och bökigt och dessutom tagit lång tid att rippa filmer.
Här om dagen fick jag så ett tips om programmet Mac DVD ripper Pro som gör just detta. Ett program för Mac, som rippar DVD-filmen och sparar den i M4V-format, allt med några få enkla klick. Lätt att välja video- och ljudspår och underterxt. Själva processen tar förvisso fortfarande lång tid, 1½ till 2 timmar beroende på filmens längd. Men det är föredömligt enkelt och när processen väl är igång sköter det sig självt.
Så i helgen började det stora projektet att äntligen rippa alla våra DVD-filmer som hämtades upp ur källarförrådet. Film för tiotusentalskronor som köpts genom åren som ligger där och inte kan nyttjas är egentligen vansinne.
I rippandets stund vet jag inte exakt hur många filmer vi har då det råder ganska stor oreda efter senaste flytten och småbarn som genom åren hanterat filmerna. En del film har säkert gått sönder så det exakta antalet får visa sig mot slutet.
Det är ett gediget jobb då varje film tar en god stund att rippa men när detta är klart kommer vi åter få glädje av en hel del gamla guldkorn, för att inte tala om enkelheten att i vår medialösning plocka fram och titta på en film snabbt och lätt. Dessutom lika enkelt på den vanliga TVn som i en iPhone eller iPad. Det kommer betala igen alla timmarna med råge när det väl är klart.
Hittills har vi redan rippat ett 20-tal filmer så det går stadigt framåt. Målet är att allt detta ska vara klart till julledigheten. Vi får se om det går :)
Andra bloggar om: Film, DVD, Video, Rippa, Rippa Dvd, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio
Jag minns mycket väl hur jag önskade mig detta när jag först stiftade bekantskap med Spotify i oktober förra året. Och när tjänsten Storytel.se dök upp var det ju bara en tidsfråga innan en liknande tjänst skulle börja söka sin in i hemmen.
Och nu är den hemma hos oss! Voddler.com för streamad film via internet! Jag fick en invite via en vän till en vän (JÄTTETACK!) och nu är programmet installerad på vår slutgiltiga medialösning. Ikväll har vi hunnit prova att se en film och på det hela taget fungerade det bra.
Den finns ett antal fria filmer och ett antal som kostar pengar, runt 40kr. Filmen föregås av reklam och trots att jag inte gillar reklam på bio, kändes det märkligt nog lite ”lyxigt” =). Under reklamen laggade det väldigt mycket, men när filmen väl drog igång hackade det bara en gång. Det är väl det man är mest orolig för, att den enorma mängd data en streamad film kräver, ska göra tittandet hackigt på grund av egen brist på bandbredd eller brist på bandbredd längs vägen. Det kan ju bli ett problem om tjänsten blir den succé man hoppas på.
Nu ska vi prova tjänsten ett tag och se vad vi tycker. Det fanns mängder av film jag vill se där så det kommer inte bli svårt att fylla mellandagarna =)!
Andra bloggar om: Datorer, Film, Streamad Film, Streaming, Voddler, Voddler Invite, Voddler Invites
I slutet av november skrev jag senast om vår strävan efter en bra lösning med en dator vid TVn. Vår förhoppning var att inspelning av TV-program, uppspelning av både DVD och musik, rippning av både CD och gamla VHS-kassetter skulle göra TV och videolivet lättare. Men så blev det inte riktigt. faktum är att vi inte lyckats få någon vättig användning för det ännu.
Vi hittade en halvfärdig dator som var förberedd med moderkort och skal men behövde kompletteras med hårddisk, CPU, minnen, DVD-spelare och operativsystem. Först råkade vi välja vista 64-bitars för att det kändes bäst och snabbast. Men det visade sig snart att hårdvaran inte stödde 64-bitars operativsystem. En del saker i enhetshanteraren gick inte att hitta drivrutiner till, bland annat displayen på datorns framsida och vi lyckades inte få det trådlösa tangentbordet att fungera med datorns inbyggda radio utan var tvungna att använda medföljande USB-penna. visst, det funkar men är grymt störande.
För någon vecka sedan efter ett halvårs dvala tog jag tag i det igen och började med att göra om allt från början, degradera till 32-bitars Vista och samla ihop alla drivrutiner som behövdes. Installationen slutade med samma okända hårdvara som inte gick att hitta några drivrutiner till. Inte lätt när datorn själv inte ens vet vad det är för typ av enhet! Tangentbordet gick fortfarande inte att få att kommunicera med datorns egen radiodel. tillbaka på ruta 1.
Under tiden har behovet och önskemålen kring vår mediadator ändrats. Första tanken var som sagt att ha den vid TV-bänken men nu ville vi ha den som TV och musikmaskin i vårt sovrum. Och då vill man inte ha allt för mycket kablar. Vi satte därför igång att leta efter en stor LCD-skärm med inbyggda högtalare för att kunna ta ljudet den vägen. Vi hittade en hos Dustin, en Samsung Syncmaster T260 25.5″ Wide TFT vars specifikationer lätt illtalande.
Men det blev även det en stor besvikelse. Säkert inget fel på själva skärmen, men en avgörande stor del var ljudet. Det visade sig snart att trots att det är en PC-skärm utan TV-mottagare, kan den bara ta emot ljud via HDMI och vår Fic Spectra mediadator kan bara skicka ljud antingen via 5.1 RCA-kontakter, Toslink optisk port eller enkel RCA digitalkontakt, men inte HDMI. Efter en stunds letande hos de vanliga kedjorna hittar jag de allra flesta omvandlare från det ena till det andra men inte digitalt ljud + digital bild till HDMI.
Så nu sitter vi här igen med en dator som inte går att få att fungera till 100% och en skärm som inte uppfyller våra önskemål. Och just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra åt det. Hade jag handlat i en vanlig bemannad butik, och frågat efter en skärm för PC-ljud och fått fel hade jag lätt kunnat gå tillbaka och med rätt hävda att jg inte fått det jag efterfrågat. men nu, med alla dessa internetbutiker där man inte kan kolla grejerna på riktigt först. Möjligen går det att returnera, vad vet jag, med bruten förpackning och plasten borttagen.
Men mest av allt är energinivån nere på minus när det gäller datorer och jag verkligen orkar inte med mer av den här typen av krångel. Så om någon står här utanför fönstret vid rätt tillfälle när jag slänger ut skiten…
Andra bloggar om: Datorer, HTPC, Windows Vista, Vista, MediaCenter, Media Center, Samsung, Syncmaster, LCD, TFT, LCD-skärm, LCD skärm, Datorskärm, Dustin, Dustin Home, Internetbutik
Dagens Packat och Klart handlade om Gotska Sandön. Och vi har ju bokat en resa dit i början av juli. Jag har velat åka dit så otroligt länge och när jag var liten var vi på väg flera gånger men hindrades av lite olika saker.
Men nu är det äntligen på gång. Och dagens Packat och Klart gjorde inte suget mindre. Detta är nog första videoklippet jag ser, annars har jag bara läst reseberättelser från seglare som åkt dit med egen båt.
Jag har redanb örjat fundera på hur man ska packa mat för hela vår familj i tre dagar. Eftersom det inte finns någon mat att handla ute på ön får man ta med sig allt själv. Och vi behöver 2 frukostar, 3 luncher och 2 middagar. Då är planen att äta en frukost på båten och en middag på båten på hemväg. Dessutom måste man räkna med att man kan bli vkar om det är dåligt väder och båten inte kan lägga till. Och ska man ut och gå mycket — vilket vi ska — så måste man ta till lite extra även för det. Ett av råden i repotaget var snåla inte med maten . Och det vore ju trist om man fick leta granstruntar och annat naturen har att erbjuda dom sista timmarna =)!
Och sedan måste man ju packa kläder så att man är förberedd. Regnkläder, varma kläder och såklart en massa lätta kläder. Och varje familjemedlem måste bära så mycket som möjligt av sin egen packning och bara ryggsäckar. Det kommer bli svårt att packa men det kommer bli ett gigantsikt äventyr!
Se Packat och Klart från 30:e mars 2009. Repotaget om Gotska Sandön finns 16:30 minuter in i programmet.
Andra bloggar om: TV, SVT, Packat Och Klart, Repotage, Semester, Resa, Resor, Reseprogram, Reseskildring, Reseskildringar, Reseberättelse, Reseberättelser, Gotska Sandön, Båttur, Båt, Båtar, Packa, Packning, Ryggsäck, Ryggsäckar, Mat
Den 27:e januari la jag beställningen på SVT’s gamla Aktuelltklipp från 1989 och idag damp det ner ett tjcokt vadderat kuvert i brevlådan innehållande en DVD! Och visst var det lite nervöst men jag bestämde mig för att inte dra ut på det. In med skiten i DVD-spelaren och kör bara =)! Och det var ju inte så långt, och inte så farligt och nu såhär efterråt önskar jag att det var längre. Har inte mycket från mig från den där tiden, varesig stillbilder eller video så det här var alltid något.
Så hur lät jag då? Ja ungefär som idag, lite coolare och aningens yngre. Tyvärr då får jag ju behålla materialet för mig själv. Enda lösningen är att bjuda hem sig på en fika eller pilsner så får man se. Förhoppningsvis ska jag få tag på lite privatfoton som jag kan publicera under Egypten-sidan som går live på 20-årsdagen, dvs den 24:e februari.
Andra bloggar om: TV, SVT, TV-program, Programförsäljning, Nyheter, Upphovsrätt, Tv-nyheter, 1989, Egypten, Dyka, Dykning, Blind, Blinda, Synskadad, Synskadade, Aktiva Synskadade
På måndag var det planerat teknikerbesök från Comhem för att titta på vårt konstiga ljud som bara hörs i ena högtalaren på TV3. Trots att grannar haft samma problem så ansåg man tydligen att felet var hos mig.
Men imorse innan jag åkte till jobbet fick jag för mig att dubbelkolla och se, problemet var borta! Ljudet lät helt normalt även på TV3, lika starkt ur båda högtalarna. Jag hade tänkt ringa Comhems kundtjänst under dagen och avboka teknikerbesöket men dom hann ringa före. Tekniker hade tydligen varit ute igen och hittat felet. Har man gammal analog kabel-TV som vi har, sänder inte TV3 ut stereoljud. Men när Comhem sänder ut det till hushållen har man haft stereoljud påslaget vilket fick till följd att det bara hördes ljud ur ena högtalaren — såklart. Så Comhem hade slagit av stereo och nu funkar det. Åtminstone så till vida att det inte låter ur en högtalare och skorrar i en annan.
Så teknikern är avbokad och denna långbänk avslutad, va skönt!
Andra bloggar om: Com Hem, Comhem, TV, Kabel-TV, KabelTV, Kundtjänst, Kundservice, Felanmälan, Support
Har funderat på det här ett tag. När DVDn bara var barnet började vi köpa film som man ville ha. först hade man fullt upp med att skaffa alla gamla filmer man antingen inte hade, eller hade på VHS som inte dög som format längre. Sedan gick tid och pengar åt att hålla sig uppdaterad med allt nytt som kommer. Numera i och för sig har köptakten avtagit. Dels för att vi ofta har problem med nya DVD-skivor i flera av våra DVD-spelare, dom hackar och hänger sig och det har blivit ett visst irritationsmoment. Sedan har barnen genom åren haft sönder ett icke obetydligt antal skivor som legat på golvet, trampats på och numera är så repiga att man kan använda dom som tvättbräda =)!
Men ändå, alla dessa filmer till trots.. Före jul gick Wallander-filmerna på TV. Några av dem har vi i hyllan, ändå tittar man på dem på TV. Tomtn är far till alla barnen, Göta Kanal och en hel drös andra filmer som går på TV som också står i DVD-hyllan, så väljer man ändå TVn. För att inte tala om alla Beck-repriser som gått och där dom sista 8 nu ska börja gå på TV igen. Alla dom där har vi i hyllan, men genast när man ser teasers om dem att de kommer på TV tänker man genast ”åh dom ska vi se!”
Och jag undrar vad allt detta beror på? Gillar vi reklamen? Duger inte pausknappen för att kissa och hämta mer godis och läsk? Eller är det bara det att man har sån slö fantasi och ingen egen vilja att man inte själv längre klarar av att känna att oj, nu vore det najs med en Beck-film? Nej, dom ska ses på TV, med reklam, i kronologiskt produktionsordning som TV bestämt och på tider som TV bestämt =)?
Andra bloggar om: Film, TV, DVD, Reklam, Reklamavbrott, Reklampaus, Tv-reklam