Glädje i en liten stund

Dagen i Märsta. Några timmars glädje.
Jag satt och tänkte lite på vad som har hänt mig under förvarstiden. Kom ihåg känslan som jag hade när min första ombud ringde och berättade att Migrationsverket har fryst min utvisning. Och när jag frågade om jag får gå ut från förvaret då? så svarade hon att hon inte ser någon anledning till att jag ska vara kvar i förvaret eftersom utvisningen är fryst. Klockan var ungefär 16.30 när hon ringde och berättade det. Jag var sjukt glad och började ringa alla att jag kanske kommer ut den dagen så att ingen skulle behöva vara oroliga för mig. Advokaten sa att hon skulle skicka något genom faxen till personalerna så att de ska läsa och släppa ut mig. Jag väntade tills 20.00 för att hon ska göra det. Och när jag inte kunde vänta mer, ringde jag henne och frågade om hon hade gjort det, så svarade hon att Migrationsverket eller Migrationsdomstol tog beslut innan hon skulle skicka. Och det var negativt beslut…. Inga ord. Glädje och hoppet att jag kommer ut tog slut direkt. Kändes så illa.. så dåligt.. sjukt jobbigt.. obeskrivligt känsla. Jag väntade i några timmar för att komma ut så fort som möjligt men istället fick jag reda på att jag inte kommer ut.

Relaterade länkar

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Änglundavägen 21, 642 34 Flen, Sverige.

2 reaktioner till “Glädje i en liten stund”

  1. Det där var nog det vidrigaste draget de tagit till med, förutom att släpa dig ombord på planet! Undrar också hur advokaten är skaffad om hon kan ge hoppet att du ska få lämna förvaret? Hon borde ju vetat att de kan ändra sig i ett nafts!
    Det är så bedrövligt det här att jag inte har ord längre!

    1. Ja det men även det inledande bedrägeriet på polisstationen. Jag vet inte vilket som är värst. Allt är obehagligt så man blir illamående.

Kommentera