Bara en sådan där dag…

Vissa dagar är helt enkelt bara mycket sämre än andra och börjar det jävligt brukar det fortsätta i den stilen. Det är en gammal sanning :)

Min dag började med att jag trodde att jag skulle vara på Specialpedagogiska Skolmyndigheten, SPSM på förmiddagen för att prata med föräldrar till synskadade barn om tillgängligheten i iPhone. På väg dit i en färdtjänsttaxi ville jag dubbelkolla adressen och ringer min kontaktperson som meddelar att jag inte ska vara där kl9 utan kl12:30…

Jag brukar inte skriva och klaga på färdtjänst särskilt mycket, det finns andra som ägnar sig åt med liv och lust så att man lätt blir uttråkad… En hel del problem beror på attitydproblem hos både kund och förare vilket jag skrivit om tidigare. Men ibland händer det grejer. Jag brukar släppa och gå vidare och om det är allvarliga saker, brukar jag rapportera. Men grupper med funktionsnedsatta som sitter och klagar på färdtjänst brukar jag undvika :)

Färdtjänst fungerar väldigt olika i olika landsting och i Stockholm är det så att om man beställt en resa från A till B och slutadressen behöver ändras, får man antingen avstå resan helt och beställa en ny bil, eller åka till destinationen och beställa en ny bil för transport till rätt adress. I mitt fall ville jag ändra destinationen till mitt arbete istället för dit jag inte längre skulle, men det gick inte. Jag var tvungen att åka ända fram, beställa en ny bil och åka tillbaka till mitt jobb. Besparande åtgärder som utan att man behöver vara mattegeni blir fördyrande.

Chauffören jag åker med är inte heller den trevligaste varianten, men trots att jag sätter mig bak med min telefon och tangentbord och headset i örat och verkligen signalerar ”upptagen”, låter han mig inte vara ifred.

I den bilen glömmer jag min tjänstetelefon… Det inser jag när jag efter en god stund med dunkande huvudvärk sjunker ner på min stol vid mitt skrivbord. Jag ska inte säga vad jag sa vid upptäckten, men satan och jävlar var ord som ingick i meningen :)

Jag ringer min telefon som en dåre och till slut ringer chauffören tillbaka. Jag frågar om han kan komma med min telefon eller lämna den hemma när han passerar min bostad vilket han garanterat gör flera gånger om dagen. Han skulle till och med få betalt för att göra det, men på grund av en tyst minut för en mördad taxichaufför, risken att få andra och bättre jobb och några skäl till, så gick det inte. Telefonen skulle lämnas i taxibolagets växel. När jag förklarar att växelns läge kommer göra det otroligt svårt för mig att få tag i den, förklarar han att växeln är det som gäller. Inte ens mot betalning vill han köra den till mig, idiot!

När jag åker tillbaka till Specialpedagogiska Skolmyndigheten har jag en tid att passa. Taxin kommer en kvart försent och det är 2 män i bilen som på knepig svenska förklarar att det är en ny chaufför under upplärning. I meningen jag nu tänkte ingick ”helvete” bland annat :) 7 minuter tog det att starta taxametern och mata in destinationsadressen i GPSen innan vi äntligen var iväg. Behöver jag säga att jag kom försent?

Föreläsningen inför föräldrarna gick faktiskt väldigt bra och var trevlig. När jag var klar skulle jag åka hem via taxibolagets växel för att hämta min telefon. ”Öppet dygnet runt” hette det och jag hade meddelat att jag skulle komma mellan kl16 och kl17. På väg dit dör min privata telefon, batteriet tog slut och ingen laddningskabel. Framme vid växelns adress visar det sig att det är släckt och stängt…

En vänlig skäl hjälper mig att ringa växeln som under eftermiddagen sköts på distans och man meddelar att min telefon ligger i en närbelägen butik. Jag får äntligen tag i telefonen och kan bege mig hem.

Nu känner jag mig ändå lite stolt :) Jag tappade inte fattningen en enda gång under dagen och mina fula ord som inte passar sig i kyrkan behöll jag för mig själv. visst, jag tänkte att den där chauffören under morgonen borde byta jobb, oklart till vad, men något som inte har med service att göra skulle jag föreslå… Men jag höll tyst och hade siktet inställt på att överleva och inte slösa min egen energi på andras problem, även om dem i det här fallet drabbade mig :)

Okej, jag är hemma nu och det känns bättre och nu väntar en timme på löpbandet. Kan fungera fint för att avreagera sig :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

En kommentar till “Bara en sådan där dag…”

  1. Bra jobbat! Man känner sig som en segrare om man inte låter motgångarna vinna över en, skön känsla. Jag är väldigt inspirerad av dig och dina bravader, keep up the good work :)

Kommentera