Trötta och totalt utpumpade cyklade vi in på torget och bromsade in framför porten efter årets cykelpremiär. Utanför vår port finns en ganska nyöppnad pub och där hänger oftast Kreti och hans brorsa Pleti och kusinerna Snyggve och Tryggve… Inte min favorit och inte heller denna gång skrapade de ihop några pluspoäng med kommentarerna ”får man åka med?” och ”den där bak trampar väl inte?” Jag vet inte om det var värken i benen eller tankarna på hur långt 30 mil på ca 12 timmar som Vätternrundan är i juni som fick mig att tänka på att slå ut någons tänder ;)
När vi rullade in cykeln i hallen tjöt det i öronen av ansträngning och vi klädde av oss. Jag tog lång tid på mig att få av mig skoskydd och skor inne på badrummet innan jag gick in i vardagsrummet.
När jag rundade hörnet möttes jag av massiv sång, ”ja må han leva, ja må han leva ut i hundrade år!” Jag blev väldigt chockad och det tog ända fram till hurra-delen innan jag förstod att ”åkej, det är en massa människor här och det visste jag inte” :) En rad inte så smarta konstateranden som i alla fall jag lätt gör när hjärnan behöver lite extra tid att bearbeta intrycken ;)
17 vuxna och 9 barn fyllde plötsligt vardagsrummet :) Bland alla gäster dök plötsligt lillebror också upp, hitrest från de småländska skogarna och eftersom det nog var 4 år sedan vi sågs blev jag väldans glad och förvånad även över den överraskningen :)
Fortfarande i svettiga cykelkläder fick jag ett enormt paket upptryckt i famnen, jag som hatar att öppna presenter inför publik :) I paketet fanns en Parrot Ar. Drone 2 quadrocopter, en radiostyrd flygande leksak som man styr med sin smartphone :)
Buffé stod uppdukad bestående av kallskuret vilket var tur eftersom jag och Egge behövde sanera oss och byta kläder innan vi ville ingå i något större sammanhang :) Medan Egge hoppade in i duschen fick jag en kall, välförtjänt pilsner i handen och omgiven av vänner!
Fortfarande förvirrad stod jag sen i duschen och spolade skållhett vatten över kroppen och det värkte i muskler och sved i huden. Det var väldigt trevligt att få på sig rena och något snyggare kläder. Sen kunde festen fortsätta :)
Nu har de sista gästerna gått hem och jag är faktiskt helt död, men glad! Begreppet ”attacksova” kom plötsligt att bli väldigt aktuellt :)