Hela hösten och våren har varit en enda lång väntan och planering inför Vätternrundan den 15:e juni och i år dröjde sig vintern kvar oförskämt länge innan det gick att ta fram cykeln och börja lite försiktigt. Jag och min kompis plockade fram cykeln den 23:e mars och tog årets cykelpremiär.
Men sedan gick det trögt att fortsätta träna tillsammans. Vi bor och jobbar på olika håll och det var svårt att få till det och mot slutet av april började jag få panik för att jag inte kommit igång med träningen ännu. Jag nyttjade min Mot Alla Odds-sida på Facebook för att se om jag kunde hitta någon mer pilot att träna med på ett smidigt sätt. En kille som jag vagt känner från en tidigare arbetsplats hörde av sig, en inbiten cyklist som tidigare varit proffs och som bor ett stenkast från mig och dessutom råkade vara ordförande i en stor cykelklubb hörde av sig och sa att han gärna tränade med mig. Vi tog vår första cykeltur tillsammans innan vi började träna med klubben. Sedan flöt milen på i ett rasande tempo och jag började känna mig lugnare inför den kommande utmaningen.
När min nya pilot frågade om jag ville cykla ett extra varv runt Vättern i träningssyfte, sa jag spontant ja :) Vi hade möjlighet att cykla med Vätternrundans funktionärer 2 veckor innan själva Vätternrundan och en galen utmaning och 300km extra i benen tackade jag absolut inte nej till :)
Så igår fredag lastade vi cykeln på bilen och for mot Motala. Vi fick bo hos ett par som piloten Daniel känner sedan tidigare, otroligt gästvänliga och rara människor.
I morse ringde klockan halv 4 och det var lite tungtt att gå upp. Vi åt en lättare frukost innan vi packade på oss allt nödvändigt och hoppade på cykeln och rullade ner mot Motala och startområdet. Där väntade ca 25 tappra funktionärer och Vätternrundans VD samt några följebilar.
Klockan 05:00 gick starten och vi rullade iväg. Tanken var att stanna på alla platser där depåerna skulle ligga. Det blev inte alltid exakt på rätt ställen tror jag men det var ju mindre noga nu.
Vid stoppen fyllde vi vatten och fick mer energitillskott och sträckte lite på benen. Tempot låg runt 31km/h och vädret var fint även om det var lite svalt på morgontimmarna. Banan var inte alls så svår som jag hört och läst och de ”skräckbackar” som fanns vid Kaxholm, Jönköping och upp mot Jo var förvisso tunga men inte oövervinnerliga och med rätt taktik, lugnt och fint tempo uppför så man inte bränner ut sig, var de ingen stor grej.
De sista 5 milen var också ganska kuperade men en rolig väg och vägen förbi Medevi var kurvig och backig och där låg vi i täten. När vi sedan rullade in i Motala igen var jag ganska trött men värst var rumpan. Benen vinglade lite när vi satt av och det bjöds på dryck och tårta och togs foton innan vi sa tack och for tillbaka till vår värdfamilj.
Efter en välförtjänt dusch har vi nu packat och ska bege oss hemåt. Efter en stunds återhämtning verkar det som om vi båda känner oss oförskämt pigga.
Den totala tiden blev 11 timmar och 10 minuter, då med ganska många lite längre, kanske onödigt långa stopp ibland. Rulltiden blev dock 9 timmar och 28 minuter med en snittfart på 31,3km/h vilket jag är ruskigt nöjd med. Nu väntar 2 veckor lite lugnare träning innan den riktiga Vättern och bortsett från att man aldrig vet hur vädret blir som är en oerhört viktig faktor, vet jag att Vättern blir en baggis :)
Andra bloggar om: Träna, träning, Intervallträning, Styrketräning, Hemmaträning, Motion, Konditionsträning, Hälsa, Fitness, Löpning, Löpträning, Löpband, Cykel, Cykling, tandemcykel, Motionscykel, Träningscykel, Spinning, Cykellopp, Vätternrundan, Roslagsvåren, Roslagshösten, Sthlmbike, Puls, Pulsband, Maxpuls, Pulsträning